Låst psykavdelning?

[vallhund]

Jag formulerade mig kanske lite otydligt när jag skrev inlagd, man är ju alltid inlagd så länge man är inskriven på sjukhuset. Det jag menade var att om man vill gå hem när man är inlagd frivilligt men läkaren bedömer att man är suicidal eller risk finns att man skadar andra (man uppfyller LPT kraven) så kan vården konverteras till tvångsvård (LPT).

Det jag menade var att hot om LPT är inte samma sak som LPT och så länge man inte är under LPT kan man gå hem, visserligen kanske får vänta ngn timme på samtal med läkare innan utskrivning men så länge man inte är under LPT kan man inte hållas kvar mot sin vilja, vill man gå men är på frivillig vård får läkaren snabbt skriva ett LPT om det anses behövas.

Jag håller med dig om att "man kan inte räkna med att få gå hem" om man skriver in sig frivilligt om det finns hög risk för att skada sig själv eller andra. Men vill man gå är det enda som kan hindra dig ett LPT.

mini-Li har förklarat bra hur det fungerar

"Läkaren" kan inte skriva ett snabbt LPT på en patient som är inlagd enligt HSL. För konvertering krävs det 2 läkare med specialistkompetens i psykiatri som var för sig träffat o intervjuat/undersökt patienten.

 

[Vallmo]

Familjen har väl inte rätt till info oavsett? Iallafall inte om man som patient inte vill berätta för familjen.

Det stämmer!
Patienten väljer vilka man får lämna info till.
Vi brukar i möjligaste mån hänvisa till att dom kontaktar patienten själv.

 

[Niyama]

Liknaden jag gjorde var att man får vänta på att träffa läkare där också. Det var det jag menade, Man blir ofta utskriven en viss tid på dagen när läkaren gjort ronden typ.

Och jag pratar inte om LPT, varför blandar du in LPT? Jag pratar om när man är frivilligt. När man är sjuk men inte fyller kriterier för LPT. Då är man där helt frivilligt och det är olagligt att bli kvarhållen.

För att när man inte är där frivilligt längre så blir det LPT istället för HSL. Det är mycket möjligt att tre stora sjukhus har rutiner som är olagliga (jag blir inte förvånad längre) men det är i alla fall så det fungerar där. Personalen vägrar låsa upp dörren trots att man är där frivilligt för att man måste träffa läkare först, och läkaren kan dröja flera timmar (som längst för mig har det dröjt från 18 på kvällen till runt 11 på förmiddagen, och då tjatade jag i princip hela den tiden om att jag ville bli utsläppt och det var inte LPT).

 

[MiaMia]

Du kan alltid lämna sjukhuset om det inte finns ett beslut om tvångsvård!!!

Personalen vill att du ska träffa läkare och bli utskriven, men det är inget måste. De kan tjata om det men får inte hindra dig att gå ändå om du vill det. (kan dock bli problematiskt om du t.ex. behöver få med dig recept för fortsatt medicinering, men det är ditt val) Helt samma som annan vård.

Sen är det ett praktiskt problem när man är på en låst avdelning. Dina tillhörigheter kan vara inlåsta. Och avdelningen har skumma rutiner om vem som får öppna dörrar och inte. Och jourläkaren vill man inte ringa om inte folk är döende, typ. MEN detta får inte användas som tvångsmedel och du får inte hållas inlåst mot din vilja om det inte finns beslut på tvångsvård.

Så då tar man sin telefon och ringer polisen för att säga att man är på en låst psykavdelning och personalen vägrar släppa ut dig. (inte jättelätt...)

Ja, det uppstår situationer när man faktiskt inte blir utsläppt om avdelningen har brister i sina rutiner. Har sett exempel på att inte ens utskrivna patienter släpptes ut innan någon kom och mötte dem. Lite praktisk fördröjning för att folk just då är upptagna med annat måste vara ok, men det går aldrig att säga att där inte finns någon som kan/får öppna. Eller att du måste göra något/uppfylla villkor först.

Dessa rutiner är till hjälp för många, och beroende på sjukdom så kan själva bemötandet att lugna patienten, avleda och skapa tid för att tänka om man verkligen vill gå vara en del den vård de behöver eller att garantera att t.ex. personal på boende möter upp så det blir ordnad överlämning. Problematiskt att sköta gränsen mot när det istället blir olagligt hindrande från att lämna. Speciellt om man informerar dåligt så att patienten faktiskt tror de kan hindra en att gå. (och jag undrar om inte en del personal faktiskt tror det också; i vart fall finns de som litar blint på rutinbeskrivningen "jag får inte öppna" och låter det gå före lagboken)

 

[Niyama]

Du kan alltid lämna sjukhuset om det inte finns ett beslut om tvångsvård!!!

Personalen vill att du ska träffa läkare och bli utskriven, men det är inget måste. De kan tjata om det men får inte hindra dig att gå ändå om du vill det. (kan dock bli problematiskt om du t.ex. behöver få med dig recept för fortsatt medicinering, men det är ditt val) Helt samma som annan vård.

Sen är det ett praktiskt problem när man är på en låst avdelning. Dina tillhörigheter kan vara inlåsta. Och avdelningen har skumma rutiner om vem som får öppna dörrar och inte. Och jourläkaren vill man inte ringa om inte folk är döende, typ. MEN detta får inte användas som tvångsmedel och du får inte hållas inlåst mot din vilja om det inte finns beslut på tvångsvård.

Så då tar man sin telefon och ringer polisen för att säga att man är på en låst psykavdelning och personalen vägrar släppa ut dig. (inte jättelätt...)

Ja, det uppstår situationer när man faktiskt inte blir utsläppt om avdelningen har brister i sina rutiner. Har sett exempel på att inte ens utskrivna patienter släpptes ut innan någon kom och mötte dem. Lite praktisk fördröjning för att folk just då är upptagna med annat måste vara ok, men det går aldrig att säga att där inte finns någon som kan/får öppna. Eller att du måste göra något/uppfylla villkor först.

Dessa rutiner är till hjälp för många, och beroende på sjukdom så kan själva bemötandet att lugna patienten, avleda och skapa tid för att tänka om man verkligen vill gå vara en del den vård de behöver eller att garantera att t.ex. personal på boende möter upp så det blir ordnad överlämning. Problematiskt att sköta gränsen mot när det istället blir olagligt hindrande från att lämna. Speciellt om man informerar dåligt så att patienten faktiskt tror de kan hindra en att gå. (och jag undrar om inte en del personal faktiskt tror det också; i vart fall finns de som litar blint på rutinbeskrivningen "jag får inte öppna" och låter det gå före lagboken)

Till mig har personalen bara sagt att de inte får släppa ut mig innan jag träffat läkare. Jag har ifrågasatt, undrat om jag tvångsvårdas (svar nej), sagt att då har ni ingen rätt att hålla mig inlåst (svar "du får gå efter du träffat läkare"), då har jag sagt att jag vill träffa läkare snarast eller bli utsläppt direkt, sagt att jag kan återkomma för läkarsamtal en tid de säger (jag får panik av att vara inlåst). Totalt omöjligt, de har vägrat låsa upp så jag har inte kunnat komma ut. Enda gången det funkat är när det skrevs in av läkare i min journal att jag ska släppas ut omedelbart om jag vill det.

 

[purity_666]

För att när man inte är där frivilligt längre så blir det LPT istället för HSL. Det är mycket möjligt att tre stora sjukhus har rutiner som är olagliga (jag blir inte förvånad längre) men det är i alla fall så det fungerar där. Personalen vägrar låsa upp dörren trots att man är där frivilligt för att man måste träffa läkare först, och läkaren kan dröja flera timmar (som längst för mig har det dröjt från 18 på kvällen till runt 11 på förmiddagen, och då tjatade jag i princip hela den tiden om att jag ville bli utsläppt och det var inte LPT).

Jag vet mycket väl hur LPT funkar, men det var inte det jag diskuterade. Jag diskuterade att vara där frivilligt.

Om du har stått på dig och sagt att du vill hem NU och det inte föreligger några kriterier för LPT, att du inte blev LPT:ad vid läkarmötet efter, då bör du göra en anmälan. Eller tre då.
Jag vet också att väntan läkaren kan ta flera timmar, har suttit en jäkla massa timmar i akutpsykets väntrum och väntat på läkare. Men om de håller dig nästan ett dygn på helt frivillig basis, så är det inte lagligt. En anmälan till patientnämnden minst är väl på sin plats så får de kolla vad som hänt.

 

[Niyama]

Jag vet mycket väl hur LPT funkar, men det var inte det jag diskuterade. Jag diskuterade att vara där frivilligt.

Om du har stått på dig och sagt att du vill hem NU och det inte föreligger några kriterier för LPT, att du inte blev LPT:ad vid läkarmötet efter, då bör du göra en anmälan. Eller tre då.
Jag vet också att väntan läkaren kan ta flera timmar, har suttit en jäkla massa timmar i akutpsykets väntrum och väntat på läkare. Men om de håller dig nästan ett dygn på helt frivillig basis, så är det inte lagligt. En anmälan till patientnämnden minst är väl på sin plats så får de kolla vad som hänt.

Är för längesen för att anmäla och det känns ändå som det minst allvarliga jag varit med om inom vården. Det var dessutom innan jag hade smartphone så jag har inga bevis på att det är som jag säger. När jag var inlagd på barn- och ungdomspsyk blev jag kvarhållen trots läkarbesök då de påstod att jag tvångsvårdades. Mina föräldrar hörde också detta. I efterhand var vi på ett möte med bl.a. läkaren som nekade mig att åka hem, och då säger han att jag var fri att åka när jag ville . Jag och mina föräldrar vet ju att det inte var så, men övrigt personal backade ju såklart upp läkarens historia. Om jag skulle hamna i en sån situation igen (hoppas inte!) skulle jag spela in allt som sägs med mobilen, gör det t.o.m. i öppenvården ibland nu eftersom de hade så svårt att hålla sig till sanningen i min gamla stad.

Frågan är ju hur lång tid de har rätt att hålla en patient i väntan på läkare? För alla jag känner som arbetar inom psykiatrin säger att det är helt korrekt, att de inte får släppa ut någon innan läkarsamtal.

 

[Niyama]

Man kan ju inte kvarhållas om man är inlagd frivilligt, men personalen måste ändå göra vissa bedömningar och som regel så måste man prata med läkare innan man skriver ut sig. I vissa fall kan det vara så att man är inlagd frivilligt men kan konverteras till tvångsvård om man vill åka hem när det bedöms som väldigt olämpligt.

Vet du hur länge patienten får hållas kvar i väntan på läkarsamtalet?

 

[MiniLi]

Vet du hur länge patienten får hållas kvar i väntan på läkarsamtalet?

Rent lagligt tror jag inte man får hålla patienten kvar alls om denne verkligen insisterar på att få lämna. Så det finns nog ingen tidsgräns där.
I de flesta fall går väl patienten med på att stanna tills läkaren kommit, efter viss övertalning..

 

[Qelina]

Lång text men snälla läs, behöver lite feedback på det här.

Jag är inlagd på LPT (har varit det flera gånger eftersom jag är totalt LIVRÄDD för sjukhuset och att vara så utlämnad till personalen och har dåliga erfarenheter från tidigare inläggningar, har riktig fobi för slutenpsyk) just nu för min anorexi. Jag ville inte bli inlagd och har kämpat emot det sen mina vårdgivare började prata om ytterligare en inläggning redan förra året. Sista tiden innan jag blev inlagd gick allt bara utför och jag fick en tid till läkaren.

Av henne fick jag veta direkt att det inte var något för mig att ens fundera över om jag ville bli frivilligt inlagd eller inte utan hon skulle skriva ett vårdintyg direkt eftersom jag hela tiden innan varit så emot emot en inläggning trots hennes och mina andra kontaktpersoners försök att få mig att lägga in mig frivilligt tidigare och hon ansåg att jag inte insåg hur sjuk jag var och att det var fara för mitt liv då vitala parametrar och mitt EKG var så dåliga att jag riskerade att dö när som helst pga hjärtinfarkt, arytmi eller hjärtstopp, hjärtat orkade inte pumpa runt blodet ordentligt så jag hade alldeles för låg syresättning, för lågt blodtryck, jätte hög puls och låg vikt (enligt dom, inte enligt anorexin).

När mitt lpt förlängdes nu i torsdags var jag i förvaltningsrätten och då sa läkaren att hon ansåg att jag behövde fortsatt tvångsvård för att dom har erfarenhet av att jag skriver ut mig så fort jag blir på frivillig vård och att dom inte tror att jag klarar mig hemma och att det inte går att bedriva frivillig vård i mitt fall eftersom jag är så sjuk. Hon och den sakkunniga läkaren sa samma sak, jag sa att jag vill bli utskriven men det spelade ingen som helst roll vad jag sa för alla hade bestämt i förväg att jag skulle bli kvar på LPT oavsett vad jag sa, det hade inte räckt med att jag sa att jag går med på frivillig vård heller (frågade läkaren innan vi var i förvaltningsrätten) eftersom dom anser att jag är för sjuk, saknar sjukdomsinsikt och så att säga lider av en allvarlig psykiskstörning och att jag är en fara för mig själv.

Det allra konstigaste var dock att nämndens ordförande kallade inte kallade in till överläggande efter att ha hört alla sidor och åsikter som dom gjort dom andra gångerna jag varit i förvaltningsrätten utan han beslutade direkt att gå på läkarnas åsikt. Utan någon som helst betänks tid och utan att prata med resten av nämnde och ingen av dom sa något alls.

Det här med att dom inte överlade tillsammans och gick igenom fallet gjorde mig mycket misstänksam och jag pratade med en personal om det, överläkaren hörde det och frågade ut nämndens ordförande och hon vidarebefordrade det hon fick höra av honom till mig eftersom hon också tyckte det var ett konstigt förfarande. Just den när nämnden bestämmer tydligen i förväg vad dom ska döma!!! Dom läser läkarens papper och avgör utifrån det. Och det erkände han själv till överläkaren. Varken jag eller min advokat hade alltså behövt vara där för dom lyssnade ju ändå inte på vad vi sa.

Får det gå till så här? Det här känns ju inte så rättssäkert och jag tycker inte det är ok. Är det jag som är känslig eller har det hela inte behandlats lite konstigt från början eller i alla fall det som hände i torsdags? Alla läkare jag träffat har sagt att dom av erfarenhet vet att jag inte går att vårda frivilligt eftersom jag inte har någon sjukdomsinsikt trots att jag är döende och kanske bara har ett par dagar kvar att leva. Men får dom sätta LPT pga det? Måste dom inte fråga mig hur jag ställer mig till frivillig inläggning först och lyssna på det eller räcker det att jag vägrat vid tidigare tillfällen så som det var i det här fallet?

 

[hoppis]

"Läkaren" kan inte skriva ett snabbt LPT på en patient som är inlagd enligt HSL. För konvertering krävs det 2 läkare med specialistkompetens i psykiatri som var för sig träffat o intervjuat/undersökt patienten.

För LPT räcker det med leg.läkare som skriver intyget sen ska det prövas inom 24 timmar av chefsöverläkaren inom psykiatrin, därför har i princip alla specialister inom psykiatrin den delegationen. För konverteringen krävs "farlighetsregeln" dvs att man riskerar att skada sig själv eller andra samt vårdintyget gäller kortare tid och ska snabbare upp i rätten än vid "vanligt" LPT. Misstänker läkaren vid inskrivningen att patienten är ambivalent och kommer skriva ut sig på natten (el senare) så kan ett "vanligt" LPT skrivas direkt vid inskrivningen för att inte behöva konvertera under natten.

Sen i praktiken är det oftast en specialist som skriver konverteringsintyget eftersom primärjouren oftast är oleggad eller att önskan om utskrivning tas upp dagtid på ronden och då är det en specialist som rondar.

Snabbt räknar jag med några timmar, sen är det 24 timmar tills nästa bedömning men även vanliga LPT ska ju bedömas inom 24 tim. Problem uppstår ju endast om det är samma bakjour som jobbar hela helgen.

 

[vallhund]

För LPT räcker det med leg.läkare som skriver intyget sen ska det prövas inom 24 timmar av chefsöverläkaren inom psykiatrin, därför har i princip alla specialister inom psykiatrin den delegationen. För konverteringen krävs "farlighetsregeln" dvs att man riskerar att skada sig själv eller andra samt vårdintyget gäller kortare tid och ska snabbare upp i rätten än vid "vanligt" LPT. Misstänker läkaren vid inskrivningen att patienten är ambivalent och kommer skriva ut sig på natten (el senare) så kan ett "vanligt" LPT skrivas direkt vid inskrivningen för att inte behöva konvertera under natten.

Sen i praktiken är det oftast en specialist som skriver konverteringsintyget eftersom primärjouren oftast är oleggad eller att önskan om utskrivning tas upp dagtid på ronden och då är det en specialist som rondar.

Snabbt räknar jag med några timmar, sen är det 24 timmar tills nästa bedömning men även vanliga LPT ska ju bedömas inom 24 tim. Problem uppstår ju endast om det är samma bakjour som jobbar hela helgen.

Vag gulligt att du citerar mig o sen fortsätter med att svara på något jag aldrig skrivit, jag påpekade felaktigheter i inlägg i tråden som handlade om konvertering, ingenting annat.

 

[Korven]

Bra att veta. Tack. Detta var 2004.

Så inget har ändrat sig sen dess?

 

[hoppis]

Vag gulligt att du citerar mig o sen fortsätter med att svara på något jag aldrig skrivit, jag påpekade felaktigheter i inlägg i tråden som handlade om konvertering, ingenting annat.

Och jag svarade på det du skrivit då du hävdar att det inte gå att göra en konvertering snabbt. Jag svarade på vad som krävs för konvertering dvs en leg. Läkare skriver intyg och chefsöverläkare ska inom 24 timmar göra en egen bedömning om LPT krävs/uppfylls. Mitt senaste inlägg handlade om konvertering från HSL till LPT men tydligen verkar det varit oklart för dig.

Du sa att det inte kan gå snabbt och jag hävdar att du har fel och försökte förklara varför i det tidigare inlägget. Men vi kanske har olika uppfattningar om vad som är snabbt, det kan det gå på några min vilket jag tycker är väldigt snabbt och inte alls är ovanligt.

 

[vallhund]

Och jag svarade på det du skrivit eftersom du tycker du påpekat felaktigheter som inte stämmer. Jag svarade på vad som krävs för konvertering dvs en leg. Läkare skriver intyg och chefsöverläkare ska inom 24 timmar göra en egen bedömning om LPT krävs/uppfylls. Mitt senaste inlägg handlade om konvertering från HSL till LPT men tydligen verkar det varit oklart.

Du sa att det inte kan gå snabbt och jag hävdar att du har fel och försökte förklara varför i det tidigare inlägget.

Uppenbarligen svarar du åter igen o tillmäter mig påståenden som jag aldrig skrivit något om.

 

[tanten]

Lång text men snälla läs, behöver lite feedback på det här.

Jag är inlagd på LPT (har varit det flera gånger eftersom jag är totalt LIVRÄDD för sjukhuset och att vara så utlämnad till personalen och har dåliga erfarenheter från tidigare inläggningar, har riktig fobi för slutenpsyk) just nu för min anorexi. Jag ville inte bli inlagd och har kämpat emot det sen mina vårdgivare började prata om ytterligare en inläggning redan förra året. Sista tiden innan jag blev inlagd gick allt bara utför och jag fick en tid till läkaren.

Av henne fick jag veta direkt att det inte var något för mig att ens fundera över om jag ville bli frivilligt inlagd eller inte utan hon skulle skriva ett vårdintyg direkt eftersom jag hela tiden innan varit så emot emot en inläggning trots hennes och mina andra kontaktpersoners försök att få mig att lägga in mig frivilligt tidigare och hon ansåg att jag inte insåg hur sjuk jag var och att det var fara för mitt liv då vitala parametrar och mitt EKG var så dåliga att jag riskerade att dö när som helst pga hjärtinfarkt, arytmi eller hjärtstopp, hjärtat orkade inte pumpa runt blodet ordentligt så jag hade alldeles för låg syresättning, för lågt blodtryck, jätte hög puls och låg vikt (enligt dom, inte enligt anorexin).

När mitt lpt förlängdes nu i torsdags var jag i förvaltningsrätten och då sa läkaren att hon ansåg att jag behövde fortsatt tvångsvård för att dom har erfarenhet av att jag skriver ut mig så fort jag blir på frivillig vård och att dom inte tror att jag klarar mig hemma och att det inte går att bedriva frivillig vård i mitt fall eftersom jag är så sjuk. Hon och den sakkunniga läkaren sa samma sak, jag sa att jag vill bli utskriven men det spelade ingen som helst roll vad jag sa för alla hade bestämt i förväg att jag skulle bli kvar på LPT oavsett vad jag sa, det hade inte räckt med att jag sa att jag går med på frivillig vård heller (frågade läkaren innan vi var i förvaltningsrätten) eftersom dom anser att jag är för sjuk, saknar sjukdomsinsikt och så att säga lider av en allvarlig psykiskstörning och att jag är en fara för mig själv.

Det allra konstigaste var dock att nämndens ordförande kallade inte kallade in till överläggande efter att ha hört alla sidor och åsikter som dom gjort dom andra gångerna jag varit i förvaltningsrätten utan han beslutade direkt att gå på läkarnas åsikt. Utan någon som helst betänks tid och utan att prata med resten av nämnde och ingen av dom sa något alls.

Det här med att dom inte överlade tillsammans och gick igenom fallet gjorde mig mycket misstänksam och jag pratade med en personal om det, överläkaren hörde det och frågade ut nämndens ordförande och hon vidarebefordrade det hon fick höra av honom till mig eftersom hon också tyckte det var ett konstigt förfarande. Just den när nämnden bestämmer tydligen i förväg vad dom ska döma!!! Dom läser läkarens papper och avgör utifrån det. Och det erkände han själv till överläkaren. Varken jag eller min advokat hade alltså behövt vara där för dom lyssnade ju ändå inte på vad vi sa.

Får det gå till så här? Det här känns ju inte så rättssäkert och jag tycker inte det är ok. Är det jag som är känslig eller har det hela inte behandlats lite konstigt från början eller i alla fall det som hände i torsdags? Alla läkare jag träffat har sagt att dom av erfarenhet vet att jag inte går att vårda frivilligt eftersom jag inte har någon sjukdomsinsikt trots att jag är döende och kanske bara har ett par dagar kvar att leva. Men får dom sätta LPT pga det? Måste dom inte fråga mig hur jag ställer mig till frivillig inläggning först och lyssna på det eller räcker det att jag vägrat vid tidigare tillfällen så som det var i det här fallet?

Vad spelar det för roll? Vad vill du?

 

[MiniLi]

Lång text men snälla läs, behöver lite feedback på det här.

Jag är inlagd på LPT (har varit det flera gånger eftersom jag är totalt LIVRÄDD för sjukhuset och att vara så utlämnad till personalen och har dåliga erfarenheter från tidigare inläggningar, har riktig fobi för slutenpsyk) just nu för min anorexi. Jag ville inte bli inlagd och har kämpat emot det sen mina vårdgivare började prata om ytterligare en inläggning redan förra året. Sista tiden innan jag blev inlagd gick allt bara utför och jag fick en tid till läkaren.

Av henne fick jag veta direkt att det inte var något för mig att ens fundera över om jag ville bli frivilligt inlagd eller inte utan hon skulle skriva ett vårdintyg direkt eftersom jag hela tiden innan varit så emot emot en inläggning trots hennes och mina andra kontaktpersoners försök att få mig att lägga in mig frivilligt tidigare och hon ansåg att jag inte insåg hur sjuk jag var och att det var fara för mitt liv då vitala parametrar och mitt EKG var så dåliga att jag riskerade att dö när som helst pga hjärtinfarkt, arytmi eller hjärtstopp, hjärtat orkade inte pumpa runt blodet ordentligt så jag hade alldeles för låg syresättning, för lågt blodtryck, jätte hög puls och låg vikt (enligt dom, inte enligt anorexin).

När mitt lpt förlängdes nu i torsdags var jag i förvaltningsrätten och då sa läkaren att hon ansåg att jag behövde fortsatt tvångsvård för att dom har erfarenhet av att jag skriver ut mig så fort jag blir på frivillig vård och att dom inte tror att jag klarar mig hemma och att det inte går att bedriva frivillig vård i mitt fall eftersom jag är så sjuk. Hon och den sakkunniga läkaren sa samma sak, jag sa att jag vill bli utskriven men det spelade ingen som helst roll vad jag sa för alla hade bestämt i förväg att jag skulle bli kvar på LPT oavsett vad jag sa, det hade inte räckt med att jag sa att jag går med på frivillig vård heller (frågade läkaren innan vi var i förvaltningsrätten) eftersom dom anser att jag är för sjuk, saknar sjukdomsinsikt och så att säga lider av en allvarlig psykiskstörning och att jag är en fara för mig själv.

Det allra konstigaste var dock att nämndens ordförande kallade inte kallade in till överläggande efter att ha hört alla sidor och åsikter som dom gjort dom andra gångerna jag varit i förvaltningsrätten utan han beslutade direkt att gå på läkarnas åsikt. Utan någon som helst betänks tid och utan att prata med resten av nämnde och ingen av dom sa något alls.

Det här med att dom inte överlade tillsammans och gick igenom fallet gjorde mig mycket misstänksam och jag pratade med en personal om det, överläkaren hörde det och frågade ut nämndens ordförande och hon vidarebefordrade det hon fick höra av honom till mig eftersom hon också tyckte det var ett konstigt förfarande. Just den när nämnden bestämmer tydligen i förväg vad dom ska döma!!! Dom läser läkarens papper och avgör utifrån det. Och det erkände han själv till överläkaren. Varken jag eller min advokat hade alltså behövt vara där för dom lyssnade ju ändå inte på vad vi sa.

Får det gå till så här? Det här känns ju inte så rättssäkert och jag tycker inte det är ok. Är det jag som är känslig eller har det hela inte behandlats lite konstigt från början eller i alla fall det som hände i torsdags? Alla läkare jag träffat har sagt att dom av erfarenhet vet att jag inte går att vårda frivilligt eftersom jag inte har någon sjukdomsinsikt trots att jag är döende och kanske bara har ett par dagar kvar att leva. Men får dom sätta LPT pga det? Måste dom inte fråga mig hur jag ställer mig till frivillig inläggning först och lyssna på det eller räcker det att jag vägrat vid tidigare tillfällen så som det var i det här fallet?

Det låter som att dina läkare gör precis rätt bedömning. Hoppas du kan ta till dig av vården och jobba mot att bli frisk istället för att kämpa emot.

 

[Grazing]

.

Alla läkare jag träffat har sagt att dom av erfarenhet vet att jag inte går att vårda frivilligt eftersom jag inte har någon sjukdomsinsikt trots att jag är döende och kanske bara har ett par dagar kvar att leva. Men får dom sätta LPT pga det?

Ja, det får dom.

 

[Niyama]

Lång text men snälla läs, behöver lite feedback på det här.

Jag är inlagd på LPT (har varit det flera gånger eftersom jag är totalt LIVRÄDD för sjukhuset och att vara så utlämnad till personalen och har dåliga erfarenheter från tidigare inläggningar, har riktig fobi för slutenpsyk) just nu för min anorexi. Jag ville inte bli inlagd och har kämpat emot det sen mina vårdgivare började prata om ytterligare en inläggning redan förra året. Sista tiden innan jag blev inlagd gick allt bara utför och jag fick en tid till läkaren.

Av henne fick jag veta direkt att det inte var något för mig att ens fundera över om jag ville bli frivilligt inlagd eller inte utan hon skulle skriva ett vårdintyg direkt eftersom jag hela tiden innan varit så emot emot en inläggning trots hennes och mina andra kontaktpersoners försök att få mig att lägga in mig frivilligt tidigare och hon ansåg att jag inte insåg hur sjuk jag var och att det var fara för mitt liv då vitala parametrar och mitt EKG var så dåliga att jag riskerade att dö när som helst pga hjärtinfarkt, arytmi eller hjärtstopp, hjärtat orkade inte pumpa runt blodet ordentligt så jag hade alldeles för låg syresättning, för lågt blodtryck, jätte hög puls och låg vikt (enligt dom, inte enligt anorexin).

När mitt lpt förlängdes nu i torsdags var jag i förvaltningsrätten och då sa läkaren att hon ansåg att jag behövde fortsatt tvångsvård för att dom har erfarenhet av att jag skriver ut mig så fort jag blir på frivillig vård och att dom inte tror att jag klarar mig hemma och att det inte går att bedriva frivillig vård i mitt fall eftersom jag är så sjuk. Hon och den sakkunniga läkaren sa samma sak, jag sa att jag vill bli utskriven men det spelade ingen som helst roll vad jag sa för alla hade bestämt i förväg att jag skulle bli kvar på LPT oavsett vad jag sa, det hade inte räckt med att jag sa att jag går med på frivillig vård heller (frågade läkaren innan vi var i förvaltningsrätten) eftersom dom anser att jag är för sjuk, saknar sjukdomsinsikt och så att säga lider av en allvarlig psykiskstörning och att jag är en fara för mig själv.

Det allra konstigaste var dock att nämndens ordförande kallade inte kallade in till överläggande efter att ha hört alla sidor och åsikter som dom gjort dom andra gångerna jag varit i förvaltningsrätten utan han beslutade direkt att gå på läkarnas åsikt. Utan någon som helst betänks tid och utan att prata med resten av nämnde och ingen av dom sa något alls.

Det här med att dom inte överlade tillsammans och gick igenom fallet gjorde mig mycket misstänksam och jag pratade med en personal om det, överläkaren hörde det och frågade ut nämndens ordförande och hon vidarebefordrade det hon fick höra av honom till mig eftersom hon också tyckte det var ett konstigt förfarande. Just den när nämnden bestämmer tydligen i förväg vad dom ska döma!!! Dom läser läkarens papper och avgör utifrån det. Och det erkände han själv till överläkaren. Varken jag eller min advokat hade alltså behövt vara där för dom lyssnade ju ändå inte på vad vi sa.

Får det gå till så här? Det här känns ju inte så rättssäkert och jag tycker inte det är ok. Är det jag som är känslig eller har det hela inte behandlats lite konstigt från början eller i alla fall det som hände i torsdags? Alla läkare jag träffat har sagt att dom av erfarenhet vet att jag inte går att vårda frivilligt eftersom jag inte har någon sjukdomsinsikt trots att jag är döende och kanske bara har ett par dagar kvar att leva. Men får dom sätta LPT pga det? Måste dom inte fråga mig hur jag ställer mig till frivillig inläggning först och lyssna på det eller räcker det att jag vägrat vid tidigare tillfällen så som det var i det här fallet?

Vet inte om det får gå till så men ärligt talat, det är väl ditt minsta problem? Försök släpp det och koncentrera dig på att bli frisk. Det räcker ju med att ha "följt" dig på buke för att veta hur det går när du åker hem.

 

[Lilla]

Så inget har ändrat sig sen dess?

Det var ju det jag menade att det kan ha gjort.