Klåfingrig treåring

[Mirre]

Jag småler lite åt kommentarerna, det går utmärkt att ha saker framme med normalt klåfingriga barn, för övriga upptäckare så fungerar det inte. Jag har fem barn och min första var rent odrägligt nyfiken och klåfingrig på det mesta. Jag har ändå mycket med mig i bagaget vad gäller sådant dels att jag är äldst i en syskonskara av 7 och min ena lillebror som har svår ADHD kunde klättra upp på diskbänken utan hjälpmedel innan han ens kunde gå och gick gjorde han vid nyblivna 10 månader. Jag känner igen mig ganska väl i vad du skriver @Mirre , sonen var på precis allt och efter tvåtusende gången så blir man lite trött. Han körde exempelvis leksaksbilar i blomkrukorna så jorden yrde, från att haft över 75 gröna växter (min djungel) så hade jag två när han var fyra år. Han var med på allt vi gjorde och mycket engagerad i allt från mockning till baka osv. När han var knappt 2 år så satt han och tittade på en dag då hans pappa mekade med bromsarna på bilen (bilmekaniker) då ringde telefonen och det var till mannen, när han en liten stund senare tittade på bilen så hade gossebarnet monterat tillbaka varenda pinal rätt!!! Var bara en sprint han inte fått dit. Så har livet fortsatt med denna kille, man undersöker allt, så är det bara.

Köksknivarna fick flytta upp i ett av köksskåpen. Han mer än gärna stoppade in tvätt i maskin och satte igång eller stoppade in ved i kakelugnen och tog en stol och på stolen en låda och på lådan en packe tidningar för att nå tändstickorna och spjället och när han var fyra år så kunde han få igång brasan korrekt och därtill justera spjäll och allt. Kan ju säga att det där med rena kläder på honom var också ett kapitel för sig, för han har verkligen levt med hela kroppen.

Det är ganska enerverande och tröttande att ha ett så pass aktivt barn. När man har haft det så sparar man på kommentarerna som vad är det hen inte får ha?... Mina övriga barn har inte varit i närheten av sin storebror -minsta vet jag inte ännu eftersom hon är nyfödd. Min son har ingen diagnos men har genomgått diverse utredningar och inte i jakten på en diagnos utan för att han hade läs och skrivsvårigheter i skolan men i övrigt var långt före. Utredningen visade att när han var 9 år så var hans övriga förmågor förutom läsa och skriva på en nivå för en 16åring. Vi fick göra de testerna han gjorde och jag kan säga att vi gick bet på en del av dem (med tanke på att även jag genomgått diverse tester och fått resultatet överintelligent så kan man ju undra )

Sonen fyller i år 16 och är nu betydligt lugnare, mest som tonåringar är överlag. Dock är upptäckarandan kvar och han är ju tekniskt pillig fortfarande, vilket innebär att man måste kolla hur saker ser ut -bara så man vet liksom... Så man kan bygga om dom och göra nya konstruktioner helt enkelt.

@Mirre skulle tro att det med tiden lugnar ned sig. Tills dess får man hålla ut. Kram

Precis så är det här också.
Allt är spännande och man kan säga till miljoner gånger om samma sak. Rumsbordet är av någon anledning, sedan kan man hoppa från det ner i soffan. Det får man inte men är såklart jätteroligt och göra ändå. Min dator är han gärna på också, dock kan han inte lösenordet men starta och dra upp volymen på max kan han ju. Sedan när man själv sätter sig där flyger man i taket av ljudnivån.
Han vill gärna hjälpa till med saker, vattna blommor tex. Problemet är bara att han vattnar hela köket, stolar och alltihop. Ett antal gånger har jag fått rensa toaletten från kattsand.

 

[Girasol]

Precis så är det här också.
Allt är spännande och man kan säga till miljoner gånger om samma sak. Rumsbordet är av någon anledning, sedan kan man hoppa från det ner i soffan. Det får man inte men är såklart jätteroligt och göra ändå. Min dator är han gärna på också, dock kan han inte lösenordet men starta och dra upp volymen på max kan han ju. Sedan när man själv sätter sig där flyger man i taket av ljudnivån.
Han vill gärna hjälpa till med saker, vattna blommor tex. Problemet är bara att han vattnar hela köket, stolar och alltihop. Ett antal gånger har jag fått rensa toaletten från kattsand.

Känner igen det allt för väl....

 

[Mirre]

Känner igen det allt för väl....

Vad gör man?
Lider i tysthet och räknar till 10? ( ja jag är ironisk i fall nån undrar )
Hans bror är också väldigt aktiv, men inte på allt på samma sätt som mini. Han är mer för att studsa runt och är överallt och ingenstans. Han är inte mycket för och klättra dock.

 

[Amha]

Just hundarnas vattenskålar har intresserat alla barnen. Men så är en vattenskål en väldigt mångsidig leksak. Man kan bada i den, dricka ur den, bada sin lillebror i den, hälla ut den och det roligaste av allt: bada mammas mobil i den. Mamma skriker så lustigt högt då

Min mobil var visst smutsig förra sommaren. Den fick bada i poolen. Det var inte den totala lyckan för modern men den levde ett tag till. Byttes i veckan mot en cat s50. Kan man göra grävmaskiner måste man ju göra telefoner som passar i dem ip67 och droptestad från 120cm höjd. Den borde hon inte ta ihjäl i första taget. Tips sådär framöver

 

[Mirre]

Min mobil var visst smutsig förra sommaren. Den fick bada i poolen. Det var inte den totala lyckan för modern men den levde ett tag till. Byttes i veckan mot en cat s50. Kan man göra grävmaskiner måste man ju göra telefoner som passar i dem ip67 och droptestad från 120cm höjd. Den borde hon inte ta ihjäl i första taget. Tips sådär framöver

Klart värt och tänka på.
Men hitills har min mob fått vara hel, är mer att han trycker överallt och ingenstans. Vaknade en gång av någon sade Handelsbanken. Då hade han ringt upp min bank

 

[Amha]

Klart värt och tänka på.
Men hitills har min mob fått vara hel, är mer att han trycker överallt och ingenstans. Vaknade en gång av någon sade Handelsbanken. Då hade han ringt upp min bank

Dottern ringde överfallsnumret till mitt jobb, jobbar som vakt. det var inte så roligt då hade hon inte ens fyllt 1. Det numret togs bort. Mobilen är inte lika intressant sedan hon fått ärva en padda men man får ju tappa bort den åt henne så den inte används hela tiden/varje dag.

 

[Girasol]

Vad gör man?
Lider i tysthet och räknar till 10? ( ja jag är ironisk i fall nån undrar )
Hans bror är också väldigt aktiv, men inte på allt på samma sätt som mini. Han är mer för att studsa runt och är överallt och ingenstans. Han är inte mycket för och klättra dock.

Tja jag skulle tro att man blir en mamma som lätt kan bli lite tjatig och även anses som auktoritär av omgivningen . Man får liksom fortsätta med sin strategi, om nu exvis. Nej den tittar man bara på med ögonen och lyfta bort ungen även den där tvåtusende gången. Det är bara att välja sina strider och de valda får man anstränga sig för att hålla. Är nog den filosofi och utövning som fungerat bäst här. Liksom att man tar undan allt det där som andra inte förstår varför man inte har framme -det gör man i ren självbevarelsedrift. En annan ack så underskattat självbevarelsedrift är att lyfta ut sig själv genom dörren och räkna till tio, innan frustrationen går över i ilska. Har jag gjort många gånger och grannen har flinat mer än en gång.

 

[Mirre]

Tja jag skulle tro att man blir en mamma som lätt kan bli lite tjatig och även anses som auktoritär av omgivningen . Man får liksom fortsätta med sin strategi, om nu exvis. Nej den tittar man bara på med ögonen och lyfta bort ungen även den där tvåtusende gången. Det är bara att välja sina strider och de valda får man anstränga sig för att hålla. Är nog den filosofi och utövning som fungerat bäst här. Liksom att man tar undan allt det där som andra inte förstår varför man inte har framme -det gör man i ren självbevarelsedrift. En annan ack så underskattat självbevarelsedrift är att lyfta ut sig själv genom dörren och räkna till tio, innan frustrationen går över i ilska. Har jag gjort många gånger och grannen har flinat mer än en gång.

Man blir otroligt tjatig
Gå ut och räkna till 10 har gjorts ett antal gånger här också haha. Grannarna undrar nog vad jag sysslar med

 

[Mabuse]

Vad är det för saker som han inte får hålla på med? Och varför gör det något att han är intresserad av sakerna?

Rimligen: farliga och ömtåliga saker. Varför får barnet inte hålla på med dem? För att de och/eller barnet går sönder då, vilket kan bli dyrt och/eller ledsamt. Det kan vara svårt att hålla sitt hem helt fritt från saker som är för ömtåliga och/eller farliga för en treåring, om det är fler än treåringen som ska kunna bo och trivas där.

 

[Mabuse]

Precis så är det här också.
Allt är spännande och man kan säga till miljoner gånger om samma sak. Rumsbordet är av någon anledning, sedan kan man hoppa från det ner i soffan. Det får man inte men är såklart jätteroligt och göra ändå. Min dator är han gärna på också, dock kan han inte lösenordet men starta och dra upp volymen på max kan han ju. Sedan när man själv sätter sig där flyger man i taket av ljudnivån.
Han vill gärna hjälpa till med saker, vattna blommor tex. Problemet är bara att han vattnar hela köket, stolar och alltihop. Ett antal gånger har jag fått rensa toaletten från kattsand.

Vad man gör med en sådan treåring är att aldrig lämna honom/henne obevakad, skulle jag säga. Min tvååring skulle nog gladeligen kunna göra allt det där, men vi släpper honom i princip aldrig nånsin utom synhåll. Missade det en minnesvärd gång, då han och storebror för en gångs skull lekte så trevligt utan att bråka i sitt rum, med dörren stängd (här borde man ju anat oråd), och det visade sig att de varit pirater och totalt slaktat samtliga blommor i rummet. Det var ett år sen, blommorna är fortfarande inte återställda.

 

[ako]

@Mirre bit i hop o vänta tills det går över. Vår treåring är oxå extremt klåfingrig och klättring; hon släpar fram stolar o öppnar skåp och häller ut tandkräm o schampoo o jag vet inte vad... Så du är inte ensam i alla fall!

 

[Amha]

Vad man gör med en sådan treåring är att aldrig lämna honom/henne obevakad, skulle jag säga. Min tvååring skulle nog gladeligen kunna göra allt det där, men vi släpper honom i princip aldrig nånsin utom synhåll. Missade det en minnesvärd gång, då han och storebror för en gångs skull lekte så trevligt utan att bråka i sitt rum, med dörren stängd (här borde man ju anat oråd), och det visade sig att de varit pirater och totalt slaktat samtliga blommor i rummet. Det var ett år sen, blommorna är fortfarande inte återställda.

Haha! Det måste vara så härligt att ha den fantasin som barn ofta har de är så härliga, även om de säkert inte var så dyra där och då

 

[Mabuse]

Haha! Det måste vara så härligt att ha den fantasin som barn ofta har de är så härliga, även om de säkert inte var så dyra där och då

Den fantasin har nog jag också, det är mer att jag vet att krukväxter inte lämpar sig för fäktningsmatcher, även om det är skoj för stunden... Barn har inte så bra konsekvenstänk.

 

[em-pirre]

Jag tror att det är viktigt att göra saker tillsammans med barnet. Plantera blommorna tillsammans, då är det tillåtet att kladda med våt jord. Klippa tillsammans, då är det tillåtet att klippa med vassa saxen o.s.v.

Det blir nog lätt så att mamma sitter vid datorn och barnen roar sig själva.

 

[Amha]

Jag tror att det är viktigt att göra saker tillsammans med barnet. Plantera blommorna tillsammans, då är det tillåtet att kladda med våt jord. Klippa tillsammans, då är det tillåtet att klippa med vassa saxen o.s.v.

Det blir nog lätt så att mamma sitter vid datorn och barnen roar sig själva.

Egen erfarenhet med en 2-åring så betyder "man får ibland" gärna "man får alltid". Dvs att ibland hjälpa till att skära grönsaker till maten resulterar gärna i att varje gång man lagar mat och råkar röra i grytan är barnet på kniven. Där får man nog tänka till vilka saker som känns okej att göra när. Min dotter passar inte alls in i ts beskrivning då hon är väldigt enkel men ändå är det här saker som blivit galet, även om det för mig är värt för jag gillar verkligen att spendera tid med dottern genom att plantera, rensa ogräs och laga mat.

 

[em-pirre]

Egen erfarenhet med en 2-åring så betyder "man får ibland" gärna "man får alltid". Dvs att ibland hjälpa till att skära grönsaker till maten resulterar gärna i att varje gång man lagar mat och råkar röra i grytan är barnet på kniven. Där får man nog tänka till vilka saker som känns okej att göra när. Min dotter passar inte alls in i ts beskrivning då hon är väldigt enkel men ändå är det här saker som blivit galet, även om det för mig är värt för jag gillar verkligen att spendera tid med dottern genom att plantera, rensa ogräs och laga mat.

Givetvis. Därför tänker jag att man ska vara tillsammans med barnet så mycket som möjligt, och då det är ensamt ska inga knivar vara inom räckhåll om barnet är ett sådant som hade lekt farliga lekar med knivar annars.

Jag har stött på flera föräldrar som stått och gapat på sina treåringar efter att de typ klippt sönder gardinerna medan mamma har varit ute på gården och pysslat med sitt eller suttit vid datorn...

 

[Bexzor]

Jag tror att det är viktigt att göra saker tillsammans med barnet. Plantera blommorna tillsammans, då är det tillåtet att kladda med våt jord. Klippa tillsammans, då är det tillåtet att klippa med vassa saxen o.s.v.

Det blir nog lätt så att mamma sitter vid datorn och barnen roar sig själva.

Tyvärr fungerar inte dina förslag med alla barn.

Tex när min äldsta son var mindre så gick det inte att göra ovannämnda saker, då gjorde han dom nämligen även utan mig med mindre lyckade resultat Vid ett tillfälle såg han på Pippi, där hon målar Lilla Gubben på skoltavlan, och själv fick jag en tiger på väggen (Jag lagade mat vid det tillfället, och vet inte än idag vad han fick pennan ifrån.) Han är nu 10 år, och har lugnat sig en del. Bortsett från att ha försökt krypa in i ventilationssystemet från skolan osv så slipper jag den numera den klåfingriga perioden. Min äldsta son fungerar än idag att världen är svart eller vitt; ett litet undantag nångång innebär att man alltid får efter det.

 

[em-pirre]

Självklart är det så. Jag skrev också tidigare i tråden att jag träffat på massvis med barn som det inte finns någon hejd på alls.

 

[Amha]

Givetvis. Därför tänker jag att man ska vara tillsammans med barnet så mycket som möjligt, och då det är ensamt ska inga knivar vara inom räckhåll om barnet är ett sådant som hade lekt farliga lekar med knivar annars.

Jag har stött på flera föräldrar som stått och gapat på sina treåringar efter att de typ klippt sönder gardinerna medan mamma har varit ute på gården och pysslat med sitt eller suttit vid datorn...

Ja du menade så, tänkte att det var för att minska det superintressanta med de spännande prylarna. Jo umgänge är nog lösningen på många av dagens problem med barnen. Man glömmer gärna av det med stress, måsten och teknik. Sen finns det ju som sagt extremfall.

 

[Mabuse]

Jag tror att det är viktigt att göra saker tillsammans med barnet. Plantera blommorna tillsammans, då är det tillåtet att kladda med våt jord. Klippa tillsammans, då är det tillåtet att klippa med vassa saxen o.s.v.

Det blir nog lätt så att mamma sitter vid datorn och barnen roar sig själva.

Nja, det är kanske inte riktigt så det ser ut. Inte hos oss i alla fall. Problemet är inte att barnet hemskt gärna vill klippa med vassa saxen och kladda med våt jord, men mamma sitter framför datorn och har inte tid, så då tar barnet saken i egna händer eftersom det är enda möjligheten att nånsin få prova saxen och blomjorden. Istället för att då mamma och barn får en trevlig stund tillsammans med papperspyssel eller blomplantering.

Snarare ser det ut såhär: Mamma står i köket och lagar mat. Detta är absolut nödvändigt, om inte barnen antingen ska leva på enkom mackor och frukt, eller slå ihjäl varandra för att båda är trötta och hungriga för att det är middagsdags men maten inte är klar eftersom mamma leker med barnen istället för att fixa mat. Alternativt: Mamma hjälper storebror på toaletten, eller måste själv pinka. Lillebror är inte särskilt intresserad av att hänga med in på toa, utan tycker istället att det vore kul att t ex leka med eluttagen (visst, det finns petskydd, men man kan inte ha det i alla kontakter om man vill kunna använda el i hemmet. För den fingerfärdige torde det alltså gå att dra ut lampkontakten, t ex, och testa om det går att ansluta en leksak istället), klättra i bokhyllorna, prova om det går att ta sig över balkongräcket, spela handboll med krukväxterna, klättra på väggarna genom att hålla sig i en stor och tung tavla, peta in grejor i stereon, hoppa ner från våningssängen, eller någon av de andra skojsiga och potentiellt destruktiva aktiviteter ett hem inbjuder till. Är man med i köket, så vill man t ex gärna känna på stekpannan i händerna, eller testa att lyfta wokpannan med het olja i.

Det handlar alltså dels om att föräldrar ibland måste göra hushållsarbete (av typen tvätt och matlagning) även när barnen är vakna, dels att föräldrarna kan vara upptagna med naturbehov eller andra barns behov, dels om att en del saker som vuxna gör helt enkelt är för svåra, tunga och farliga för en tvååring att hjälpa till med. Det går t ex inte att barnsäkra hela köket, i alla fall inte hos oss, så att man ingenstans kan komma åt något varmt, vasst eller ömtåligt ens om man står på köksbänken. Och barn har inte så mycket självbevarelsedrift alla gånger. Att lämna en treåring ensam inomhus medan man själv är ute i trädgården låter helt livsfarligt, och som ett rätt bra sätt att se till att man antingen inte har någon treåring, eller inget hem längre. Eller möjligen varken eller.

Alltså försöker åtminstone jag hålla dem inom synhåll hela tiden, inga lekar bakom stängd dörr, och då kan man avstyra olämpliga lekar. Det finns ju ofta lämpligare alternativ, t ex pilla med duplo istället för eluttag, gå ut och klättra i träden istället för bokhyllorna, kasta en mjuk boll mot lekhörnan istället för en hård boll mot fönstren, och så vidare.