Kaoset del 2

Kommer troligen radera även denna.
Bara skönt att skriva av sig!

Veckan har varit kaos, har druckit under veckan på vardagar, inte okej.

Igår så hade vi försenad födelsedagsmiddag för mig plus en vän som fyller år..

Blev pruttfull, gick hem.
Sen kom två vänner förbi och vi drog ut på krogen.
Hånglade med säkert 5 personer och tog hem en 22 åring.

Jag fattar ju själv hur destruktivt detta är.
Har lite kontakt med S som jag dejtade förra året, ang AAmöte.
Han ska dit ikväll, jag har dock druckit och känner mig jävligt skör.

 

[pepp]

Gå inte dit! Tycker hon får ge sig och ta ansvar för sin egen oro. Du kan inte hålla på och ta hand om henne för att hon inte kan lära sig att lita på dig.

Nej jag ska skriva att jag skippar
Skrev detta till henne tidigare:

 

[pepp]

Jag blir så jävla ledsen över att jag inte ens får stöd av min egna mamma??!

 

[et_flickan]

Jag blir så jävla ledsen över att jag inte ens får stöd av min egna mamma??!

Jag förstår dig. Nu är det helt andra saker men min mamma är inte alltid så stöttande. Jag blev jätte arg för ett tag sedan och sa ifrån rejält. Jag behöver inte alltid stöd jämt men det är så fruktansvärt jobbigt när det enda man får är det motsatta, sura kommentarer och suckar. Då är det inte roligt.

 

[Tonto]

Jag blir så jävla ledsen över att jag inte ens får stöd av min egna mamma??!

Hon beter sig som ett barn. Förstår verkligen att det suger. Vilket jävla hån till svar? Jag hade sagt upp kontakten ett tag.

 

[miumiu]

Jag blir så jävla ledsen över att jag inte ens får stöd av min egna mamma??!

Alltså den där misstron måste vara sjukt provocerande, förstår att du blir ledsen! Det blir ju liksom som en sorg i sorgen när man redan mår dåligt, att det inte går att söka stöd hos den som man borde få stöd ifrån.

 

[pepp]

Alltså den där misstron måste vara sjukt provocerande, förstår att du blir ledsen! Det blir ju liksom som en sorg i sorgen när man redan mår dåligt, att det inte går att söka stöd hos den som man borde få stöd ifrån.

Exakt sådär jag blir så frustrerad.

 

[farin]

Exakt sådär jag blir så frustrerad.

Att hon inte kan hantera sin egen oro bättre efter så många år är riktigt dåligt av henne! Hon borde se dig som sin förebild i att ta tag i sina utmaningar och bara ge sig! Du är bäst

 

[pepp]

Att hon inte kan hantera sin egen oro bättre efter så många år är riktigt dåligt av henne! Hon borde se dig som sin förebild i att ta tag i sina utmaningar och bara ge sig! Du är bäst

Ja eller hur!
Min fina @Crossline sa en bra sak, att inte låta mamma prata om nykterhet om hon själv inte går på möten. Tyckte det var klokt ändå

 

[Karfitsa]

Känns som om hon känner dig dåligt? Som tror att du måste dränka dina sorger? Tycker ditt svar var utmärkt.

 

[tuaphua]

Jag blir så jävla ledsen över att jag inte ens får stöd av min egna mamma??!

Hon låter ju tyvärr efter vad du skrivit genom åren rätt mycket långt efter dig i förståelse och hantering av känslor. Nu har du ju lärt dig så oerhört mycket och blivit så bra på att förstå och hantera dina känslor. Hon verkar ju ha en rätt kantig och omodern syn på känslohantering. Det är ju BRA att gråta om man är ledsen. Och vem fasen blir inte det av ett uppbrott tex.
Att inte tillåta sig att gråta är väl vad som är en del i att man till slut börjar dricka.
Ibland är det hårt att inse att ens föräldrar inte riktigt funkar sunt psykiskt och k relation till andra. Alla vill väl ha ett stöd av föräldrar. Men tyvärr får man ibland hitta det hos andra. Tungt att acceptera, jag vet!
Men du är så jäkla bra som säger stopp till sånt som inte känns bra!

 

[karamelldrottningen]

Jag tycker du bemöter henne fint. Som med ditt meddelande där.
Skulle bli tokig av hennes ”du dricker väl inte”

 

[pepp]

Känns som om hon känner dig dåligt? Som tror att du måste dränka dina sorger? Tycker ditt svar var utmärkt.

Jag har ju dränkt mina sorger tidigare, hon har frågat förut varför jag drack, och jag svarade som det var: för att dämpa ångest.
Tack

 

[pepp]

Tack för era svar jag tänker ibland att jag kanske överreagerar över hennes frågor? Men samtidigt ska jag ju inte behöva ta ansvar för hennes känslor.

Vet att jag inte ska behöva det, men skrev till min chef och frågade om det fanns möjlighet att ta blodprov via dom igen (skrev som det var, att min mamma misstror mig) så hon skulle boka in en tid.

 

[karamelldrottningen]

Jag tycker inte du ska behöva ta blodprov egentligen. Skicka bevis till henne?

 

[Palermo]

Tack för era svar jag tänker ibland att jag kanske överreagerar över hennes frågor? Men samtidigt ska jag ju inte behöva ta ansvar för hennes känslor.

Vet att jag inte ska behöva det, men skrev till min chef och frågade om det fanns möjlighet att ta blodprov via dom igen (skrev som det var, att min mamma misstror mig) så hon skulle boka in en tid.

Jag tycker inte att du överreagerar. Och jag är helt enig i din analys att hon lägger ansvaret för sina känslor på dig. Men jag gissar att hon inte på djupet, med både känsla och förnuft, inser det själv.

Nu är hon ju din mamma, och antagligen vill du ändå ha kontakt med henne, på gott och ont.

Då tycker jag att det där med blodprov är en rätt smart strategi.

Men hon skulle nog ha nytta av en anhöriggrupp med kompetent ledare.

 

[hundtant]

Om du tar blodprov för din mammas skull tror jag det är bra om du, när du visar det, sätter dig ner och har ett rejält samtal med henne. Förklara att du känner dig ledsen och misstrodd och att du nu gjort det här för hennes skull, men då får hennes insats vara att hon slutar fråga om du dricker. Det är bättre att du tar ett lugnt samtal när det inte är skarpt läge, dvs att du inte tar samma grej med henne när hon just frågat Du dricker väl inte.

Hon är orolig. Hon är din mamma, de flesta föräldrar skulle nog vara lika oroliga. Men om du lugnt och noggrant förklarar för henne att du vill att hon slutar fråga så tror jag att hon kanske kan tänka efter lite bättre i framtiden. Ställ krav, fast i lugna ordalag. Och berätta gärna också hur stolt du är över dina 4,5 år, då kanske hon tar tillfället att berätta hur stolt hon också är.

(Sen, blodprovet. Jag skulle inte gå längre än så för att tillfredsställa hennes orostankar. Jag skulle förmodligen inte ens ta blodprovet)

 

[pepp]

Jag tycker inte du ska behöva ta blodprov egentligen. Skicka bevis till henne?

Jag behöver ju inte, men känner väl att jag vill göra det.

 

[Crossline]

Tycker inte heller att det är rimligt att du ska ta blodprov. Det här handlar om henne, inte om dig, du har redan bevisat för dig själv och alla andra vad du går för och hur stabil din nykterhet är. Detta är hennes egna oro som du kanske kommer lindra en stund med ett blodprov, men oron kommer stegra igen eftersom hon inte jobbar med grundorsaken.

 

[pepp]

Men hon skulle nog ha nytta av en anhöriggrupp med kompetent ledare.

Det tror jag med. Hon och pappa var på ett endaste möte i början av min nykterhet. Sen inget mer, ska ta upp det med henne igen om/när vi pratar.

 

[the_connemara]

Det tror jag med. Hon och pappa var på ett endaste möte i början av min nykterhet. Sen inget mer, ska ta upp det med henne igen om/när vi pratar.

Det där är ju rent orättvist av henne! Förstår du blir besviken när hon varit så ovillig till eget jobb men ändå fortsätter lägga oron på dig