- Svar: 26
- Visningar: 5 626
Jag raderade förra tråden eftersom detaljer gjorde oss lätta att identifiera om man känner oss i verkligheten, och det vill framför allt inte sonen. Men jag sparade ner den först, för att kunna gå tillbaka och läsa stöd och tips 
"Not fragile like a flower, fragile like a bomb" är väl temat just nu. Det händer en del här åtminstone.
Sonens skola är helt och fullt informerad nu, och han har godkänt att hans mentor får prata med mig. Mentorn är positiv till att han åtminstone kan gå ut med godkända betyg om situationen rätas upp. De har en plan A och en plan B från skolans sida där. Jag fick veta varför elevhälsoteamet inte varit inkopplat innan - sonen hade vägrat. Han tyckte att Minimaria gav bättre stöd eftersom de är experter på beroendeproblematik. Så jag låter det vara där just nu.
Jag har pratat mer med sonen om bruket av kristall också, varför han gör det nu. "Jag får ångest av abstinensen" säger han. Han skulle vilja ha stöd runt sig dygnet runt. Min stackars lille
Pappan och småsyskonet vet också. Pappan tog det mer empatiskt än jag trodde, det är en väldig lättnad för mig och sonen. Syskonet blev mest överraskad men tog det väldigt lugnt. Jag håller ögonen på hen dock, för att se om något bubblar upp.
Själv har jag träffat mitt anhörigstöd för första gången. Skärpt och ärlig person dendär socialsekreteraren, jag gillar hen. Jag har fått mer kunskap om beroende vilket är precis vad jag behöver nu, och av bara farten borrade hen rätt in i förklaring varför jag reagerar så katastrofartat starkt på situationen. Hej mina gamla demoner från förr, vi möts igen
Och så har jag gått ner i arbetstid tillfälligt eftersom jag a) har samtal och möten utanför jobb som jag inte orkar samla ihop flex för och b) är skör och sover dåligt. Det räcker med att obefogat ha exploderat på en kollega en gång liksom... Jag får bra stöd av min chef iallafall, den trygga klippan behöver jag
"Not fragile like a flower, fragile like a bomb" är väl temat just nu. Det händer en del här åtminstone.
Sonens skola är helt och fullt informerad nu, och han har godkänt att hans mentor får prata med mig. Mentorn är positiv till att han åtminstone kan gå ut med godkända betyg om situationen rätas upp. De har en plan A och en plan B från skolans sida där. Jag fick veta varför elevhälsoteamet inte varit inkopplat innan - sonen hade vägrat. Han tyckte att Minimaria gav bättre stöd eftersom de är experter på beroendeproblematik. Så jag låter det vara där just nu.
Jag har pratat mer med sonen om bruket av kristall också, varför han gör det nu. "Jag får ångest av abstinensen" säger han. Han skulle vilja ha stöd runt sig dygnet runt. Min stackars lille
Pappan och småsyskonet vet också. Pappan tog det mer empatiskt än jag trodde, det är en väldig lättnad för mig och sonen. Syskonet blev mest överraskad men tog det väldigt lugnt. Jag håller ögonen på hen dock, för att se om något bubblar upp.
Själv har jag träffat mitt anhörigstöd för första gången. Skärpt och ärlig person dendär socialsekreteraren, jag gillar hen. Jag har fått mer kunskap om beroende vilket är precis vad jag behöver nu, och av bara farten borrade hen rätt in i förklaring varför jag reagerar så katastrofartat starkt på situationen. Hej mina gamla demoner från förr, vi möts igen
Och så har jag gått ner i arbetstid tillfälligt eftersom jag a) har samtal och möten utanför jobb som jag inte orkar samla ihop flex för och b) är skör och sover dåligt. Det räcker med att obefogat ha exploderat på en kollega en gång liksom... Jag får bra stöd av min chef iallafall, den trygga klippan behöver jag
Ska jobba skift hela sommaren, skönt tycker jag för då har han inte tid att bli uttråkad och hitta på något. Dessutom bra eftersom han behöver betala tillbaka CSN från i höstas.
