I samband med kursen jag går nu som handlar om sårbarhet och mod och att öppna sig för sårbarhet, så ska man fundera ut situationer där man känner sig sårbar och beskriva hur man beter sig och fungerar i olika situationer.
Jag har märkt att min självkännedom är skriande låg, för jag kan inte komma på särskilt många eller bra exempel...
Några frågor har t.ex. varit typ: ”Beskriv en situation när du har reagerat med att gå i aggressivt försvar” och ”Beskriv en situation där du har gått i försvar genom att bli tyst och sluten och dra dig undan”. Vidare ”Tillsammans med vilka människor är det mest sannolikt att du går i offensivt respektive defensivt försvar”
Men hur i hela världen ska jag veta det?? Sån koll har jag inte på mig själv.
Ännu mer: ”Beskriv hur det kändes i kroppen senast du hamnade i en situation där du skämdes”. Ha ha ha – såna situationer förtränger och raderar jag typ en sekund efter att dom har hänt, för att slippa obehaget.
Men idag ville tydligen livet hjälpa mig lite på traven med min kurs, för idag ploppade faktiskt ett av mina stora issues när det gäller sårbarhet upp, och det är: Hur ska jag våga vara mig själv inför andra om det innebär att jag kommer att reta upp folk med min personlighet???
Kan man kanske öva upp förmågan att inte bry sig om att folk retar sig på en?
Imorse hängde jag upp mig på funderingar kring om jag saknar förmåga att känna om folk tycker om mig eller inte. Kan man göra det? Jag är så himla känslig för mycket annat i livet, bl.a. folks sinnesstämningar och känslolägen i övrigt, men jag tror inte riktigt att jag förstår om människor tycker om mig eller ej.
Det resulterar ju i lite dumma saker - man kan bete sig ganska klumpigt i andras ögon då. T.ex. prata glatt och hänga med människor som tycker illa om en och inte vill ha en med, och bete sig avvisande mot människor som VILL ha kontakt.
(Jag misstänker dessutom att jag rent generellt tycker mer om andra människor än vad andra människor tycker om mig... )
Det jobbiga är att jag tycker att det är sjukt jobbigt att trampa i klaveret, så när jag märker att jag har betett mig ”fel” mot någon i förhållande till vad den personen tycker om mig (dvs är för påträngande och spontan mot någon som tycker illa om mig eller för avvisande och reserverad mot någon som tycker om mig), så mår jag jättedåligt och vill bara sjunka genom jorden för att jag SKÄMS. Så jag har verkligen försökt att hitta ett sätt att förhålla mig till det, men det har istället resulterat i att jag generellt har blivit för avståndstagande och inte ”bjuder in” andra människor i mitt liv och inte riktigt vågar vara mig själv helt och fullt ut i alla lägen. Och det är ju jättesynd, för det resulterar ju i att jag blir ganska ensam, och om jag nu skulle vilja ha bättre kontakt med andra så är det ett ganska stort hinder om jag beter mig avvisande mot folk...
Som ett exempel så är det två olika personer från olika delar av min barndom som vid skilda tillfällen har lyckats söka upp mig och tagit kontakt med mig. Jättekul och häftigt tyckte jag - men ingen av dom hörde av sig något mer och ingen ville träffas (trots att det var det som dom hade öppnat med att dom ville göra)... Kan ju inte låta bli att få mig att fundera på vilka signaler jag egentligen sänder ut??...
Jag vill inte dra mig undan för mycket, men heller inte tränga mig på. Jag vet fan inte hur man gör för att hitta en bra balans!!!
Om man tar jobbet t.ex. På en arbetsplats så finns det ju ofta människor som man passar lite bättre med och andra som man passar lite sämre med. Om du frågar mig vilka jag gillar mer och mindre av mina arbetskamrater så kan jag svara direkt. Men om du frågar mig vilka av mina arbetskamrater som tycker bättre eller sämre om mig så har jag inte nån aning. Verkligen ingen susning alls. Om jag går igenom mina arbetskamrater en och en i huvudet och frågar mig själv om personen ifråga gillar mig och tycker att jag är sympatisk, eller retar sig på mig och tycker att jag är jobbig, så är det bara helt blankt. Jag har verkligen ingen aning. Det skulle kunna vara antingen det ena eller det andra eller nånstans mittemellan, men jag har verkligen inte den blekaste aning. Och det tycker jag är jättejobbigt.
Det jag tycker är lite konstigt är varför jag då hellre väljer att försöka lägga band på mig och hålla avstånd gentemot alla, istället för att våga vara mig själv och vara öppen och kontaktsökande om jag nu känner för det. Det är som att det skulle vara värre att jag beter mig kärleksfullt och påträngande mot folk som tycker illa om mig, än att jag beter mig avståndstagande och avvisande mot folk som tycker om mig. Men i mitt hjärta tycker jag ju egentligen att det är tvärtom.
Sen tror jag att det förmodligen handlar mycket om självkänsla - att jag nånstans fortfarande brister rejält på den punkten, och att frågan aktualiserades för att min självkänslenivå var extra låg just idag.
Nåja. Som en övning i att iaktta mig själv, hitta mina sårbarhetspunkter och analysera mina egna reaktioner så var det ju bra att jag hamnade i en svacka...
Jag har märkt att min självkännedom är skriande låg, för jag kan inte komma på särskilt många eller bra exempel...
Några frågor har t.ex. varit typ: ”Beskriv en situation när du har reagerat med att gå i aggressivt försvar” och ”Beskriv en situation där du har gått i försvar genom att bli tyst och sluten och dra dig undan”. Vidare ”Tillsammans med vilka människor är det mest sannolikt att du går i offensivt respektive defensivt försvar”
Men hur i hela världen ska jag veta det?? Sån koll har jag inte på mig själv.
Ännu mer: ”Beskriv hur det kändes i kroppen senast du hamnade i en situation där du skämdes”. Ha ha ha – såna situationer förtränger och raderar jag typ en sekund efter att dom har hänt, för att slippa obehaget.
Men idag ville tydligen livet hjälpa mig lite på traven med min kurs, för idag ploppade faktiskt ett av mina stora issues när det gäller sårbarhet upp, och det är: Hur ska jag våga vara mig själv inför andra om det innebär att jag kommer att reta upp folk med min personlighet???
Kan man kanske öva upp förmågan att inte bry sig om att folk retar sig på en?
Imorse hängde jag upp mig på funderingar kring om jag saknar förmåga att känna om folk tycker om mig eller inte. Kan man göra det? Jag är så himla känslig för mycket annat i livet, bl.a. folks sinnesstämningar och känslolägen i övrigt, men jag tror inte riktigt att jag förstår om människor tycker om mig eller ej.
Det resulterar ju i lite dumma saker - man kan bete sig ganska klumpigt i andras ögon då. T.ex. prata glatt och hänga med människor som tycker illa om en och inte vill ha en med, och bete sig avvisande mot människor som VILL ha kontakt.
(Jag misstänker dessutom att jag rent generellt tycker mer om andra människor än vad andra människor tycker om mig...
)Det jobbiga är att jag tycker att det är sjukt jobbigt att trampa i klaveret, så när jag märker att jag har betett mig ”fel” mot någon i förhållande till vad den personen tycker om mig (dvs är för påträngande och spontan mot någon som tycker illa om mig eller för avvisande och reserverad mot någon som tycker om mig), så mår jag jättedåligt och vill bara sjunka genom jorden för att jag SKÄMS. Så jag har verkligen försökt att hitta ett sätt att förhålla mig till det, men det har istället resulterat i att jag generellt har blivit för avståndstagande och inte ”bjuder in” andra människor i mitt liv och inte riktigt vågar vara mig själv helt och fullt ut i alla lägen. Och det är ju jättesynd, för det resulterar ju i att jag blir ganska ensam, och om jag nu skulle vilja ha bättre kontakt med andra så är det ett ganska stort hinder om jag beter mig avvisande mot folk...
Som ett exempel så är det två olika personer från olika delar av min barndom som vid skilda tillfällen har lyckats söka upp mig och tagit kontakt med mig. Jättekul och häftigt tyckte jag - men ingen av dom hörde av sig något mer och ingen ville träffas (trots att det var det som dom hade öppnat med att dom ville göra)... Kan ju inte låta bli att få mig att fundera på vilka signaler jag egentligen sänder ut??...
Jag vill inte dra mig undan för mycket, men heller inte tränga mig på. Jag vet fan inte hur man gör för att hitta en bra balans!!!
Om man tar jobbet t.ex. På en arbetsplats så finns det ju ofta människor som man passar lite bättre med och andra som man passar lite sämre med. Om du frågar mig vilka jag gillar mer och mindre av mina arbetskamrater så kan jag svara direkt. Men om du frågar mig vilka av mina arbetskamrater som tycker bättre eller sämre om mig så har jag inte nån aning. Verkligen ingen susning alls. Om jag går igenom mina arbetskamrater en och en i huvudet och frågar mig själv om personen ifråga gillar mig och tycker att jag är sympatisk, eller retar sig på mig och tycker att jag är jobbig, så är det bara helt blankt. Jag har verkligen ingen aning. Det skulle kunna vara antingen det ena eller det andra eller nånstans mittemellan, men jag har verkligen inte den blekaste aning. Och det tycker jag är jättejobbigt.
Det jag tycker är lite konstigt är varför jag då hellre väljer att försöka lägga band på mig och hålla avstånd gentemot alla, istället för att våga vara mig själv och vara öppen och kontaktsökande om jag nu känner för det. Det är som att det skulle vara värre att jag beter mig kärleksfullt och påträngande mot folk som tycker illa om mig, än att jag beter mig avståndstagande och avvisande mot folk som tycker om mig. Men i mitt hjärta tycker jag ju egentligen att det är tvärtom.
Sen tror jag att det förmodligen handlar mycket om självkänsla - att jag nånstans fortfarande brister rejält på den punkten, och att frågan aktualiserades för att min självkänslenivå var extra låg just idag.
Nåja. Som en övning i att iaktta mig själv, hitta mina sårbarhetspunkter och analysera mina egna reaktioner så var det ju bra att jag hamnade i en svacka...
