Har som många redan vet skaffat mig en helt underbar Welsh springer spaniel. Det är en helt fantastiskt rolig, smart, kelig och matte/familj älskande hund.
Allt har fungerat mycket väl det här första halvåret.
Men, ett problem. Laban är som ett plåster på mig. Följer mig vart jag än går. Ändå är det dottern som ska ha det stora ansvaret och har också haft Laban hela tiden när jag jobbat och så. Men "GUDEN" är visst jag.
Så när vi behöver lämna lilla Laban ensam blir han galen, han skriker fullkomligen, biter sönder saker och försöker gräva sig ut. När man kommer tillbaka skriker han ännu mer och vill i stort sett äta upp en av lycka att man är tillbaka. Tar flera minuter att lugna ner men för varje gång vi försökt blir han bara mer vaksam om man ska gå igen.
Nu är det till och med motigt ibland om han ska gå ut med dottern för han vill ha koll på mig. När han väl kommit ut går det bra.
När vi lämnat honom nu har det bara varit extremt korta stunder, ibland bara vänt utanför ytterdörren men det spelar ingen roll. Får Laban bestämma så ska jag helst inte ens gå på toa själv. I bilen däremot går det utmärkt. Han sitter snällt och väntar utan att skälla.
Men, så här kan vi inte ha det!! Så snälla kloka bukefalister. Tips för att göra det här smidigt?? Helst så det inte skär i mattehjärtat för mycket heller. Jag vill ju att han ska kunna vara lugn och trygg hemma i alla fall korta stunder.
Allt har fungerat mycket väl det här första halvåret.
Men, ett problem. Laban är som ett plåster på mig. Följer mig vart jag än går. Ändå är det dottern som ska ha det stora ansvaret och har också haft Laban hela tiden när jag jobbat och så. Men "GUDEN" är visst jag.
Så när vi behöver lämna lilla Laban ensam blir han galen, han skriker fullkomligen, biter sönder saker och försöker gräva sig ut. När man kommer tillbaka skriker han ännu mer och vill i stort sett äta upp en av lycka att man är tillbaka. Tar flera minuter att lugna ner men för varje gång vi försökt blir han bara mer vaksam om man ska gå igen.
Nu är det till och med motigt ibland om han ska gå ut med dottern för han vill ha koll på mig. När han väl kommit ut går det bra.
När vi lämnat honom nu har det bara varit extremt korta stunder, ibland bara vänt utanför ytterdörren men det spelar ingen roll. Får Laban bestämma så ska jag helst inte ens gå på toa själv. I bilen däremot går det utmärkt. Han sitter snällt och väntar utan att skälla.
Men, så här kan vi inte ha det!! Så snälla kloka bukefalister. Tips för att göra det här smidigt?? Helst så det inte skär i mattehjärtat för mycket heller. Jag vill ju att han ska kunna vara lugn och trygg hemma i alla fall korta stunder.