Skola&Jobb Konferens utomlands

Jag har varit utomlands i jobbet några gånger. Alla gånger har jag bott på ett hotell vid flygplatsen (som legat utanför staden). Schemat har varit fullspäckat från morgon till kväll och det enda jag sett har varit flygplatsen och hotellet. Nä, det har inte varit tal om något turistande och upptäckande av en ny plats. Hårt jobb även om det har varit givande.
Sådant ser ”givetvis” olika ut för olika branscher och arbetsgivare.

En närstående åker ofta på diverse resor med jobbet/ kunder där det lämnas väldigt mycket utrymme för att roa sig.
 
Varför vill ni inte dela rum med en kollega? Har utan tvekan delat med flera av mina kollegor:D
Så länge man sinsemellan får bestämma vilka som ska sova ihop.

Jag hade gärna åkt iväg, så skönt att slippa det vanliga jobbet hemma. :)
Folk med vett i huvudet vill inte dela med mig :p skäller tydligen ut folk i sömnen om de råkar göra något som gör att jag blir störd. Det är tydligen inga snälla ord som kommer fram 😅

Meeeen för egen del: jag hatar att inte kunna styra över sånt själv och jag behöver min ensamtid. Hade blivit vansinnig om jag inte själv kunde styra när på min lediga tid jag skulle få den.
 
En stor del av de anställda/konsulterna på företaget jag jobbar på reser många veckor om året (dock inte min avdelning). Ingen behöver dela rum på dessa resor.

På min avdelning brukar vi åka bort en gång om året, två dagar med övernattning. Försöker alltid att hålla oss hyfsat nära Göteborg för att folk ska kunna åka hem över natten om de vill (det brukar ingen göra), och hinna till t.ex hämtning på förskola dag 2. Alla får självklart enkelrum, förutom ett par kollegor som står varandra nära även privat och brukar vilja dela för att det är mysigt.
 
Semester har alla som är anställda, resa bort på semester gör inte alla. Visst kan både pappa och faster både vattna, gå ut med hö morgon och kväll och se om hästarna har stora blödande sår eller hoppar på tre ben men där tar kunskapen slut. Har rest bort 1 gång på 20 år som varit mer en 1 natt.
Jag tror inte du representerar majoriteten av hästägare.
 
Fast jag tycker det är skillnad mellan "frekventa resare" och "att åka bort en gång per år". har man inte sin häst på inackordering till exempel kan det ju vara ett rätt stort besvär att ordna vakt över dagen ens, än mindre två eller tre nätter.
De flesta hundägare jag känner till åker dessutom Med sina hundar när de åker bort, och många kattägare också. :)

Det är klart att en får räkna med konferenser och förväntad närvaro på arbetsresor om man valt den typen av karriär, men att en ska vara Tacksam för resan med allt det innebär förstår jag inte. Det är ju AG som kräver närvaron och som gör att jag måste stylta om det som normalt är min lediga tid, vad ska jag vara tacksam för det för?
Sedan finns det förstås alla möjlig aolika personer och situationer. Jag tycker fortfarande att det TS beskriver är helt uppåt väggarna och en fråga för facket.
De flesta har nog en sådan resa, max två om året. Jag har arbetat på bolag som arrangerar dylika resor, alla kunderna(bolagen) hade resorna som en förmån och nåt de anställda kämpade för att nå genom ökad försäljning tex.


Vi hade nyligen konferens, de vi visste ville bo ihop fick göra det. De vi inte kände så bra och inte ville para ihop med okänd fick egna rum.
 
Jag tycker inte att det är konstigt att uppfattningarna skiljer mellan personer, eftersom förutsättningarna mellan olika jobb och branscher också skiljer stort. Det som är fullt normalt och vardag på en arbetsplats är extraordinärt och närmast otänkbart på en annan.

I mitt tidigare yrkesliv vore några dagars internkonferens med övernattning en ickefråga, eftersom arbetet i stort innebar mycket resor och ofta uppåt 70-80 hotellnätter/år. Däremot skulle jag nog ha ifrågasatt dubbelrum, för mer än någon enstaka natt.
I nuvarande bransch är hotellnätter betydligt mer sällsynt och förekommer mest i samband med externa utbildningar och konferenser. Vi har visserligen interna konferenser/APT med en övernattning ibland, en gång om året eller vartannat år, men de förläggs inom länet så den som vill kan sova hemma. Att välja att sova hemma är inget som ifrågasätts av arbetsgivaren, övernattningen i sig är i praktiken "bara" en social sammankomst med tillfälle att samlas brett över organisationen över en god middag och nån öl (motsv).
 
En stor del av de anställda/konsulterna på företaget jag jobbar på reser många veckor om året (dock inte min avdelning). Ingen behöver dela rum på dessa resor.

På min avdelning brukar vi åka bort en gång om året, två dagar med övernattning. Försöker alltid att hålla oss hyfsat nära Göteborg för att folk ska kunna åka hem över natten om de vill (det brukar ingen göra), och hinna till t.ex hämtning på förskola dag 2. Alla får självklart enkelrum, förutom ett par kollegor som står varandra nära även privat och brukar vilja dela för att det är mysigt.
Precis så funkar det hos oss också. Fast byt Göteborg mot vår stad istället. :)


Inga problem i mina ögon. Jag har en ny tjänst och hur resorna i denna tjänst ska genomföras blir intressant...
 
Så tänkte jag oxå första nätterna ifrån min (då) 2-månaders, men representationsmiddagar, hålla föredrag och vara professionellt trevlig får mig att sova betydligt sämre/kortare än att barnet ev vaknar någon gång/natt. Jag är alltid minus på sömnkontot efter bortanätter på jobb jämfört med hemma ;) dels för att jag vaknar oftare än hemma men oxå för att jag oftast har betydligt fler timmar att sova på (21-08) än om jag ska sitta på middag till sent och sen upp dagen efter.
Och jag skulle aldrig vilja dela rum om jag ska jobba/föreläsa dagen efter, sitta på konferens kanske jag hade känt var ok. Däremot har jag inget emot att dela rum privat och har ofta när jag rest ensam privat bott i sovsal etc, men jobbar jag vill jag kunna ha mina rutiner och mitt space.
brr håller med. Sovsal är ju en helt annan sak, har inga som helst problem med sovsal det är extremt mycket mer privat än att dela rum med en person. Dela på tre till fyra skulle vara perfekt till och med. Men att dela ett hotellrum med en person känns alldeles för intimt. Jag ligger typ hellre på golvet på ett liggunderlag i en gymnastiksal med 100 andra som man gjorde i tonåren på grejs ibland (till och med den där lampan alltid tändes om en gick på toa). Skulle aldrig ligga och läsa en halvtimma innan jag somnade tex av rädsla för att störa. Så inget läsa på fem dagar, jisses. Så mycket tycker jag inte om att resa att ett främmande torg jag aldrig sett förut kompenserar det.

Dessutom avskyr jag situationer där man ska välja en person bland många, eller bli vald av en person. Backar absolut ur den grejen och får låta någon annan placera mig. Så då skulle det väl bli killen då eller någon som hellre hade haft någon annan att dela med och är sur för det.
 
Senast ändrad:
Vi brukar åka på någon form av kickoff där övernattning ingår. Jag har inga problem att dela rum med min kvinnliga kollega (det är 10 män och 2 kvinnor på mitt jobb), men hittills har det inte blivit så utan jag har delat rum med min sambo istället.
 
För en gratis utomlandsresa men säkert en hel del trevliga inslag. En chans att få möta sina kollegor face to face på ett mer avslappnat sätt och få tid att prata igenom kommande år/projekt utan annan störning.
Fast resa lite random "utomlands" (o sprida koldioxid) känns ju inte positivt för alla direkt. Det är ju bara att vara någon annanstans varför skulle det vara så extra. Jmf med tex att jag skulle bara älska om jobbet kom fram till att man skulle åka iväg och åka slalom en vecka i Alperna eller rida en vecka på Island. Jag menar jag kan ju verkligen begripa att det är många som skulle föredra att tillbringa den veckan under en sten hellre. Så då måste det kunna vara förståeligt att alla inte tycker att det är roligare att stå med kollegorna på ett torg i staden X än i staden Y. All fritid är ju alltså borta i fem dagar. Det är ju jobb:et dygnet runt.

Alltså jag har inget emot en weekendresa med jobbet :) men det brukar vara två nätter och eget rum, de tar en helg dock som försvinner. Men det är inte fem nätter delat rum, den grejen hade definitivt hamnat på ok, jag gör det och ser glad ut för att inte verka besvärlig.
 
Senast ändrad:
Jag tror inte du representerar majoriteten av hästägare.
Stämmer att majoriteten inte har sina hästar hemma men inser att lång ifrån alla har lätt för att släppa allt hemma för att jobbet tvingar iväg anställda på resa, helt oavsätt djur eller inte. Även om dom flesta jag personligen känner är det just pga hästar hemma som sätter stopp för det.

Ska själv ta hand om 2 hundar nu i slutet av januari då ägare som börjar närma sig 70 år ska ut och resa för fösta gången i livet, känner även en som är ute och far varje månad.
 
Stämmer att majoriteten inte har sina hästar hemma men inser att lång ifrån alla har lätt för att släppa allt hemma för att jobbet tvingar iväg anställda på resa, helt oavsätt djur eller inte. Även om dom flesta jag personligen känner är det just pga hästar hemma som sätter stopp för det.

Ska själv ta hand om 2 hundar nu i slutet av januari då ägare som börjar närma sig 70 år ska ut och resa för fösta gången i livet, känner även en som är ute och far varje månad.
Lätt och lätt.. klart görbart en två gånger om
Året. De lyckas ju ta sig till jobbet varje dag liksom.
 
Lätt och lätt.. klart görbart en två gånger om
Året. De lyckas ju ta sig till jobbet varje dag liksom.
Personligen klarar jag inte ens av det en gång om året, inte för en natt och absolut inte för tre eller fem.
Det är möjligt att jag är ett undantag, men att det är plättlätt och kul att arrangera för vänner och bekanta att sköta om ens djur för att chefen tycker att man ska åka bort är långt ifrån självklart för alla.

Tack och lov låter det ju som att de flesta arbetsplatser har utrymme för anställda som inte har möjlighet att åka också!
 
Lätt och lätt.. klart görbart en två gånger om
Året. De lyckas ju ta sig till jobbet varje dag liksom.
Jag har nog i snitt haft hästvakt typ 3-5 dagar per år eller något sedan jag skaffade hästen, några gånger för resor eller bara en AW direkt efter jobbet, någon gång för skador och så dagen när jag födde mitt barn. Har som mål att lyckas resa bort lite oftare, men brukar generellt hinna ut till stallet på morgonen innan vi åker någonstans och kanske på kvällen när vi kommit hem igen.

Har egentligen inga problem att få hjälp av stallägaren om jag behöver, och räknar som sagt med att börja utnyttja det lite oftare, men hade verkligen inte velat utnyttja den hjälpen för något som jag själv inte ville göra.
 
Stämmer att majoriteten inte har sina hästar hemma men inser att lång ifrån alla har lätt för att släppa allt hemma för att jobbet tvingar iväg anställda på resa, helt oavsätt djur eller inte. Även om dom flesta jag personligen känner är det just pga hästar hemma som sätter stopp för det.
Men vad har man för hästhållning ifall en normalkunnig hästperson inte kan ta över jobbet några dagar om det är väl förberett?

Jag är dock enormt tacksam för att våra grannar är världens bästa. Både de och vi åker gärna på semester och är borta en del och det är inget konstigt eller betungande alls att ta hand om deras gård när de är borta trots att deras hästar står på stall. Allt är väl förberett såsom höbalar inkörda, etc. Vi har det ännu enklare då våra hästar går på lösdrift, så där behöver man bara fylla på vatten och möjligtvis passa på den andra grannen när han kommer och lyfter in en höbal i foderhäcken en gång i veckan, förutom att kolla över hästarna förstås.
 
Men vad har man för hästhållning ifall en normalkunnig hästperson inte kan ta över jobbet några dagar om det är väl förberett?
Tänker att alla kanske inte nödvändigtvis har ett överflöd av sådana personer i sin närhet, och att man isåfall gärna vill vara rädd om dessa personer och inte överutnyttja dem. Kan då förstå att man känner en aversion mot att ”slösa bort” hjälpen på en jobbresa man inte själv valt.

On topic så har jag bara varit med om jobbresor/sammankomster med 1 natts övernattning, och samtliga gånger utom vid ett tillfälle har vi haft enkelrum. Den gången vi fick dela fick man ange vem man ville dela med, men det blev ju några ”över” vilket resulterade i några ihopparningar av folk som inte direkt kände varandra särskilt bra.
På mitt jobb har det pratats en del om att göra någon längre flerdagars kick-off utomlands men kommer nog aldrig bli av, och jag kan inte säga att jag är särskilt ledsen för det. Nu är jag inte direkt någon reseperson överhuvudtaget vilket såklart spelar in, plus att jag är rätt introvert och kräver mycket ensamtid för att inte bli helt utmattad. Skulle bli helt slutkörd av att tillbringa flera dagar i sträck med kollegorna, speciellt om jag inte ens fick vara ensam på mitt rum.
 

lizan

Moderator
Vi gör lite olika med rum och boende. När det är obligatoriskt så att säga så får vi enkelrum. Åker vi på något vi VILL på delar vi väldigt ofta rum för att få ner kostnader och på sätt också kunna åka på fler saker/underlätta.

Vi är dock väldigt tighta på mitt jobb så även om jag inte är superglad i att dela rum pga sömnproblem (+ snarkar ibland väldigt rejält, men det vet de som väljer att dela rum med mig) så är det inga jätteproblem. Tex bokade jag igår boende till en konferens jag +2 till ska på och vi kommer dela rum. Men det är ju då frivilligt och vi räknar varandra som nära vänner. När jag och en manlig kollega (dock också väldigt nära) åkte på en dyr utbildning var det dock inga konstigheter att vi inte delade rum.

De obligatoriska resor jag åker på är 2 per år, vardera en natt. De är oftast förlagda så att jag måste åka väldigt tidigt första dagen och kommer hem väldigt sent andra.

Sen är det ytterligare ett par resor som jag måste göra för att jag vill ha den arbetsuppgiften där de ingår. Då är det lite olika med hur jag bor.

Jag har full förståelse för att man inte vill eller kan vara borta i 5 dagar. Jag skulle också inte gå med på en så lång resa med delat boende om den var obligatorisk och inget jag faktiskt ville på så mycket att det kändes värt det.
 
Tänker att alla kanske inte nödvändigtvis har ett överflöd av sådana personer i sin närhet, och att man isåfall gärna vill vara rädd om dessa personer och inte överutnyttja dem. Kan då förstå att man känner en aversion mot att ”slösa bort” hjälpen på en jobbresa man inte själv valt.
Fast vad händer ifall man är med i en olycka eller blir sjuk? Man måste ju ändå ha en plan att någon kan ta hand om allting när man själv inte kan.

Jag hamnade på sjukhus med stopp i gallan och låg inne i 5 dygn. Vad gör man då om man inte har någon typ av hjälp? Låter djuren klara sig själva? De flesta djur överlever väl 5 dygn utan man och vatten, men ändå....det är ju inte någonting man eftersträvar precis. :crazy:
 
Fast vad händer ifall man är med i en olycka eller blir sjuk? Man måste ju ändå ha en plan att någon kan ta hand om allting när man själv inte kan.

Jag hamnade på sjukhus med stopp i gallan och låg inne i 5 dygn. Vad gör man då om man inte har någon typ av hjälp? Låter djuren klara sig själva? De flesta djur överlever väl 5 dygn utan man och vatten, men ändå....det är ju inte någonting man eftersträvar precis. :crazy:
Löser det då? I mitt fall hade det varit hundpensionat eller att min mamma kommer ner (100 mil) men det är ju inget jag gör om det inte är absolut nödvändigt. En jobbresa räknas inte dit.
 
Upp