Mänskligt Min mamma är död

Vallmo

Trådstartare
Mamma dog 27 april efter en kort tids sjukdom.
Njurcancer, hon fick beskedet strax innan jul förra året.
Sen gick allt så fort. För varje vecka blev hon sämre och sämre.
Fick in henne på det bästa hospice som fanns, men han hann bara vara där tre dagar innan hon dog.
Hon dog mitt i natten.
Jag och min äldsta syster var där när hon dog. Våra två yngre syskon kom senare. Vi fick alla ta farväl.

Sen har det varit så mycket praktisk, bouppteckning, möbler till auktionsverk, räkningar mm.
I måndags hade vi urnsättning. Jag blev mer berörd än vad jag trodde. Det var jättejobbigt.

Det positiva är att vi fyra syskon har kommit varandra så nära. Vi har alla hjälpts åt, både före och efter hennes död.
Dom är min familj nu, förutom min egna familj.
Inget absolut inget tjafs om arv eller så.
Vi har alla fått ärva ganska mycket, så egentligen är det konstigt att allt funkat så bra.

Jag saknar mamma. Hon dog alldeles för ung, bara 74 år. Så orättvist.
 

Vallmo:s ev trådar under: Dagbok Annonser Överallt
Beklagar sorgen :heart .
Vi har alltid varit när varandra i familjen, pappas död knöt våra band ännu närmare. Tack och lov, för jag har hört om många som splittrats.
 
Beklagar sorgen :heart .
Vi har alltid varit när varandra i familjen, pappas död knöt våra band ännu närmare. Tack och lov, för jag har hört om många som splittrats.
Min syskonskara höll på att splittras pga en ingift person :devil: som lade sig i (lekte mäklare för att få en summa pengar själv) en försäljning av en sommarstuga. Men den argaste av oss har skött det mycket snyggt så vi är alla sams idag. Men det var frostigt några år.
 

Vallmo

Trådstartare
Tack alla för erat stöd. :heart
Vissa dagar är tyngre än andra. Det känns så konstigt att aldrig mer kunna prata med henne.

Det är jätteskönt att vi syskon hållit sams hela tiden. Våra band till varandra har blivit jättestarka. Det är så skönt att ha varandra. Vi är mycket tajtare nu än förut.
Så något bra har det kommit ut av det hela i alla fall.
 

Vallmo

Trådstartare
Min syskonskara höll på att splittras pga en ingift person :devil: som lade sig i (lekte mäklare för att få en summa pengar själv) en försäljning av en sommarstuga. Men den argaste av oss har skött det mycket snyggt så vi är alla sams idag. Men det var frostigt några år.
Så tråkigt med såna personer. Jag fattar inte hur dom kan med.
Vi höll alla våra respektive utanför hela tiden. Jag tror det var en av anledningarna till att det funkat så bra.
 
Beklagar sorgen 😔
Fint ändå att ni kommit närmare varandra ❤
Det har gått tio år sen min mamma dog och jag saknar henne varje dag.
 

Vallmo

Trådstartare
Veckan har varit jobbig,
Dels pga hantverkare hemma,men också urnsättningen. Det blev som en chock för mig därför att det var som en andra begravning.
Mina syskon och jag turades om att hålla urnan och säga adjö. Vetskapen om att där ligger mamma var så överväldigande. Jag grät mycket.
Sen var urnan fastsatt med trådar och vi alla höll varsin del och firade ner mamma samtidigt. Sen la vi varsin ros tillsammans med urnan i gropen. Sen tog var och en av oss ett spadtag och la i gropen.

Tjejen som jobbade där var väldigt inkännande. Hon höll sig undan och kom fram när hon såg att vi var klara. Jag tackade henne så mycket för hennes fina känsla för oss.

Jag vill inte begripa att mamma är borta. Jag saknar henne. Jag skulle ju hjälpt henne med hennes trädgård i sommar.

En annan sak som var jobbig var att jag visste långt innan mina syskon att mamma skulle dö. Jobbar i vården och har lite mer kunskap, helt enkelt. Förstod tidigt att det skulle aldrig gå.
Det var jobbigt att bära själv i månader. När jag till slut fick beskedet av ASIH läkaren så berättade jag för alla. Det tog mig tre gånger att förklara för min yngre syster. Hon kunde inte ta in det alls.

Jag är så tacksam över mina syskon. De är de finaste jag har

Jag önskar att mamma fortfarande fanns kvar. Jag saknar henne. Går det någonsin över?
 
Veckan har varit jobbig,
Dels pga hantverkare hemma,men också urnsättningen. Det blev som en chock för mig därför att det var som en andra begravning.
Mina syskon och jag turades om att hålla urnan och säga adjö. Vetskapen om att där ligger mamma var så överväldigande. Jag grät mycket.
Sen var urnan fastsatt med trådar och vi alla höll varsin del och firade ner mamma samtidigt. Sen la vi varsin ros tillsammans med urnan i gropen. Sen tog var och en av oss ett spadtag och la i gropen.

Tjejen som jobbade där var väldigt inkännande. Hon höll sig undan och kom fram när hon såg att vi var klara. Jag tackade henne så mycket för hennes fina känsla för oss.

Jag vill inte begripa att mamma är borta. Jag saknar henne. Jag skulle ju hjälpt henne med hennes trädgård i sommar.

En annan sak som var jobbig var att jag visste långt innan mina syskon att mamma skulle dö. Jobbar i vården och har lite mer kunskap, helt enkelt. Förstod tidigt att det skulle aldrig gå.
Det var jobbigt att bära själv i månader. När jag till slut fick beskedet av ASIH läkaren så berättade jag för alla. Det tog mig tre gånger att förklara för min yngre syster. Hon kunde inte ta in det alls.

Jag är så tacksam över mina syskon. De är de finaste jag har

Jag önskar att mamma fortfarande fanns kvar. Jag saknar henne. Går det någonsin över?
Först av allt vill jag ge dig styrkekramar :heart. Vet ju inte om du tror på något annat men för min del hjälper det i mina förluster av de jag älskat; djuren och mormor, att de finns inte här i fysisk form men de finns med från en annan värld, jag har märkt för mycket av dem för att inte tro på det men det är upp till var och en givetvis! Men för mig hjälper det i alla fall :heart.
 

Vallmo

Trådstartare
Tack för ditt fina stöd. :heart
Jag tänker också så. Att hon är med mig.
När vi skulle göra urnsättningen regnade det hela fm, men när det var dags så sköt solen fram och lyste på mammas gravsten. Just bara då. Det var magiskt. Så ja, jag tror också att de döda finns med oss i någon form. Jag hoppas det.
 
Tack för ditt fina stöd. :heart
Jag tänker också så. Att hon är med mig.
När vi skulle göra urnsättningen regnade det hela fm, men när det var dags så sköt solen fram och lyste på mammas gravsten. Just bara då. Det var magiskt. Så ja, jag tror också att de döda finns med oss i någon form. Jag hoppas det.
Vad fint :heart. Det tror och hoppas jag med :heart, skapligt övertygad men som sagt :). Morfar har aldrig någonsin trott på varesig mamma eller mig när vi berättat om våra upplevelser men när mormor gick bort började det hända lite så nu förtiden "dumförklarar" han oss inte längre :D
 

Vallmo

Trådstartare
Saknar mamma nu när julen kommer.
Jag tänker hela tiden att vi ska träffas, hon ska göra sina köttbullar och mjuka pepparkaka, men så kommer det ju naturligtvis inte bli.
Antar att det är såhär. Man går igenom högtiderna under året och sen känns det lättare. Hoppas jag.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Min mamma är död

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp