E
eldhroka
Hej allihopa!
Sitter här och har riktig kattabstinens...
...När jag läste Asso Sarastro´s signatur så började jag tänka på de katter jag haft.... 
Det är något speciellt med katter, jag gillar deras sätt att de inte går att styra hur som helst... De har sin egen vilja... Mina katter har alltid lyckats linda mig kring sina tassar på en gång... Särskilt minns jag siamesen som hade så många hyss för sig... När man sen upptäckte honom så såg han totalt oskyldig ut och vrålade fram "Det var inte mitt fel, det var den andra katten!" När man man då sa åt honom att man inte trodde på det så tittade han på en och såg ut att säga "Jag är siames"
Så minns jag självklart siamesblandningen som jag hade för många år sen.. Han tjattrade på dagarna i ända och ibland även nätterna.... Började man prata med honom så fick man helt enkelt skylla sig själv
Dock lärde han mig mycket om kattspråk och dess olika ljud och efter nåt år så kunde jag få honom att komma springande genom att "jama" på samma sätt som han gjorde när han ville att jag skulle komma dit han var.. Har även fungerat på mina senare katter.. Så minns jag att han (till mammas stora fasa, jag bodde hemma hos föräldrarna då) älskade att klättra i vardagsrumsgardinerna..Han klättrade upp i dem, sprang tvärsöver gardinstången, ned för nästa gardin, landade i hörnsoffan, körde ett race i den, ut ur rummet, ut i köket, ned för trappen osv.. 
Och ingen kan väl förolämpa en som en siames... När de knycker så där på svansen som bara siameser kan göra och sätter upp nosen i vädret och talar om med hela kroppen "Hmpf..Du duger inte...Jag pratar inte med dig just nu.." (En bekants siames gjorde så när jag var hundvakt där..så länge hon var borta så var jag så bra att prata med men när hon kom hem så gjorde han precis som jag skrivit ovan..) Min egen siameskille var likadan.. När mamma var och hälsade på så kröp han ned bredvid henne i sängen när hon gick och lade sig.. När jag sen hade borstat tänderna och allt det där och gått och lagt mig, då knyckte han till på svansen, rätt i ansiktet på henne, satte nosen i vädret och gick därifrån....Samma visa under hela veckan som hon var uppe och hälsade på....
Nu träffar jag ju iofs min ena katt varje dag då jag är hos hästen men det är ändå inte samma sak.. Det är en dam med mycket bestämda åsikter om saker och ting...Hon talar om precis hur hon vill ha det och det syns direkt om hon är missnöjd... Jag brukade berömma henne när hon kom hem med en råtta eller fågel i munnen, då fick hon något extra gott.. (Sheba eller liknande) Hon har lite svårt att förstå att det inte är lika uppskattat i hennes nya hem... Sambons mamma blir arg på henne om hon tar fåglar och råttor vill hon inte ha in i huset.. Konstigt
... Den katten är även så att om det regnar ute så måste det ju vara människornas fel... Då kan hon med bestämda steg gå fram till en och smälla till en med tassen i ansiktet... Om man har tur så får man bara en sur blick
... Samma sak gäller om hon har missat nåt byte som hon har jagat, då är det ju självklart människornas fel att hon missar....
Ja, de är för härliga...Varför ska man vara allergisk
Mvh Anna
Sitter här och har riktig kattabstinens...
Det är något speciellt med katter, jag gillar deras sätt att de inte går att styra hur som helst... De har sin egen vilja... Mina katter har alltid lyckats linda mig kring sina tassar på en gång... Särskilt minns jag siamesen som hade så många hyss för sig... När man sen upptäckte honom så såg han totalt oskyldig ut och vrålade fram "Det var inte mitt fel, det var den andra katten!" När man man då sa åt honom att man inte trodde på det så tittade han på en och såg ut att säga "Jag är siames"
Och ingen kan väl förolämpa en som en siames... När de knycker så där på svansen som bara siameser kan göra och sätter upp nosen i vädret och talar om med hela kroppen "Hmpf..Du duger inte...Jag pratar inte med dig just nu.." (En bekants siames gjorde så när jag var hundvakt där..så länge hon var borta så var jag så bra att prata med men när hon kom hem så gjorde han precis som jag skrivit ovan..) Min egen siameskille var likadan.. När mamma var och hälsade på så kröp han ned bredvid henne i sängen när hon gick och lade sig.. När jag sen hade borstat tänderna och allt det där och gått och lagt mig, då knyckte han till på svansen, rätt i ansiktet på henne, satte nosen i vädret och gick därifrån....Samma visa under hela veckan som hon var uppe och hälsade på....
Nu träffar jag ju iofs min ena katt varje dag då jag är hos hästen men det är ändå inte samma sak.. Det är en dam med mycket bestämda åsikter om saker och ting...Hon talar om precis hur hon vill ha det och det syns direkt om hon är missnöjd... Jag brukade berömma henne när hon kom hem med en råtta eller fågel i munnen, då fick hon något extra gott.. (Sheba eller liknande) Hon har lite svårt att förstå att det inte är lika uppskattat i hennes nya hem... Sambons mamma blir arg på henne om hon tar fåglar och råttor vill hon inte ha in i huset.. Konstigt
Ja, de är för härliga...Varför ska man vara allergisk
Mvh Anna