Könsbekräftande klädsel - är det viktigt?

[Enya]

Men hjälp. Så har jag aldrig tänkt.
Det går INTE tillbaka på mig. Det går ut på att göra något gott för nån annan.

Det är INTE osjälviskt att ge andra positiva komplimanger. Och definitivt inte när man verkar har svårt att förstå att det inte riktigt är uppskattat med att bedöma någons utseende jämfört med att berömma någons klädval för dagen.

 

[tanten]

Det är INTE osjälviskt att ge andra positiva komplimanger. Och definitivt inte när man verkar har svårt att förstå att det inte riktigt är uppskattat med att bedöma någons utseende jämfört med att berömma någons klädval för dagen.

Du har din övertygelse och vill inte ha positiva kommentarer om dig.
Det innebär inte att du vet hur alla andra fungerar.

Tror att vi har fattat att just du inte gillar beröm eller positiva kommentarer.
Kan du förstå att inte alla delar din verklighetsuppfattning - så vi kan lämna ämnet?
Vi blir inte överens i alla fall.

i all välvilja
/tanten

 

[Enya]

Du har din övertygelse och vill inte ha positiva kommentarer om dig.
Det innebär inte att du vet hur alla andra fungerar.

Tror att vi har fattat att just du inte gillar beröm eller positiva kommentarer.
Kan du förstå att inte alla delar din verklighetsuppfattning - så vi kan lämna ämnet?
Vi blir inte överens i alla fall.

i all välvilja
/tanten

Jag har inget emot positiva kommentarer eller beröm, så om det är den uppfattningen ni har så har ni med andra ord inte fattat något av mina inlägg.

 

[SiZo]

Jag har inget emot positiva kommentarer eller beröm, så om det är den uppfattningen ni har så har ni med andra ord inte fattat något av mina inlägg.

Jag tycker att du har varit tydlig

 

[Badger]

Något som däremot är väldigt känsligt är håret, att klippa av sig håret som kvinna kan vara något som folk reagerar ganska kraftigt på. Att ha rakat huvud som kvinna (vilket är extremt vanligt bland medelåldersmän) rent av provocerande om du inte är sjuk.

Å andra sidan har även långt hår på kvinnor över 30 varit kontroversiellt, inte de senaste 15 åren kanske men innan. I Tyskland var det i alla fall enligt min mans kollegor mycket tveksamt att ha långt hår eller uhm feminin kvinnlig klädsel (dvs strikt rak kjol ok men inte mindre rak) på jobbet om man hade ett jobb tangerande chefsposition, bara ok om man var mer av en hemmafru.

 

[Fd Diabetikern]

Jag bli glad om någon tycker jag är fin, Berömmer min klänning, Byxor, skor häst, hund eller vad som eller att jag bara sminkat mig nån dag. (vilket jag gör väldigt sällan tyvärr)

Skulle aldrig uppleva att någon som säger -Vad fin du är menar att jag är ful annars.

 

[Badger]

Är det någon föräldrar som i Sverige som går runt och säger att kvinnligt kodade saker har lägre värde? Nej, det är nog väldigt ovanligt. Men det förmedlas ju på annst sätt, tex att pojkar får höra att de inte ska tex leka med dockor, inte kan ha klänning osv.

Det är jag helt övertygad om att det finns massor av föräldrar som gör.

Även om jag bara hört en eller ett par säga det uttryckligen.

Men sedan är jag också övertygad om att långt över hälften vidareförmedlar detta utan att säga det.

Och forskning säger att den absoluta majorieten kvinnor som jobbar med små barn förmedlar åsikter om klädsel till barnen i skola och förskola. Utan att tänka på det. Ett vanligt visat mönster är att extra uppmärksamma flickor som har fina klänningar, det kan vara flera fröknar på rad samma dag. Vilket kan direkt leda till att alla pojkar och flickor känner att det är ett stort extra värde i detta, uppnåligt för vissa genom tjat, ouppnåligt för andra (flickor och pojkar).

Den absolut mest grundläggande nivån är att köna barn inför barn beroende på färgen de har på sig. -Dvs det är nära omöjligt att se om en treåring i overall är pojke eller flicka. Ändå säger ändå stora majoriteten föräldrar till sin treåring -Titta vad gör den lilla flickan istället för -Titta vad gör det barnet. Om ett barn i rosa overall, eller långt hår. (har gjort misstaget själv en gång och det är faktiskt inte rätt. (om ett barn i klänning och med nagellack, trots att jag alltid försökte vara väldigt noga.).

 

[Inte_Ung]

Är de av den typen människor som stryker sockar, t-shirts och kalsonger/trosor för att ha något att göra?

Det trodde jag att man gjorde av hygieniska orsaker.
För att elda bakterier och kanske virus.

 

[Badger]

Ja det är just det jag menar med uttrycket "fint", eller som det uttrycktes "annat vis". Det kändes inte som att finkläder var vad som syftades på. Fint är ju just personligt. Tycker inte att en särdeles speciell blus/tröja skulle vara finare än mina skjortor- om vi inte rakt av pratar om just finkläder.

Tycker nog att fint är att man tänkte efter att man ville ha fina kläder på sig idag och gjorde ett slags urval. Medan annat vis är att man bara satte på sig vad som var överst i lådorna, eller det som hängde på stolen.

 

[Badger]

Modet idag är ju inte ens så fint.
Utsvängda byxor, pösiga kläder. Högblanka jackor…

Det är ju en smaksak jag tycker utsvängda byxor och vida byxor är jättefint medan jag inte gillar stuprör så mycket. Bootcut (gärna lite slitna, lagade) skulle jag välja om jag skulle ha "fina" jeans på mig. Men har också ett par rejält pösiga som jag tycker är jättefina.

 

[Inte_Ung]

Jag menar på att det finns folk som skulle ta illa upp om man säger "Fin klänning", varför är bara klänningen fin? Är den inte fin på mig? Varför är inte klänningen fin på mig?

Ja litet som:
"Klänningen är i alla fall fin."
Underförstått (men det är inte du).

 

[Badger]

Men det är ju inte lika bekvämt som gympaskor/sneakers.
Dessutom så ser jag inte just jeans som särskilt kvinnligt.

Men det är väldigt intressant att du definierar det som att "klä sig fint".
Är andra sätt att "klä sig fult"?

Det tycker jag är en smaksak. Om jag ska stå länge väljer jag högklackade chelsea boots (så inte alla tittar ned på en hela tiden). Jag klarar bara inte att stå länge i jumpadojor, även om jag gärna har sådana till jobbet, promenerar eller när jag joggar och tycker de är fina.

 

[Badger]

Ja litet som:
"Klänningen är i alla fall fin."
Underförstått (men det är inte du).

Om man vill vara vrång så uppfattar man ju det lätt som -den klänningen är fin på dig (men jag skulle då aldrig ha den).

 

[monster1]

Å andra sidan har även långt hår på kvinnor över 30 varit kontroversiellt, inte de senaste 15 åren kanske men innan. I Tyskland var det i alla fall enligt min mans kollegor mycket tveksamt att ha långt hår eller uhm feminin kvinnlig klädsel (dvs strikt rak kjol ok men inte mindre rak) på jobbet om man hade ett jobb tangerande chefsposition, bara ok om man var mer av en hemmafru.

Fast det var ju inte riktigt kort utan mer över axlarna, inte en kortfrisyr typ pixie.

 

[Enya]

Jag tycker att du har varit tydlig

Tydlig med vad? Som @tanten uppfattade eller som jag faktiskt har menat det? Viss skillnad där

 

[clusia]

Jag blir så stressad av allt tolkande av saker som inte sagts. Hade en kollega ett tag. Om man sa tex ”bra jobbat med arbetsuppgift X” så blev man sen inkallad till chefen och förhörd om varför man tyckte kollegan gjort ett dåligt jobb med arbetsuppgift Y. Eftersom jag inte sagt något om just det så måste jag ju menat att det var dåligt enligt kollegan. Så satt man där och kände bara herregud. Till slut slutar man ju säga saker för det tolkas ju ändå bara in en massa saker som man inte sagt.

 

[SiZo]

Tydlig med vad? Som @tanten uppfattade eller som jag faktiskt har menat det? Viss skillnad där

Haha ja absolut. Det DU menade. Jag håller alltså inte med @tanten i den här frågan.

 

[Grazing]

Jag blir så stressad av allt tolkande av saker som inte sagts. Hade en kollega ett tag. Om man sa tex ”bra jobbat med arbetsuppgift X” så blev man sen inkallad till chefen och förhörd om varför man tyckte kollegan gjort ett dåligt jobb med arbetsuppgift Y. Eftersom jag inte sagt något om just det så måste jag ju menat att det var dåligt enligt kollegan. Så satt man där och kände bara herregud. Till slut slutar man ju säga saker för det tolkas ju ändå bara in en massa saker som man inte sagt.

Det är trist, jag hoppas iallafall att världen går emot mer positivitet och uppmuntrande. Det får ju inte bli så att man inte vågar eller kan säga något till någon om någonting om man måste uttrycka sig på ett sätt som inte är möjligt att tolka fel. För folk kan verkligen vrida och vända på allting oavsett.

 

[SiZo]

Jag blir så stressad av allt tolkande av saker som inte sagts. Hade en kollega ett tag. Om man sa tex ”bra jobbat med arbetsuppgift X” så blev man sen inkallad till chefen och förhörd om varför man tyckte kollegan gjort ett dåligt jobb med arbetsuppgift Y. Eftersom jag inte sagt något om just det så måste jag ju menat att det var dåligt enligt kollegan. Så satt man där och kände bra herregud. Till slut slutar man ju säga saker för det tolkas ju ändå bara in en massa saker som man inte sagt.

Ja det är det här jag menar. Jag avskyr verkligen sånhär attityd. Så pass så om jag får frågan "Vilken typ av person kan du inte arbeta med?" så tar jag upp just detta som exempel.

Man känner sig så himla dum. Fast att man inte alls är det. Det suger all livslust ur mig. Jag har haft en sån kollega en gång. Aldrig mer om jag kan hjälpa det.

 

[Enya]

Haha ja absolut. Det DU menade. Jag håller alltså inte med @tanten i den här frågan.

Då är jag med.

Hade en kollega för en del år sedan, jättetrevlig person, men spred otroligt positiva saker omkring sig så att det var svårt att ta henne på allvar liksom. Det blev ytligt på något vis, som om hon gjorde det för att "göra andra glada" som det uttrycks här, men egentligen inte helt och fullt menade det. Krystat. Då uppskattade jag verkligen inte "Vad fin du är!", det blev för mycket av det goda, när menar hon det och när menar hon inte? Hon hade nämligen på samma gång ett beteende som var lite ytligt, vilket ju bidrog till svårigheterna till slut att kunna tro på det hon sa.

Ska man säga något för att göra någon glad ska man ju mena det man säger, tycker jag. Så när någon som själv är hårt sminkad, piffad på alla sätt och vis, modemedveten och noga med sina egna kläder dag ut och dag in för att passa in i normen som kvinna och samma med håret och gärna berättar för alla hur viktigt det här är, säger till mig när jag bara dragit en klänning, ej i standard med hennes kläder, över huvudet, "Vad fin du är!" blir det lite... märkligt ärligt talat. Det känns vare sig ärligt eller genuint menat, med tanke på hur hon var.

Hon sa snälla saker för att göra alla glada, men i grunden pockade hennes bekräftelsbehov, att vi tyckte hon var en snäll människa. Det var hon förstås, helt och hållet utan de här eviga kommentarerna. Visst ska vi göra världen bättre och mer positiv, men det finns också en gräns där det blir för mycket, där människor slutar tro på det som sägs. Lagom liksom? Hon var ju snäll i sig själv utan att ständigt kommentera folks utseende.