Mobbarna - vad blev det av dem?

Den enda jag har någon koll på från skolan, hon bor kvar i samma område, har fått jobb i en mataffär och utanför jobbmiljön (har gått förbi henne några gånger i centrum) så låter hon precis lika dryg, nedvärderande och otrevlig som för många år sedan. Resten av klasskamraterna misstänker jag att fick mer eller mindre "vanliga" liv.
 
Även flera av de som gjorde "grövre" saker mot mig är idag riktigt vettiga och "väletablerade" människor, med bra gymnasiebetyg, påbörjade högskoleutbildningar, flickvänner m.m. Vilket faktiskt på ett sätt gläder mig.
Det är ju alldeles jättebra.
Både att de numera är vettiga och att det gläder dig.

Det kan inte vara nyttigt att mobba, det kan inte vara något som man mår bra av i längden.
 
Jag såg av en slump att det var klassfest 10 år efter att vi gick ut först året efter att klassfesten ägt rum, så... Jag antar att det är ganska talande.

Jag är inte helt säker, men ev har vi gått i samma gymnasium. Om det är gymnasiet du skriver om så fick ingen ur vår kull någon inbjudan, det blev fel någonstans på vägen :)
 
Känner bara till vad som hände 2 av mobbarna, en död av överdos och den andra åker in och ut från fängelse men å andra sidan finns det ödet även från icke mobbare från min skoltid.
 
Jag lägger ingen energi på att fundera över dem, har nog med att kämpa med min dåliga självkänsla och rädsla för tillit till andra människor
Oj då.
Jag funderar alltid över varför saker och ting blir som de blir, hur det sitter ihop och vad det blev av människor sedan.
Min självkänsla är trots mobbingen mycket god.
Jag står stadigt i mitt taggiga och kantiga format.
 
Jag kan inte minnas att det fanns specifika mobbare, förutom en kille som tyckte han var jättecool, mot framförallt de svagare killarna. Skulle bli fotbollsproffs, skadade sig och harvade runt i division 2 några år, nu dokusåpa-typ:meh:
 
Vad tror du att högstatusjobb och högskoleutbildning tillför livet?
Det finns ju en orsak till drivkraften att göra karriär.

Min fråga var bara precis den jag ställde, om livet.

Jag har lite svårt för inställningen många har att man är misslyckad om man inte har fin utbildning och högstatusjobb.

Det viktigaste bör ju vara att man är nöjd med det liv man har (och om man inte är det, att man försöker göra något åt det).
 
Det är ju alldeles jättebra.
Både att de numera är vettiga och att det gläder dig.

Det kan inte vara nyttigt att mobba, det kan inte vara något som man mår bra av i längden.

Precis!
Nej, för jag tänkte också, iaf för ett par år sedan (typ när jag gick i 1an), att "jag kommer alltid tycka mer eller mindre illa om dessa". Men jag har rätt så nära till förlåtelse, och flera har faktiskt kontaktat mig på ett eller annat sätt, och uttryckligen bett om förlåtelse. Det kan jag faktiskt köpa. Särskilt som de idag lever väldigt ordnade och vettiga liv. :up:
 
Jag har lite svårt för inställningen många har att man är misslyckad om man inte har fin utbildning och högstatusjobb.
Men påståendet handlade om att komma någon vart.
Inte om huruvida livet var gott att leva eller ej.
Men när vi ändå har frågan uppe:
Vad är att lyckas i livet och vad är att misslyckas?
 
Hur menar du?
Om mobbaren har tagit sitt förnuft till fånga och beslutat sig för att göra samhällsnytta så är det ju bra.
Men om mobbaren ser sitt yrke som polis som en möjlighet att kränka andra människor så är det ju dåligt.
Därför att jag har konstanta problem med depressioner, självförtroende, energbrist på nivån slutkörd efter halv arbetsdag osv osv. medan denna människa gått vidare utan några men i livet, med största sannolikhet utan att inse vad h*n deltagit i. Kränkt är kanske fel ord men det känns surt att en mobbare, med största sannolikhet utan självinsikt nu ska motverka denna typ av beteende. Hade jag fått den minsta lilla ursäkt hade jag inte reagerat på det.
 
Men påståendet handlade om att komma någon vart.
Inte om huruvida livet var gott att leva eller ej.
Men när vi ändå har frågan uppe:
Vad är att lyckas i livet och vad är att misslyckas?
Jag läste "komma någon vart" som att utvecklas, nå egna mål, kunna forma livet som man trivs med osv.
Till skillnad från att fastna i en roll eller annat livsinnehåll man inte trivs med utan förmåga/möjlighet att kunna göra något åt det.

För någon kan utbildning och karriär vara delar av just detta större "komma någon vart".
Men inte någon garanti. Man kan också göra "fin" karriär och bara sitta fast i ett ekorrhjul. Eller ha kommit någon vart med helt andra saker än just arbetslivet.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Utifrån en artikelserie som finns i Tidiningen Ridsport funderar jag på det här med mobbing i stallet. Själv mobbades jag hårt i... 2
Svar
21
· Visningar
2 724
  • Artikel Artikel
Dagbok Kände att jag ville ge lite bakgrund till min kommentar i tråden "Att inte ha några vänner när man blir gammal", så här kommer det. De...
Svar
8
· Visningar
1 147
Senast: Sharpless
·
Skola & Jobb Jag har funderat mycket över detta sista tiden. Enligt färska siffror ökade andelen barn som fått en adhd- diagnos med 50% mellan åren... 5 6 7
Svar
122
· Visningar
6 817
Senast: Badger
·
Skola & Jobb Gammal användare, nytt nick pga ämnet. Jag har ett myndigt barn som haft det bitvis kämpigt hela tonåren. Många händelser av olika... 2
Svar
38
· Visningar
1 656
Senast: Rosett
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp