Kan man tacka nej till extra kompis på playdate?

Om det varit för två år sedan så hade jag inte brytt mig. Och som jag skrev tidigare så är det inte direkt ovanligt att barn byter kompisar, i alla fall inte här. Jag tror det är mest de vuxna som krånglar till det.
Jag är mer den som förutsätter att det skall fungera och gör det inte det så går jag bara därifrån eller skickar hem folk.
Jag som fortfarande minns sådana tillfällen från min dagistid med magont har tyvärr en annan erfarenhet. Där och då började mitt självförtroende sakta nötas bort.
 
Jag som fortfarande minns sådana tillfällen från min dagistid med magont har tyvärr en annan erfarenhet. Där och då började mitt självförtroende sakta nötas bort.
Oj jag minns knappt något från min förskoletid. Om jag var säg två år när jag började förskolan och det inte fungerade med ett barn då så har jag svårt att tänka mig att jag skulle komma ihåg det två år senare när jag var fyra.

Sen kan man ju undra varför dina föräldrar inte gick därifrån om de märkte att det inte gick att bra att leka med den kompisen. Eller var det på förskolan? För i så fall är det ju personalens uppgift att se till att leken flyter på men då går det väl antagligen inte heller två år mellan lektillfällena.
 
Alltså utan att låta som en as? Jag har gjort upp med kompis A att hon och hennes barn ska komma hit och leka med mina. Nu frågar hon om gemensam kompis B med barn också kan följa med. Jag känner spontant Nej jag vill verkligen inte det. Vi har inte lekt med kompis B barn på kanske två år och de klickar bara inte mellan dem. Jag känner att risken är stor att sonen blir utanför igen och vill verkligen inte det. Då är vi hellre hemma liksom.
Men hur gör man för att inte låta som en skitstövel?
Självklart är det ok att säga nej, men samtidigt kanske det kunde vara läge för ett nytt försök om barnen inte ens provat att leka på flera år. De växer ju och utvecklas och nu kanske det skulle bli jättebra och de blir vänner på kuppen? Om inte så har ni provat o vet att det inte funkar sen.
 
Men om det var så länge sedan som två år sen så kan det ju vara helt annorlunda idag?

Jag tycker att hur barn leker och med vem kan variera något enormt bara från vecka till vecka. Så har det varit hemma i alla fall. Först är det någon dom leker med hela tiden för att två veckor senare leka med någon annan. Eller så är dom ett helt gäng som leker med varandra. Beror helt på årstid och intresse.

Sonen var fem när de inte fungerade ihop blir snart sex. Bs barn blir snart sju. Vi umgicks rätt frekvent fram till dess men det har aldrig funkat. Barnen är väldigt olika och min son är lite känslig. Bs barn funkar bättre med lillasyster. Vi avbokade playdaten och styrde upp med en annan kompis. Det var dock nog ett år sedan och inte två. Mitt minne sviker mig lite.

A bad om ursäkt och vi styr upp en annan gång. Jag är inte oäven att testa med B heller men inte i kombination med fler barn där han riskerar att bli utanför.
 
Oj jag minns knappt något från min förskoletid. Om jag var säg två år när jag började förskolan och det inte fungerade med ett barn då så har jag svårt att tänka mig att jag skulle komma ihåg det två år senare när jag var fyra.

Sen kan man ju undra varför dina föräldrar inte gick därifrån om de märkte att det inte gick att bra att leka med den kompisen. Eller var det på förskolan? För i så fall är det ju personalens uppgift att se till att leken flyter på men då går det väl antagligen inte heller två år mellan lektillfällena.

Sonen har ett elefantminne och minns precis allt precis som sin far. Han är dock naiv och förstår inte när andra barn inte vill leka med honom. Jag kan tänka mig att träffa Bs barn igen men inte i kombination med ett annat barn som han leker regelbundet med. Jag tycker att det är det absolut sämsta sättet att prova igen.
 
Sonen har ett elefantminne och minns precis allt precis som sin far. Han är dock naiv och förstår inte när andra barn inte vill leka med honom. Jag kan tänka mig att träffa Bs barn igen men inte i kombination med ett annat barn som han leker regelbundet med. Jag tycker att det är det absolut sämsta sättet att prova igen.
Jag tror att jag slutade styra upp playdates och liknande när barnen är/var sex-sju år. Då brukar dom sköta det själva och springa runt till varandra.
 
Jag tror att jag slutade styra upp playdates och liknande när barnen är/var sex-sju år. Då brukar dom sköta det själva och springa runt till varandra.

Nu har jag tre barn varav minsta är två vilken var den minsta är två och var den som playdaten primärt bokades in för.
Kul att du bor så att det är lämplig gångväg till kompisarna. Vi bor centralt i orten men i princip alla som bor i lämpliga avstånd till oss är pensionärer. As barn bor ett antal kilometer bort via 90väg. Mina barn får inte ta sig så pass långt bort. I dagsläget har vi inga kompisar till sonen på knacka på dörren-avstånd.
 
Om det varit för två år sedan så hade jag inte brytt mig. Och som jag skrev tidigare så är det inte direkt ovanligt att barn byter kompisar, i alla fall inte här. Jag tror det är mest de vuxna som krånglar till det.
Jag är mer den som förutsätter att det skall fungera och gör det inte det så går jag bara därifrån eller skickar hem folk.

Jag tycker det är en stor risk att ta. Jag hade aldrig riskerat att behöva skicka hem nån, det om något är ett jobbigt steg att ta och jag ser framför mig skitsnacket efteråt.
 
Sen kan man ju undra varför dina föräldrar inte gick därifrån om de märkte att det inte gick att bra att leka med den kompisen. Eller var det på förskolan? För i så fall är det ju personalens uppgift att se till att leken flyter på men då går det väl antagligen inte heller två år mellan lektillfällena.
Nej det var inte på dagis (ja när jag gick där hette det dagis) utan hemma. Mamma visst inte att den tredje ungen inte var inbjuden för jag sa inget till henne förrens efteråt. Hade hon bjudit in en människa att leka med mig som hon visste att jag inte fungerade med tillsammans med en av mina vänner som även var vän med den anda så hade jag sett det som ett oerhört stort svek. Nej jag tycker man ska vara försiktig i den här typen av situationer framförallt om man som TS är mycket tveksam till att det skulle fungera. Det finns troligen en orsak till den tveksamheten.
 
Nu har jag tre barn varav minsta är två vilken var den minsta är två och var den som playdaten primärt bokades in för.
Kul att du bor så att det är lämplig gångväg till kompisarna. Vi bor centralt i orten men i princip alla som bor i lämpliga avstånd till oss är pensionärer. As barn bor ett antal kilometer bort via 90väg. Mina barn får inte ta sig så pass långt bort. I dagsläget har vi inga kompisar till sonen på knacka på dörren-avstånd.
Men är det tvååringen som inte kom överens med det andra barnet? Eller vilka var det som skulle leka?

Vad jag menade är att när mina barn är runt fem-sex år själva börjar bestämma vilka de vill leka med och inte jag. Däremot kan vi behöva fixa till själva logistiken runt omkring men det är inte vi som styr upp vilka de skall leka med. Det sköter det själva.
 
Jag tycker det är en stor risk att ta. Jag hade aldrig riskerat att behöva skicka hem nån, det om något är ett jobbigt steg att ta och jag ser framför mig skitsnacket efteråt.
Och jag har inget problem med det alls. Jag styrs inte av rädsla att folk skulle snacka skit efteråt.
 
Nej det var inte på dagis (ja när jag gick där hette det dagis) utan hemma. Mamma visst inte att den tredje ungen inte var inbjuden för jag sa inget till henne förrens efteråt. Hade hon bjudit in en människa att leka med mig som hon visste att jag inte fungerade med tillsammans med en av mina vänner som även var vän med den anda så hade jag sett det som ett oerhört stort svek. Nej jag tycker man ska vara försiktig i den här typen av situationer framförallt om man som TS är mycket tveksam till att det skulle fungera. Det finns troligen en orsak till den tveksamheten.
Det låter som om det var något som var aktuellt just då och inte något som hände för ett-två år sedan.

Det är ju lite skillnad om något inte fungerade för några få veckor sedan eller om det rör sig om ett/två år.
 
Det låter som om det var något som var aktuellt just då och inte något som hände för ett-två år sedan.

Det är ju lite skillnad om något inte fungerade för några få veckor sedan eller om det rör sig om ett/två år.
Hur kom du fram till den slutsatsen?
 
Men är det tvååringen som inte kom överens med det andra barnet? Eller vilka var det som skulle leka?

Vad jag menade är att när mina barn är runt fem-sex år själva börjar bestämma vilka de vill leka med och inte jag. Däremot kan vi behöva fixa till själva logistiken runt omkring men det är inte vi som styr upp vilka de skall leka med. Det sköter det själva.

Det var primärt för att de små ska kunna leka men eftersom A har en jämngammal son så var ju tanken att de också kunde leka. Fint att dina barn bestämde själva men eftersom sonens förskolegrupp har extremt få jämgamla så vill jag gärna utvidga hans kontaktnät inför förskoleklasstarten.
 
Och jag har inget problem med det alls. Jag styrs inte av rädsla att folk skulle snacka skit efteråt.
Vad bra för dig!

Jag tror att skitsnacket kan drabba ffa barnen, inte så att det snackas om barnen, men att folk blir ovilliga att låta sina ungar komma över om de blir hemskickade för att föräldrarna inte hanterar situationen mer än att barnen blir hemskickade. Det hade varit ännu mer awkward som i TS sits när även föräldern är med tycker jag.
 
Det var primärt för att de små ska kunna leka men eftersom A har en jämngammal son så var ju tanken att de också kunde leka. Fint att dina barn bestämde själva men eftersom sonens förskolegrupp har extremt få jämgamla så vill jag gärna utvidga hans kontaktnät inför förskoleklasstarten.
Ja tom min treåring har åsikt med vem hon vill leka med. Ser inget konstigt i det.

Så om jag förstår det rätt så var det alltså tvååringarna som skulle leka men även de äldre syskonen och då var det ett tredje barn som också skulle vara med som ”inte klickat” med ett av dina barn för ett-två år sedan?

Jag hade helt enkelt bara frågat mitt barn om hon/han ville leka med det andra barnet. Jag försöker hålla saker så enkelt som möjligt.
 
Nu begriper jag ännu mindre. Vad har det TS skriver att göra med vad jag upplevde som barn? Så vad i mitt inlägg gör att du anser att problemet var mer aktuellt?
Ts problem utspelade sig ett-två år tillbaka i tiden vid ett lektillfälle. Var det så för dig också?
 

Liknande trådar

Övr. Barn "ALLA spelar Fortnite!" Ja, enligt min 8 åring iaf. Efter att ha frågat runt bland vänner och barnens kompisar så verkar det gälla...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
3 811
Senast: Mirtai
·
Övr. Hund Jag har sälj annons ute på min hund sedan den 17 januari. Jag har fått tre svar. En som bor i samma stad som jag och som kör lastbil...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
4 802
Senast: ako
·
Övr. Barn Jag är lite kluven i frågan hurvida man som förälder bör lägga sig i sitt barns vänskapsrelationer och i vilken grad man ska försöka...
Svar
6
· Visningar
1 881
Senast: Mois
·
Övr. Barn Jag har en son och vi har varit på fyraårskontroll på BVC. Jag känner att jag begriper inte detta: Fungerar det på "alla" fyraåringar...
2
Svar
36
· Visningar
3 208

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Vildkattungar
  • Senast tagna bilden XV
  • Diarré

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp