Katastrof! Hjälp med drivande hund

U

UrsusRex

Jepp, det kunde nog inte gått mkt sämmre än det gick annat än om hunden sprungit ner sig på en is eller liknande. :cry:

Jag har ju talat om vilken pli jag har på hundarna och nu får jag äta upp det!

Förra tisdagen hälsade jag på hos mina föräldrar och hundarna var lösa inomhus. Sedan kom min mamma hem och hon är förlamad från halsen och ner så hon har assistent. Assistenten tänkte ju inte så mkt på hundarna utan lämnade dörren öppeen och släppte ut Beaglen med de andra hundarna.
Trekvart senare undrade jag var Beaglen var och fick reda på att den var ute med dom andra.
Efter trekvart i en snötäckt skog kommer Beaglen rätt långt och man hör inte längre skallet! Jag gav mig ut för att leta utan framgång. Gick hem till kvällsmat och tänkte att hon kommer väl nu när det mörknat men icke. Gav mig ut på nytt med min spaniel för att försöka spåra Beaglen. Men det hade snöat 20-30 cm så hon tappade spåret efter nån kilometer. Jag bytte taktik och började gå där jag vet att beaglen vanligen driver och försökte titta på spanieln om hon lyssnade åt något håll (vilket hon också gjorde).
Vi var ute hela natten och letade, dessutom började det regna fram på småtimmarna. Halv sex gick vi hem fortfarande utan Beagle, ringde polisen och sov två timmar innan vi tog bilen för att täcka större område, lyssna efter drev och kolla isar och diken efter drunknade Beaglar.

Fem på kvällen ringde min telefon. Beaglen fanns i grannbyn på en gård. Vi åkte självklart dit och hämtade henne. Hon hade kommit dit vid tre tiden på natten och skällt i deras carport :crazy: :o . De hade tagit in henne över natten och tagit hand om henne. Bringan var sönderskavd av skaren liksom sporrarna och ljumskarna. På morgonen hade de trott att hon var för trött för att rymma men icke sa nicke och hon rymde igen. Fram på kvällen hade hon kommit tillbaks och de rakade örat, ringde polisen och fick tag på mig.

Nu var ju dessa människor oerhört snälla och förstående på alla vis och jag är oerhört tacksam mot dem och jag köpte en rejäl delikatesskorg åt dom.
Men det värsta scenariot utspelade sig ju (bortsett från att hon dött) - Beaglen lärde sig att om det snöar och regnar så att jag inte hittar hem kan jag ta in hos någon annan. Eller rent av så att hon helt enkelt tänker att nu orkar jag inte mer jag tar in i det där huset istället för att springa hem.

På två dagar läkte hon ihop och var som ny och redo för jakt. Men jag vågade/vågar inte släppa utan pejl fortsättningsvis. I vanliga fall följer jag efter henne så att jag hela tiden hör henne, kan närma mig för att bryta drevet och kalla in.

Men vad gör man? Kan ju inte hålla henne som sällskapshund bara för att jag är rädd att hon ska springa bort! En pejl har ju också sina gränser liksom jag! Vad händer då jag inte hänger med eller om hon rymmer igen? Några förslag på hur man kan träna bort detta? Hennes absurda jaktlust och vida drev?
Jag inser ju att jag har mig själv att skylla! Det är jag som brustit i uppfostran, men jag vet faktiskt inte hur jag skulle gjort annorlunda.
Det har aldrig fungerat att gömma sig för henne, vare sig på kända eller okända marker. Faktum är att hon rymde 8 veckor gammal då vi körde hem från uppfödaren och rastade halvvägs. Hon försvann över ett fält in i en skog och jag gömde mig givetvis. DÅ var hon ju inte så kaxig så hon försvann inte så länge och hon bakspårade till bilen mer var det inte med det. Elva veckor gammal drev hon sin första hare - den gången kallade jag in efter femhundra meter eftersom hon var så liten. Så här har det hållt på - hon bakspårar till mig eller jag har brutit och kallat in.

I inhängnad och lina lyder hon blint, även utomhus lyder hon så länge man är inom ett visst avstånd (ca 50 meter). Men då hon jagar så är hon helt blockerad och jag måste vråla som en gris för att bryta och få kontakt innan jag kan utfärda komando.
Jag har varierat drevtiden från en halvtimme till tre timmar. Utom en gång då jag hade dåligt samvete för att hon inte fått jaga och jag tänkte att jag skulle låta henne hållas - kanske då jag förstörde det?
Hon driver tills det blir mörkt om hon får hållas.

I år har jag låtit bli att cyckelträna och gött upp henne lite för att hon inte skulle orka. Resultatet var att hon gick på i hög hastighet längre och kom tillbaks utan underhudsfett lika slank och fin som alltid redo för en ny dag. Fyra dagar tar det att jaga henne trött (3-4 timmars drev) vilket gör den femte dagen "godtagbar" för hur jag skulle vilja att det fungerade.
Cyckla henne trött är ju också lönlöst! Om jag inte ska cykla 8 timmar om dan i ett antal dagar för att släppa henne på jakt en dag.
Vad gör man? Blir det bättre med åldern? Hon är 2-3 år, detta är hennes andra säsong.

Ibland önskar jag att elhalsband inte hade förbjudits! :o

Mvh
Björn

PS
Ledsen att det blev så långt.
 
Sv: Katastrof! Hjälp med drivande hund

Tja hur gör de? Har läst en del i Jakthunden om Jämtar och Bassets osv som kan kallas in från drev. Sådant som annars anses som omöjligt :smirk: Grundlydnad... Ja det har du ju redan. Den extra knorren när jaktlusten slagit på vet jag faktiskt inte.

Läste om nån med Basset som endast kunde kalla in hunden med jakthorn, men då kom den också alltid på jakthornet.

Har du tillgång till att leta reda på och läsa gamla Jakthunden så har du en guldgruva från riktiga jägare. Men... Ännu mera lydnad... Lättare sagt än gjort.

Skönt att inte ha drivande hunden. Mina Labradorer går inte efter och det är inte för att de har sån fantastisk jaktlydnad, utan för att de inte är så intresserade. Min äldre har gått efter en hare 30 meter en gång. Sen vände hon.
 
Sv: Katastrof! Hjälp med drivande hund

UrsusRex skrev:
Jepp, det kunde nog inte gått mkt sämmre än det gick annat än om hunden sprungit ner sig på en is eller liknande. :cry:

/.../ Halv sex gick vi hem fortfarande utan Beagle, ringde polisen och sov två timmar innan vi tog bilen för att täcka större område, lyssna efter drev och kolla isar och diken efter drunknade Beaglar.

Din stackare! Vad orolig du måste varit! :cry:

Det var väl bra att du skrev långt, uppenbarligen behöver du få alla dessa tankar på pränt; vad som hände, hur det gick till och varför och hur du skall fundera vidare för att det inte skall hända igen. :( :crazy:

Jag är jätteglad att du fick hem din hund till slut, men vilket dilemma! jag förstår att familjen på gården ville hjälpa till, men som du skriver - lär sig hunden än mindre att ta sig hem nu?

Nu kan jag inte mycket om jakthundar, men jag kan desto mer om den stigande ångesten och oron när hunden är borta. Min schäfer stack på vilt och kunde vara borta tre timmar. Tre vansinnigt långa timmar då jag led alla helvetes kval. Jag var arg, ville bokstavligen skjuta hunden, orolig så att jag kunde gå sönder inombords och fylld av ångest över att det är "mitt fel" som inte har bättre pli på hunden. Alla dessa motstridiga känslor i en salig röra gjorde mig smått vansinnig; mentalt instabil skulle man kunna säga... och fruktansvärt olycklig - för tänk om - hunden aldrig kommer tillbaka mer? :crazy:

Nu har du, Björn, upplevt detta i nästan två dagar! Inte konstigt att du måste bearbeta detta.

Du skriver:

UrsusRex skrev:
Men det värsta scenariot utspelade sig ju (bortsett från att hon dött) - Beaglen lärde sig att om det snöar och regnar så att jag inte hittar hem kan jag ta in hos någon annan. Eller rent av så att hon helt enkelt tänker att nu orkar jag inte mer jag tar in i det där huset istället för att springa hem.

Det är onekligen en svår nöt att knäcka! Hur gör man nu då? Du vill ha hunden till jakt och en hund som tar in på hotell är väl knappast en god jakthund?

Kanske skall du göra som du själv föreslår, låta henne driva kortare stunder och försöka att ha mer kontroll. Med tiden så kanske hon glömmer den här incidenten?

Jag inser ju att jag har mig själv att skylla! Det är jag som brustit i uppfostran, men jag vet faktiskt inte hur jag skulle gjort annorlunda.
Det har aldrig fungerat att gömma sig för henne, vare sig på kända eller okända marker. Faktum är att hon rymde 8 veckor gammal då vi körde hem från uppfödaren och rastade halvvägs. Hon försvann över ett fält in i en skog och jag gömde mig givetvis. DÅ var hon ju inte så kaxig så hon försvann inte så länge och hon bakspårade till bilen mer var det inte med det. Elva veckor gammal drev hon sin första hare - den gången kallade jag in efter femhundra meter eftersom hon var så liten. Så här har det hållt på - hon bakspårar till mig eller jag har brutit och kallat in.

I inhängnad och lina lyder hon blint, även utomhus lyder hon så länge man är inom ett visst avstånd (ca 50 meter). Men då hon jagar så är hon helt blockerad och jag måste vråla som en gris för att bryta och få kontakt innan jag kan utfärda komando.
Jag har varierat drevtiden från en halvtimme till tre timmar. Utom en gång då jag hade dåligt samvete för att hon inte fått jaga och jag tänkte att jag skulle låta henne hållas - kanske då jag förstörde det?

Självrannsakan är bra, men är du inte lite väl hård emot dig själv nu? Kan det inte vara så att du har begåvats med en mycket bra jakthund, en sådan där hund som faktiskt skulle kunna ha jakt som heltidssysselsättning? Hur mycket du än jagar med henne (på fritidsbasis) så kommer det inte att uppväga hennes behov av att vara igång ständigt. Jag tänker mig att hunden kanske är lite grand som en riktigt bra brukshund, en sådan där hund som gemene man inte riktigt får fason på - utan bara den som ägnar all sin vakna tid åt att jobba med hunden - exempelvis polisen.

Jag vet inte om det är någon tröst i eländet, att hunden har behov som du kanske inte kan uppfylla, men vad säger du om att hålla igång henne mer i lydnad (det fungerar ju på två sätt, dels lydigare hund, men också stimulans som hon behöver) eller varför inte mer problemlösaraktiviteter hemma? Gömma godis, lära sig tricks etcetera. Alla dessa övningar bidrar till en hund som vill vara mer med dig och kanske, kanske kan hon då vara lättare att bryta i drevet?

Nu hade jag exakt samma bekymmer med min hund, som inte ens var en jakthund, och jag ägnade otroligt mycket tid till henne. Ändå fanns jag inte när hon fick upp ett spår. Jag tror som du, att hunden blev blockerad. I vanliga fall var min schäfer sällan mer än ca. 30 cm ifrån mig, men när hon stack på vilt (eller katter) - ja, då fanns jag inte. Alla mina "städa ihop leksakerna"-övningar till trots... :crazy:

Men kanske är det värt att prova? Din hund behöver inte vara som min, utan kanske finner en balans om hon blir mer lydnadstränad och aktiverad?
 
Sv: Katastrof! Hjälp med drivande hund

Jo; allt det du beskriver for genom huvudet den natten. Dagarna efter ville jag göra mig av med henne (kommer till varför) och inte blev det bättre av senaste svensk jakt med artiklar om hundar som blivit förvildade på två dygn - inbillade mig allt möjligt. Att hon var annorlunda osv, plus det faktum att hon faktiskt utan bekymmer funnit sig i "sitt nya hem" då jag hämtade henne på gården. Där låg hon nerbäddad i deras säng och mådde nog som en princessa skulle jag tro - inte tänkte hon på mig eller vår flock då inte. :crazy:

Mer lydnad och deltagande på hundklubb skulle nog vara rätt melodi om jag behåller henne. Men som sagt är jag kluven. Jag tror som du att jag helt enkelt inte kan erbjuda vad hon behöver. Hon skulle behöva jaga så gott som varje dag för att fungera tillfredställande och det har jag inte möjlghet till.

Men det är inte det lättaste att omplacera en hund. Inte att få tag på en ny ägare utan att själv ta och framförallt hålla fast beslutet att lämna bort henne.
Hon är ju världens finaste familjehund också, urmysig, kelig och söt som få. Men innerst inne vet jag att det vore det enda rätta - att omplacera henne hos en aktiv jägare som jagar mer än två tre gånger i veckan.

Sedan känns det ju som ett misslyckande i sig att inte klara av hunden -för det gör jag ju inte!-. Vet att jag inte bör tänka så utan istället tänka på hundens bästa..... men så är det.
Plus att resten av familjen måste ju gå med på det också och hon är mattes lilla gullegris.

Mvh
Björn
 
Sv: Katastrof! Hjälp med drivande hund

Jag vet inte om jag har missat något men du har alltså inte släppt henne och provat ännu?
Hennes jaktlust är ju helt klart väldigt stor, varför skulle hon helt plötsligt sluta jaga och istället börja söka skydd? Okej hon gjorde det en gång när hon var trasig och helt slut, att hon sedan återvänder till samma ställe tyder ju på att hon inte blev förvildad ialla fall utan söker kontakt med människor på gott och ont, hon var ju en bra bit hemifrån och hennes sista trygga boplats var ju hos familjen som hittade henne det är nog ganska naturligt att återvända dit om man inte hittar hem, det hade ju snöat som skrev en hel del.

Våran springer söker sig gärna till de andra skyttarna om han inte får upp ett drev, men han äter en macka eller två och sen drar han ut på nya drev eller bakspårar till husse. Han bryter definnitv inte ett drev för att äta utan bara när han har lite "tråkigt".

Men jag skulle nog börja träna in inkallning med horn eller pipa, vi har horn på våran springer och det används nästan bara vid jaktnumera och det lyder han oavsett vad han har framför sig, han vände från ett fällt rådjur när husse kallade in honom... Men vid inlärning har vi använt det från början, fast lite på gott och ont så har hornet blivit det som man lyder fullständigt men hit kan variera... ;) Men låter man tillräckligt arg så fungera hit lika bra som horn... Men vid horn har det alltid inneburit godis det första året, hit fick efter tag räcka med beröm, han är en godisråtta och gör vad som helst för lite godis... ;)

Sen är det väldig skillnad att lyda på bruksklubben och lyda i skogen under drev, så var inte för hård mot dig själv jag är rätt så säker på att du nog har bättre lydnad än vad vi har för tillfället...

Ang pejlen får man vara försiktigt så att hunden inte lär sig att husse/matte letar på mig så jag kan göra lite vad jag vill tills de kommer... En bekant har en tax som efter avslutat drev sätter sig i skogen och väntar på att husse ska komma... Just för att han var väldigt rädd att hon skulle springa bort och hela tiden följde henne och när hon inte drev längre så dök han upp intill... Det är inte dumma djur...
Vi har inte haft behov av pejl själva då våran är kort drivare/stöttande och håller sig inom inkallningsavstånd eller till och med synhåll på en del öppna marker...

Ha inte så bråttom att bestäm dig för att omplacera, prova att jaga med henne ett par gånger och se hur det fungerar, matte kanske kan hitta på saker att göra de dagar hon inte jagar osv. Agility tex ;)
Jaga eller träna våran trött fungerar överhuvudtaget... Han kan vara så trött att han knappt orkar hoppa in i bilen på kvällen men morgon där på så är han hur pigg och alert som helst och väntar på äventyr... Första helgen man fick jaga så tränade vi först agility hela lördagen med en väldigt mycket springande och mentalt jobbigt och sen jagade han hela söndagen och hela måndagen utan att vara det minsta trött på tisdagen... en annan var helt slut...

Du får ursäkta om det är rörigt skrivet, jag håller på och nattar dottern och sjunger samtidigt som jag skriver... Det är inte det lättaste... ;)
 
Senast ändrad:
Sv: Katastrof! Hjälp med drivande hund

Nä precis jaga dom trötta känns rätt långsökt - så ska det inte behöva vara.

Ett horn skulle jag ju satsat på från början helt klart! Har tränat det lite det senaste eftersom det hörs längre..... ännu sitter det inte dock. Kanske ska säga att så länge det är snöfritt är det inga problem för då hörs hon hur långt som helst men med snö på träden dämpas skallet och hon hörs i bästa fall ett par kilometer.

Tidigare har jag haft münsterländer och nu har jag en spaniel. Det är helt andra hundar. Beaglen är som en katt till sättet eller vad jag ska säga. Oerhört självständig och svårarbetad. Anledningen att jag valde beagle var för att jag inte ville ge mig in på en stövare utan ordentligt med kött på benen och kanske var det tur det! Men jag vet allvarligt talat inte. Har taxar och stövare i laget och de har aldrig varit så här enkelspåriga som min beagle enligt ägarna som tycker synd om mig i min förtvivlan. De vet hur mkt tid jag lägger på hundarna och har egentligen inga konstruktiva råd annat än att hon förhoppningsvis lugnar sig med åldern.

Vi jagade förra hösten, inriktade mot hare. Allt var fin fint och hon var extremt duktig tyckte både jag och jaktkamraterna. Visst gick hon på rådjur men hon var lätt att kalla av de dreven. Haren har hon dock alltid varit svår att kalla av. I slutet av fjolsäsongen och den här säsongen vart det mindre jakt. Men nu tänkte jag ta tag i det och har gjort det ett par veckor. Hon driver allt och hon driver det i "hypnos" helt hopplös att upprätta kontakt. Sedan detta med rymningen.

Jag är inte orolig att hon ska sluta jaga, snarare tvärtom jag vill lugna ner henne i jakten. Problemet med detta att hon sov borta är att hon kan få för sig att göra det istället för att bakspåra till mig om jag tappar kontakten igen.

Men du sa nåt där då du nämnde taxen - kanske är det så att hon jagar tills jag dyker upp för att bryta...... Så är det förståss! :idea:
Så hur gör jag nu då?
Pejl för säkerheten och vänta ut henne vid släppet? Kalla in med horn endast vid skott alternativt ha något riktigt gott som en redan skjuten hare i väskan då hon återvänder/bakspårar självmant? i hopp om att hon lär sig att jag har en hare då jag blåser i hornet? Kan det vara något?

Känner mig helvilse kan jag erkänna.

Mvh
Björn
 
Sv: Katastrof! Hjälp med drivande hund

Jag skulle nog vänta ut henne vid släppet, ev använda hornet och se till att ha en hare där, annars är det nog risk att ni kommer in i en ond cirkel där du inte litar på henne och hon litar på att du letar reda på henne... Se till att du har gått om tid och att vädret ser ut att bli hyfsat, det är inte kul att sitta i skogen och vänta i ösregn... ;)
Jag skulle inte rekomendra att det alltid måste sluta med skott, då riskerar man att få en hund som driver och driver tills någon skjuter oavsett hur långt bort från husse hon är... Utan just hornet ska vara det som talar om att nu är det dax att leta på husse, då kan man styra av dem från farliga situationer utan problem, delar av våra jaktmarker är små med vägar runt och då gäller det att kunna kalla av innan de drar över vägen.

Hm jag tyckte att det inte var länge sedan du rekomenderade Beagle varmt förrestän har du ändrat dig nu? ;)
 
Sv: Katastrof! Hjälp med drivande hund

Nädå, hon är ju en underbar hund, absolut den sundaste jag stött på.
Hon kommer också från extremt fina linjer och just detta med jaktlusten har alla i kullen, även uppfödaren, problem med.

I fjol fungerade allt fin fint, men nu känner jag mig som sagt minst sagt osäker. Det värsta jag vet är hundar som man får vänta en hel dag på - det kan förstöra en hel jaktdag för övriga jaktdeltagare tycker jag. Nu har jag en sån hund själv :(

Plus att hon börjat driva rådjur med större intresse vilket hon är för snabb för = drevet går snabbt och långt vilket innebär att hon allt oftare hamnar på grannmarken trots att vi har 640 hektar att jaga på :crazy:

Jag tycker fortfarande Beagle är en kanonfin hund för hare och rådjur, men man måste lägga lite tid på att hitta valp till det vilt man tänker jaga. Min är högbent och passar inte på rådjur.
Men frågan är om inte stövarägaren hade rätt när han sa att det hade varit lättare med en Schiller då han hörde att jag köpt Beagle.
Sasmma sak med farsan; han tyckte jag var dum som köpte beagle just för att de är kända att ha sådan här extrem jaktlust och vara svårkontaktade under drev.

Men jag måste säga att jag ryckt upp mig en aning nu. Det hela löser sig nog med mkt arbete och lyckas jag kommer jag få en kanonfin hund..... nu handlar det bara om att fina tid till det också.

Mvh
Björn
 
Sv: Katastrof! Hjälp med drivande hund

Bra, ryck upp dig! Vår numera gamla tyska jaktterrier var i unga år som din beagle. Han villade ibland bort sig i jaktens hetta, och då passade han på att följa med någon trevlig människa hem. Tack och lov gick det över allt eftersom han blev bättre hemmastadd i olika jaktmarker + att han insåg att han fick mellanmål och nya släpp om han kom tillbaka till husse med jämna mellanrum. Pejl och jakthalsband med mobilnummer har varit till god hjälp genom åren. Vi har alltid haft både mitt och husses mobilnummer på halsbandet eftersom husse har mobilen avstängd när han jagar. Då kunde de som fått en glad jaktterrier på fika alltid få tag på någon av oss och har sluppit ha honom någon längre tid.

Så hav förtröstan, beagle är inte inte direkt kända för att vara den matkräsna typen :D så ett litet mellanmål då och då under jaktdagen + flera kortare släpp borde få även din tik att hålla bättre kontakt. Annars får du gärna skicka henne till oss :angel: vi har ställt oss i kö för en beagletikvalp av god jaktstam. Skämt åsido, hon springer nog inte bort i egentlig mening utan villar mer bort sig när hon kommer för långt. Bara hon får in en rutin för hur länge det skall gå mellan jakt och fika pauser börjar hon nog att tänka själv istället för att bara jaga tills hon hör dig kalla av henne från drevet.

Lycka till,
Duvan
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
27 853
Senast: Snurrfian
·
Hundhälsa Hej! Jag skulle behöva höra lite andra röster angående en händelse som jag och min hund var med om. Han var väldigt smart, hyper o...
Svar
10
· Visningar
1 901
Senast: Mkb
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 095
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
22 177

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp