Misslyckad operation

[mandalaki]

Sv: Misslyckad operation

Ja enligt det ni skriver här så verkat det så. För "Händer ju ändå" är tydligen en okej attityd.

Dumheter. Det är jag som skriver så, jag konstaterar att olyckor händer, vilket det gör. Och för tredje gången: jag jobbar inte inom vården, den fortskrider alldeles opåverkad oavsett vilken attityd jag har.

 

[mandalaki]

Sv: Misslyckad operation

Och dessutom: hade något gått fel hade de själva sannolikt gjort en lex maria-anmälan för att få klarlagt om någon rutin behöver ändras. Eller så hade du kunnat anmäla dem till Socialstyrelsen = samma sak.

 

[Tora]

Sv: Misslyckad operation

Så du tycker att det är helt okej att det inträffar saker bara för "Att det händer ändå"?

 

[mandalaki]

Sv: Misslyckad operation

Men det är ju du som hela tiden påstår att "det är okej". Med en papegojas envishet.

 

[Tora]

Sv: Misslyckad operation

Dumheter. Det är jag som skriver så, jag konstaterar att olyckor händer, vilket det gör. Och för tredje gången: jag jobbar inte inom vården, den fortskrider alldeles opåverkad oavsett vilken attityd jag har.

Du tycker ju att attityden "Händer ändå är okej" så då antar jag att du inte kommer att klaga när sjukvården gör fel när det kommer till dig.

Som patient kan man faktiskt påverka mycket. Det är bara frågan vad man accepterar.

 

[Tora]

Sv: Misslyckad operation

Men det är ju du som hela tiden påstår att "det är okej". Med en papegojas envishet.

Jag har tvärtom skrivit att det inte är okej.

Så man får bara vara envis om man tycker som du annars är man en papegoja?

 

[Tassetass]

Sv: Misslyckad operation

Så du tycker att det är helt okej att det inträffar saker bara för "Att det händer ändå"?

Jag förstår inte hur du kan tolka det på det sättet. Precis som mandalaki sagt flera gånger; att olyckor ändå händer är ett faktum. Ingen, förutom du, pratar om att det på något sätt skulle vara okej.

OM något hade hänt mig - t.ex. om jag fått blodproppar - så hade det ju inte varit vårdgivarnas fel, utan det hade ju i sådana fall varit något min kropp hittat på trots att jag fått blodförtunnande. Däremot, om jag inte hade fått blodförtunnande trots att de kände till min familjehistorik och fått proppar efter operationen, DÅ hade de förstås begått ett misstag som de ska kritiseras för.

 

[Miljah]

Sv: Misslyckad operation

Du tycker ju att attityden "Händer ändå är okej"

Kan du visa var mandalaki påstår det?

 

[mandalaki]

Sv: Misslyckad operation

Jag har tvärtom skrivit att det inte är okej.

Så man får bara vara envis om man tycker som du annars är man en papegoja?

Papegojmetaforen brukar betyda att en utsaga upprepas ordagrant många gånger.

Det är du som påstår att mitt "ändå händer det" också innebär att jag tycker att det är okej.

Om jag säger: Det får inte hända att bussförare sms-ar vid ratten. Ändå händer det.

Har jag då också sagt att det är okej?

 

[lil-sis]

Sv: Misslyckad operation

Nej jag var ju bara där tor kväll - lör förmiddag...

Men en lapp hade räckt som sagt.

Jag hade nog med att hålla ihop mig själv, världen vändes liksom upp och ned två gånger på väldigt kort tid.

Men det var inte så akut att de kallade in bakjouren. Läkaren tyckte jag kunde börja jobba på måndagen men jag lyckades iaf klämma fram en veckas sjukskrivning. Det var jag nöjd med.

Jag förstår att det är underbemannad, ont om platser och kort om tid.en hade någon lagt fem min på ett samtal hade jag kunnat åka hem på fredag kväll och lämnat sista blodprovet på närakuten hemma.

 

[Shudde]

Sv: Misslyckad operation

Jag tror knappast man hade kunnat få till ett tvångsvårdsbeslut på ts så det hade varit tjänstefel att hålla kvar henne.

 

[mandalaki]

Sv: Misslyckad operation

Oavsett hur länge du var där så tänkte jag att personal vid akuta operationer har en stressigare och mer oförutsägbar situation.

Att du inte skulle få sjukskrivning tycker jag låter konstigt. Men jag kan inget om sviterna av sådana operationer.

 

[Shudde]

Sv: Misslyckad operation

Det fanns ju ingen där att fråga efter ronden på fm. Operatören fanns inte på avdelningen och läkaren som skrev ut mig hade inte tid.

Jag fick ju till att börja med inte ens komma in till Gynakuten utan bokade som tur var ett privat VUL och fick sen gå med remiss därifrån och bokstavligen trycka den i händerna på personalen på gynakuten, receptionen hade stängt.

Sen blev det full fart och förtur i kön och träffa narkosläkare som förklarade sin del mycket noga, hon var toppen. Sen fick jag vänta 13h på att de skulle ha tid, då var personalen jättegullig. Sen vaknade jag och så var det inte så trevligt längre (samma personal). Jag hade varit nöjd med en skriven information, jag är spm sagt inte petig så men Nix.
.

Och det var precis det här jag menade i mitt inlägg- nu menar jag inte att du lil-sis har gnällt eller att det på något sätt var rätt att inte ta emot dig på gynakuten. Men hela det här förloppet med att du först blev nekad, att du fick vänta 13 h på operation osv ger ju en ganska bra förklaring till varför ingen hade tid att prata med dig efteråt. Skulle de prata med alla efteråt kanske du hade fått vänta 20 timmar?
Och i den bästa av världar hade man inte behövt känna sig utslängd, någon hade hunnit skriva ihop ett hemgångsblad och alla hade varit nöjda och glada.
Hade de haft kvar dig som inskriven patient kanske nästa patient med livshotande åkomma fått vänta ännu längre.

Uppenbarligen kunde ju personalen vara jättebra på bemötande, men när du ansågs färdigbehandlad fanns inte tiden för det lilla extra längre.

Resurserna brister..

 

[lil-sis]

Sv: Misslyckad operation

Fast att berätta vad man har gjort, varför det var fyra snitt istf tre och hur man ska sköta om snitten och när/om stygnen ska tas + ring om man får feber känns ju kanske inte som det lilla extra. Det kan man ju ha en färdig broschyr till, så ovanligt är ju inte utomkveds. Eller laparaskopi på kvinnokliniken.

Jag låg ju minst en natt mer än nödvändigt. Det är väl verkligen att slösa med resurserna?

 

[Shudde]

Sv: Misslyckad operation

Jag tror att det är jätteviktigt att faktiskt ha en del av det tänket inom vården- dvs att saker faktiskt kan hända. Risken om vi har en nolltolerans är att kvaliteten skulle bli betydligt sämre då fler skulle vara rädda för att ta viktiga, snabba beslut.

Barnläkaren som blev polisanmäld på astrid lindgren är ett exempel. Jag vet flera läkare som efter det kände sig lite olustiga ffa vid vård i livets slutskede/allvarligt kritiska tillstånd vilket kanske(jag har ingen aning) ledde till att några patienter hade mer smärta än vad som var nödvändigt pga rädlsa för övermedicinering.

Så länge vård och operationer utförs av människor måste vi kalkylera med att saker kan hända, ibland kan alla göra missbedömningar som ibland får allvarliga konsekvenser för patienten och alla dessa kan inte elimineras hur mycket vi än arbetar på det. Precis som att bussbolag aldrig kan garantera sig från allvarliga olyckor hur mkt förebyggande man än jobbar.

 

[Shudde]

Sv: Misslyckad operation

Är det en rutinoperation är det verkligen på sin plats att ha en hemgångsbroschyr. Uppenbarligen ville de ju ha kvar dig en natt extra av något skäl så det var säkert inte resursslöseri. Och återigen så är din story mest ett bra exempel på varför det kanske inte alltid fungerar som det ska (för hade det gjort det hade du ju fått komma in omedelbums) . Många misstag som görs eller patienter som känner sig dåligt bemötta beror just på såna situationer där man kanske inte hinner göra en korrekt bedömning.

 

[Wysiwyg]

Sv: Misslyckad operation

Jag tror knappast man hade kunnat få till ett tvångsvårdsbeslut på ts så det hade varit tjänstefel att hålla kvar henne.

Och i så fall hade det istället blivit "trots att jag ville åka hem och att det hade varit det bästa för mig i den situationen tvingade personalen mig att vara kvar etc etc etc".

(Ovanstående mening skrev jag inte med TS i åtanke utan det var bara en allmän reflektion.)

KL

Det är trist hur sådana här trådar ofta utvecklas till hur hemsk vården är idag, hur dålig personalen är och hur stressade läkarna är. Jag har själv jobbat inom vården och jag vet hur pressat det kan vara på vissa ställen och hur det ibland går fel. Men för det mesta går det faktiskt väldigt bra!

Jag tycker inte fel ska skyfflas under mattan men när man läser den här tråden låter det som att hela vårdapparaten är ett enda stort fel. Så är det verkligen inte!

 

[yennork]

Sv: Misslyckad operation

Så du tycker att det är helt okej att det inträffar saker bara för "Att det händer ändå"?

Ingen tycker att det är "helt OK" och det är en ren förolämpning mot oss som jobbar inom vården. Naturligtvis är det inte OK, men eftersom människor är inblandade -både som patienter och personal- är det oundvikligt att misstag sker. Det är inte en ursäkt utan en förklaring: två skilda saker!

 

[lil-sis]

Sv: Misslyckad operation

Nej jag vände mig ju till privata alternativ när så fanns och det har gått jättebra. Vilket jag även har gjort nu när vi ska utredas för infertilitet.

Och jag har sakligt berättat exakt hur jag kände och vad jag hade önskat istället i den enkät de skickar ut som uppföljning.

Jag berättade även att jag var glad att jag fick dela rum med en jämnårig istället för fem tanter och annat som var bra.

 

[Björk]

Sv: Misslyckad operation

*Svar till flera*
Jag tycker inte att det är fel att klaga på dåligt bemötande, men tyvärr stannar klagomålen oftast där hos den som tar emot dem, de borde nå högre upp/längre ut, så att den ohållbara arbetssituationen uppmärksammas mer.

*delvis kl*

Sist jag blev dåligt bemött så var jag och familjen tillsammans på VC för en konstig infektion i mun/hals/svalg som vi haft allihop i omgångar under några veckor. Vi ringde och fick in för att ta prov på två i familjen (fler skulle de inte hinna, men om det skulle konstateras något så kunde ju läkaren skriva ut penicillin till samtliga ändå, sa de per telefon).
Bemötande i reception och på labb var proffsig och bra.
Bemötande av läkaren var.... ja, kort sagt bedrövligt. För att göra en lång historia kort så slutade det med att jag stormade ut ur rummet (när läkaren sagt att han "kunde inte rå för att det han sa gick in här och ut där" medan han pekade sig på det ena och sen det andra örat) och gick till disken och förklarade för sköterskorna där hur vi blivit bemötta. De var OERHÖRT proffsiga och utan att hänga ut sin arbetskamrat (läkaren) så kände jag att de fullkomligt höll med mig. Min man stannade kvar och ifrågasatte läkaren varför han var så extremt otrevlig. Då förklarade han att han hade tid på banken om en kvart....

Nåväl, vi fick hjälp tack vare syrrorna där och sen åkte vi hem. Efter en vecka tänkte jag att nä, jag ska gå vidare och berätta det här för ledningen. JAG kan lösa det hela för MIN del (jag skulle bara se till att aldrig mer behöva träffa den där läkaren igen), men andra människor då... som blir nedlåtande behandlade och inte vågar/kan säga ifrån.
Jag skrev ett mail till sjukhuschefen där jag passade på att berömma syrrorna och labpersonalen. Jag beskrev vad som hänt och ifrågasatte att en läkare kan få bete sig så mot en patient/kund (det är dessutom privatägt detta sjukhus). Sjukhuschefen vidarebefordrade min beskrivning och ett par veckor senare kom en (halvdan) ursäkt från läkaren ifråga. Han ursäktade sig med att han var från Italien från början bland annat....
Nåväl, ett försök till ursäkt är i alla fall något och jag mailade tillbaka att ursäkten var accepterad.

Jag är dock tämligen övertygad om att det i detta läget mer var en idiot på fel plats i livet snarare än en överbelastad stackars läkare som bara inte hann med att vara någorlunda trevlig.