Min fina Nora, nu finns hon inte mer

[Tuggben]

Åh nej så bestört jag blev när jag såg denna tråd. Fina Nora. Jag har alltid uppskattat alla fina bilder på den sköna dam. Beklagar verkligen

 

[Bapelsin]

En vecka utan tassar mot golvet och blöta pussar känns som en evighet

 

[Motacilla]

Så ledsamt att läsa, beklagar verkligen!

När min gammelhund fick somna in för snart två år sedan sa veterinären att det tar ungefär ett halvår för den värsta sorgen att komma på plats. Sen kan man börja minnas fina stunder tillsammans på ett annat sätt istället.

Och veterinären hade rätt, precis som hon brukar ha rätt i det mesta som gäller hundarna.

Men det är så jobbigt den första tiden. Gråt mycket, det hjälper.

 

[Bapelsin]

Vår, sommar, höst och vinter

Imorgon har det gått två veckor. Sorgen river i bröstet.

 

[Bulldoozer]

@Bapelsin jag förlorade ju Nessie för ett halvår sen och det blir undan för undan lättare även om det fortfarande är tungt. Nu har jag ju fler hundar och impuls köpte en valp vilket gjorde att även om det kändes nattsvart så var jag tvungen att ta mig till ytan och ta hand om de andra och valpen avledde ju en en del.
Med det sagt så går det inte en dag där jag inte tänker på henne och saknar henne .

 

[Bapelsin]

Hämtade Noras aska idag och lipade som ett litet barn vid disken. Det var nästan svårare att hämta henne än det var att lämna henne. Nu kan jag inte köra huvudet i sanden mer och intala mig själv att hon bara är hos grannen och snart kommer hem. Nu är hon hemma men hennes svans kommer aldrig vifta igen

 

[BornAgain]

Hämtade Noras aska idag och lipade som ett litet barn vid disken. Det var nästan svårare att hämta henne än det var att lämna henne. Nu kan jag inte köra huvudet i sanden mer och intala mig själv att hon bara är hos grannen och snart kommer hem. Nu är hon hemma men hennes svans kommer aldrig vifta igen

vi som har haft förmånen att få rå om dem, bär dem med oss för alltid. Jag har min barndoms (s)katt i kanten på mitt synfält. Han var en mästare på att smyga på en. I bilens bakspegel syns fortfarande hur Schäferprinsessan reser sig och spanar när vi åker mot hennes favoritplatser (när det hände skulle man sjunga "jag ser öron"-sången). Och jag går aldrig i skogen utan tax... de är alla borta ur den här världen sedan länge, men så länge mitt hjärta slår är de en del av mig.