Mobbarna - vad blev det av dem?

De som kände att livet toppade i högstadiet och att de då hade makt och inflytande över andra, stannade i hög utsträckning i hemstaden. Vilket innebar uteblivna högre studier.

Samtliga som var ständiga mobbare har suttit i fängelse senare. Stark gemensam faktor i det urvalet. Droger, misshandel.
 
Har man ett dåligt liv om man inte har en fin högskoleutbildning och högstatusjobb?
Man kan ha ett bra liv även om man är white trash, gillar "fel" musik och umgås med "fel" människor och kör en gammal risig bil, under den opolerade ytan kan det dölja sig nånting helt annat som ingen har en aning om. Knepet är bara att inte trampa på sina medmänniskor och utnyttja dom utan att bry sig det minsta.


Mina värsta mobbare har det inte gått så bra för, dom stannade i utvecklingen och har gjort både konkurser, div. brott och annat liknande. Dom är samma korkade idioter fortfarande efter ett halvt liv.
 
Men när vi ändå har frågan uppe:
Vad är att lyckas i livet och vad är att misslyckas?
Att lyckas i livet så som jag ser det är att ta sig fram på egen hand utan att trampa på andra eller att andra ska dra lasset bara för att man inte vill eller orkar ta tag i sitt liv.
Misslyckas är motsatsen, att dra nytta av andra för sin egen höga vinnings skull, ljuga, bedra och helt strunta i vem man trampar på eller utnyttjar.
 
Samma här. Har aldrig fått förfrågan om att delta på återträff. Vart är mina mobbare? "Kvar i förnekelse" är min teori.
Jag har heller aldrig fått frågan och det är jag glad över, det satte ju liksom statusen för hur korkade och elaka dom var. Jag försöker förtränga allt som hände men det är svårt.
 
Det är intressant att tråden fylls av de mobbades berättelser medan mobbarens helt uteblir.
Vet de kanske inte om att de är mobbare?
Dom törs nog inte träda fram, mobbare är fega och det är därför dom blir mobbare.
 
Mina värsta mobbare har det inte gått så bra för, dom stannade i utvecklingen och har gjort både konkurser, div. brott och annat liknande. Dom är samma korkade idioter fortfarande efter ett halvt liv.
Då så undrar ju jag om det hade gått att förebygga.
Så att du sluppit att bli mobbad och det hade gått bättre för dem i livet.
Det är dyrt för samhället det där.
 
Han som mobbade mig och manga andra hittade sina vänner bland nazister i Nationalsocialiskt front och började missbruka droger. Han dog av en överdos när han han var 23 ar.

Hon som inte direkt mobbade mig men var elak och dum flyttade i sjuan. I sin nya skola var det sen hon som blev utsatt för elakingar. Hon skev ett mail till mig och bad om ursäkt för vad hon gjort mot mig och att hon inte insag da hur ont det gör. Ingen aning om vad hon gör idag.
 
Då så undrar ju jag om det hade gått att förebygga.
Så att du sluppit att bli mobbad och det hade gått bättre för dem i livet.
Det är dyrt för samhället det där.
Om lärarinnan och min fega fjantiga farsa som ju även var narcissist och mytoman satt ner foten hade det hela upphört men "ungar har ju alltid slagits" och "det var väl inte så farligt" fick jag ju höra dagligen. Lärarinnan var en gammal överårig nucka som hade favoriter och det var dom som var mina mobbare, dom kom nämligen från "fina" familjer.

Ja jag är bitter än och hatar dom fortfarande hjärtligt och skulle inte pissa på dom ens om dom brann!
 
Då så undrar ju jag om det hade gått att förebygga.
Så att du sluppit att bli mobbad och det hade gått bättre för dem i livet.
Det är dyrt för samhället det där.
Min främsta mobbare på senaste utbildningen går det väldigt bra för i arbetslivet. Även den värsta från basketlaget, hon är prisbelönt frilandsfilmare har jag för mig.
 
Om lärarinnan och min fega fjantiga farsa som ju även var narcissist och mytoman satt ner foten hade det hela upphört men "ungar har ju alltid slagits" och "det var väl inte så farligt" fick jag ju höra dagligen. Lärarinnan var en gammal överårig nucka som hade favoriter och det var dom som var mina mobbare, dom kom nämligen från "fina" familjer.
Det var ju helt tydligt vuxenvärlden som brast där.
Det där måste gå att göra bättre.
Så att det inte händer igen.
 
Överlag när jag tänker efter på de personer i skolan som var stökiga, mobbade andra osv så kom de från ganska trasiga hem. Någon förälder missbrukade eller var inte speciellt närvarande föräldrar överlag. Ostabila hem skulle jag säga. Arbetslöshet osv.
 
Överlag när jag tänker efter på de personer i skolan som var stökiga, mobbade andra osv så kom de från ganska trasiga hem. Någon förälder missbrukade eller var inte speciellt närvarande föräldrar överlag. Ostabila hem skulle jag säga. Arbetslöshet osv.
I mitt fall var det inte så. Gick i ett väldigt medel- till överklassområde med enbart svenska personer. Invandrade barn kom först i högstadiet när vi bytte skola, men det var fortfarande samma samhällsstatus. Mobbarna var fortfarande desamma då som tidigare.
 
Det var ju helt tydligt vuxenvärlden som brast där.
Det där måste gå att göra bättre.
Så att det inte händer igen.
Japp, när ingen sätter ner foten på allvar så blir det bara skit av alltihop.

Sen har jag ju blivit mobbad på en arbetsplats också, jag var för ung och kunde för mycket om allting, dom andra hade bara teoretisk kunskap om en bråkdel av dom problem jag löste dagligen så jag tvärledsnade en dag, dängde ner verktygslådan på golvet hos chefen, slängde overallen på skrivbordet och bad honom och resten att dra åt helvete, satte mig i bilen och åkte därifrån. Han visste om vad som pågick men gjorde inte ett skit.

Felet med mig är att jag sitter på alldeles för mycket kunskap om alldeles för många saker på alldeles för många områden.
 
Överlag när jag tänker efter på de personer i skolan som var stökiga, mobbade andra osv så kom de från ganska trasiga hem. Någon förälder missbrukade eller var inte speciellt närvarande föräldrar överlag. Ostabila hem skulle jag säga. Arbetslöshet osv.

Arbetslöshet ger verkligen inte ett instabilt hem per automatik.

De flesta som mobbade mig kom från "finare" hem, dvs högstatusjobb och relativt mycket pengar.
 
Jag begriper inte varför man vill vara på det viset att man uppsåtligen är elak mot andra.
Är det itne rätt lätt att förstå?

Man har det jobbigt själv. Man går på instinkt och hackar på den kyckling som ser lättast ut att knäcka. Det är undermedvetet och primitivt - inte någon medveten uttänkt strategi.
Min tro är att de flesta mobbare inte ser sig själva som just det under den tid de mobbar. Många inser däremot i vuxnare ålder att det var så det var. Men inte alla.

Jag utsätts just nu på jobbet för rätt instuderat elaka angrepp från en kollega. Frågar man honom tror jag inte ett ögonblick att han tänker i termer mobbing. Jag misstänker att han tycker att han säger "sanningar" som jag mår bra av att höra. Eller att jag triggar saker hos honom som får honom att vilja ta ledarposition i flocken. Fast han fattar det inte, det sker nog rätt instinktivt.
Tror aldrig jag hört honom skämta på ett varmt eller bekräftande sätt - bara elakheter serverade med ett leende.
 
Det är intressant att tråden fylls av de mobbades berättelser medan mobbarens helt uteblir.
Vet de kanske inte om att de är mobbare?

Jag är ganska säker på att flera av mina plågoandar inte hade en aning om hur taskiga de var. De vuxna slätade ju över vad mobbarna gjorde, försvarade och förklarade. Det var de vuxna som misslyckades med att ta tag i situationen och det kan störa mig än idag. Hyser dock noll och ingen agg mot mobbarna i fråga, de var barn som gjorde dumma saker men de vuxna svek dem - och mig - genom att inte styra upp det hela. Jag har lovat mig själv dyrt och heligt att om någon mobbar min unge kommer jag att riva upp himmel och jord, jag kommer aldrig acceptera samma bemötande som jag själv fick.
 
Sen är det ju evolutionen också, de som sticker ut från mängden ska inte vara med. I mitt fall så var jag lång och stor. Längre än killarna i klasserna över mig. Och odiagnostiserad ADHD som gjorde att det var roligt att mobba mig eftersom det gav resultat ögonblickligen.

Men jag tror ingen av de som någon gång mobbat verkligen förstår vilken skada de gjort...
 
Flera av de, framförallt tjejer, som höll på med den typen av skit i högstadiet, utfrysning, skitsnack, osv, kom också från "finare" familjer, med föräldrar som städade upp efter dem. En av dem brukade skryta om hur hon gillade att "flyga" med pappas snordyra BMW på en specifik vägsträcka med skymd sikt och rejäla backar, därav att bilen lyfte när man kom upp i vissa hastigheter....

Minns att de gillade att tävla när de nyss tagit körkort.
En gång gick det "lite" för fort, ena bilen (en hyrbil, dessutom, som snälla pappa hade fixat åt henne...) åkte av vägen i en kurva, rena turen att ingen dog men medpassageraren fick några brutna revben. Bromsspåren hade enligt polisen inte riktigt överensstämt med den angivna hastigheten, om man säger så... Föraren klarade sig trots det undan i rätten genom att hävda att de väjde för ett rådjur (jag vet att hon ljög så det sjöng om det), mamma och pappa hade ordnat en bra advokat åt henne.
De var och (är fortfarande) risktagande individer som inte visar nån hänsyn mot andra och beter sig allmänt svinigt. Jag är än idag helt nojjig när jag sitter i passagerarsätet när jag tycker att någon kör för fort eller vårdslöst.

Jag har gått vidare i mitt liv men då jag har ett par av dem på facebook och har gemensamma bekanta från samma stad så hör man ändå på omvägar och löst prat i förbifarten emellanåt. Jag minns vissa av händelserna väl då jag rörde mig i utkanten av det gänget under ett par år och hade många gemensamma nämnare.
En av dem har jag dessutom stött på i jobbet. Jag kommer ihåg att jag avskydde henne i högstadiet. När vi träffades via jobb så visade hon intresse för att prata med mig, det var inte ömsesidigt.
 
Jag tror att det är farligt att kategorisera mobbare från en viss grupp i samhället. Så är det inte. Både mobbare och offer kommer från alla bakgrunder, i alla färger.
Självklart kommer de från olika samhällsskikt. Dock tror jag att de som kommer från mer väletablerade familjer tenderar att gå vidare i livet på ett annat sätt, medan de som kommer från mer utsatta miljöer i större utsträckning går vidare i kriminalitet osv. Av de som kom från medelklass/övre medelklass/överklass så vet jag nog inte någon som det har gått direkt illa för. De som däremot kom från mer trasiga hem har det varit blandat.

Jag hyser större aversion med de som betedde sig grisigt trots att de hade alla förutsättningar att bete sig schysst. De hade "allt" men valde ändå att trycka ner andra för att framstå som bättre själva. Han som kom från en familj med stora problem sedan tidigare hade liksom aldrig något riktigt val, när man har hört om bakgrunden där.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Utifrån en artikelserie som finns i Tidiningen Ridsport funderar jag på det här med mobbing i stallet. Själv mobbades jag hårt i... 2
Svar
21
· Visningar
2 724
  • Artikel Artikel
Dagbok Kände att jag ville ge lite bakgrund till min kommentar i tråden "Att inte ha några vänner när man blir gammal", så här kommer det. De...
Svar
8
· Visningar
1 147
Senast: Sharpless
·
Skola & Jobb Jag har funderat mycket över detta sista tiden. Enligt färska siffror ökade andelen barn som fått en adhd- diagnos med 50% mellan åren... 5 6 7
Svar
122
· Visningar
6 817
Senast: Badger
·
Skola & Jobb Gammal användare, nytt nick pga ämnet. Jag har ett myndigt barn som haft det bitvis kämpigt hela tonåren. Många händelser av olika... 2
Svar
38
· Visningar
1 656
Senast: Rosett
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp