Nu rider jag inte alls just nu, eller de kommande Ären (ensam förÀlder till smÄbarn). Men det jag saknade mest redan innan, Àven under tiden jag hade förra hÀsten (eftersom det inte riktigt funkade dÄ, med tanke pÄ hur hon betedde sig) Àr att rida ut ordentliga turer. Dvs bara rida ivÀg och upptÀcka nÀromrÄdet, rida över/pÄ trafikerad vÀg, rida förbi andra hÀstar som gÄr i en hage utan att hÀsten far runt som en drake, ut i skogen och "rejsa" eller upptÀcka stigar eller annat - och inte bara i lugnare tempo
NÀr jag red nordsvensken förra Äret var det delvis det jag gjorde, dvs rida ut och bara ha det trevligt. Men Àven om han var trygg och stabil, sÄ gillar jag nog hÀstar med lite mer fart och egen vilja framÄt Àn han - traven gick inte mycket snabbare Àn skritten, kÀndes det som, och galoppen kÀndes inte mycket snabbare

Och pÄ banan fick man definitivt ibland jobba för att han inte skulle bryta av frÄn galoppen. Tryggt och trevligt, framförallt eftersom jag var gravid, men kanske inte det mest roliga. Jag har dock sjÀlv haft en nordsvensk tidigare (eller, egentligen var det tÀnkt att vara ridhÀst till min syster) och hon hade nog lite mer driv Àn sÄ, har jag för mig (men hon var av en lÀttare modell). Fjordingen jag hade var definitivt piggare. Men den typen av hÀst Àr ju ocksÄ mer Ät "tank" hÄllet - den enda haflinger jag testat var visserligen vÀldigt pigg och rolig pÄ det sÀttet, men det var lite som att sitta pÄ en tank som rörde sig framÄt oavsett vad som var ivÀgen, och kanske inte sÄ smidig pÄ andra rörelser. Och en del egna Äsikter ibland som man behöver parera, om vart man ska gÄ

En viss skillnad frÄn den spanska jag provred, dÀr den flöt ivÀg snabbt och mjukt Ät sidan sÄ fort man lade till ena skÀnkeln lite.