Ledarskap

[mandalaki]

Läste några intressanta artiklar om föräldrarollen i dag.

Föräldrar som hade stora problem med utbrott hos barnen hade fått gå en kurs i Bup:s regi. Kursen gick ut på att de skulle lära sig bli ledare i familjen. I stället för att säga "snälla, du kan väl..." fick de lära sig att säga "jag vill att du...." - och sen fullfölja det.

En mamma som hade gått kursen intervjuades. Hon beskrev hur hon sagt till sin 7-åring "Nu har jag bestämt att vi ska köpa ett par byxor till dig, inget mer".

I affären hade pojken velat ha ett par byxor till. Han hade blivit förbannad, sprungit och gömt sig i provrummet och när mamma halade ut honom hade han fått ett utbrott, flugit på henne och försökt sparka och slå henne.

Då hade mamman gripit tag i honom och hålllit honom så nära att slagen inte träffade. Pojken var skogstokig, men mamman bara höll och höll. "Jag är lugn nu" hade han tjutit, men hon fortsätta hålla fast - tills han faktiskt VAR lugn. Det tog 20 minuter !

Sen hade hon släppt honom, pojken hade pipit "Byxor?" - men mamman hade bara gått ut ur affären och pojken följde med. Konflikten var alltså över.

Med det här tydliga sättet att bestämma hade mamman och pojken fått en mycket bättre relation. Tidigare kunde han komma hem från skolan, slänga ryggsäcken på golvet i ilska, hon blev arg för att han slängde ryggan och de började gräla. Nu hade hon lärt sig säga "Jag ser att du är arg för något, vill du prata om nåt som hänt i skolan finns jag i vardagsrummet". Efter ett tag brukade han då komma och berätta, de pratade igenom det, SEN såg hon till att han tog hand om sin ryggsäck och de hade undvikit ännu ett gräl. Den tidigare stökige pojken mådde bättre när hans mamma visade tydligt vem som bestämde - och också bekräftade hans känslor och lärde honom att berätta om dem.

Att definiera föräldern som ledare tycker jag är skitbra. Jag fattar visserligen att alla föräldrar i alla situationer inte orkar vara pedagogiska - men jag blir riktigt imponerad av dem som orkar försöka.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Ledarskap

Då hade mamman gripit tag i honom och hålllit honom så nära att slagen inte träffade. Pojken var skogstokig, men mamman bara höll och höll. "Jag är lugn nu" hade han tjutit, men hon fortsätta hålla fast - tills han faktiskt VAR lugn. Det tog 20 minuter !

Hållt fast ungen? Ja, det kallar då jag en grov kränkning. Kunde hon verkligen inte tala barnet tillrätta?



/Priffe - ironiserar

 

[mandalaki]

Sv: Ledarskap

Nja, hon hade inte med den där stora godispåsen som barn ska ha när man talar mjukt och fint med dem. Och inte överraskningspresenterna heller.

Så då återstod bara grovt fysiskt våld

 

[fjolltroll]

Sv: Ledarskap

Mycket vettig mamma tycker jag. Det jamsas ofta för mycket med ungar i dag. Allt för att undvika konflikter. Just det där med att inte be utan att tala om vad man vill att dom ska göra är mycket effektivt. Har hittils inte träffat på nåt sk "problem" barn som tyckt att fasta gränser och snäva staket varit fel. Tvärtom är det nåt dom känner att dom saknat.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Ledarskap

Mycket vettig mamma tycker jag. Det jamsas ofta för mycket med ungar i dag. Allt för att undvika konflikter. Just det där med att inte be utan att tala om vad man vill att dom ska göra är mycket effektivt. Har hittils inte träffat på nåt sk "problem" barn som tyckt att fasta gränser och snäva staket varit fel. Tvärtom är det nåt dom känner att dom saknat.

INSTÄMMER.

Mina egna barn tycker ibland att jag "bestämmer så mycket", men när jag känner dem på pulsen och vi pratar om varför jag bestämmer så brukar de komma fram till att det trots allt är rätt skönt att man vet vad som gäller.

Men i stridens hetta, när jag hävdar min auktoritet så är tongången givetvis en annan... De säger inte att jag är dum, men jag ser på dem att de tycker att regler är skittråkiga. Men det bryr jag mig inte om, (äsch, nu ljuger jag.. Det är jobbigt att vara bestämd ibland! man lite för mycket och vill inte se dem ledsna, men det är tyvärr sånt man får leva med..) för jag vet varför jag bestämmer.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Ledarskap

Nja, hon hade inte med den där stora godispåsen som barn ska ha när man talar mjukt och fint med dem. Och inte överraskningspresenterna heller.

Så då återstod bara grovt fysiskt våld

ja, och riktigt grovt blir det när man håller fast!

Jag läste också med intresse artiklarna. Jag tycker att denna mamma var enastående som inte bara gjorde det hon gjorde - utan att han gjorde något hon aldrig gjort förut!

Tänk vad svårt det måste vara att komma över tröskeln och verkligen ändra sitt beteende?!

Min erfarenhet är att människor ofta är djupt medvetna om sina brister, men ändå inte orkar ta tag i dem - för att ... och så har de femhundrasjuttioelva bortförklaringar...

All heder till mamman!

 

[martha]

Sv: Ledarskap

Människan är det enda däggdjuret som låter sig ledas av sin avkomma.....bra att det äntligen blir ändring på det nu

Min grabb har alltid fått klara besked av mig...ett ja är ett ja och ett nej är ett nej...ra o veta för en unge

 

[fjolltroll]

Sv: Ledarskap

Visst är dom gulliga dom små liven , Vi har samma sak här.
När våra åsikter om vad man får göra går isär är det inte utan att man nästan hukar för dom blickar man får. Fast samtidigt även fast hon är skitsur så säger hon att om det varit hon som varit mamma så hade hon tyckt likadant.

 

[mandalaki]

Sv: Ledarskap

Jo, jag tyckte också att den där mamman var skitbra. Hennes 7-åring kunde ha varit jag när jag var liten - och mina föräldrar var tyvärr inte lika smarta som den här mamman.

Visst sa mina föräldrar "Nej" - men jag visste att det där nejet alltid var förhandlingsbart. Det var ett "nej, men det är väl inte nödvändigt lilla gumman?" *arrrgh *

I det läget är det bara att skrika och stöka tills man får sin vilja igenom. Och man mår skit av det - mår skit av att aldrig nånsin nå den bortre gränsen med sin vilja för gränsen flyttas hela tiden!

Att jag har så tydliga minnen av det där har gjort att även jag är helt övertygad om att barn mår avgjort bäst av tydliga gränser. Och vuxna som är ledare.

För ungefär tio år sen hade jag en liten flicka i bekantskapskretsen som uppfostrades precis så som jag blivit uppfostrad. För mig var det så jobbigt att se att jag fick anstränga mig för att tycka om det barnet - och hon är det enda barn jag haft nära inpå mig som jag inte haft en äkta och ömsesidig relation med.

 

[fjolltroll]

Sv: Ledarskap

Det är ju just det som är så viktigt med ungar. Att man faktiskt står fast vid det man säger. Det är ju så lätt att man säger nej utan att tänka sig för, för att sen ändra sig till ett ja. Att sen lova mer än man kan hålla är också ett stort problem idag. Vi lever i ett så stressat och pressat samhälle idag att det är lätt att man talar utan att tänka sig för innan vilka konsekvenser det ofta kan få när man handskas med barn.

 

[Jane_Done]

Sv: Ledarskap

Hallelujah! Den artikeln säger mig att jag inte är galen.

Jag menat att barnen tvingar föräldrarna att vara ledare. I goda stunder, när vi orkar är vi oftast bra ledare. I de dåliga blir vi sämre ledare och ungarna söker gränsen till jättekonflikten blir ett faktum.

såg ett brittiskt program för ett tag sen om "monsterungar", där barn fullkomligt terroriserade familjen för att de mådde så dåligt över att det inte fanns några gränser för att föräldrarna trodde att de skulle vara barnen till lags hela tiden.

Någon som såg det?

/Jane

 

[Silverkedjan]

Sv: Ledarskap

Allt jag kan om barnuppfostran har jag lärt mig av mitt mycket kloka ledarsto.....

 

[mandalaki]

Sv: Ledarskap

Det programmet hade jag velat se! Fasen att jag missade det.

Monsterungar, ja. Precis det är problemet. Precis den bilden riskerar ett gränslöst uppfostrat barn att få av sig själv. Redan när jag var liten såg jag mig själv som ett monster som förstörde för alla andra - och det där dealar jag med än i dag, i vissa situationer. Det är INTE kul :smirk:.

 

[mandalaki]

Sv: Ledarskap

Allt jag kan om barnuppfostran har jag lärt mig av mitt mycket kloka ledarsto.....

Som vadå? Vad har hon lärt dig som du kan använda?

 

[Silverkedjan]

Sv: Ledarskap

Lyngey är självklar ledare även för sina föl. Men hon håller dem väldigt fritt och de är ofta lååångt ifrån henne just för att de är så trygga i sig själva.

Skulle någon däremot bryta den sociala koden i flocken åker de på samma blixtsnabba konsekventa tillrättavisning - oavsett om det är hennes egen unge eller någon annans. Så fort beteendet är korrigerat är allt bra igen, ingen blir någonsin förvisad ur flocken.

Hon är bäst

 

[mandalaki]

Sv: Ledarskap




......

 

[martha]

Sv: Ledarskap



Jag med...jag har vistats så mycket med djur och deras avkommor att man blivit "sån själv"
Allt är ganska enkelt i deras värld, klara besked och kloka beslut....

Ett barn idag får allt bara dom vrånskas o skriker nog mycket, när ett nej inte betyder nej, utan kanske, så lönar det ju sig...hur skall barn lära sig sociala regler om det är barnet som bestämmer???

 

[mandalaki]

Sv: Ledarskap

Äh, ni är märrar båda två

 

[martha]

Sv: Ledarskap

Iiiiiiihhhh...*bonk*

 

[Nidorina]

Sv: Ledarskap

Jag har alltid hävdat att uppfostran av hund, barn och häst har vissa likheter
Det är tryggt att veta vem som är flockledare, men det innebär inte bara att det är flockledaren som bestämmer, det innebär också att flockledaren skyddar och står i första ledet då farorna kommer. Jag har skyddat mina barn mot att göra alltför många egna misstag ganska högt upp i åldrarna, vilket säkert är på gott och ont.
Men jag tycker tex såhär: om JAG (och min man) bestämmer om hushållets ekonomi, så får ju barnen vara barn längre upp i åldrarna.
För har man rättigheter, så har man också skyldigheter, iallafall enligt mitt sätt att se det.
Exempel: mina barn får exempelvis inte ringa till kompisars mobiler från vår fasta telefon, om det inte finns särskilda skäl till det förstås. De uppfattar nog oss rätt ofta som "snåla". Men så har vi heller ALDRIG varit helt utan pengar vid månadens slut trots att vi periodvis haft mkt låga inkomster. De har kompisar i familjer där föräldrarna låter barnen göra vad de vill även om det kostar och så i mitten av månaden så sitter de där och har gemensamt familjeråd om vad de ska göra när pengarna är slut och det är en vecka kvar tills en barnbidraget kommer, för att inte tala om lönen...
Det tycker inte jag är snällt mot barnen, även om de föräldrarna säkert är "snälla" och exvis låter barnen ringa helt fritt...