Leva över sina tillgångar

[lil-sis]

Jag räknade på "skoj" ut mina och barnens kostnader härom dagen ock konstaterade att jag inte skulle kunna ro runt vårt liv som nu på bara min lön om jag inte vore gift och med gemensam ekonomi (min man tjänar 30% mer än jag).

Hur resonerar ni om ni har en partner som tjänar mer: är det "fel" att vänja sig vid vanor som man själv inte klarar att bibehålla vid skilsmässa eller dödsfall? Eller tänker ni "den dagen den sorgen" (om den ens inträffar).

Spelar lönenivåerna in? I just vårt fall är båda höginkomsttagare.

Min sambo tjänar inte mer än mig men jag skulle definitivt inte kunna ro runt en gård, fyra hästar, två hundar och lite fordon på egen hand.

Blir jag less tar jag med mig ponnyn på bilden och min hund och flyttar.

Så ja, som livet ser ut nu är vi beroende av varandra men det betyder inte att vi inte kan gå skilda vägar.

 

[nickan1]

Nu är mina barn stora men skulle definitivt kunna klara mig själv. Har en del realiserbara tillgångar med och pengar på banken. Så nej skulle inte vara orolig alls även om det skulle vara hemskt tråkigt såklart.

 

[xfie]

Vi sitter i motsatt sits, då jag tjänar betydligt mer än min sambo som fortfarande studerar, utan studielån. Så han lever över sina tillgångar med bil, hund, ganska fin lägenhet och ridning och jag skulle ha råd med mer utan honom. Jag kan tycka det är jobbigt ibland, att känna att jag verkligen skulle lämna honom i skiten om vi skulle välja att gå skilda vägar. Jag tror inte att han reflekterar alls över att han lever över sina tillgångar, men att han tycker att det är lite jobbigt att inte bidra mer.

För att svara på frågan är jag glad att han inte oroar sig så mycket för det skulle ge mig dåligt samvete att leva efter min lön.

 

[sjoberga]

Fast att leva över sina tillgångar gäller väl inte om man har gemensam ekonomi? Då är det totalen som räknas. Bara man är medveten om de anpassningar som krävs den dag gemensamheten kan upphöra.

Jag tjänar ca 4 gånger mer än min fru, och det är inte jag som har en halvt absurd lön. Det är ojämlikt, men helt frivilligt valt. Vi har båda valt yrke efter intresse och passion.

Vi har valt att ha omfattande försäkringar för utebliven inkomst för mig, och jag sparar pension åt min partner. För att utjämna en del.

Vi skulle båda behöva ändra väldigt mycket om vi separerade. Makten över det handlar inte alls bara om ekonomi.

 

[Miks]

Skulle vi dela på oss skulle det nog bli tufft för båda på varsitt håll. Det beror bara på att vi skulle behöva ordna ett varsitt boende i närheten av varandra, typ en mil från Stockholms innerstad.

Skulle en av oss gå upp i rök och den som blir kvar bor kvar i huset vi bor i nu skulle denne inte behöva ändra något alls.

Skulle en av oss dö har vi 3 försäkringar var som säkrar upp den kvarvarande vuxnes ekonomi.

Vi tjänar normalt sett ganska lika. Nu är en av oss föräldraledig och tar så få dagar som det går. Så har vi gjort i 1,5 år. Barnet börjar dagis i augusti då kommer hon vara 20 månader.

Mvh Miks

 

[Amha]

Jag lever dyrare än jag hade gjort ensam. Vi har tillsammans köpt hus. Det finns vissa brister i det så varje gång vi når större summa på kontot går det till renovering. Jag ser det i dagsläget som sparande/investering då det ökar värdet på huset. Faller bostadsmarknaden i området är det kanske inte mycket värt men som det ser ut idag är det plus. Huset köptes för lägre pris än vad det låg på i området och felen var mindre än de var generellt i området. Vi gör renoveringar med bra kvalitet på hantverkare osv.

Jag tänker såklart på att jag måste justera mitt sätt att leva som ensam och är beredd på det. Jag gör ofta klart för min make att om jag skulle gå ner till deltid på jobbet eller börja plugga för att få till arbetstider som bättre lämpar sig för oss som barnfamilj kräver jag att vi sätter in pensionsspar som absolut minst motsvarar vad jag fått på en heltid på mitt nuvarande jobb. Han tycker att det är vettigt. Jag har gjort väldigt tydligt att jag vägrar bli fattigpensionär.

När de mer akuta renoveringarna (härnäst tak+ ventilation, efter det badrum) är gjorda räknar jag med att vi sparar mer på sikt både för estetiska renoveringar som inte är akuta och kanske ligger hyggligt i pris och för att bara samla på hög/pensionsspar.

 

[MiniLi]

Jag tänker att ens ekonomiska förutsättningar kan förändras av många anledningar, men det är ju inte så många som lever så snålt som möjligt för att de kanske längre fram inte skulle ha råd med vissa saker.
Det är ju oftast inte värre än att man får lägga om livet lite för att få det att funka igen.

Jag ser alltså inga problem i att ha dyrare vanor än man kanske kommer ha råd med i en hypotetisk framtid.

 

[MiniLi]

Generellt har man ju luftigare ekonomi som par än som singel, oavsett om man tjänar lika eller inte. Det är dyrare per person att bo ensam än att bo två..

 

[Petruska]

Fast beroendet kan ju även det vara gemensamt? Om två personers gemensamma ekonomi möjliggör en viss levnadsstandard som ingen av dem skulle ha råd med på egen hand. Då är det ju inte nödvändigtvis så att den ene har "makten" över den andre.

Fast i trådstarten förutsattes väl olika inkomst. Det komplicerar väl det hela lite?

 

[Sleepy]

Den här tråden påminner mig om hur skönt det är att leva solokvist, tack för det. Fas 1 i relationen, han tjänade mer - girigheten var på nivån "räkna antal blöjor och dela på". Fas 2 i relationen, jag tjänade mer - allt skulle in i en pott och han visste alltid bäst vad som behövdes mest och det var inte till mig.

Aldrig mer delad ekonomi. Mina pengar; mina prioriteringar, thankyouverymuch.

 

[Amha]

Den här tråden påminner mig om hur skönt det är att leva solokvist, tack för det. Fas 1 i relationen, han tjänade mer - girigheten var på nivån "räkna antal blöjor och dela på". Fas 2 i relationen, jag tjänade mer - allt skulle in i en pott och han visste alltid bäst vad som behövdes mest och det var inte till mig.

Aldrig mer delad ekonomi. Mina pengar; mina prioriteringar, thankyouverymuch.

jösses! Jag är glad att vi har helt annan syn här. Allt in i gemensam pott, inklusive bonusar, mina försäkringspengar pga sjukdom och liknande. Maken krävde inte att försäkringspengar skulle in i det gemensamma men det kändes rätt.

 

[Breaktown]

Fast i trådstarten förutsattes väl olika inkomst. Det komplicerar väl det hela lite?

Absolut! Jag tolkade nog ditt svar mer allmänt än det var.

I en sån situation som i TS ser jag ändå inte varför man ska hålla sig till "sin egen" standard när man lever i ett förhållande. Blir ju ett väldigt märkligt levnadssätt då. Däremot är det ju än viktigare att man verkligen har diskuterat igenom hur man ser på ekonomin, och hur man skulle göra om levnadsförhållandena ändras.

 

[Breaktown]

Den här tråden påminner mig om hur skönt det är att leva solokvist, tack för det. Fas 1 i relationen, han tjänade mer - girigheten var på nivån "räkna antal blöjor och dela på". Fas 2 i relationen, jag tjänade mer - allt skulle in i en pott och han visste alltid bäst vad som behövdes mest och det var inte till mig.

Aldrig mer delad ekonomi. Mina pengar; mina prioriteringar, thankyouverymuch.

Fast aldrig mer delad ekonomi och mina pengar mina prioriteringar säger ju helt emot varandra. Det är ju det som är delad ekonomi

 

[Lovisaleonora]

Jag ser inga problem i att man drar in olika till företaget Hus & Hem. Jag vet att jag och vi kan dra ner på utgifterna om det krävs, sedan gillar jag att ha en trygg buffert för nödfall.

Det är inga problem för mig att konvertera till en annan livsstil om det krävs, men självklart är jag så bekväm att jag gärna själv väljer när jag kan.

 

[Fan of Bill]

För min del är skillnaden att man slipper den ekonomiska oron när man har delad ekonomi. Det är otroligt skönt att slippa fundera över varenda krona och vad pengarna ska gå till. Att tryggt veta att det finns så mycket vi behöver och mer därtill.

Annars är jag lika mycket ekonomisk i samboförhållande som jag är som ensam, men som ensam och sjukskriven är jag bra mycket mer fattig än som heltidsarbetande och i ett samboförhållande, jävla skit

 

[Petruska]

Absolut! Jag tolkade nog ditt svar mer allmänt än det var.

I en sån situation som i TS ser jag ändå inte varför man ska hålla sig till "sin egen" standard när man lever i ett förhållande. Blir ju ett väldigt märkligt levnadssätt då. Däremot är det ju än viktigare att man verkligen har diskuterat igenom hur man ser på ekonomin, och hur man skulle göra om levnadsförhållandena ändras.

Nej, det blir ett konstigt liv där den ena dricker årgångsvin och den andra lådvin. Men man behöver ju förhålla sig till inkomstskillnaden på något sätt.

Jag tjänar dubbelt så mycket som min partner. Vi dricker förvisso samma vin, men jag har häst och partner har katter.

 

[Sleepy]

Fast aldrig mer delad ekonomi och mina pengar mina prioriteringar säger ju helt emot varandra. Det är ju det som är delad ekonomi

Kalla det gemensam, då.

 

[Blueberry]

Intressant fråga!

Om min man dog eller vi separerade av annan anledning skulle jag KUNNA bo kvar och inte ändra på särskilt mycket, men jag skulle däremot inte VILJA bo kvar i huset pga storlek och läge. Maken tjänar mer än mig, grundlönen är nästan samma, det skiljer knappt 10 %, men han har övertid, ob och jour som ger mycket extra pengar medan jag har ett kontorsjobb.

Vi har delvis gemensam ekonomi med gemensamt sparande, men eget sparande och egna pengar också. Hushållet består av två vuxna, ett litet barn och två hundar. Vi bor i villa och har två bilar. Den här månaden hade vi drygt 17 000 i utgifter, plus mat och shopping. Det var ovanligt högt, vi brukar ligga på 13-14 000. Vi är rätt "duktiga" ekonomiskt, slösar inte men snålar inte utan köper det vi behöver och toppar med det vi vill ha.

Jag vet däremot att om jag skulle bo själv med hundar och barn så skulle utgifterna vara avsevärt mindre

 

[Buck]

jag lever över min ekonomi, typ.. bor hemma hos föräldrarna dvs ingen hyra, och gratis stallplats. har en bil jag lånar av dem men betalar allt runt den själv.
har en ca lön på 5" i månaden, ibland mer ibland mindre. på den så har jag 2 hästar(en egen, och mammas som jag sköter om och betalar halva fodret för), bilen, hästtransport och handlar en hel del mat till familjen. jag klarar mig på detta och har till och med en veterinär buffert och kan resa vart 3e år .
hade jag haft ngt eget (typ som att hyra ett litet rum) så hade jag inte haft råd att ens pendla hem för att sköta om hästen.
men jag är fullt medveten om detta och tacksam för snälla föräldrar ^_^. söker mer jobb för fullt och har som mål att kunna flytta hemifrån och betala stallhyra för hästen .

men skulle familjen kasta ut mig så hade jag behövt sälja allt jag har, köpa en skrotbil och bo i den för att klara mig

 

[TinyWiny]

Allt är ju relativt. Skulle vi gå isär hade mina utgifter blivit större eftersom vi delar på boendekostnaderna. Min sambo är också enormt händig och kan laga (nästan) allt själv och har kunskapen för att renovera själv. Att hitta vettigt boende för samma pengar som jag betalar idag hade varit svårt för att inte säga omöjligt och utgifterna för det jag isåfall hade fått betala för hade också tillkommit. Däremot, om jag hade haft samma utgifter för boendet fortfarande så hade det inte varit några problem på den fronten. Så lever jag redan idag. Jag har mina pengar och han har sina. Jag skulle aldrig komma på tanken att leva på hans pengar.