Men det finns ju massor med förmåner, tänker jag, som man aldrig kommer att åtnjuta trots att man är med och betalar för dem. Jag hoppas innerligt att jag inte behöver ta emot socialbidrag (som nu heter något annat...?) under mitt liv, ingen av mina föräldrar tog någon del av äldreomsorgen, jag har lyckligtvis inte behövt ta emot något av de stöd som finns för personer med funktionshinder osv osv, men jag känner ju att det är helt okej att bidra till det ändå för att vi ska ha ett bra samhälle för de flesta.
Det där med att värdera kvinnors och mäns arbete lika tycker jag är svårt. Inte i teorin, såklart, men jag måste säga att jag blir superfrustrerad när jag ser den ena efter den andra av t.ex. min dotters tjejkompisar plugga till sjuksköterska, lärare, förskollärare osv. medan killarna blir grävmaskinister, elektriker och byggarbetare. Jag vill ju skrika till de här tjejerna att välja utanför boxen och få en högre lön och större möjligheter i livet.