O
Ohmywhy
Insåg hur svårläst min första tråd var så har delat upp den lite, exakt samma text så styckindelningen blir lite lustig. Den första får gärna tas bort (kunde inte ändra i den)
Hur mkt tror ni att föräldrarnas åsikter och hur föräldrarna talar hemma påverkar hur barnen beter sig mot sin omvärld?
I min värld så kan jag inte förstå att vissa föräldrar faktiskt inte är mer försiktiga med sina ord och även vissa åsikter när de har barn. Barn kan mobba varandra för det ena och det andra, även sådant som man inte trodde de hörde osv.
Jag läste i en annan tråd här på buke om att barn kan ju bli mobbade för att de har föräldrar som är låginkomsttagare, det var då jag ännu en gång kom ihåg vad som hände för några år sedan.
Min yngre bror som är lite speciell, tyst, otroligt snäll men en ensam varg som har svårt med kompisar och inlärning i skolan. Våra föräldrar som var/är höginkomsttagare och som syntes mkt i media hade på morgonen varit i tidiningen. De gjordes ett helt uppslag om dem i lokala tidningen ("wow" liksom..) Min bror går till skolan och jag kan lova er att han inte ens visste om att det stått i tidningen om dem. Första rasten händer det, en pojke skriker åt honom att han inte ska tro att han är ngt. Han svarar inte utan går åt ett annat håll. De skriker igen "J*vla rikemannaunge tror du inte att vi vet hur du är? Min farsa säger att din farsa skulle kunna hjälpa oss med lånen men de är ni väl för snåååla för" Sen får han stryk stängs in i ett bandymål och sparkas på från den öppna sidan. Efter detta fick han byta skola då han inte ville gå dit mer.
Han hade nu blivit ännu mer tyslåten och ville inte stöta sig med ngn, på nästa skola sliter de av honom jackan "hans farsa kan ju bara köpa en ny" och låser honom ute i kylan, slänger hans böcker i en papperskorg och häller yoggi på dem. Inte just för att han är speciell utan för att han är en "jävla rikemannaunge", det är ju inte direkt så att han själv skröt om det, han gillar inte kläder och gick inte speciellt flaschigt klädd, han hade ju inga kompisar så han sa det inte till ngn.
Även jag fick min del av kakan, pikar och sådant men jag brydde mig inte så mkt och för min del var det inte så illa. Däremot ställde sig rektorn och sa inför alla (gick en speciell utbilding där det är ganska få elever men ändå inför 3 årsgrupper) att ekonomiska läget för vår utbildning gjorde att en viss sak skulle ställas in "såvida inte *piip*s pappa slängde in pengar och hjälpte till. Det var på skämt såklart, men inte speciellt roligt sådant. På ekonomi lektioner använde de ofta min pappa som exempel eftersom det var ju så kul när man kunde använde sig av ngn som alla kunde relatera till. Jag bad läraren att sluta med det men han skrattade mest och tyckte inte jag skulle vara så känslig, var stolt istället!
Min lillebror klarade inte mobbingen och fick gå om klass efter klass och slutligen så flyttade min familj från staden. Staden vi bodde i är ingen storstad men inte heller ngt liten håla. Ni har givetvis fått den nerkortade versionen och en ganska mild sådan. Det hela grundar sig alltså i föräldrar och vad de pratar om hemma, barnen snappade upp och gick på barnen till dem som föräldrarna pratade om. Om ngn nu försöker säga ngt annat så kan jag bara säga att jodå, de snappade upp och gav sig på just de barnen. Utredningar har gjorts och anmälningar och långa diskusser med inblandade, även föräldrar till exempelvis barnet som sa att hans pappa sagt att våra föräldrar skulle kunna lösa deras problem. Han menar att han inte tänkte på att hans son skulle ta det på allvar.
Min lillebror är fortfarande speciell och i mina ögon underbar, han har enstaka kompisar och han mår dåligt av den gamla mobbingen.
Ibland så undrar jag hur vissa föräldrar och vuxna tänker.
Hur mkt tror ni att föräldrarnas åsikter och hur föräldrarna talar hemma påverkar hur barnen beter sig mot sin omvärld?
I min värld så kan jag inte förstå att vissa föräldrar faktiskt inte är mer försiktiga med sina ord och även vissa åsikter när de har barn. Barn kan mobba varandra för det ena och det andra, även sådant som man inte trodde de hörde osv.
Jag läste i en annan tråd här på buke om att barn kan ju bli mobbade för att de har föräldrar som är låginkomsttagare, det var då jag ännu en gång kom ihåg vad som hände för några år sedan.
Min yngre bror som är lite speciell, tyst, otroligt snäll men en ensam varg som har svårt med kompisar och inlärning i skolan. Våra föräldrar som var/är höginkomsttagare och som syntes mkt i media hade på morgonen varit i tidiningen. De gjordes ett helt uppslag om dem i lokala tidningen ("wow" liksom..) Min bror går till skolan och jag kan lova er att han inte ens visste om att det stått i tidningen om dem. Första rasten händer det, en pojke skriker åt honom att han inte ska tro att han är ngt. Han svarar inte utan går åt ett annat håll. De skriker igen "J*vla rikemannaunge tror du inte att vi vet hur du är? Min farsa säger att din farsa skulle kunna hjälpa oss med lånen men de är ni väl för snåååla för" Sen får han stryk stängs in i ett bandymål och sparkas på från den öppna sidan. Efter detta fick han byta skola då han inte ville gå dit mer.
Han hade nu blivit ännu mer tyslåten och ville inte stöta sig med ngn, på nästa skola sliter de av honom jackan "hans farsa kan ju bara köpa en ny" och låser honom ute i kylan, slänger hans böcker i en papperskorg och häller yoggi på dem. Inte just för att han är speciell utan för att han är en "jävla rikemannaunge", det är ju inte direkt så att han själv skröt om det, han gillar inte kläder och gick inte speciellt flaschigt klädd, han hade ju inga kompisar så han sa det inte till ngn.
Även jag fick min del av kakan, pikar och sådant men jag brydde mig inte så mkt och för min del var det inte så illa. Däremot ställde sig rektorn och sa inför alla (gick en speciell utbilding där det är ganska få elever men ändå inför 3 årsgrupper) att ekonomiska läget för vår utbildning gjorde att en viss sak skulle ställas in "såvida inte *piip*s pappa slängde in pengar och hjälpte till. Det var på skämt såklart, men inte speciellt roligt sådant. På ekonomi lektioner använde de ofta min pappa som exempel eftersom det var ju så kul när man kunde använde sig av ngn som alla kunde relatera till. Jag bad läraren att sluta med det men han skrattade mest och tyckte inte jag skulle vara så känslig, var stolt istället!
Min lillebror klarade inte mobbingen och fick gå om klass efter klass och slutligen så flyttade min familj från staden. Staden vi bodde i är ingen storstad men inte heller ngt liten håla. Ni har givetvis fått den nerkortade versionen och en ganska mild sådan. Det hela grundar sig alltså i föräldrar och vad de pratar om hemma, barnen snappade upp och gick på barnen till dem som föräldrarna pratade om. Om ngn nu försöker säga ngt annat så kan jag bara säga att jodå, de snappade upp och gav sig på just de barnen. Utredningar har gjorts och anmälningar och långa diskusser med inblandade, även föräldrar till exempelvis barnet som sa att hans pappa sagt att våra föräldrar skulle kunna lösa deras problem. Han menar att han inte tänkte på att hans son skulle ta det på allvar.
Min lillebror är fortfarande speciell och i mina ögon underbar, han har enstaka kompisar och han mår dåligt av den gamla mobbingen.
Ibland så undrar jag hur vissa föräldrar och vuxna tänker.
