Lång text men snälla läs, behöver lite feedback på det här.
Jag är inlagd på LPT (har varit det flera gånger eftersom jag är totalt LIVRÄDD för sjukhuset och att vara så utlämnad till personalen och har dåliga erfarenheter från tidigare inläggningar, har riktig fobi för slutenpsyk) just nu för min anorexi. Jag ville inte bli inlagd och har kämpat emot det sen mina vårdgivare började prata om ytterligare en inläggning redan förra året. Sista tiden innan jag blev inlagd gick allt bara utför och jag fick en tid till läkaren.
Av henne fick jag veta direkt att det inte var något för mig att ens fundera över om jag ville bli frivilligt inlagd eller inte utan hon skulle skriva ett vårdintyg direkt eftersom jag hela tiden innan varit så emot emot en inläggning trots hennes och mina andra kontaktpersoners försök att få mig att lägga in mig frivilligt tidigare och hon ansåg att jag inte insåg hur sjuk jag var och att det var fara för mitt liv då vitala parametrar och mitt EKG var så dåliga att jag riskerade att dö när som helst pga hjärtinfarkt, arytmi eller hjärtstopp, hjärtat orkade inte pumpa runt blodet ordentligt så jag hade alldeles för låg syresättning, för lågt blodtryck, jätte hög puls och låg vikt (enligt dom, inte enligt anorexin).
När mitt lpt förlängdes nu i torsdags var jag i förvaltningsrätten och då sa läkaren att hon ansåg att jag behövde fortsatt tvångsvård för att dom har erfarenhet av att jag skriver ut mig så fort jag blir på frivillig vård och att dom inte tror att jag klarar mig hemma och att det inte går att bedriva frivillig vård i mitt fall eftersom jag är så sjuk. Hon och den sakkunniga läkaren sa samma sak, jag sa att jag vill bli utskriven men det spelade ingen som helst roll vad jag sa för alla hade bestämt i förväg att jag skulle bli kvar på LPT oavsett vad jag sa, det hade inte räckt med att jag sa att jag går med på frivillig vård heller (frågade läkaren innan vi var i förvaltningsrätten) eftersom dom anser att jag är för sjuk, saknar sjukdomsinsikt och så att säga lider av en allvarlig psykiskstörning och att jag är en fara för mig själv.
Det allra konstigaste var dock att nämndens ordförande kallade inte kallade in till överläggande efter att ha hört alla sidor och åsikter som dom gjort dom andra gångerna jag varit i förvaltningsrätten utan han beslutade direkt att gå på läkarnas åsikt. Utan någon som helst betänks tid och utan att prata med resten av nämnde och ingen av dom sa något alls.
Det här med att dom inte överlade tillsammans och gick igenom fallet gjorde mig mycket misstänksam och jag pratade med en personal om det, överläkaren hörde det och frågade ut nämndens ordförande och hon vidarebefordrade det hon fick höra av honom till mig eftersom hon också tyckte det var ett konstigt förfarande. Just den när nämnden bestämmer tydligen i förväg vad dom ska döma!!! Dom läser läkarens papper och avgör utifrån det. Och det erkände han själv till överläkaren. Varken jag eller min advokat hade alltså behövt vara där för dom lyssnade ju ändå inte på vad vi sa.
Får det gå till så här? Det här känns ju inte så rättssäkert och jag tycker inte det är ok. Är det jag som är känslig eller har det hela inte behandlats lite konstigt från början eller i alla fall det som hände i torsdags? Alla läkare jag träffat har sagt att dom av erfarenhet vet att jag inte går att vårda frivilligt eftersom jag inte har någon sjukdomsinsikt trots att jag är döende och kanske bara har ett par dagar kvar att leva. Men får dom sätta LPT pga det? Måste dom inte fråga mig hur jag ställer mig till frivillig inläggning först och lyssna på det eller räcker det att jag vägrat vid tidigare tillfällen så som det var i det här fallet?
