Ja, folk får prata om det och ingen kan eller ska hålla tyst om sina erfarenheter men det känns på nåt vis inte rättvist att efter 10 år igen dra upp allting på det här sättet. Som så många gör, skriv en självbiografi eller vad som helst, men nu hamnar MJ mer i fokus än deras erfarenheter och känslor tycker jag.
Prata för mycket om grooming osv tycker jag inte man kan göra, men det finns bättre sätt än att ta upp det på det sättet dom har gjort.
Har vi sett samma dokumentär? Hur tycker du MJ och inte deras berättelser hamnar i fokus? Det är en av de mest nedtonade och ”nakna” dokumentärer jag sett. Just därför är den för de flesta så svår att värja sig mot. Hela dokumentären bygger på att låta offren fritt och lågmält berätta sin historia. Punkt.
Vad är enligt dig det där ”bättre sättet” de kunde berättat på?