Klassåterträff ?

[Hero]

Någon som varit på en klassåterträff ? Hur var det ?

 

[Luff]

Blandat. Har varit på sådana där alla i en årgång - typ 150 stycken hyrt lokal och en suttit och ätit middagen i klassformation, var väl på 15- och 20-årsjubileet från grundskolan. Kul att träffa somliga. Ledsamt att se andra som inte verkade ha vuxit någonting. Den ena gången ställdes en mobbare mot väggen - rätt så obehagligt.
Några av oss tjejer från gymnasiet träffas då och då och har skitkul. Äter o babblar och är 18 igen. Min gymnasieklass träffas årligen men jag har inget gemensamt med grabbarna så det har jag inte varit på dom senaste 15 åren.

 

[Inglorion]

Grundskolan, nej. Vet inte om de ens organiserar, för jag har inte varit bjuden i alla fall. Vet inte riktigt om jag skulle gå heller. Möjligtvis om det var för hela årskullen mellan 7-9 klass (innan det gick jag på en annan skola) då jag hade många vänner i en av parallell klasserna som det vore kul att träffa igen (jag är dock vän med rätt många av dem fortfarande).

Tror dock att om man ska gå så ska man göra det för att man vill träffa en del av personerna och se hur det går för dem (inte för att ställa mobbare till svars t.ex).

Gymnasiet ordnade vi själva Det var riktigt kul och faktist så dök rätt många upp (trots att det var nationellt intag så många bor över hela landet idag), det roligaste var nog att en av personerna som var utanför, lite märklig och borta mycket under gymnasium tiden dök upp (jag fick söka rätt bra för att få tag på adressen och skickade helt enkelt ett brev till personen då jag inte hade e-mail). Var riktigt kul att se personen som verkade tycka att det var otroligt kul att bli bjuden! (hen var alltså inte mobbad vad jag märkte under gymnasium tiden, vi var nog en rätt så snäll klass, men utanför helt enkelt och höll sig för sig själv med sin vän. Vännen var också lite märklig men blev en riktigt bra vän till alla i klassen de sista 1.5 åren då han började umgås med oss ).

 

[tanten]

Nej. Känner inget behov av att räffa någon av en så simpel anledning att vi delade klassrum.
Umgick inte med folk i skolan utan hade mina vänner i andra kretsar, i föreningslivet. De vänner jag fick i skolan har jag kontakt med ändå.
Känner inget behov av att träffa någon, den nyfikenheten existerar inte.

 

[Tranan]

3 kom på vår klass återträff

 

[Snubbelfot]

En klassåterträff tio år efter att vi gick ut 9:an - men det är ett litet tag sedan nu... Det var kul, men ärligt talat var många av oss ju fortfarande ungdomar. Jag var visserligen nygift men alla hade inte ens flyttat hemifrån. En hel del av klassen/parallellklasserna har kontakt i en facebookgrupp, det räcker långt tycker jag, men vi har pratat om att dra ihop en opretentiös pubkväll. Vi hade bra kamratskap och sammanhållning under framför allt högstadiet, jag tycker faktiskt det hade varit kul att ses irl.
Gymnasieklassen var också bra men väldigt mycket mer splittrad, vi kom från flera olika skolor och klassen delades dessutom tidigt i olika grenar så den där riktiga gruppkänslan har jag inte riktigt något minne av. En gymnasieåterträff känns inte alls lika intressant för mig.

På samma tema lutar det åt en återträff i vår med min pluton från lumpen. Den gruppkänsla som kommer ur femton månaders samvaro i stort sett dygnet runt är litet speciell. Samtidigt fanns/finns av förklarliga skäl inte den geografiska samhörighet som man får i en skolklass, kompaniet bestod av folk från Ystad till Gällivare och det är egentligen bara en handfull från mälardalsregionen som har haft någotsånär löpande kontakt genom åren.

Jag tror att det är väldigt individuellt hur man ställer sig till, och upplever, en klassåterträff. Upplevelsen av själva skoltiden och dess gruppdynamik är ju väldigt skiftande.

 

[lady_vip]

Jag har varit på återträff för både gymnasiet och högstadiet, båda var väldigt kul! Framförallt gymnasiet där vi satsade enbart på vår klass, var hemma hos en kille och nästan alla kom.

 

[athena_arabians]

Jag har inget behov av att träffa mobbarna från grundskolan igen.

Tyvärr har jag missat återföreningen på lantbruksskolan alla gånger, det har alltid krockat med något som inte går att prioritera bort eller ändra (vid ett tillfälle var det min äldsta mosters begravning...).

 

[Unafraid]

I våran stad styr ett företag upp 10, 20, 30 år från grundskolan och jag har jobbat med det. Generellt så dyker färre och färre upp. Min 10-års var jag inte så imponerad över. Umgås inte med någon och var inte intresserad av att träffa mer än 3-4 stycken. Vet dock att vissa klasser, som var bra, har jättekul!

Våran klass var inte bra alls på den tiden.

 

[JeayL]

Min gymnasieklass brukade ses och fika typ en gång per år men nu börjar det vara några år sen

For inte på "10 år efter 9:an" återträffen, hade en skitklass så kände inget behov av att behöva träffa dom och kände inte direkt något intresse att sitta å käka osv med alla som gick 9:an samtidigt i kommunen

 

[TantAgda]

Var på återträffen 10 år efter 9:an vilket var fantastiskt (helt ärligt!)
Jag gick rakryggad dit och formligen skrek ut med mitt kroppsspråk att ”där fick ni!”
Japp, även jag var en av de hysteriskt mobbade. Ingen ställdes mot väggen på nåt sätt men det var så tydligt att jag då, 10 år senare fanns. Till skillnad från skoltiden.

Gymnasieåterträffar anordnas var 5:e år efter studenten, då för de klasser som slutade för 5,10, 15, 20 osv år sedan. Har varit en gång vilket också var kul. Ffa var det kul att få gå runt på skolan och minnas igen med vänner från den tiden (naturbruksskola med nationellt intag).

 

[Problematisk]

Har inte varit på någon och skulle inte vilja gå. Har typ inget alls gemensamt med mina före detta klasskompisar, förutom att vi råkade vara lika gamla och bo i samma upptagningsområde/vilja läsa samma program på gymnasiet.

 

[nightcrawler]

har inte varit på nån återtträff och tänker inte gå på nån heller. Har inget intresse av att träffa dom. Ser några ibland och hör om en del men är totalt ointresserad av att träffa dom mer än nödvändigt. Dom jag vill ha kontakt med Har jag kontakt med. Resten kan kvitta.

 

[Marita73]

Jag var på en återträff, 10 år efter vi gått ut nian. Var rejält mobbad under skoltiden och det var skönt att komma dit och bara vara mig själv. Det var tillfredsställande att visa att de inte kunnat knäcka mig.

 

[GoLightly]

Jag tror inte att det har arrangerats någon för de klasser jag har gått i, åtminstone ingen som jag har bjudits in till Hade jag bott lite närmare hade jag gått på en återträff för gymnasiet men tror inte att jag skulle ha något större utbyte av att träffa min gamla högstadieklass.

 

[tanten]

Egentligen beror väl svaren på hur gemenskapen i klassen varit och om man varit vänner?

Var det kul och man umgicks kan de antagligen vara trevligt att ses och höra vad de andra gjort och se hur de är.

Hela fenomenet känns lite främmande för mig. De man vill umgås med har man väl sökt upp eller bibehållit kontakt med? Ungefär som arbetskamrater från tidigare arbetsplatser som antingen försvunnit bort eller hamnat på ens facebook.
Så varför dessa återträffar?
(är det ett svenskt fenomen?)

 

[Raderad medlem 68338]

Nej. Känner inget behov av att räffa någon av en så simpel anledning att vi delade klassrum.
Umgick inte med folk i skolan utan hade mina vänner i andra kretsar, i föreningslivet. De vänner jag fick i skolan har jag kontakt med ändå.
Känner inget behov av att träffa någon, den nyfikenheten existerar inte.

Håller med, känner inte behovet. Jag var aldrig med i ngt tight ”gäng” eller så och har inte kontakt med någon (mer än extremt ytligt med några få). Var inte mobbad, tvärtom men jag platsade liksom ingenstans. Jag hade nog bra betyg för att hänga med ”nördarna” men var nog lite för knäpp för dessa. Blev inbjuden att hänga med ”coola” gänget lite på nåder men då jag tyckte de var rätt korkade och tjuvröka och skolka inte var min grej så blev det aldrig ngt av det. Jag umgicks helt enkelt aldrig riktigt med folk i klassen.

Såhär i efterhand har nån från coola gänget hört av sig på FB men det har mest rört sig om att de vill komma in på klubbar eller gå på fashionweek. Det känns inte som en grund för vidare vänskap

 

[Raderad medlem 6459]

(är det ett svenskt fenomen?)

Nej gud nej. Har du aldrig sett alla dessa reunions i amerikanska filmer?

KL

Jag har aldrig varit på återträff. Skulle lätt kunna gå dit, äta lite och se hur det gått för alla. Skulle vara rätt trevligt .

 

[Snubbelfot]

Så varför dessa återträffar?
(är det ett svenskt fenomen?)

Jag tror inte att det är uttalat svenskt. En närstående till mig åker varje år(!) till centraleuropa på en återträff med sina studiekamrater från universitetstiden för snart 60 år sedan.

 

[Lenis]

Jag känna som niphredil ovan, jag skull gärna gå dit och se lite hur det gått för alla, och om jag känner igen dem Tror det var nåt på gång grå n högstadietiden för ett gäng år sedan men antingen rann det ut i sanden eller blev undertecknad inte bjuden.. gissar att det var ett gäng som såg sig själva som väldigt coola som gjorde sin egen grej till slut.

Intressant med känslor inför återträffar. Hade en kompis från gamla klassen som jag hade kontakt med i rätt många år efter 9an och jag minns att när vi var 25-årsåldern fasade hon för att det kunde bli 10-årsåterträff. För att hon kände att hon skulle vara misslyckad som inte hade barn.. Själv hade jag absolut inga barn då och ville inte heller ha i det läget, och hon själv hade precis avslutat en lång mastig fin utbildning. Jag kunde inte alls fatta att hon hade något att skämmas över, välutbildad, köpt sig ett litet hus att kalla sitt eget osv, men så var det.