Kan vi prata lite mer om incels och i allmänhet avvisande av män

[monster1]

Om man bortser från just denna diskussion så tror jag visserligen att män också anser att mäns farlighet är ett väldigt stort problem. Jag känner många som är rädda för, eller har råkat ut för, oprovocerat våld. Framför allt i krogmiljö och på-väg-hem-från-krogen miljö. Att män utsätter kvinnor för våld skulle jag anta att de flesta män också ser som ytterst problematiskt. Mäns farlighet är helt enkelt ett förbaskat stort samhällsproblem som drabbar precis alla.

Det känns väl bara inte som att männen tar en lika aktiv part i diskussionen kring mäns våld (mot alla).

 

[Voeux]

Det känns väl bara inte som att männen tar en lika aktiv part i diskussionen kring mäns våld (mot alla).

Så är det! Jag upplever, som jag skrev tidigare i tråden, att forum för män kring dessa frågor har börjat poppa upp en del. Men det är sannolikt en mycket liten del som deltar sett till den stora gruppen män. Det förtar visserligen inte att en kan uppleva obehag.

 

[Petruska]

Så kan det mycket väl vara. Kvinnor är ju lyckligare efter skilsmässan medan män är olyckligare. Alla springer ju inte runt på ständig partnerjakt.

Om man bortser från just denna diskussion så tror jag visserligen att män också anser att mäns farlighet är ett väldigt stort problem. Jag känner många som är rädda för, eller har råkat ut för, oprovocerat våld. Framför allt i krogmiljö och på-väg-hem-från-krogen miljö. Att män utsätter kvinnor för våld skulle jag anta att de flesta män också ser som ytterst problematiskt. Mäns farlighet är helt enkelt ett förbaskat stort samhällsproblem som drabbar precis alla.

Men det är betydligt mer sällan man hör män prata om det på ett sätt som ens liknar hur kvinnor pratar om det.

Det maskulina sätt att prata om det som jag kan komma på, och som man i dessa dagar hör överallt, är mer av "fler poliser, hårdare straff, sätt åt dom djävlarna".

 

[Petruska]

Män våldtas också, av män. Så tror att många män ser andra mäns sexuella våld som ett hot mot sig själv också. Det som binder våldet samman är dock att det begås av män.

Vilket många män tycks värja sig för att se (och även en del kvinnor, för all del, det finns alltid personer i den strukturellt underordnade gruppen som främst identifierar sig med de strukturellt överordnade). Trots den helt bedövande statistiken.

 

[Badger]

Men det är betydligt mer sällan man hör män prata om det på ett sätt som ens liknar hur kvinnor pratar om det.

Det maskulina sätt att prata om det som jag kan komma på, och som man i dessa dagar hör överallt, är mer av "fler poliser, hårdare straff, sätt åt dom djävlarna".

Jo det verkar blandas någon slags underlig medvetenhet om att man lätt kan bli nedslagen på stan, med ett ryck på axlarna och att man inte ändrar beteende på grund av det. Ett slags acceptans. (eller iofs min man är mer försiktig med att gå runt gäng än jag är och mer försiktig med att inte provocera idioter, antagligen på förekommen anledning.)

 

[Badger]

Vilket många män tycks värja sig för att se (och även en del kvinnor, för all del, det finns alltid personer i den strukturellt underordnade gruppen som främst identifierar sig med de strukturellt överordnade). Trots den helt bedövande statistiken.

Jobbigt ämne att diskutera gissar jag (om man blundar för det så händer det inte).

 

[mandalaki]

Men det är betydligt mer sällan man hör män prata om det på ett sätt som ens liknar hur kvinnor pratar om det.

Det maskulina sätt att prata om det som jag kan komma på, och som man i dessa dagar hör överallt, är mer av "fler poliser, hårdare straff, sätt åt dom djävlarna".

Det bästa sättet att prata om det ser jag dessvärre bara hos de uttalade mansnätverken. I går på fb läste jag t ex vad Hampus Nessvold sa:

"Ikväll bjöd MÄN, Göteborg in till ett viktigt samtal om vad som har hänt med mäns attityder sedan #metoo. Har männen tagit sitt ansvar och vad innebär det "att ta ansvar"?

Unizon vill säga TACK till skådespelaren och författaren Hampus Nessvold som inte kunde varit tydligare när han säger:
”Killar börjar kolla på porr när de är 12 åt gamla. Det de tittar på är våldtäkter, vilket är vad mainstreamporren innehåller idag. Vad tar han med sig från det? Vilken kvinnosyn tar han med sig? Ingen säger emot den kvinnosyn han ser där. Varken vänner, skolan eller föräldrar. Jag kan inte vara tyst längre. Det är vi män som är problemet och det är vi som måste stå för förändringen.”

 

[Voeux]

Men det är betydligt mer sällan man hör män prata om det på ett sätt som ens liknar hur kvinnor pratar om det.

Det maskulina sätt att prata om det som jag kan komma på, och som man i dessa dagar hör överallt, är mer av "fler poliser, hårdare straff, sätt åt dom djävlarna".

Att prata om det är en annan sak än att tycka att det som ett problem, tänker jag, och det jag svarade på är att män inte skulle tycka att detta är ett problem. Vilket jag vill motsäga mig. Om och hur män pratar om det är en annan intressant diskussion.

En vän råkade ut för en svår misshandel på väg hem från krogen för ett antal år sedan. Han är fortfarande väldigt rädd när han är själv på natten, har jag fått höra av hans flickvän och inte mannen själv i fråga. Jag önskar att fler män hade viljan/verktygen att prata om detta på ett bra sätt.

 

[durachiny]

Vad är det man ska diskutera? Att det är dåligt att slåss? Jag misstänker att det är en sån fråga där om man är en som bråkar så bryr man sig inte oavsett och om man inte bråkar så bråkar man inte.

 

[mandalaki]

Att män utsätter kvinnor för våld skulle jag anta att de flesta män också ser som ytterst problematiskt.

Helt oreflekterat skulle de säga det, ja. Men skulle man närma sig deras eget förhållande till mansrollen så blev det nog inte lika enkelt.

 

[sjoberga]

Det maskulina sätt att prata om det som jag kan komma på, och som man i dessa dagar hör överallt, är mer av "fler poliser, hårdare straff, sätt åt dom djävlarna".

Det är lite märkligt att insikten inte trillar ned att "djävlarna" är alltför många för att det ska fungera alls och att korrelationen mellan den typen av inställning och faktisk egen djävulsnivå verkar ganska stor. (Det kanske hade varit ett mer "rimligt" resonemang om det handlade om en av 1000 män som inte hade alla hästar hemma och betedde sig illa). Om det var något som osannolikt inträffar under en kvinnas livstid.

(Alltså Gotska Sandön är inte tillräckligt stor för att husera 2 miljoner svenska män).

 

[Petruska]

Det är lite märkligt att insikten inte trillar ned att "djävlarna" är alltför många för att det ska fungera alls och att korrelationen mellan den typen av inställning och faktisk egen djävulsnivå verkar ganska stor. (Det kanske hade varit ett mer "rimligt" resonemang om det handlade om en av 1000 män som inte hade alla hästar hemma och betedde sig illa). Om det var något som osannolikt inträffar under en kvinnas livstid.

(Alltså Gotska Sandön är inte tillräckligt stor för att husera 2 miljoner svenska män).

Ja, jag funderade på det där som män också brukar säga, särskilt när det gäller mäns sexualiserade våld mot kvinnor: "det rör sig om en minimal minoritet".

Denna minoritet måtte vara maniskt aktiv, i så fall, överallt i hela världen!

Det relaterar till det som @mandalaki pekar på. Män uttalar givetvis gärna sitt fördömande över mäns grova våldsbrott, med eller utan sexualiserade motiv. Men väldigt många män drar sig mycket för att se mäns farlighet som en del i en mansroll som snart sagt alla män (och dessvärre väldigt många kvinnor) ständigt håller under armarna. Men kvinnor emellan problematiseras ändå mäns farlighet, även "farlighet i det lilla" så att säga. Det visar ju buke rätt tydligt.

 

[mandalaki]

Det maskulina sätt att prata om det som jag kan komma på, och som man i dessa dagar hör överallt, är mer av "fler poliser, hårdare straff, sätt åt dom djävlarna".

Tänker vidare på det här. Många män verkar inte tänka längre än att ta avstånd från andra män, de män som gör det här. De tänker att det räcker. Men när Hampus Nessvold helt enkelt säger "Det är vi män som är problemet och det är vi som måste stå för förändringen.” - då kan man få ett helt annat samtal. Det handlar inte längre om att peka finger åt de andra och distansera sig, utan om vad kan VI (männen) göra.

 

[Petruska]

Att män utsätter kvinnor för våld skulle jag anta att de flesta män också ser som ytterst problematiskt.

Jovars.

Men när tycker de att våldet börjar. Vad vet de om att leva med vetskap om närhet till sådant våld hela tiden. Vad frågar de om det. Vad diskuterar de sinsemellan på temat. Vad gör de när en manlig kompis har burit sig illa åt mot kvinnor. Och så vidare.

Jag tror helt enkelt att om män i allmänhet faktiskt vore bekymrade över mäns farlighet, så skulle farligheten vara mindre vanlig.

Bara det att män som inte slåss, tror att de är snälla!

 

[Badger]

Det är lite märkligt att insikten inte trillar ned att "djävlarna" är alltför många för att det ska fungera alls och att korrelationen mellan den typen av inställning och faktisk egen djävulsnivå verkar ganska stor. (Det kanske hade varit ett mer "rimligt" resonemang om det handlade om en av 1000 män som inte hade alla hästar hemma och betedde sig illa). Om det var något som osannolikt inträffar under en kvinnas livstid.

(Alltså Gotska Sandön är inte tillräckligt stor för att husera 2 miljoner svenska män).

Hmm hur stor procentandel är det? Av männen? Tänker att 200 våldsverkare i en stad på 200 000 invånare skulle hinna med en hel del ändå. Kan det vara 1 på 1000 som inte har alla hästar hemma som beter sig illa eller är det fler?

Så plus de som blir förbannade en gång i livet och slår ned en man på krogen.

Jmf att vår stad med typ det invånarantalet, -journalist frågar polisen, ficktjuveriet har verkligen minskat just nu, vad har ni gjort för åtgärder. - De två ficktjuvarna sitter inne just nu. Dvs 1 person per 100 000 invånare, kan ändå göra avtryck i brottsstatistiken.

"Bara" en enda våldtäktsman på 100 000 invånare, torde kunna göra rejält med skada i en stad.

 

[sjoberga]

Ja, jag funderade på det där som män också brukar säga, särskilt när det gäller mäns sexualiserade våld mot kvinnor: "det rör sig om en minimal minoritet".

Denna minoritet måtte vara maniskt aktiv, i så fall, överallt i hela världen!

Det relaterar till det som @mandalaki pekar på. Män uttalar givetvis gärna sitt fördömande över mäns grova våldsbrott, med eller utan sexualiserade motiv. Men väldigt många män drar sig mycket för att se mäns farlighet som en del i en mansroll som snart sagt alla män (och dessvärre väldigt många kvinnor) ständigt håller under armarna. Men kvinnor emellan problematiseras ändå mäns farlighet, även "farlighet i det lilla" så att säga. Det visar ju buke rätt tydligt.

Trots att jag säkert lever i en bubbla och att jag håller med helt och hållet om att mansrollen kritiseras alldeles för lite av män och att dessa gränslösa beteenden är alldeles för mycket förekommande hos för många män, så känns det fetade som en stark överdrift. Jag befinner mig hyfsat ofta i sammanhang där det inte är på det viset, med definitionen att "snart sagt alla män" bör uppfattas vara >60% (?).

 

[sjoberga]

Hmm hur stor procentandel är det? Av männen? Tänker att 200 våldsverkare i en stad på 200 000 invånare skulle hinna med en hel del ändå. Kan det vara 1 på 1000 som inte har alla hästar hemma som beter sig illa eller är det fler?

Så plus de som blir förbannade en gång i livet och slår ned en man på krogen.

Jmf att vår stad med typ det invånarantalet, -journalist frågar polisen, ficktjuveriet har verkligen minskat just nu, vad har ni gjort för åtgärder. - De två ficktjuvarna sitter inne just nu. Dvs 1 person per 100 000 invånare, kan ändå göra avtryck i brottsstatistiken.

Fast jag tänker inte bara på våldsverkare. Jag tänker på alla typer av gränslösa beteenden mot kvinnor som skulle ses som "djävulsbeteende" med alla andra måttstockar än en patriarkal mansrollsmaktsdito. Jag ser det i princip varje gång jag besöker krogmiljö (vilket i och för sig är sällan). Jag ser det även i andra sammanhang, exempelvis i jobbsammanhang - där det aldrig blir våld.

 

[Voeux]

Vad är det man ska diskutera? Att det är dåligt att slåss? Jag misstänker att det är en sån fråga där om man är en som bråkar så bryr man sig inte oavsett och om man inte bråkar så bråkar man inte.

Fast så enkelt är det ju verkligen inte. Att en man inte slåss innebär inte att han inte kan ha beteenden som i förlängningen leder till våld. Man kan vara möjliggörare av olika problematiska fenomen i samhället utan att vara en aktiv utövare. Mobbing är ett väldigt tydligt och simpelt exempel. Om en skolelev blir mobbad av en annan skolelev, kan inte de övriga klasskamraterna som sitter tysta igenom det vara en del av problemet? Föräldrarna som sopar problemet under mattan, läraren som ursäktar mobbarens beteenden? De männen på senaste derbyt som skrek "hat och död till Hammarby" kanske hoppar på tunnelbanan sen och åker hem till din familj men någon i klacken har blivit så uppeldad att han blir våldsam. De som suttit på internetforum och uppmanat någon annan att ta livet av sig, som sedan gjort det, var de inte en del av problemet? Eller de som inte sa emot?

Många män möjliggör andra mäns våld, genom att antingen titta bort eller ha en mer eller mindre aktiv roll i att upprätthålla våldsbejakande strukturer.

 

[Badger]

Fast jag tänker inte bara på våldsverkare. Jag tänker på alla typer av gränslösa beteenden mot kvinnor. Jag ser de i princip varje gång jag besöker krogmiljö (vilket i och för sig är sällan). Jag ser det även i andra sammanhang, exempelvis på jobbet.

Ja och gissningsvis är det där man kan göra någonting faktiskt (utöver polisinsats). Som Meetoo.

"Männen" ser nog bara "de där djävlarna" och de "dumma ungdomarna" men inte "fyllisen på krogen" och "advokaten med tassarna" och "charmige kulturprofilen". Antagligen råkar kanske männen bara ut för "de där djävlarna" och "dumma ungdomarna" när de är på stan och det är därför de koncentrerar sig på dem? I debatt? Meetoo var verkligen bra! och har öppnat allas ögon för advokaten med tassarna. Även många kvinnor hade nog missat hur vanligt det varit.

 

[Voeux]

Tänker vidare på det här. Många män verkar inte tänka längre än att ta avstånd från andra män, de män som gör det här. De tänker att det räcker. Men när Hampus Nessvold helt enkelt säger "Det är vi män som är problemet och det är vi som måste stå för förändringen.” - då kan man få ett helt annat samtal. Det handlar inte längre om att peka finger åt de andra och distansera sig, utan om vad kan VI (männen) göra.

Håller helt med.