Hur då? Att tafsa är en form av våldtäkt. Håller du inte med?
Nej, det gör jag inte.
Sedan har ju @Matt också uttryckt sig väldigt generaliserande och svepande, jag förstår varför @tanten skrev som hon gjorde även om jag själv inte antog att någon här pratat om den typen av negativt laddad beröring.
 
Jag förstår din poäng även om jag inte håller med riktigt.

Jag var ett sånt barn som blivit kramat mot min vilja under hela min uppväxt. Jag har alltid haft svårt att kramas, så långt jag kan minnas. Men på den tiden var det ng ännu färre än vad det är idag, som ens reflekterar kring att barn kan ha en vilja och integritet, och kan känna sig tvingade att kramas. Typ "ge nu farmor en kram", "kom hit får jag en kram", "och så ger du xx en kram som tack". Alltså jag hatade detta okynneskramande som pesten. Jag minns att jag oftast stod stel som en pinne och väntade på att det skulle vara över.
Ännu värre blev det i tonåren. Jag minns en födelsedag när jag skulle väckas med tårta på sängen och detta eviga kramande skulle inledas, och det slutade med att jag sparkade ner en av mina familjemedlemmar från sängen (loftsäng) så hen flög baklänges och gjorde illa sig mot en stol. Jag skäms fortfarande när jag tänker på det.

Jag har verkligen känt kramandet som en form av övergrepp. Även om jag fattar att det inte varit menat så.

Jag pratar om beröring utifrån ett fysiologiskt perspektiv medan du talar utifrån ett psykologiskt perspektiv.

En beröring som väcker psykologiskt obehag blir något annat som du säger. Detta spelar antagligen ingen större roll om det rör främlingar eller bekanta men om man inte kan krama sina närmaste utan att känna obehag blir det en förlust för kroppen. Just för att en sådan person inte får frigörandet av hormoner och den välmående-effekt som beröring får på kroppen.
 
Jag pratar om beröring utifrån ett fysiologiskt perspektiv medan du talar utifrån ett psykologiskt perspektiv.

En beröring som väcker psykologiskt obehag blir något annat som du säger. Detta spelar antagligen ingen större roll om det rör främlingar eller bekanta men om man inte kan krama sina närmaste utan att känna obehag blir det en förlust för kroppen. Just för att en sådan person inte får frigörandet av hormoner och den välmående-effekt som beröring får på kroppen.
Men inte har väl någon i tråden uttryckt obehag inför beröring från nära och kära?

Hur nära man är en annan peson har föga att göra med släktband eller familj. Själv hade jag blivit väldigt illa berörd om min far envisats med att kramas. Medan jag har vänner som jag längtar intensivt efter att krama.

Jag tycker att råden ger uttryck för att många gärna kramar personer de känner nära samhörighet och värme för. Men inte vem som helst.

Tycker du slåss mot väderkvarnar...
 
Nej, det gör jag inte.
Sedan har ju @Matt också uttryckt sig väldigt generaliserande och svepande, jag förstår varför @tanten skrev som hon gjorde även om jag själv inte antog att någon här pratat om den typen av negativt laddad beröring.
Jo, visst har han(eller hon?) gjort det. Men det har även flertalet andra personer i tråden :)

Okej, det får stå för dig. Jag säger som de flesta numera att tafsa absolut kan vara en form av våldtäkt, (vilket det självklart finns olika grader av som vi alla vet). Oavsett så är poängen densamma.

Jag förstår varför @tanten skrev så. Det var för att skapa en enkel halmgubbe att bemöta istället för att prata om ämnet såsom det är.
 
Neuropsykiatriska funktionsvariationer arbetar man inte bort. Ingen mår bra av att göra saker den tycker är obehagligt. Att många människor mår bra av något betyder inte att alla gör det (även inom vetenskapen).
Du som säger "arbeta bort" här i ett svar på ett inlägg som säger:
"Om man har psykiska besvär som gör att kroppen inte kan användas som den är avsedd för, då jobbar man på det psykiska. Styrka och självförtroende kommer av att möta rädslor och att övervinna dessa."

Var stog det i det inlägget att man "arbetar bort" dem så att de försvinner? Att jobba på det psykiska och vinna självförtroende, styrka genom att övervinna rädslor är något helt annat än att "arbeta bort" NPF.
 
Man kan få precis samma effekt av att klappa på och umgås med sina husdjur, dessutom. För mig är det en betydligt viktigare fysisk närhet än den jag eventuellt delar med andra människor.
Vissa kan, kanske. Många kan inte. Var inte så kategorisk i dina uttalanden.
 
Vilket påhopp. Att jag skulle vara ute efter att skapa halmgubbar.
Låt oss då prata om det du anser vara ämnet.

Förklara dig.

Du skapade en solklar halmgubbe, så det är inget påhopp. Det är min beskrivning av vad du gjorde.

Jag förklarade mig ovan. Du svarade inte på inlägget, du svarade på en förvrängning av det så att det passade vad du ville säga. Inlägget pratade om att fysisk närhet är bra för människor. Du medvetet feltolkade det till att nån ska ha påstått att detta skulle innefatta att det som avsågs var oönskad kontakt och tafsning (sexuella övergrepp). Open and shut case, Johnson.
 
Du skapade en solklar halmgubbe, så det är inget påhopp. Det är min beskrivning av vad du gjorde.

Jag förklarade mig ovan. Du svarade inte på inlägget, du svarade på en förvrängning av det så att det passade vad du ville säga. Inlägget pratade om att fysisk närhet är bra för människor. Du medvetet feltolkade det till att nån ska ha påstått att detta skulle innefatta att det som avsågs var oönskad kontakt och tafsning (sexuella övergrepp). Open and shut case, Johnson.
Det verkar omöjligt att förstå.

Jag vilar min väska.
 
För att inte prata om dåliga vibekänslan kramfascister skapar när dom säger med medlidande nedvärderande ton; - Ja just det, du tycker ju inte om att kramas. Gärna inför andra upprepade gånger. Detta för att jag sagt att jag föredrar att inte hälsa kollegor med kramar varje dag.
 
För att inte prata om dåliga vibekänslan kramfascister skapar när dom säger med medlidande nedvärderande ton; - Ja just det, du tycker ju inte om att kramas. Gärna inför andra upprepade gånger. Detta för att jag sagt att jag föredrar att inte hälsa kollegor med kramar varje dag.
Vi lär ju barn från tidig ålder att de har rätt att säga nej till oönskad beröring, så det är märkligt att en del vuxna fortfarande har svårt att förstå värdet av integritet.

Rädda Barnens material 'Stopp, min kropp' borde kanske distribueras till hela den vuxna befolkningen: https://www.raddabarnen.se/rad-och-kunskap/foralder/stopp-min-kropp/

Här är ett bra citat:
Fundera också på vilka signaler du sänder till små barn vad gäller fysisk kontakt
med andra människor. Hur beter vi oss när släktingar, vänner eller främmande
personer vill krama och pussa barnet? Kanske uppmuntrar vi det, utan att vara
säkra på barnets vilja, för att det förväntas? Tvinga inte barnet att kramas,
pussas eller sitta i knäet. Hör istället med barnet. Vill du sitta hos mormor? Då
hjälper vi barnet att förstå att det inte måste vara nära andra människor om
det inte vill. Det hjälper också barnet att själv känna efter om det här känns ja
eller känns nej. Och visar att trygg närhet innebär möjlighet att sätta gränser.
 
Vi lär ju barn från tidig ålder att de har rätt att säga nej till oönskad beröring, så det är märkligt att en del vuxna fortfarande har svårt att förstå värdet av integritet.

Rädda Barnens material 'Stopp, min kropp' borde kanske distribueras till hela den vuxna befolkningen: https://www.raddabarnen.se/rad-och-kunskap/foralder/stopp-min-kropp/

Här är ett bra citat:
Fundera också på vilka signaler du sänder till små barn vad gäller fysisk kontakt
med andra människor. Hur beter vi oss när släktingar, vänner eller främmande
personer vill krama och pussa barnet? Kanske uppmuntrar vi det, utan att vara
säkra på barnets vilja, för att det förväntas? Tvinga inte barnet att kramas,
pussas eller sitta i knäet. Hör istället med barnet. Vill du sitta hos mormor? Då
hjälper vi barnet att förstå att det inte måste vara nära andra människor om
det inte vill. Det hjälper också barnet att själv känna efter om det här känns ja
eller känns nej. Och visar att trygg närhet innebär möjlighet att sätta gränser.

Tror inte detta var så aktuellt på 80-talet.
 
Vi lär ju barn från tidig ålder att de har rätt att säga nej till oönskad beröring, så det är märkligt att en del vuxna fortfarande har svårt att förstå värdet av integritet.

Så många som inte klarar av att folk inte gör enligt norm, vad det än rör.
 
Vi lär ju barn från tidig ålder att de har rätt att säga nej till oönskad beröring, så det är märkligt att en del vuxna fortfarande har svårt att förstå värdet av integritet.

Rädda Barnens material 'Stopp, min kropp' borde kanske distribueras till hela den vuxna befolkningen: https://www.raddabarnen.se/rad-och-kunskap/foralder/stopp-min-kropp/

Här är ett bra citat:
Fundera också på vilka signaler du sänder till små barn vad gäller fysisk kontakt
med andra människor. Hur beter vi oss när släktingar, vänner eller främmande
personer vill krama och pussa barnet? Kanske uppmuntrar vi det, utan att vara
säkra på barnets vilja, för att det förväntas? Tvinga inte barnet att kramas,
pussas eller sitta i knäet. Hör istället med barnet. Vill du sitta hos mormor? Då
hjälper vi barnet att förstå att det inte måste vara nära andra människor om
det inte vill. Det hjälper också barnet att själv känna efter om det här känns ja
eller känns nej. Och visar att trygg närhet innebär möjlighet att sätta gränser.

Jag vet inte. Av någon anledning misslyckas dagens samhälle fundamentalt med att uppfostra psykiskt starka individer men det kanske beror på andra orsaker än överbeskyddande.
 
Man kan få precis samma effekt av att klappa på och umgås med sina husdjur, dessutom. För mig är det en betydligt viktigare fysisk närhet än den jag eventuellt delar med andra människor.

Men ja! Min katt och jag är av samma skrot och korn, för han gillar inte heller att vem som helst tar på honom, roligt att ett litet djur fattar det där med gränser bättre än många människor. :idea: Mänsklig kontakt överhuvudtaget är svår för mig, och fysisk beröring kan vara direkt smärtsamt om det inte är helt på mina villkor, det har med mitt NPF att göra och det är inget som går att jobba bort eller "överkomma rädslor", bara hitta strategier runt. Strategin som funkar för många är just att säga ifrån till artighetskramar, ryggdunkar, handslag, och andra typiska påtvingade artighetsberöringar. Men det är väl som vanligt, det sticker i ögonen att vara normbrytare.
 

Liknande trådar

Ridning Hej! Jag är ny här så vet inte om det är rätt underkategori. Men till min fråga/mitt problem. Jag har otroligt dålig balans, jag...
Svar
7
· Visningar
623
Senast: Elo
·
Övr. Barn Precis varit hos barnpsykolog och pratat om sonens sömn. Hon tycker att vi ska lära honom att somna själv. Vi kan sitta bredvid...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
5 161
Senast: CaisaCax
·
L
  • Artikel
Dagbok Idag fyller min älskade under bara fantastiska Voffi ett år 💙💙💙 Jag kan inte ens tänka hur det skulle vara om jag inte hade haft min...
2
Svar
28
· Visningar
1 560
Mat Jag firar ju egentligen aldrig jul, tycker julen tappade sin mening för mig redan innan jag var 12 år, men nu blir det kanske min sista...
Svar
19
· Visningar
1 121
Senast: Acto
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp