Konsten att kallprata.

[GardenAngel]

Jag är skitdålig på det! Vad ska man prata om?! Hur ska man tänka?

Jag är ganska social och framåt, speciellt om motparten är utåtriktad och "inbjudande". Men om hen inte är det så blir jag väldigt tyst. Ibland kan jag framstå som blyg tom, tror jag.

Jag har extrajobbar som PA och har en brukare som är ganska tystlåten. Men det blir ju lite tråkigt och awkward om ingen säger nåt.
Och ibland kommer jag på saker att säga, men då känner jag ofta "Varför skulle hen vilja veta det?!" Typ som att jag nyss berättade att vi håller på och ensamtränar hunden.
Känns dötorftigt.

Några tips på bra kallpratsämnen?

 

[Sassy]

Generellt sett är väl grejen ofta att luska ut vad motparten är intresserad av och fråga om det. Då blir de flesta självgående.

I frågan om din brukare känns det mer relevant att ställa sig frågan: "Vill hen kallprata?" Jag hade tyckt det vore sjukt jobbigt med en PA som prompt vill prata om jag hade varit i den situationen tex.

 

[Mineur]

Åh, jag känner igen mig så mycket! Jag är också extremt pratglad och social som person, men är motparten minsta lilla sluten eller oemottaglig blir det verkligen så. Himla. Svårt. Det finns inget värre! Som receptionist tvingas ju även jag kallprata med folk minst 25-30 gånger per arbetspass (medan skrivaren skriver ut kvittot, medan datorn letar upp reservationen, medan kreditkortsterminalen jobbar osv. osv.) och det är verkligen det värsta som finns ibland!

Jag har dock upptäckt att det bara blir värre ju mer jag tänker på det; börjar jag ett pass med att tänka "men shit vad jobbigt, vad ska jag säga efter det här då?" eller "men alltså, vad sa jag just?! Varför skulle jag säga något sådant?!"så är det liksom kört efter det - då känner jag mig jätteawkward och falsk resten av passet typ.

Ibland ger jag också upp för ett tag, skiter i att vara den där bubbliga och pratglada receptionisten, och står helt enkelt tyst medan jag/vi väntar. Det funkar det med, och precis som Sassy säger så finns det ju personer som uppskattar det också - folk som suttit i möten hela dagen och inte vill prata med folk mer den dagen. Efter några förhållandevis tysta in/utcheckningar brukar jag dock komma igång igen av bara farten - så himla duktig är jag ändå inte på att hålla tyst!

Mina tips till dig är väl att inte tänka för mycket på vad du pratar om - det är liksom närmast omöjligt att försöka luska ut vad en annan person kan tycka är intressant och inte att höra om. Så babbla på om din hundträning du ifall det känns bekvämt, och låt brukaren ta tag i ett eventuellt samtalsbyte om hen vill!

Du kan också testa Sassys taktik och helt enkelt inte prata så mycket, det kanske känns awkward i början men efter ett tag kanske du inser att det är det som funkar bäst med just den här brukaren? Och även om det känns awkward för dig så försök att tänka som att brukaren tycker att det är jätteskönt att slippa kallprata, då kommer man förbi de där olustiga känslorna rätt fort tycker jag!

 

[GardenAngel]

Ang brukaren så är hen ganska pratsam, när vi väl pratar om något!
Det finns ju så klart tillfällen då vi inte pratar naturligt, typ när hen läser, kollar på tv, borstar tänderna osv. (Har dock träffat hens andra PAs, och de snackar då också. Vet inte om det är för att de är väldigt snackiga..?)
Utan det handlar ju om när vi spendera längre stunder tillsammans, typ vid maten eller vid påklädning/upptag ur sängen (då hen är ganska pigg och ofta pratglad).

Nu ikväll berättade hen att huset skulle börjat målas i förra veckan, men att det har regnat så mycket. Ååh vilket huvudbry jag fick! Vad svarar man på det mer än "Jaa, det är klart det är svårt att måla när det regnar.."
MEN! Jag tog tillvara på ögonblicket och började fråga om fotboll och hur hen kände inför att city vann ligan, då hen är väldigt fotbollsintresserad. (Som tur är har jag en fotbollsfanatiker hemma som lärt mig massor!!) Så då snackade vi oss faktiskt igenom hela påklädningen/upptagningen! Hurra!
Sen hade vi en lugn middag då vi båda satt och läste tidningar.

 

[GardenAngel]

Jag ska försöka bli mer uttalat intresserad av folk också tror jag, men det är så svårt. Det känns så krystat. Typ som när man träffar nytt folk - på tex en buketräff Då blir jag så lätt tyst och sitter mest och lyssnar, fast jag egentligen är supertrevlig och social!! Jag lovar!!
Men det är så svårt att antingen hoppa in i en redan aktiv konversation utan att störa, eller starta en konversation om något intressant.

... Jag är inte socialt inkompetent egentligen..

 

[sthu]

Jag är ett socialt stolpskott! Alltid varit.
Men jag har lärt mej att 'spela en roll' och vara pratig i bland annat jobbet. Jag kan babbla rätt bra när jag vet att jag inte kommer träffa personen annat än i jobbet, kanske bara en enda gång dessutom.

I sociala, privata sammanhang är jag fortfarande helt borta. Jag har väl blivit bättre, men det är fortfarande svårt

 

[Guldaskig]

Jag är nog rätt dålig på att kallprata men jag tycker att det är så fruktansvärt tråkigt så det är inget jag lägger energi på att förbättra :P

 

[Blueberry]

Jag är skitdålig på det! Vad ska man prata om?! Hur ska man tänka?

Jag är ganska social och framåt, speciellt om motparten är utåtriktad och "inbjudande". Men om hen inte är det så blir jag väldigt tyst. Ibland kan jag framstå som blyg tom, tror jag.

Jag har extrajobbar som PA och har en brukare som är ganska tystlåten. Men det blir ju lite tråkigt och awkward om ingen säger nåt.
Och ibland kommer jag på saker att säga, men då känner jag ofta "Varför skulle hen vilja veta det?!" Typ som att jag nyss berättade att vi håller på och ensamtränar hunden.
Känns dötorftigt.

Några tips på bra kallpratsämnen?

Praktiska kallpratsämnen:

- Aktuella händelser lokalt/nationellt/i världen
- Vädret
- Mat
- TV-progam

 

[yllva]

På tal om arbete med olika sorters brukare så jobbade jag på ett nytt ställe förra sommaren där det bodde många som inte var alls pratglada. En kollega sa då till mig att en viktig egenskap för det här jobbet är att kunna vara bekväm med det obekväma. Vilket stämde väldigt bra in på det jobbet, ibland fick man umgås med personer utan att faktiskt prata med dem. Sen kanske det inte är så med just din brukare men jag tror också att ju längre tid det går så lär man sig att känna av när personen vill kallprata och när personen inte vill det.

 

[Mineur]

Jag ska försöka bli mer uttalat intresserad av folk också tror jag, men det är så svårt. Det känns så krystat. Typ som när man träffar nytt folk - på tex en buketräff Då blir jag så lätt tyst och sitter mest och lyssnar, fast jag egentligen är supertrevlig och social!! Jag lovar!!
Men det är så svårt att antingen hoppa in i en redan aktiv konversation utan att störa, eller starta en konversation om något intressant.

... Jag är inte socialt inkompetent egentligen..

Äääsch, jag tyckte inte alls att du framstod som varken blyg eller socialt inkompetent när vi träffades! Du verkade bara vara en skön och avslappnad person, så det var verkligen inget jag reflekterade över! Jag tror att du ska försöka tänka lite mindre helt enkelt, det blir så mycket lättare att inte känna sig i vägen eller obekväm då.

 

[_FiA_]

Jag tycker att det faktiskt blir värre när man börjar analysera för mycket och börjar tänka " nu har det varit tyst för länge vad ska vi prata om" försök vara dig själv och istället för att tänk på saker tyst säg dom högt. Ofta när man är lite introvert så tänker man ändå väldigt mycket i skallen istället för att säga det högt. Alltså vardagliga tankar som tex " men gud vilket trist väder det var ute idag" eller " undrar vad man ska göra när man kommer hem" Om man är lite introvert så brukar man tänka att ingen människa skulle vilja höra om sådana "tråkiga" saker, men om du lyssnar på vanliga samtal mellan människor så är det ofta sådana ämnen som det pratas om. Väder och vind, tv program, och andra egentligen tråkiga ämnen.

Det är också en fråga om träning. Det kommer ta emot att ta upp vardagliga ämnen och våga prata och ställa frågor. Men ju mer du gör detta desto mer kommer det komma naturligt

 

[nexxa]

Som fd frisör blev jag kung på att kallprata väder, vind, ev aktuella stora sport-nyheter eller andra stordåd samt locka fram lite info om personen, har de djur brukar det lossna snabbt

 

[tornblomma]

Jag är proffs på att kallprata med folk jag inte känner, är typ lite mitt jobb. Jag går på flera events i veckan och det är bara köra på! I början kändes det lite konstigt att bara gå fram till folk och prata men nu känns det mycket mer naturligt. Jag tror att det är viktigt att hitta nåt gementsamt att prata om och inte minst visa intresse för personen du pratar med! Kör inte ditt livs historia all the way liksom
Jag brukar inleda med att presentera mig eller om vi har setts tidigare brukar jag hälsa lite mer familjärt. Sen försöker man styra in samtalet på saker som man har gemensamt, eller diskuterar eventet man är på osv.

Som personlig assistent skulle jag dock inte vara alltför styrande och prata på utan avvakta lite mer. Meningen är väl att du som jobbar ska hålla dig lite i bakgrunden och finnas till hands när personen behöver dig? Förmodar att det gäller lite samma sak även på den sociala planet?