Konfirmation.

[MiniLi]

Jag var en av få i min årskull (litet samhälle) som inte konfirmerade mig. Ateist och det va roligare att vara i stallet plus att det kändes sjukt fel att göra det för att "få presenter" som var majoritetens anledning.

Samma här! Prästen ringde mig hela tiden och försökte få mig att delta, han försökte locka med den där resan de hade inplanerad efteråt men jag var väldigt envis och principfast som tonåring

Jag gick ur kyrkan direkt när jag fyllde 18.

 

[Enya]

Jag är konfirmerad av outgrundlig anledning. Hade jag varit som jag är idag hade jag nog gått på undervisningen med struntat i själva konformationen för jag vet att jag ogillade konceptet med arvssynd och krafs.
Sen gillar jag kyrkan på många sätt. Ett stort kulturarv värt att bevara, väldigt bra verksamheter med diakoni och körer och sånt som jag gärna stöder. Jag tror att kyrkan lyckas fånga upp en del av de som har det riktigt tufft och kunna hjälpa i kriser

Det är tack vare personal där jag konfirmerades- prästen och den vuxna konfirmandledaren, som jag kunde hantera min sorg efter pappa, som fick ur mig något ur mitt hårda skal, som fick mig att gå med i ungdomskören och att själv bli konfirmandledare, och som fick mig att inte känna mig fullt så himlans ensam som jag var.
Rent krasst så har min mamma aldrig "sett" mig, fysiskt tagit hand om mig absolut, men det var de vuxna där som stod där när pappa dog och tog det "jobbet" som mamma borde ha gjort. Har fortfarande kontakt med min konfirmationspräst och tycker oerhört mycket om henne som person!
Inte alls helt ovanligt heller har jag förstått, att de får rycka in.

 

[Enya]

Det religiösa, för mig är det ju bara hittepå.

Så olika vi kan se det. Förstår ju att du känner så eftersom du inte tror, men tycker det är intressant hur olika det tolkas.
Jag kan se fanatisk religion som motbjudande, men religion som inte går åt det extrema hållet har jag aldrig tänkt så över. Även jag kan bildligt himla med ögonen ibland åt något som sägs, men har aldrig känt det som väldigt motbjudande såsom du beskrev det. Mer kanske något som är lite löjligt, som "hittepå", men det viftar jag mer bort de bitarna.

 

[Lilla]

Så olika vi kan se det. Förstår ju att du känner så eftersom du inte tror, men tycker det är intressant hur olika det tolkas.
Jag kan se fanatisk religion som motbjudande, men religion som inte går åt det extrema hållet har jag aldrig tänkt så över. Även jag kan bildligt himla med ögonen ibland åt något som sägs, men har aldrig känt det som väldigt motbjudande såsom du beskrev det. Mer kanske något som är lite löjligt, som "hittepå", men det viftar jag mer bort de bitarna.

För min del blir det motbjudande när man försöker tvinga på andra sin tro.
I övrigt känner jag som du skriver mest löjligt.

 

[Rosett]

Är inte konfirmerad, dels pga att jag mådde skit i tonåren och för att jag inte var säker på om jag hade tron. En faster (religiös) ringde mig och tyckte jag skulle konfirmera mig för det vore bra för mig att träffa andra ungdomar. Det kändes ju inte som en bra anledning.
Gick ur kyrkan när jag var ca 25 år men var/är troende.
Tror inte på att allt är sant i Bibeln eller nån annan helig bok men tror på ”något” vet inte riktigt vad jag ska kalla det.

 

[Görel]

Så olika vi kan se det. Förstår ju att du känner så eftersom du inte tror, men tycker det är intressant hur olika det tolkas.
Jag kan se fanatisk religion som motbjudande, men religion som inte går åt det extrema hållet har jag aldrig tänkt så över. Även jag kan bildligt himla med ögonen ibland åt något som sägs, men har aldrig känt det som väldigt motbjudande såsom du beskrev det. Mer kanske något som är lite löjligt, som "hittepå", men det viftar jag mer bort de bitarna.

Jag var 12-13 år när jag var på den konfirmationen, och minns att jag inombords blev oerhört upprörd över allt som sades som att det var en sanning när det för mig som oerhört kritisk ungdom var så uppenbart att det bara var påhitt som man försökte lura i folk.
Nu är jag vuxen, har läst religionshistoria på universitet för att få mer kunskap om olika religioner, och låter folk få tro så mycket de vill så länge de respekterar att jag inte gör det. Dock har jag fortfarande oerhört svårt för vissa delar som abortmotstånd.

 

[Tuvstarr]

Jag konfirmerade mig pga prästens tal om hur fint det skulle bli då vi som vuxna skulle få gifta oss i kyrkan.

Jag har aldrig gift mig. Funderar på att reklamera det hela, falsk marknadsföring

Eller det har jag väl i och för sig redan gjort, då jag gick ur kyrkan för många år sedan, pga att jag aldrig varit troende.

 

[Kilauea]

Inte döpt och således heller inte konfirmerad. Sambon är av åsikten att man gör det av tradition, jag tycker det är viktigt att man gör det pga en tro. Just pga vad konfirmation egentligen är. Vi har haft många diskussioner om våra barn, jag har inget emot att de konfirmerar sig (och först döper sig, för de är odöpta), om de bara gör det "av rätt anledning".

De flesta i min klass på högstadiet, 20+ år sen, konfirmerade sig. Många endast pga presenterna, sa de.

 

[Lilla]

Inte döpt och således heller inte konfirmerad. Sambon är av åsikten att man gör det av tradition, jag tycker det är viktigt att man gör det pga en tro. Just pga vad konfirmation egentligen är. Vi har haft många diskussioner om våra barn, jag har inget emot att de konfirmerar sig (och först döper sig, för de är odöpta, om de bara gör det "av rätt anledning".

De flesta i min klass på högstadiet, 20+ år sen, konfirmerade sig. Många endast pga presenterna, sa de.

Totalt enig!

 

[Hoarfrost]

Är inte konfimerad. Inte heller döpt eller med i kyrkan.
Alla andra konfirmerade sig, men jag hade inte någon lust att vara med i en ritual där jag bekräftade/blev bekräftad av gud. Jag ansåg väl att detta skulle göra att jag accepterade och tyckte att religionen var ok, när jag inte tycker det.
Vissa gjorde det för att få presenter och andra för att deras mormor/farmor skulle bli ledsen annars helt utan att förstå att de var med i en bekräftelseritual iom att det är så välpaketerat.

(jag tycker absolut inte att de vanliga människor som är troende och medlemmar är fel)

 

[Sel]

Döpt på grund av påtryckningar från pappas familj, men var den enda (!) i min årskurs i skolan som inte konfirmerade mig. Jäkla blaj tyckte jag och gick till stallet istället! Jag har alltid känt mig obekväm runt kristen/Gudsbaserad religion.
Bland de vänner och bekanta som konfimerade sig är en enda eventuellt troende, resten gjorde det enbart för presenterna och/eller eventuellt grupptryck. Har aldrig förstått grejen, känns som ett rekryteringsförsök mer än något annat. Jag gick ur svenska kyrkan när jag fick veta att jag var medlem.

 

[Ainon]

Inte konfirmerad, i princip alla i klassen gjorde det förutom jag. Jag ville inte då jag dels hellre var i stallet och dels kändes hycklande då jag inte trodde på gud. De flesta verkade göra det av tradition och för att få presenter/resa

Har valt att inte döpa mina barn heller, ett sådant beslut får de själva ta när de är stora nog. Min man ville gärna göra det av tradition (han är inte troende) men jag sa nej. Men vill barnen i den åldern döpa sig och konfirmera sig så får de såklart det, men någon belöning för det blir det inte.

Likaså gifte vi oss borgerligt och är inte med i kyrkan.

Det är konfirmationstider och det märks på sociala medier med mycket om inlägg och bilder på detta.
Men en sak jag undrar varje år är hur många som gör det pga sin Gudstro?
Jag gjorde det inte eftersom jag inte tror på gud. Så för mig var det alltså självklart att låta bli.

”I kyrkan vid konfirmationsgudstjänsten tackar den som blir konfirmerad Gud för dopets gåva och bekräftar att hen vill tro på Gud och leva som ett Guds barn.”


Hur var det för er?

 

[_Taggis_]

Det är konfirmationstider och det märks på sociala medier med mycket om inlägg och bilder på detta.
Men en sak jag undrar varje år är hur många som gör det pga sin Gudstro?
Jag gjorde det inte eftersom jag inte tror på gud. Så för mig var det alltså självklart att låta bli.

”I kyrkan vid konfirmationsgudstjänsten tackar den som blir konfirmerad Gud för dopets gåva och bekräftar att hen vill tro på Gud och leva som ett Guds barn.”


Hur var det för er?

När jag var 14-15 la jag inte så stor värdering i varför jag gjorde och inte gjorde saker. De som läste till konfirmation fick åka på en skidresa med kompisarna, det räckte för mig. Nu i vuxen ålder har jag tom gått ur kyrkan.

 

[Ninnurur]

Inte döpt eller konfirmerad. Tror ingen i min klass gjorde det heller, träffade bara på det hos stallkompisar som bodde i småbyar utanför stan. Tror att det är vanligare i mindre samhällen där kyrkan är en mer naturlig knutpunkt.
Jag är dock med i kyrkan och idag anställd av den. Tycker de gör ett bra humanitärt arbete på många sätt. Har själv fått åka på läger med dottern i kyrkans regi, som var mycket uppskattat!

 

[Araminta]

Jag är inte döpt och konfirmation har aldrig varit på tal. Jag har i perioder önskat mig förmågan att tro men det ligger mig inte för. De få gånger jag är med på gudstjänster och liknande (dop, bröllop) så slås jag alltid av en stark känsla av att inkräkta på något väldigt intimt. Det känns som jag trampar på något med min blotta närvaro, vilket gör att jag undviker just mässorna så långt jag kan. Själva byggnaderna går jag dock gärna in i och jag gillar arbetet kyrkan gör.

 

[Brie]

Samma här! Prästen ringde mig hela tiden och försökte få mig att delta, han försökte locka med den där resan de hade inplanerad efteråt men jag var väldigt envis och principfast som tonåring

Jag gick ur kyrkan direkt när jag fyllde 18.

Haha, här ringde prästen och frågade varför jag inte ville konfirmera mig.

— För att jag inte tror på gud, sa jag
— Men du får ju presenter! försökte prästen.

Nä, blev ingen konfirmation för mig.

 

[Ajda]

Är inte konfirmerad pga att mina kompisar inte ville och jag ville inte gå själv. Är inte troende öht så jag ångrar inte valet att avstå. Är dock med i svenska kyrkan fortfarande. Vet eg inte varför, men tänker att kyrkan står för endel bra saker också. Jag vet inte, är inte alls insatt mer än att dottern gick på en fantastisk kör där som var gratis. Mao alla som ville kunde vara med.

Mina barn är inte döpta. Dottern är i konfirmations-åldern nu och jag frågade om hon tänkt göra det, men det verkar inte som det. Får se om hon ändrar sig. Jag kommer inte försöka påverka valet åt något håll.

 

[orkide]

Det är konfirmationstider och det märks på sociala medier med mycket om inlägg och bilder på detta.
Men en sak jag undrar varje år är hur många som gör det pga sin Gudstro?
Jag gjorde det inte eftersom jag inte tror på gud. Så för mig var det alltså självklart att låta bli.

”I kyrkan vid konfirmationsgudstjänsten tackar den som blir konfirmerad Gud för dopets gåva och bekräftar att hen vill tro på Gud och leva som ett Guds barn.”


Hur var det för er?

Inte konfirmerad, fick välja mellan ridläger och konfirmationsläger av ekonomiska skäl och det var inte ett så svårt val.

Tror inte aktivt på gud, men tror ändå på något. Tänkte länge att jag skulle gå ur svenska kyrkan, men ju äldre jag blir desto finare tycker jag det är. Fick ovärderligt krisstöd från kyrkan när en av mina bästa kompisar dog och tycker det arbete svenska kyrkan gör är viktigt, så därför är jag med. Valde också att döpa vår dotter, för att det är en fin gemenskap.

 

[Viva]

Konfirmerade mig dels för att kompisarna gick, dels på grund av nyfikenhet. Jag var nog lite av en sökare. Mina föräldrar var tydliga med att presenter kunde vi få ändå och att man inte behöver ta nattvarden på slutet om man inte vill. Sådär i efterhand borde jag nog struntat i det sista. Om något gjorde konfirmationen mig säker på att jag inte tror.

 

[Sel]

Haha, här ringde prästen och frågade varför jag inte ville konfirmera mig.

— För att jag inte tror på gud, sa jag
— Men du får ju presenter! försökte prästen.

Nä, blev ingen konfirmation för mig.

Men precis det här! Så fult.