Kaoset del 2

Kommer troligen radera även denna.
Bara skönt att skriva av sig!

Veckan har varit kaos, har druckit under veckan på vardagar, inte okej.

Igår så hade vi försenad födelsedagsmiddag för mig plus en vän som fyller år..

Blev pruttfull, gick hem.
Sen kom två vänner förbi och vi drog ut på krogen.
Hånglade med säkert 5 personer och tog hem en 22 åring.

Jag fattar ju själv hur destruktivt detta är.
Har lite kontakt med S som jag dejtade förra året, ang AAmöte.
Han ska dit ikväll, jag har dock druckit och känner mig jävligt skör.

 

[pepp]

Nu har jag skickat iväg ett sms till min mamma.

"Jag vill inte bråka med dig, jag älskar dig och pappa.

Men jag blir ledsen av att ständigt få frågan "Har du druckit" jag gör ett stort jobb med min nykterhet, jag har förändrat hela mitt liv och går fortfarande på möten eftersom jag vet att sjukdomen måste underhållas.
Jag kan förstå om frågan kommer om jag hade haft flera återfall, men jag har inte haft ett enda snedsteg under dessa år.

Jag tänkte inte svara först när du ringde eftersom jag var så ledsen, men jag visste att om jag inte svarat så hade du trott att jag satt och drack.
Jag måste få gråta, jag är känslig och det är fint. Jag har förlorat en kille som jag älskar och som var min bästa vän.

Du måste också göra ditt jobb, gå på anhörigmöten då och då, prata med andra i samma situation. Du får inte lägga din oro på mig. Jag ska på möte på tisdag och prata om detta. Har även bett Eva (min chef) om att få ta ett blodprov så du får se att jag är nykter."

 

[hundtant]

Nu har jag skickat iväg ett sms till min mamma.

"
Jag vill inte bråka med dig, jag älskar dig och pappa.

Men jag blir ledsen av att ständigt få frågan "Har du druckit" jag gör ett stort jobb med min nykterhet, jag har förändrat hela mitt liv och går fortfarande på möten eftersom jag vet att sjukdomen måste underhållas.
Jag kan förstå om frågan kommer om jag hade haft flera återfall, men jag har inte haft ett enda snedsteg under dessa år.

Jag tänkte inte svara först när du ringde eftersom jag var så ledsen, men jag visste att om jag inte svarat så hade du trott att jag satt och drack.
Jag måste få gråta, jag är känslig och det är fint. Jag har förlorat en kille som jag älskar och som var min bästa vän.

Du måste också göra ditt jobb, gå på anhörigmöten då och då, prata med andra i samma situation. Du får inte lägga din oro på mig. Jag ska på möte på tisdag och prata om detta. Har även bett Eva (min chef) om att få ta ett blodprov så du får se att jag är nykter."

Jättefint formulerat!

 

[tott]

Nu har jag skickat iväg ett sms till min mamma.

"
Jag vill inte bråka med dig, jag älskar dig och pappa.

Men jag blir ledsen av att ständigt få frågan "Har du druckit" jag gör ett stort jobb med min nykterhet, jag har förändrat hela mitt liv och går fortfarande på möten eftersom jag vet att sjukdomen måste underhållas.
Jag kan förstå om frågan kommer om jag hade haft flera återfall, men jag har inte haft ett enda snedsteg under dessa år.

Jag tänkte inte svara först när du ringde eftersom jag var så ledsen, men jag visste att om jag inte svarat så hade du trott att jag satt och drack.
Jag måste få gråta, jag är känslig och det är fint. Jag har förlorat en kille som jag älskar och som var min bästa vän.

Du måste också göra ditt jobb, gå på anhörigmöten då och då, prata med andra i samma situation. Du får inte lägga din oro på mig. Jag ska på möte på tisdag och prata om detta. Har även bett Eva (min chef) om att få ta ett blodprov så du får se att jag är nykter."

Jag blir tårögd. Jättefint skrivet! Hoppas din mamma tar in det du skriver så att du slipper ta hennes oro i framtiden. Att hon fortfarande känner viss oro kan jag förstå, men hon får ta det med någon annan - inte utsätta dig för det.

 

[Palermo]

Nu har jag skickat iväg ett sms till min mamma.

"
Jag vill inte bråka med dig, jag älskar dig och pappa.

Men jag blir ledsen av att ständigt få frågan "Har du druckit" jag gör ett stort jobb med min nykterhet, jag har förändrat hela mitt liv och går fortfarande på möten eftersom jag vet att sjukdomen måste underhållas.
Jag kan förstå om frågan kommer om jag hade haft flera återfall, men jag har inte haft ett enda snedsteg under dessa år.

Jag tänkte inte svara först när du ringde eftersom jag var så ledsen, men jag visste att om jag inte svarat så hade du trott att jag satt och drack.
Jag måste få gråta, jag är känslig och det är fint. Jag har förlorat en kille som jag älskar och som var min bästa vän.

Du måste också göra ditt jobb, gå på anhörigmöten då och då, prata med andra i samma situation. Du får inte lägga din oro på mig. Jag ska på möte på tisdag och prata om detta. Har även bett Eva (min chef) om att få ta ett blodprov så du får se att jag är nykter."

Jättebra, helt fritt från skuldbeläggande!

 

[Palermo]

Jag behöver ju inte, men känner väl att jag vill göra det.

Finns det risk att frågan om blodprov sen upprepas? Du kan ju inte heller typ blåsa i sån där alkoholmätare ideligen för hennes skull.

Jag menar, jag tycker att du visar transparens inför henne med blodprovet (ÄVEN om chefen säger nej). Men ett prov idag säger ju inget om imorgon, om hon fortsätter oroa sig.

Jag tycker att ditt bemötande i sms:et borde tas med som lärande exempel i litteraturen, så jag tror nog att du kan hantera även sådana reaktioner från henne. Men kanske är det idé för dig att ta lite höjd för det?

(Alltså, när jag tänker på dina kvaliteter, skulle inte någon form av utbildning mot missbruk/socialt arbete vara något för dig? Förlåt mitt oombedda råd, jag jobbar i utbildningssystemet, så jag kan inte låta bli.)

 

[pepp]

Finns det risk att frågan om blodprov sen upprepas? Du kan ju inte heller typ blåsa i sån där alkoholmätare ideligen för hennes skull.

Jag menar, jag tycker att du visar transparens inför henne med blodprovet (ÄVEN om chefen säger nej). Men ett prov idag säger ju inget om imorgon, om hon fortsätter oroa sig.

Jag tycker att ditt bemötande i sms:et borde tas med som lärande exempel i litteraturen, så jag tror nog att du kan hantera även sådana reaktioner från henne. Men kanske är det idé för dig att ta lite höjd för det?

(Alltså, när jag tänker på dina kvaliteter, skulle inte någon form av utbildning mot missbruk/socialt arbete vara något för dig? Förlåt mitt oombedda råd, jag jobbar i utbildningssystemet, så jag kan inte låta bli.)

Det hoppas jag väl inte. Jag tänkte visa henne det och säga att hon inte får ta upp det igen, det är min resa.

Hon känns inte speciellt kommunikativ, detta fick jag som svar på mitt långa sms;

Vad fint skrivet, men jag gör mig tyvärr inte så bra i tal eller i stora grupper

 

[Amanda_F]

Det hoppas jag väl inte. Jag tänkte visa henne det och säga att hon inte får ta upp det igen, det är min resa.

Hon känns inte speciellt kommunikativ, detta fick jag som svar på mitt långa sms;
Visa bifogad fil 181516

Vad fint skrivet, men jag gör mig tyvärr inte så bra i tal eller i stora grupper

Din mamma tycker att hon inte frågar så ofta. Men hon ska inte fråga alls! Varje gång är ju sårande. Bra kämpat @pepp !

 

[monster1]

Jag tänker nog att det är värre att hon förnekar dig dina känslor genom att säga åt dig att sluta gråta än att hon frågar om alkholen. Om du hade börjat dricka igen är det väll ändå inte så troligt att du skulle berätta det under pågående återfall. Så det är ganska meningslöst, men på ett sätt begripligt.

Men det där med att säga åt någon att sluta gråta, det måste ju vara något hos henne i hennes fostran eller så som poppar ut. Tycker dock att du besvarar det bra med att du har rätt till dina känslor, att gråta är dessutom läkande och avslappnande så det är väll det bästa att göra om man är ledsen.

 

[Sirap]

Jag tänker nog att det är värre att hon förnekar dig dina känslor genom att säga åt dig att sluta gråta än att hon frågar om alkholen. Om du hade börjat dricka igen är det väll ändå inte så troligt att du skulle berätta det under pågående återfall. Så det är ganska meningslöst, men på ett sätt begripligt.

Men det där med att säga åt någon att sluta gråta, det måste ju vara något hos henne i hennes fostran eller så som poppar ut. Tycker dock att du besvarar det bra med att du har rätt till dina känslor, att gråta är dessutom läkande och avslappnande så det är väll det bästa att göra om man är ledsen.

Jag håller med. Att hon säger åt dig att sluta gråta och att hon, som din mamma, inte försöker trösta dig känns som det värsta. Men jättebra hanterat av dig!

 

[pepp]

Jag håller med. Att hon säger åt dig att sluta gråta och att hon, som din mamma, inte försöker trösta dig känns som det värsta. Men jättebra hanterat av dig!

Ja detta var verkligen vidrigt. Blev så jävla ledsen av det att hon var helt känslokall.

 

[LenaH]

Nu har jag skickat iväg ett sms till min mamma.

"Jag vill inte bråka med dig, jag älskar dig och pappa.

Men jag blir ledsen av att ständigt få frågan "Har du druckit" jag gör ett stort jobb med min nykterhet, jag har förändrat hela mitt liv och går fortfarande på möten eftersom jag vet att sjukdomen måste underhållas.
Jag kan förstå om frågan kommer om jag hade haft flera återfall, men jag har inte haft ett enda snedsteg under dessa år.

Jag tänkte inte svara först när du ringde eftersom jag var så ledsen, men jag visste att om jag inte svarat så hade du trott att jag satt och drack.
Jag måste få gråta, jag är känslig och det är fint. Jag har förlorat en kille som jag älskar och som var min bästa vän.

Du måste också göra ditt jobb, gå på anhörigmöten då och då, prata med andra i samma situation. Du får inte lägga din oro på mig. Jag ska på möte på tisdag och prata om detta. Har även bett Eva (min chef) om att få ta ett blodprov så du får se att jag är nykter."

Fan Pepp, du är så sjukt vuxen!!

 

[tuaphua]

Ja detta var verkligen vidrigt. Blev så jävla ledsen av det att hon var helt känslokall.

Jag förstår också att du blev ledsen av det.
Jag upplever det vara vanligare hos en del äldre generationer att man "inte ska tänka på det som gör en upprörd", "hitta på saker så man inte tänker på det" etc istället för att bearbeta. De som är såna känns ju i dagens samhälle där många ändå gått i terapi eller brytt sig om att läsa på om psykologi lite handikappade emotionellt.
Det gör ont när man inser att ens föräldrar inte kan stötta en och inte förstår en. Men man kan hitta stödet, förståelsen och tryggheten i andra. Och välja hur pass mkt och vilken sorts kontakt man vill ha med sin familj.
Det blir lite "the student has becomed the teacher".

 

[Tualma]

Ja detta var verkligen vidrigt. Blev så jävla ledsen av det att hon var helt känslokall.

Alkoholberoende gör ju så att man flyr sina känslor. Nu är du i dem, bearbetar dem och växer som människa. Det är ju fantastiskt. Du är fantastisk, @pepp .

Jag kan förstå din mammas oro på ett sätt, barnen är det käraste man har och ibland hoppar det grodor ur munnen när oroar sig för dem (vilket man gör fast de vuxit upp).
MEN, min oro är ju inget barnen ska bära, utan något jag som förälder måste bearbeta. Misslyckas jag ber jag mitt barn ödmjukast om ursäkt för mina tillkortakommanden och fortsätter arbeta med mig själv. Det är ju så det ska vara... Och att inte vilja att du ska visa känslor, det låter inte det minsta sunt, tyvärr.

Du hanterar det hela så moget och klokt och med kärlek. Jag hade varit så stolt över dig om jag var din mamma.

 

[pepp]

Jag förstår också att du blev ledsen av det.
Jag upplever det vara vanligare hos en del äldre generationer att man "inte ska tänka på det som gör en upprörd", "hitta på saker så man inte tänker på det" etc istället för att bearbeta. De som är såna känns ju i dagens samhälle där många ändå gått i terapi eller brytt sig om att läsa på om psykologi lite handikappade emotionellt.
Det gör ont när man inser att ens föräldrar inte kan stötta en och inte förstår en. Men man kan hitta stödet, förståelsen och tryggheten i andra. Och välja hur pass mkt och vilken sorts kontakt man vill ha med sin familj.
Det blir lite "the student has becomed the teacher".

Ja mina föräldrar är ju gamla generationen, de fick aldrig prata känslor och levde väl upp rätt tufft som jag förstått det.

Har tack och lov goda vänner att ventilera med, samt min fina syster

 

[nightcrawler]

Ja mina föräldrar är ju gamla generationen, de fick aldrig prata känslor och levde väl upp rätt tufft som jag förstått det.

Har tack och lov goda vänner att ventilera med, samt min fina syster

Sån var och är mina föräldrar. Äldre generationen. Mamma sa alltid att det är väl inget att gråta för. Det är väl inget att vara arg för. Pappa är typ nollställd. Fattar noll och säger inget. Sen undrar folk varför jag har svårt att hantera mitt humör. Jag har ju diagnoser och att inte få ventilera utan bara trycka undan känslor blir inte bra.

 

[pepp]

Sån var och är mina föräldrar. Äldre generationen. Mamma sa alltid att det är väl inget att gråta för. Det är väl inget att vara arg för. Pappa är typ nollställd. Fattar noll och säger inget. Sen undrar folk varför jag har svårt att hantera mitt humör. Jag har ju diagnoser och att inte få ventilera utan bara trycka undan känslor blir inte bra.

Ja!! Min pappa är likadan, han har aldrig sagt ett knyst om min nykterhet...

 

[pepp]

Idag blev det blodprover!

Samt att jag var på kvinnomöte nu ikväll, jättefint med en liten grupp

Dom sa väl lite liknande som ni gjort, att lugnt och sansat prata med mamma om detta och förklara (igen) att hon inte får lägga sin oro på mig. Plus att akta mig för att detta med blodproverna inte får bli nåt återkommande som hon kräver (nu gjorde hon ju inte det den här gången, men att hon kanske börjar) och att hon borde börja gå på anhörigmöten. Fick veta när nästa möte är så jag kan meddela henne om det.

Vi brukar prata i telefon en gång i veckan så får se när hon ringer nästa gång så får jag ta det då.

 

[pepp]

Kära buke, eftersom ni är mitt andningshål så kan jag ju berätta för er att jag gick tillbaka till killen...
Han skickade ett meddelande strax efter uppbrottet där han skriver att han inte vill förlora mig och att det suger att inte ha kontakt. Att han älskar mig blablaablaa.

Kontext: han är alltså ihop och förlovad med en tjej sen drygt 9 år tillbaka...
Nu den 14 maj så hade vi träffats ett år, och jag kände med hela kroppen att jag börjat få nog på riktigt, så jag sa att "ni måste sätta er ner och prata och inte låta det rinna ut i sanden".
Igår satte dom sig ner och pratade, kom inte fram till något som vanligt

Svarade detta, ganska omoget kanske men helt ärligt så är han inte värd ett annat avslut.

Han är nu borttagen överallt, har blockerat hans nummer med. Behåller hans tjej ett tag på instagram (vi är bekanta) men har dolt henne så hon inte dyker upp i flödet/inlägg.

En stor del av mig vill berätta allt för henne, eftersom hon har haft sina aningar tidigare. Men samtidigt tänker jag att det inte är min sak att lägga mig i...

Jag bad honom personligen ta allt på sms den här gången. Vi har haft väldigt bra kommunikation irl samt i telefonsamtal.. men jag hade bara brutit ihop om vi tagit det irl och jag orkar inte rasa igen!

 

[bettysmatte]

Kära buke, eftersom ni är mitt andningshål så kan jag ju berätta för er att jag gick tillbaka till killen...
Han skickade ett meddelande strax efter uppbrottet där han skriver att han inte vill förlora mig och att det suger att inte ha kontakt. Att han älskar mig blablaablaa.

Kontext: han är alltså ihop och förlovad med en tjej sen drygt 9 år tillbaka...
Nu den 14 maj så hade vi träffats ett år, och jag kände med hela kroppen att jag börjat få nog på riktigt, så jag sa att "ni måste sätta er ner och prata och inte låta det rinna ut i sanden".
Igår satte dom sig ner och pratade, kom inte fram till något som vanligt

Svarade detta, ganska omoget kanske men helt ärligt så är han inte värd ett annat avslut.
Visa bifogad fil 185499
Han är nu borttagen överallt, har blockerat hans nummer med. Behåller hans tjej ett tag på instagram (vi är bekanta) men har dolt henne så hon inte dyker upp i flödet/inlägg.

En stor del av mig vill berätta allt för henne, eftersom hon har haft sina aningar tidigare. Men samtidigt tänker jag att det inte är min sak att lägga mig i...

Jag bad honom personligen ta allt på sms den här gången. Vi har haft väldigt bra kommunikation irl samt i telefonsamtal.. men jag hade bara brutit ihop om vi tagit det irl och jag orkar inte rasa igen!

Usch och fy. Så taskigt mot er båda...

 

[the_connemara]

Men usch vad jobbigt, pepp till dig bästa @pepp