Kanske förstöra nåns liv

Först innan jag skriver dethär så vill jag BE att ni kan ha respekt för att det är jobbiga saker. Jag VILL skriva om det och jag VILL prata om det men jag skulle upp skatta VÄLDIGT mycket ifall ni inte skriver om ni BARA har kritik och neggativa saker att skriva. För att dethär är somsagt känsligt och jag skriver det i dagboks delen för en andledning okej?
Men ja det som jag vill skriva om är en sak som jag har väldigt mycket jobbiga tankar och känslor av. Som skuld känslor och att JAG kanske förstör nåns liv eller iallafall på endel sätt. Jag vet inte om det kommer bli så men bara KANSKE är väldigt jobbigt att tänka på. Men ändå så är det ju JAG som rår för allt eller hur jag ska säga.
Men okej om jag ska förklara utan förmycket detaljer. Så hände det en sak PÅGRUND AV MIG men det räknas som att en ANNAN person gjorde ett brott och INTE jag. Även fast det var MITT fel liksom. Och den personen var egentligen snäll och respekt full och så men det var ändå en brottslig sak av DEN.
Och först så var det väl inget med det men sen så pratade jag med enannan och kom fram till att jag skulle göra en an mälning ändå. Men jag vill inte gå in på andledningarna varför här men det spelar ingen roll heller egentligen. Men kan väl säga att det var inte mest för MIN skull utan för andras skull.
Men ja jag vet inte jag ÅNGRAR det väl inte men det känns ändå skit. För att som det känns så fick JAG den personen att göra nåt o lagligt sen an mäler JAG den? Liksom hur taskig är inte JAG då? Plus så är det inte o lagligt att göra så att nånannan gör ett brott och sen an mäla den? För isåfall så kan väl denandra personen likagärna an mäla MIG fördet? Och ja jag vet att jag kan fråga det om jag får ett målsägar biträde eller vad det heter men det är bara tankar NU liksom.
Men ja jag bara känner mig som att JAG kanske förstör dens liv för nånting som var MITT fel egentligen? Och det kanske ALDRIG skulle vara nån risk för NÅN annan men det är liksom bara OM. OM det skulle hända OM den fick nån ide pågrund av mig så vill inte JAG rå för att nåt dåligt händer för nånannan om ni fattar?
Men det KÄNNS ändå så jävla orätt vist för att det är bara MITT fel att jag kan an mäla den ens så det är ju JAG som är taskig och falsk och allt sånt egentligen. Och tänk OM den personen blir straffad? Eller även bara om det blir en rätte gång så kanske andra i dens liv får veta det och det skulle nog vara jätte pinsamt och jobbigt för den. Och även ifall jag skulle be höva vara med om det var en rätte gång så kanske jag måste sitta och förklara in för den även fast den EGENTLIGEN i kanske 99 % var snäll och respekt full och allt sånt.
Men ja jag vet inte om nån fattar men jag ville bara skriva om det OM nån kanske känner igen sig eller whatever. Och somsagt skriv VÄLDIGT gärna inte om ni bara vill skriva nåt taskigt om mig.

 

[Grazing]

Ja men det som blir så svårt är att vissa tycker att det absolut INTE är mitt fel och vissa tycker att det ÄR det och att vissa tycker att den ut nyttjade mig och vissa tycker INTE det och alla är så himla säkra att DOM vet men JAG vet inte.

Som sagt, du får komma fram till hur du känner med din psykolog, det är ingen annan som kan säga hur du ska känna om det eller hur du upplever situationen. Det enda folk kan säga är att det enligt lagen inte är ditt fel för det är det inte.

 

[LiviaFilippa]

Somsagt så egentligen så vet jag att det VAR rätt be slut att an mäla det. Och jag VET att ingen som inte var där kan VETA exakt hur allt hände och så. Men det är ändå att jag blir så jävla o säker för att vissa säger som helt säkert att det är den som har gjort fel och så och då blir det som Japp jag har gjort rätt som an mälde. Men sen så kanske nån säger som för minskande eller skuld läggande saker och då blir jag så jävla o säker och att skuld känslorna går som rakt upp i taket som Okej det är JAG som har gjort fel med dethär!!
Men jag TROR att egentligen så är det bara att jag skulle vilja eller önska att nån kunde tabort skuld känslorna eller iallafall som säga mot det skuld läggande eller hur jag ska förklara.

 

[manda]

Men det kanske inte ens räknas som nåt brott ifall den är snäll? Eller jo det ÄR ett brott men att det kanske inte räknas som nåt all varligt för att den var snäll och att den gjorde det pågrund av mig.

Vad bra att du vet att det är ett brott! Det är det. Det kan såklart kännas jobbigt fast du vet det.

Ja men det som blir så svårt är att vissa tycker att det absolut INTE är mitt fel och vissa tycker att det ÄR det och att vissa tycker att den ut nyttjade mig och vissa tycker INTE det och alla är så himla säkra att DOM vet men JAG vet inte.

Av alla de där som ”vet” men vet olika, har de som tänker in någon skuld hos dig fel. Det blir såklart förvirrande för dig.

Lagen säger att alla sådana handlingar är brott, att köpa är alltid brott men att sälja är aldrig brott. Att folk tycker annorlunda visar inte på att du har skuld. De visar på att de är okunniga och kanske indoktrinerade dvs att de är så vana att tänka på ett felaktigt sätt att de tror det är naturligt och rätt. Lagen är som lagen är pga just den dynamik du beskriver; ofta är sådant självskada eller pga annan utsatthet eller tvång från livssituationen även om det inte är tvång från en annan person.

Och att du känner skuld hör också till brottets natur. Det hör inte till dig utan till vad som hände dig.

Och även om det kanske inte hänt om du gjort saker annorlunda så är det inte ditt fel. Inte ditt fel.

De handlingar du valde var inte brottsliga och därför är du utan skuld.

Men det är ändå helt naturligt att du har skuldkänslor. Det hör lite till sådana brott att det känns som ens fel fast det inte alls är det. Därför är det extramodigt att anmäla för det är som ett sätt att säga ”den här skulden är faktiskt någon annans att bära”. Även om du inte tänkt så innan så ser jag det så och jag hoppas att du också så småningom kan känna lite så, eller prova att tänka så och se hur det känns. Och det håller lagen med om oavsett vad olika människor runt dig säger att de ”vet” om vem som har skuld när sådana saker hänt. Skulden är inte din. Lagen är väldigt bestämd om det. Jag också, och många fler som skriver här är lika bestämda om det som lagen. Det är modigt att anmäla tycker jag. Det är som att tala om både för dig själv och världen att dina handlingar inte ger skuld utan hade helt andra orsaker.

 

[LiviaFilippa]

@Niyama Både ditt första och ditt andra svar postades men jag har raderat dom efter som att det är såna svar jag INTE vill ha och jag kommer inte börja disskutera om det så det är heltenkelt enklast att bara ta bort det då Men tack för om tanken.

 

[LiviaFilippa]

Vad bra att du vet att det är ett brott! Det är det. Det kan såklart kännas jobbigt fast du vet det.

Av alla de där som ”vet” men vet olika, har de som tänker in någon skuld hos dig fel. Det blir såklart förvirrande för dig.

Lagen säger att alla sådana handlingar är brott, att köpa är alltid brott men att sälja är aldrig brott. Att folk tycker annorlunda visar inte på att du har skuld. De visar på att de är okunniga och kanske indoktrinerade dvs att de är så vana att tänka på ett felaktigt sätt att de tror det är naturligt och rätt. Lagen är som lagen är pga just den dynamik du beskriver; ofta är sådant självskada eller pga annan utsatthet eller tvång från livssituationen även om det inte är tvång från en annan person.

Och att du känner skuld hör också till brottets natur. Det hör inte till dig utan till vad som hände dig.

Och även om det kanske inte hänt om du gjort saker annorlunda så är det inte ditt fel. Inte ditt fel.

De handlingar du valde var inte brottsliga och därför är du utan skuld.

Men det är ändå helt naturligt att du har skuldkänslor. Det hör lite till sådana brott att det känns som ens fel fast det inte alls är det. Därför är det extramodigt att anmäla för det är som ett sätt att säga ”den här skulden är faktiskt någon annans att bära”. Även om du inte tänkt så innan så ser jag det så och jag hoppas att du också så småningom kan känna lite så, eller prova att tänka så och se hur det känns. Och det håller lagen med om oavsett vad olika människor runt dig säger att de ”vet” om vem som har skuld när sådana saker hänt. Skulden är inte din. Lagen är väldigt bestämd om det. Jag också, och många fler som skriver här är lika bestämda om det som lagen. Det är modigt att anmäla tycker jag. Det är som att tala om både för dig själv och världen att dina handlingar inte ger skuld utan hade helt andra orsaker.

Tack för ditt svar
Dethär kanske låter lite konstigt men det är ju nåt ut tryck att det be hövs tio snälla ord för att stå mot ett elakt eller nåt sånt. Och det känns som lite samma sak med dethär alltså inte att det är ELAKT att tycka att jag får skylla migsjälv bara eller att den personen inte gjorde nåt dåligt utan själv klart så får man ju tycka som man vill!
Men det är som att även ifall kanske fem personer säger att det är ett brott och den gjorde fel och så. Och sen kanske EN person som säger mot det att det var jag som ut nyttjade den eller att han inte gjorde nåt fel eller nåtsånt då blir det som att den enda personens å sikter räknas mycket mera motför dom FEM andra. Och jag fattar inte varför det är så.
Och att alla säger så o lika och när man läser på o lika sidor så står det väldigt o lika om det. Så tillexempel att vissa tycker att det är min skuld liksom för att jag ut nyttjade den personen som ett själv skade sätt. Och vissa tycker inte ens att man kan kalla det för en själv skade sak för att det är inte ensjälv som gör det. Utan att nånannan ut nyttjar den sitationen man är i. Men vissa tycker att den INTE ut nyttjar sitationen om den var snäll och respekt full och så.
Så ja det bara blir EXTREMT för virrande! Men jag iallafall försöker att tänka på att o avsett så ÄR det ett brott. Och att det är ändå upp till polisen och å klagare och såna att av göra ifall den ska få nåt straff. Och att o avsett hur JAG gjorde så VISSTE den personen att det var fel för flera andledningar. Och o avsett om den ÄR snäll och inte skulle vilja göra nåt taskigt nånsin så gjorde den ändå ett brott. Och för saker som jag inte kommer skriva om här så VISSTE den också att den ut nyttjade min sitation liksom.

 

[LiviaFilippa]

Ursäkta om nån tycker att jag ska bara släppa det men jag KAN inte det. Men ni kan ju iggnorera det jag skriver om det är jobbigt
Men det är mest en sak som bara sitter fast som ett hugg i magen liksom. Eller en å sikt eller hur jag ska förklara. Men det är en person som har sagt att polisen måste be döma ifall den personen tvingade mig till nåt som jag inte ville eller ifall den ut nyttjade att jag var i en sår bar sitation. Och att enligt den personen så kommer dom inte kunna å tala han för nåtsånt efter som att han var snäll och respekt full och så.
Och jag har SJÄLV KLART respekt för att den tycker så och jag vill inte ha nån kritik om hur nån person tycker!! Men jag kan liksom inte sluta tänka hur det ÄR. Om det iprincip inte räknas om den som gör nåt är snäll men som vissa skriver och säger så kanske såna personer är extra snälla för att som mani pulera en? Så hur ÄR det då?
Och är jag konstig ifall jag blir ledsen av en sån komentar och som att jag inte har rätt att känna som jag gör?

 

[monster1]

Ursäkta om nån tycker att jag ska bara släppa det men jag KAN inte det. Men ni kan ju iggnorera det jag skriver om det är jobbigt
Men det är mest en sak som bara sitter fast som ett hugg i magen liksom. Eller en å sikt eller hur jag ska förklara. Men det är en person som har sagt att polisen måste be döma ifall den personen tvingade mig till nåt som jag inte ville eller ifall den ut nyttjade att jag var i en sår bar sitation. Och att enligt den personen så kommer dom inte kunna å tala han för nåtsånt efter som att han var snäll och respekt full och så.
Och jag har SJÄLV KLART respekt för att den tycker så och jag vill inte ha nån kritik om hur nån person tycker!! Men jag kan liksom inte sluta tänka hur det ÄR. Om det iprincip inte räknas om den som gör nåt är snäll men som vissa skriver och säger så kanske såna personer är extra snälla för att som mani pulera en? Så hur ÄR det då?
Och är jag konstig ifall jag blir ledsen av en sån komentar och som att jag inte har rätt att känna som jag gör?

Du har rätt till dina känslor och inget du känner är ju fel, men det betyder ju inte att andra måste hålla med. I känslor finns inte ett rätt och ett fel.

Spoiler

Med det sagt tycker jag att samtyckes lagstiftningen är väldigt tydlig, man kan inte köpa samtycke man kan inte kontraktsskriva samtycke. Man får inte utnyttja människor som mår dåligt dvs medverka i självdestruktiva handlingar. Jag förstår inte hur någon vuxen kan se det på ett annat sätt när lagstiftningen kring samtycke är så tydlig som den ändå är idag och det finns redan domar som visar på det. Jag tror på inget sätt att det här var en engångsföreteelse för den här personen och jag tycker det är superbra att du anmälde så att både du och andra inte utsätts mer för det som hände. Den här personen är en risk för andra flickor och kvinnor, nu har personen förhoppningsvis en möjlighet till att få vård för sitt beteende och slutar att utsätta andra för risker. Hade den här mannen fungerat som han skulle hade han sagt "-Nej Livia, det här är inte bra! Jag kan absolut inte vara en del av att du skadar dig själv. Jag finns här för dig, men vi ska inte ha sex och jag ska inte ge dig alkohol."

Jag tycker att det är jättebra att du anmälde, om han sen blir dömd eller ej det är inte ditt ansvar. Du har gjort det du kan, resten är upp till samhället(åklagare, polis, domstol etc), det kan du inte påverka och inte vi heller och inte personen som tyckte saker.

Det är jobbigt, det är klart att det är jobbigt ! Det är jävla skit är vad det är! Men jag tänker också att du kanske får förlåta dig själv för det du gör när du mår väldigt dåligt.

 

[manda]

Tack för ditt svar
Dethär kanske låter lite konstigt men det är ju nåt ut tryck att det be hövs tio snälla ord för att stå mot ett elakt eller nåt sånt. Och det känns som lite samma sak med dethär alltså inte att det är ELAKT att tycka att jag får skylla migsjälv bara eller att den personen inte gjorde nåt dåligt utan själv klart så får man ju tycka som man vill!
Men det är som att även ifall kanske fem personer säger att det är ett brott och den gjorde fel och så. Och sen kanske EN person som säger mot det att det var jag som ut nyttjade den eller att han inte gjorde nåt fel eller nåtsånt då blir det som att den enda personens å sikter räknas mycket mera motför dom FEM andra. Och jag fattar inte varför det är så.
Och att alla säger så o lika och när man läser på o lika sidor så står det väldigt o lika om det. Så tillexempel att vissa tycker att det är min skuld liksom för att jag ut nyttjade den personen som ett själv skade sätt. Och vissa tycker inte ens att man kan kalla det för en själv skade sak för att det är inte ensjälv som gör det. Utan att nånannan ut nyttjar den sitationen man är i. Men vissa tycker att den INTE ut nyttjar sitationen om den var snäll och respekt full och så.
Så ja det bara blir EXTREMT för virrande! Men jag iallafall försöker att tänka på att o avsett så ÄR det ett brott. Och att det är ändå upp till polisen och å klagare och såna att av göra ifall den ska få nåt straff. Och att o avsett hur JAG gjorde så VISSTE den personen att det var fel för flera andledningar. Och o avsett om den ÄR snäll och inte skulle vilja göra nåt taskigt nånsin så gjorde den ändå ett brott. Och för saker som jag inte kommer skriva om här så VISSTE den också att den ut nyttjade min sitation liksom.

Braeftersom du upptäckt att det tar mycket av de snälla orden för att väga upp för lite av de skuldbeläggande, så låter det väldigt klokt att du själv tänker de snälla tankarna och orden så ofta du bara kan.

En helt annan sak blir såklart att ha redskap för hur du ska agera när det som du känner är impulser till sådant självskadebeteende kommer, för att minimera din risk och utsatthet. Så att det inte blir farligt för dig med fler liknande situationer. Det är något helt annat än skuld. Det är att vara klok med ens livsförutsättningar och snäll med sig själv. Att bestämma i förväg vem du kan prata/smsa/skriva till för att få hjälp att inte gå in i något sådant även om det blir som ett jättestarkt tvång inifrån. Men inte heller det beror på skuld. Det beror på att du inte har skuld och att det inte är ditt fel, utan att det kan få sådana konsekvenser att ha jobbiga livserfarenheter.

Och om ditt sista inlägg så tänker jag på en sak om utredningen som kanske är lite jobbig att tänka på så jag lägger det i spoiler:

Spoiler: Spoiler

det är viktigt att skilja på att handlingen du utsatts för är brottslig och det är den oavsett om utredningen kommer fram till att bevisningen är tillräckligt stark för rättegång och fällande dom eller inte. Där är lagen jättetydlig precis som @monster1 skriver. Det kan bli så att personen inte blir fälld men då beror inte det på att skulden är din istället för den andras utan då beror det på att den andras skuld inte kan fastställas tillräckligt. Så att säga att polisen får avgöra om det är ett brott du utsatts för eller inte, det stämmer inte riktigt tycker jag. Det de får utreda är hur säkert personen kan knytas till brottet. Och det handlar inte om personens skuld, och om du alls utsatts för ett brott. Det är redan ett faktum. Utan det handlar om hur stark bevisningen är. Men oavsett det, så är det alltid alltid olagligt, det du beskriver att personen gjort. Oavsett om det finns tillräckligt starka bevis. Så att säga att polisen får utreda om det är ett brott eller ditt fel, det stämmer helt enkelt inte (som monster1 beskrivit).

 

[MiaMia]

Mycket kloka saker som @manda och @monster1 säger i sina spoilers.
Hade inte alls kunnat formulera det så bra själv, men håller helt med som det som de säger.

 

[Lillgrådis]

Ursäkta om nån tycker att jag ska bara släppa det men jag KAN inte det. Men ni kan ju iggnorera det jag skriver om det är jobbigt
Men det är mest en sak som bara sitter fast som ett hugg i magen liksom. Eller en å sikt eller hur jag ska förklara. Men det är en person som har sagt att polisen måste be döma ifall den personen tvingade mig till nåt som jag inte ville eller ifall den ut nyttjade att jag var i en sår bar sitation. Och att enligt den personen så kommer dom inte kunna å tala han för nåtsånt efter som att han var snäll och respekt full och så.
Och jag har SJÄLV KLART respekt för att den tycker så och jag vill inte ha nån kritik om hur nån person tycker!! Men jag kan liksom inte sluta tänka hur det ÄR. Om det iprincip inte räknas om den som gör nåt är snäll men som vissa skriver och säger så kanske såna personer är extra snälla för att som mani pulera en? Så hur ÄR det då?
Och är jag konstig ifall jag blir ledsen av en sån komentar och som att jag inte har rätt att känna som jag gör?

Först: du är inte alls konstig för att du känner som du gör, det har du all rätt till.

Sedan: en hel del personer tror att de kan och vet hur mycket som helst om juridik och straffrätt utan att de egentligen har en aning. Det är av något skäl ett väldigt tacksamt område för att "killgissa" (även som tjej). Därför behöver man ofta ifrågasätta när någon påstår att den "vet" hur en domstol ska bedöma ett visst fall eller "vet" hur polis och åklagare ser på vissa saker.

Sanningen är att juridik är sällan så svartvitt och enkelt utan beror på väldigt många olika omständigheter och bedömningar. Och att man ska alltid vara försiktig när någon säger tvärsäkert "det är eller kommer att bli så här och så här" utan att den både har stor erfarenhet av liknande bedömningar och dessutom kan alla omständigheter i det enskilda fallet.

Spoiler: lite mer om lagstiftningen m m

Två saker som måste finnas för att någon ska kunna dömas för ett brott är 1) att rekvisiten för ett visst brott är uppfyllda och att de kan bevisas. T ex misshandel ska man kunna bevisa att A har slagit B och att det gjorde ont på B eller B blev skadad på något sätt.

Och sedan 2) att A har haft uppsåt dvs slagit medvetet och inte bara vevat med armarna utan att fatta att B stod där, och A måste fatta att det här var ett så kraftigt slag så det kan göra ont.
Om A då är en snäll person på alla andra sätt och har lockat till sig B med t ex att säga att de är kompisar eller bjuda på godis eller ge pengar påverkar ju inte själva brottet.

När det gäller sexualbrotten så är det förstås svårare för att människor brukar ju inte slå på varandra så att båda är med på det, om det inte är boxning, medan sex är ju något som också kan vara frivilligt. Det är därför ännu mer komplicerat att beskriva exakt när något går över till att inte anses vara frivilligt på det området och vilken bevisning som krävs i varje fall.

Men lagstiftningen har i alla fall försökt att täcka just manipulerande situationer, där gärningspersonen gör allt för att "visa sig snäll" dvs inte använder hot eller våld, MEN samtidigt förstår att den utnyttjar att den andre är i en särskilt utsatt situation som kan bero på många saker.

För att vara exakt så säger lagen (bland annat) att "en person kan aldrig anses delta frivilligt om gärningsmannen otillbörligt utnyttjar att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada, psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation".

Lagstiftningen gör alltså inte något undantag bara för att någon "är snäll" eller inte hotar eller slår i sådana fall. Utan försöker tvärtom komma åt att det finns brottslingar som utnyttjar och som är skickliga på att manipulera sig fram utan hot och våld. Men, detta med frivillighet är som sagt ändå ofta en avancerad helhetsbedömning som måste göras utifrån vad som kan bevisas i varje fall.

Och som andra redan sagt men som jag också vill bekräfta: att något kanske inte bedöms vara bevisat i en förundersökning eller i en domstol långt i efterhand, med de höga beviskrav som finns i ett brottmål, är inte samma sak som att det inte alls har skett ett brott, eller som att personen hade rätt att göra som den gjorde.

 

[Blyger]

När det gäller sexualbrotten så är det förstås svårare för att människor brukar ju inte slå på varandra så att båda är med på det, om det inte är boxning, medan sex är ju något som också kan vara frivilligt. Det är därför ännu mer komplicerat att beskriva exakt när något går över till att inte anses vara frivilligt på det området och vilken bevisning som krävs i varje fall.

Fast sexköp är väl alltid brottsligt?

 

[Lillgrådis]

Fast sexköp är väl alltid brottsligt?

Ja, det är ju en egen bestämmelse, jag tänkte mer utifrån att det inte är - eller kan bevisas att det är - någon ersättning inblandad.

 

[LiviaFilippa]

Du har rätt till dina känslor och inget du känner är ju fel, men det betyder ju inte att andra måste hålla med. I känslor finns inte ett rätt och ett fel.

Spoiler

Med det sagt tycker jag att samtyckes lagstiftningen är väldigt tydlig, man kan inte köpa samtycke man kan inte kontraktsskriva samtycke. Man får inte utnyttja människor som mår dåligt dvs medverka i självdestruktiva handlingar. Jag förstår inte hur någon vuxen kan se det på ett annat sätt när lagstiftningen kring samtycke är så tydlig som den ändå är idag och det finns redan domar som visar på det. Jag tror på inget sätt att det här var en engångsföreteelse för den här personen och jag tycker det är superbra att du anmälde så att både du och andra inte utsätts mer för det som hände. Den här personen är en risk för andra flickor och kvinnor, nu har personen förhoppningsvis en möjlighet till att få vård för sitt beteende och slutar att utsätta andra för risker. Hade den här mannen fungerat som han skulle hade han sagt "-Nej Livia, det här är inte bra! Jag kan absolut inte vara en del av att du skadar dig själv. Jag finns här för dig, men vi ska inte ha sex och jag ska inte ge dig alkohol."

Jag tycker att det är jättebra att du anmälde, om han sen blir dömd eller ej det är inte ditt ansvar. Du har gjort det du kan, resten är upp till samhället(åklagare, polis, domstol etc), det kan du inte påverka och inte vi heller och inte personen som tyckte saker.

Det är jobbigt, det är klart att det är jobbigt ! Det är jävla skit är vad det är! Men jag tänker också att du kanske får förlåta dig själv för det du gör när du mår väldigt dåligt.

Tack för ditt svar! Och ja detdär dom du skrev i spoilern att man inte kan köpa sam tycke så det är ju som flera andra också har sagt och jag VET att det ÄR så! Men blir ändå jätte o säker när vissa verkar tycka ungefär att man KAN det.
Och även som en jag pratade med idag. Det är ingen polis eller nåt sånt men den har ganska så mycket erfaren het om såna saker. Och den tycker INTE att man kan räkna det som en själv skade sak. Utan som hon sa att JA själva att man som dras till att göra det är desstruktift. Men den som SKADAR är inte mansjälv utan det är ANDRA som väljer att göra skada för att dom får chansen. Och som du skrev och som även andra har skrivit och sagt att normala personer skulle inte ens över väga att göra nåtsånt utan om nån i huvud taget tänker på det så visar det att det INTE är en snäll person. Och det är nog ganska sant.

 

[LiviaFilippa]

Braeftersom du upptäckt att det tar mycket av de snälla orden för att väga upp för lite av de skuldbeläggande, så låter det väldigt klokt att du själv tänker de snälla tankarna och orden så ofta du bara kan.

En helt annan sak blir såklart att ha redskap för hur du ska agera när det som du känner är impulser till sådant självskadebeteende kommer, för att minimera din risk och utsatthet. Så att det inte blir farligt för dig med fler liknande situationer. Det är något helt annat än skuld. Det är att vara klok med ens livsförutsättningar och snäll med sig själv. Att bestämma i förväg vem du kan prata/smsa/skriva till för att få hjälp att inte gå in i något sådant även om det blir som ett jättestarkt tvång inifrån. Men inte heller det beror på skuld. Det beror på att du inte har skuld och att det inte är ditt fel, utan att det kan få sådana konsekvenser att ha jobbiga livserfarenheter.

Och om ditt sista inlägg så tänker jag på en sak om utredningen som kanske är lite jobbig att tänka på så jag lägger det i spoiler:

Spoiler: Spoiler

det är viktigt att skilja på att handlingen du utsatts för är brottslig och det är den oavsett om utredningen kommer fram till att bevisningen är tillräckligt stark för rättegång och fällande dom eller inte. Där är lagen jättetydlig precis som @monster1 skriver. Det kan bli så att personen inte blir fälld men då beror inte det på att skulden är din istället för den andras utan då beror det på att den andras skuld inte kan fastställas tillräckligt. Så att säga att polisen får avgöra om det är ett brott du utsatts för eller inte, det stämmer inte riktigt tycker jag. Det de får utreda är hur säkert personen kan knytas till brottet. Och det handlar inte om personens skuld, och om du alls utsatts för ett brott. Det är redan ett faktum. Utan det handlar om hur stark bevisningen är. Men oavsett det, så är det alltid alltid olagligt, det du beskriver att personen gjort. Oavsett om det finns tillräckligt starka bevis. Så att säga att polisen får utreda om det är ett brott eller ditt fel, det stämmer helt enkelt inte (som monster1 beskrivit).

Tack för ditt svar också Det är som EGENTLIGEN att jag vet detdär men ändå så hjälper det att flera skriver det som att det är enklare att på minna mig då att vissa kanske bara inte vet bättre om sånt.

 

[LiviaFilippa]

Först: du är inte alls konstig för att du känner som du gör, det har du all rätt till.

Sedan: en hel del personer tror att de kan och vet hur mycket som helst om juridik och straffrätt utan att de egentligen har en aning. Det är av något skäl ett väldigt tacksamt område för att "killgissa" (även som tjej). Därför behöver man ofta ifrågasätta när någon påstår att den "vet" hur en domstol ska bedöma ett visst fall eller "vet" hur polis och åklagare ser på vissa saker.

Sanningen är att juridik är sällan så svartvitt och enkelt utan beror på väldigt många olika omständigheter och bedömningar. Och att man ska alltid vara försiktig när någon säger tvärsäkert "det är eller kommer att bli så här och så här" utan att den både har stor erfarenhet av liknande bedömningar och dessutom kan alla omständigheter i det enskilda fallet.

Spoiler: lite mer om lagstiftningen m m

Två saker som måste finnas för att någon ska kunna dömas för ett brott är 1) att rekvisiten för ett visst brott är uppfyllda och att de kan bevisas. T ex misshandel ska man kunna bevisa att A har slagit B och att det gjorde ont på B eller B blev skadad på något sätt.

Och sedan 2) att A har haft uppsåt dvs slagit medvetet och inte bara vevat med armarna utan att fatta att B stod där, och A måste fatta att det här var ett så kraftigt slag så det kan göra ont.
Om A då är en snäll person på alla andra sätt och har lockat till sig B med t ex att säga att de är kompisar eller bjuda på godis eller ge pengar påverkar ju inte själva brottet.

När det gäller sexualbrotten så är det förstås svårare för att människor brukar ju inte slå på varandra så att båda är med på det, om det inte är boxning, medan sex är ju något som också kan vara frivilligt. Det är därför ännu mer komplicerat att beskriva exakt när något går över till att inte anses vara frivilligt på det området och vilken bevisning som krävs i varje fall.

Men lagstiftningen har i alla fall försökt att täcka just manipulerande situationer, där gärningspersonen gör allt för att "visa sig snäll" dvs inte använder hot eller våld, MEN samtidigt förstår att den utnyttjar att den andre är i en särskilt utsatt situation som kan bero på många saker.

För att vara exakt så säger lagen (bland annat) att "en person kan aldrig anses delta frivilligt om gärningsmannen otillbörligt utnyttjar att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada, psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation".

Lagstiftningen gör alltså inte något undantag bara för att någon "är snäll" eller inte hotar eller slår i sådana fall. Utan försöker tvärtom komma åt att det finns brottslingar som utnyttjar och som är skickliga på att manipulera sig fram utan hot och våld. Men, detta med frivillighet är som sagt ändå ofta en avancerad helhetsbedömning som måste göras utifrån vad som kan bevisas i varje fall.

Och som andra redan sagt men som jag också vill bekräfta: att något kanske inte bedöms vara bevisat i en förundersökning eller i en domstol långt i efterhand, med de höga beviskrav som finns i ett brottmål, är inte samma sak som att det inte alls har skett ett brott, eller som att personen hade rätt att göra som den gjorde.

Tack för ditt svar också
Jag har somsagt pratat med en idag som har ganska så mycket erfaren het om såna brott och så. Och hon sa att som hon tror iallafall så skulle det vara VÄLDIGT konstigt ifall det skulle räknas som fri villigt för några andledningar som jag vill skriva här. Men o avsett så är det ingen tvekan att den har gjort iallafall MINST ett brott som även är ett all varligt brott som enligt henne så är det fängelse för det. Så då ifall det verkligen ÄR ett så stort brott eller hur jag ska säga så känns det som mera rätt att an mäla det. Eller att det är mycket prio ritering för det liksom. Så då tycker väl an tagligen polisen och allamöjliga att det var rätt att jag an mälde och att det inte var o nödigt och att det som hände var mitt fel.

 

[Blyger]

Det var absolut inte onödigt eller ditt fel
Heja dig Livia!

 

[tuaphua]

Tack för ditt svar också
Jag har somsagt pratat med en idag som har ganska så mycket erfaren het om såna brott och så. Och hon sa att som hon tror iallafall så skulle det vara VÄLDIGT konstigt ifall det skulle räknas som fri villigt för några andledningar som jag vill skriva här. Men o avsett så är det ingen tvekan att den har gjort iallafall MINST ett brott som även är ett all varligt brott som enligt henne så är det fängelse för det. Så då ifall det verkligen ÄR ett så stort brott eller hur jag ska säga så känns det som mera rätt att an mäla det. Eller att det är mycket prio ritering för det liksom. Så då tycker väl an tagligen polisen och allamöjliga att det var rätt att jag an mälde och att det inte var o nödigt och att det som hände var mitt fel.

Det är jättebra att du anmäler och det är verkligen inte ditt fel eller du som ska bära någon skuld i det här!

 

[cirkus]

Men det är som att även ifall kanske fem personer säger att det är ett brott och den gjorde fel och så. Och sen kanske EN person som säger mot det att det var jag som ut nyttjade den eller att han inte gjorde nåt fel eller nåtsånt då blir det som att den enda personens å sikter räknas mycket mera motför dom FEM andra. Och jag fattar inte varför det är så.

Det DÄR har jag också undrat över många gånger. Det är så jäkla märkligt hur det kan vara.

Jag jobbade som lärare på ett företag och efter varje kurs fick eleverna ge kursutvärderingar. Jag brukade ha 20-40 elever per kurs och de absolut allra flesta utvärderingarna var väldigt positiva och tyckte jag var bra. Men nån gång då och då kom det EN som inte tyckte det var bra. Den där jävla utvärderingen kunde ligga och skava i MÅNADER och göra mig både ledsen och få dåligt självförtroende efter. Av 100 kanske EN var dålig och det var som om bara den fanns och malde och malde i mitt huvud. Så konstigt och dumt.

 

[cirkus]

Tack för ditt svar också
Jag har somsagt pratat med en idag som har ganska så mycket erfaren het om såna brott och så. Och hon sa att som hon tror iallafall så skulle det vara VÄLDIGT konstigt ifall det skulle räknas som fri villigt för några andledningar som jag vill skriva här. Men o avsett så är det ingen tvekan att den har gjort iallafall MINST ett brott som även är ett all varligt brott som enligt henne så är det fängelse för det. Så då ifall det verkligen ÄR ett så stort brott eller hur jag ska säga så känns det som mera rätt att an mäla det. Eller att det är mycket prio ritering för det liksom. Så då tycker väl an tagligen polisen och allamöjliga att det var rätt att jag an mälde och att det inte var o nödigt och att det som hände var mitt fel.

Det är så bra att du anmälde. Det ÄR ju brott som begåtts och du bär inte skuld till att någon annan väljer att begå brott.

Jättebra att du har så bra folk runt dig att prata med. Såna med erfarenhet.

 

[LiviaFilippa]

Det DÄR har jag också undrat över många gånger. Det är så jäkla märkligt hur det kan vara.

Jag jobbade som lärare på ett företag och efter varje kurs fick eleverna ge kursutvärderingar. Jag brukade ha 20-40 elever per kurs och de absolut allra flesta utvärderingarna var väldigt positiva och tyckte jag var bra. Men nån gång då och då kom det EN som inte tyckte det var bra. Den där jävla utvärderingen kunde ligga och skava i MÅNADER och göra mig både ledsen och få dåligt självförtroende efter. Av 100 kanske EN var dålig och det var som om bara den fanns och malde och malde i mitt huvud. Så konstigt och dumt.

Ja exakt även fast man VET att det inte borde få på verka en såmycket så gör det ändå det.