Konfirmation.

[Raderad medlem 68338]

Det är konfirmationstider och det märks på sociala medier med mycket om inlägg och bilder på detta.
Men en sak jag undrar varje år är hur många som gör det pga sin Gudstro?
Jag gjorde det inte eftersom jag inte tror på gud. Så för mig var det alltså självklart att låta bli.

”I kyrkan vid konfirmationsgudstjänsten tackar den som blir konfirmerad Gud för dopets gåva och bekräftar att hen vill tro på Gud och leva som ett Guds barn.”


Hur var det för er?

Inte konfirmerad och inte medlem i svenska kyrkan

 

[MiaMia]

Konfirmerad i en väldigt "modern" stadsdelskyrka med ung präst. Vi pratade mest om etik, hur en vill vara som människa mot andra etc. Men knappt om vad personlig tro innebär eller teologiska frågor. Gick sedan ur kyrkan när jag fyllde 18 lite av allmän aversion mot auktoriteter, leta med känsla att vara lurad om vad man ställde upp på när man konfirmerade sig.

Men jag är mycket nära knuten till det kulturarv som är oupplösligt länkat till svenska kyrkan, både det materiella och det immateriella. Går gärna på adventsgudstjänst och julotta utan att tro, ser det som jämställt med att gå till midsommarfirande och majbrasa som också är delvis vidareutvecklade versioner av ett gemensamt kulturarv som också har sina rötter som delvis är av religiös natur. Älskar miljön i byggnader och på kyrkogårdar, kontemplativt och stämningsfullt på något vis.

Man ska också komma ihåg att i äldre tider fanns inte ens en uppdelning mellan religiöst och icke-religiöst i världsuppfattningen så jag tänker att vi med sekulariserade ögon överskattar vad den religiösa kopplingen innebär.
Hade kunnat gifta mig i kyrkan också, men då med enkelt upplägg i litet kapell (kommer dock aldrig att ske) och vill ligga på en "riktig" kyrkogård med gammal kyrkobyggnad, inte separat begravningsplats.

En förutsättning för detta är dock Svenska kyrkans icke-missionerande stil. Den som vill komma gör det på sina villkor och vi frågar inte om saken. Stilen i frikyrkor och liknande samfund som pratar mer om frälsning och aktivt vill värva folk till tron känner jag ogillande mot. Hade en kusin som var kantor och gift med en diakon, de talade nästan bara om människor, inte om tro och teologi, när de pratade om sitt församlingsarbete. Hon kunde tala som sin egens tros betydelse för sin egen motivation i det hon gjorde, men lade inte vikt vid vilken tro den som sökte hjälp hade.

Nu hade jag gått med igen för att solidariskt betala min del av det samhällsarbete som de gör (t.ex. krisgrupper vid olyckor, socialt arbete för de som faller utanför kommunens insatser, och här på orten öppen förskola) om jag haft bättre ekonomi.

 

[nightcrawler]

Det är konfirmationstider och det märks på sociala medier med mycket om inlägg och bilder på detta.
Men en sak jag undrar varje år är hur många som gör det pga sin Gudstro?
Jag gjorde det inte eftersom jag inte tror på gud. Så för mig var det alltså självklart att låta bli.

”I kyrkan vid konfirmationsgudstjänsten tackar den som blir konfirmerad Gud för dopets gåva och bekräftar att hen vill tro på Gud och leva som ett Guds barn.”


Hur var det för er?

Jag gjorde det enbart för presenterna och för att det verkade kul att få åka på läger. Lägret var dock skittråkigt. Ingen som ville hitta på nått kul.
Gick ur kyrkan för många år sen då jag dels har en annan tro och dels inte vill gynna kyrkan

 

[Takire]

Jag konfirmerade mig för att en närstående tyckte jag skulle det (men blev inte tvingad!).

Jag har ingen gudstro, men vill ändå vara med i svenska kyrkan, så det är jag.

 

[starcraft]

Valde aktivt att inte konfirmera mig. Jag gick i söndagsskola som liten, men kände att det inte var för mig. Jag gick ur kyrkan när jag var 16. Merparten av mina klasskompisar konfirmerade sig mest pga presenter och lägret de fick åka på. Det tyckte jag kändes som hyckleri.

 

[Takire]

Jag konfirmerade mig för att en närstående tyckte jag skulle det (men blev inte tvingad!).

Jag har ingen gudstro, men vill ändå vara med i svenska kyrkan, så det är jag.

Tyckte väldigt mycket om andakterna.

 

[parellikusken]

Fast alltså.. Alla som sägs ha gjort det enbart för presenterna.. Är ni säkra på att det var därför de gjorde det och inte bara som det sas?
Många har ju en tro, om än inte så stark, men kanske inte är redo att prata med sina tonårskompisar om den. Är ju trots allt en lång process, med många besök i kyrkan, mycket undervisning och sånt. Känns som att många som enbart ville ha presenter borde ha ledsnat och hoppat av. Tomåringar är ju sällan speciellt uthålliga när de tycket något är totalt ointressant.

 

[Sel]

Fast alltså.. Alla som sägs ha gjort det enbart för presenterna.. Är ni säkra på att det var därför de gjorde det och inte bara som det sas?
Många har ju en tro, om än inte så stark, men kanske inte är redo att prata med sina tonårskompisar om den. Är ju trots allt en lång process, med många besök i kyrkan, mycket undervisning och sånt. Känns som att många som enbart ville ha presenter borde ha ledsnat och hoppat av. Tomåringar är ju sällan speciellt uthålliga när de tycket något är totalt ointressant.

Jag är övertygad, det rörde sig ofta om ganska dyra gåvor trots allt. De hade ju dessutom kul tillsammans under undervisningen tror jag, "Alla" var ju där tillsammans - det kanske vore annorlunda i ett samhälle där det rörde sig om en tredjedel av ungdomarna, eller ens hälften. Ingen av de här människorna har visat sig troende under resten av den tid jag kände dem, inte ens prästens dotter.
Jag minns inte att det var någon jättegrej, en timme här och där efter skoltid bara?

 

[RedQueen]

Fast alltså.. Alla som sägs ha gjort det enbart för presenterna.. Är ni säkra på att det var därför de gjorde det och inte bara som det sas?
Många har ju en tro, om än inte så stark, men kanske inte är redo att prata med sina tonårskompisar om den. Är ju trots allt en lång process, med många besök i kyrkan, mycket undervisning och sånt. Känns som att många som enbart ville ha presenter borde ha ledsnat och hoppat av. Tomåringar är ju sällan speciellt uthålliga när de tycket något är totalt ointressant.

Hade en klasskamrat som gjorde det av anledningen att han fann en djupare kamratskap med flera ifrån parallelklasserna utifrån deras resor och studier tillsammans. Tyckte det var en väldigt fin anledning till att konfirmera sig, särskilt som att jag själv inte gjorde det.

 

[lil-sis]

Inte döpt och har följt den linjen, mitt barn är inte heller döpt.

Mormor och farmor hade båda valt borgerlig begravning.

 

[Sel]

Hade en klasskamrat som gjorde det av anledningen att han fann en djupare kamratskap med flera ifrån parallelklasserna utifrån deras resor och studier tillsammans. Tyckte det var en väldigt fin anledning till att konfirmera sig, särskilt som att jag själv inte gjorde det.

Det kan jag absolut köpa, även om jag inte vet om jag tycker att det är en anledning till att genomföra hela konfirmeringen till slutet.

Edit: sedan gör människor givetvis som de vill om det känns bra.

 

[sweep]

Jag är inte konfirmerad men är fortfarande medlem i svenska kyrkan (mest för att jag inte orkar gå ur)

Jag var den enda i min klass som inte konfirmerades och jag var också den enda i vår släkt som inte ville (hur det är idag vet jag inte helt)
Häromkring gör de allra flesta det för att man får presenter och det är en stor grej i grannlandet och många har släkt där.

 

[Hippocampus]

Jag är ej troende och således inte konfirmerad.

 

[ameo]

Inte troende, inte konfirmerad och gick ur Svenska kyrkan så fort jag blev myndig.

Samma här.
Ett högst medvetet beslut att inte konfirmera mig, eftersom det är just att bekräfta din tro man gör och jag hade ingen tro att bekräfta. Och ansåg då (liksom nu) att det vore hyckleri att konfirmera mig då. Ville inte heller göra det för att få presenter och pappas ord att "farmor kommer bli ledsen" bet inte heller.
Att jag dessutom både saknade motivation och inte ansåg mig ha tid att gå i kyrkan 10 (eller hur många det nu var som krävdes) söndagar blev egentligen bara ett bevis för att mitt beslut var rätt för mig.

 

[EmmaBovary]

Fast alltså.. Alla som sägs ha gjort det enbart för presenterna.. Är ni säkra på att det var därför de gjorde det och inte bara som det sas?
Många har ju en tro, om än inte så stark, men kanske inte är redo att prata med sina tonårskompisar om den. Är ju trots allt en lång process, med många besök i kyrkan, mycket undervisning och sånt. Känns som att många som enbart ville ha presenter borde ha ledsnat och hoppat av. Tomåringar är ju sällan speciellt uthålliga när de tycket något är totalt ointressant.

Jag blev kort och gott tvingad att konfirmera mig, vilket egentligen är lite märkligt då mina föräldrar inte var direkt strikta och även om de väl var troende så var det ganska passivt utöver högtider och för att det är tradition här i Sverige liksom. Var väl vid samma tid i mitt mest trotsiga mindset och tyckte att det var fruktansvärt och att satanism var väldigt mycket klokare. Hotade med att ta livet av mig på konfirmationslägret om jag inte blev hämtad, vilket ignorerades... haha. Men iaf så uppfattade jag det som att majoriteten konfirmerade sig för att det liksom förväntades, att den sega processen var lite som att skolan var obligatorisk etc. och presenterna var absolut en morot för många. Sedan tror jag inte att majoriteten hade så stora problem med det som jag hade på en existentiell nivå. (är varken kristen eller satanist i vuxen ålder, däremot fortfarande medlem i kyrkan för de trots allt ofta finns där för personer i kris).

 

[Masqueradee]

Jag valde att konfirmera mig till en början för att jag kände att det var tradition, något man "ska" göra, det gick liksom av bara farten. Innan konfirmationen hade jag inte sagt att jag var troende, efter konfirmationen hade det nog såtts ett frö som skulle utvecklas till något jag inte riktigt kan definiera än. Svenska kyrkan har kommit och gått under hela mitt liv, i olika former och i olika uppdrag (exempelvis som anställd kyrkvaktmästare), men när jag inte är där skulle jag inte riktigt kunna säga att jag tror heller. Just nu är jag mest neutral, röstar i kyrkovalet samt att jag mer än gärna betalar min kyrkoskatt.

 

[RedQueen]

Det kan jag absolut köpa, även om jag inte vet om jag tycker att det är en anledning till att genomföra hela konfirmeringen till slutet.

Edit: sedan gör människor givetvis som de vill om det känns bra.

Jag tror mest att utefter så som han var (och fortfarande är) så var det inget alternativ för honom att bara sluta mitt i. En väldigt principfast människa, om man säger så.

De allra flesta som konfirmerade sig i min årskull gjorde det utan tvekan för dyra presenter från familj och släktingar men några enstaka fann en tro som de bär med sig än idag, även om jag tror att presenterna hjälpte till en bit på vägen.

Jag har aldrig riktigt fattat vitsen med att konfirmera sig eller varför man ska behöva mutas med dyra grejer för att fortsätta en förlegad tradition som inte ens föräldrarna riktigt känner för.

 

[Bluefish]

I min årskurs var det bara jag och en vän som inte konfirmerade oss, vi tyckte som flera andra att det inte kändes rätt eller nödvändigt då vi inte var troende. De som försökte motivera oss använde just presenterna som morot, det var de flestas anledning. Det är ju som någon skrev ofta dyra gåvor, min ateist till mor är mycket rädd om sina konfirmationssmycken fortfarande. Är heller inte döpt och har inte döpt mitt barn. Han får gärna göra det när han själv kan ta ställning om han vill.

Är medlem i Svenska kyrkan, det känns bra att bidra till deras arbete. De ordnar varje år gratis resor för behövande familjer till populära utflyktsmål, ger matkassar till behövande och erbjuder samtalsstöd.

 

[MiniLi]

Haha, här ringde prästen och frågade varför jag inte ville konfirmera mig.

— För att jag inte tror på gud, sa jag
— Men du får ju presenter! försökte prästen.

Nä, blev ingen konfirmation för mig.

Haha ja. Rätt tydligt att prästen inte brydde sig om varför man konfirmerade sig.

 

[Sel]

Jag tycker ju att vi skulle behöva en ickereligiös välgörenhet som gör det kyrkan gör idag. (finns verkligen inte det?) Jag vill absolut inte ge pengar till religiös verksamhet och skulle om jag var behövande tycka det var hemskt att behöva vända mig dit.