Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

[FrDrake]

Jag har varit mörkrädd hela mitt liv tyvärr. Jag tror inte på spöken eller dylikt, men ändå är jag rädd för diverse monster. Mest när det är mörkt, men ibland även i fullt dagsljus (om jag är själv på en isolerad plats med kuslig stämning). Är jag ensam hemma har jag alltid en lampa i hallen utanför sovrummet tänd på natten, trots att jag bor i lägenhet i stan.

Jag och min sambo har letat hus i över ett år, och nu har vi eventuellt hittat ett passande. Vi vill inte ha några grannar nära inpå, och det stämmer verkligen in på det här huset. Men jag vet inte om jag vågar bo där?! När min sambo är hemma är det inget problem, men han sover borta några nätter per månad. Huset ligger utan grannar inom synhåll och still del omgärdat av mörk granskog. Åt ett håll är det dock öppet fält. Det är ca 500 m till närmsta granne och 2 km ner till landsvägen.
Jag vill ju egentligen bo utan grannar, men samtidigt är jag rädd för att jag skulle vara vettskrämd varje gång jag är ensam och därmed vantrivas och ångra köpet. Jag har svårt att tänka rationellt när jag är rädd, utan skrämmer istället upp mig själv mer och mer.

Är det någon annan mörkrädd som köpt hus som ligger såhär "isolerat"? Hur har det funkat för er? Vande ni er? Eller finns det någon som botat sin mörkrädsla helt genom t ex terapi?

 

[bettysmatte]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Jag hade nog inte gillat det, tror jag. Är också ganska mörkrädd, trots att vårt hus ligger precis intill stor väg och numera med grannar precis rakt över vägen. Annars finns närmsta grannar ca 300 m iväg ungefär. Men jag klarade mig faktiskt riktigt bra när maken åkte iväg på en resa under nästan 3 veckor. Det gick över förväntan bra. Visserligen har vi två stora hundar som höll mig sällskap. Lite grann tror jag att det beror på hur du känner för huset. Jag har, från allra första början, känt mig väldigt trygg i vårt hus. Det är en bra atmosfär och stämning i huset helt enkelt, och jag har alltid mått bra här.

 

[mamman]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Jag är inte mörkrädd - tvärtom. Bor på landet där det är mörkt, och tryggt.

Kan du inte få någon hjälp mot din rädsla? Trist om ni inte kan uppfylla er dröm för att du är rädd, eller om du mår dåligt trots att du egentligen vill bo på landet.

Tänker man rationellt (vilket man inte gör när man är rädd - jag vet) så är det betydligt mindre osäkert där det är lite folk = mörkt = på landet jämfört med i stan där det är mycket folk = upplyst = i stan. Tror dock att du kan vänja dig vid mörkret och tystnaden på landet. Lycka till!

 

[Enya]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Jag hyr hus på landet och är mörkrädd och har så varit större delen av mitt liv. Jag bor dock så att jag har åkrar runt mig vilket ju gör stället väldigt öppet. Jag drar mig för att gå ut på kvällen, men insåg fort att hundar inte behöver ha några långrundor på kvällarna när det är mörkt om jag ensam ska ut med dem. Sånt kan man ta med sällskap eller när det är ljust.

Är man trygg i huset tror jag det skulle funka att bo på landet så som du vill göra. Jag är trygg i mitt hus, men jag tittar inte på skräckisar. "The Walking Dead" tittar jag på men då ser jag till att hundarna varit ute först så jag inte ens behöver öppna ytterdörren igen. Annars så går skräckfilmer och sånt bort för mig. Jag är för rädd.

 

[gubbtjyv]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Mörkret är inte farligt.. bor mitt i skogen kolsvart men de är rätt skönt. Råbocken skäller då och då

Det är nog betydligt större sannolikhet att träffa på monster i staden än i skogen..men det sägs ju att man ska utmana sina rädslor...

Många tycker de går okey med tex en hund . kanske kan de göra något..

Lycka till du fixar det..

 

[Petruska]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

OM du verkligen vill bo på landet trots att du är så mörkrädd, så vore det kanske idé att kolla upp om du skulle kunna få hjälp med mörkrädslan? Du kan ju tex ringa någon kbt-terapeut och fråga om det skulle kunna funka. Det kan ju vara värt en kostnad att bli av med en rädsla som hindrar dig i livet, tänker jag.

Själv är jag inte mörkrädd, men jag tycker att det känns så deppigt att sitta ensam i ett stackars hus som försöker lysa i mörkret på landet. Det tolkar jag dock snarare som att jag inte vill bo på landet, än som att jag vill men inte riktigt vågar. Ja, för att belysa skillnaden, då.

 

[Skjøldur]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Jag ær inte mørkrædd. Jag går långpromenader mørka hørstkvællar och hør naturens ljud utan att vara det minsta rædd. Men jag har en kraftig gårdslampa hemma før jag tycker det ær skønt att se vad som finns mellan huset och vægen. Många andra nøjer sig med sådanadær som tænds med rørelsedetektor. Jag vet inte om några extra lampor som du bara har på då din man ær borta skulle ræcka, i så fall ær det ett så enkelt tips att du nog tænkt på det sjælv. Kognetiv terapi ska visst vara bra. Men jag har hørt ett føredrag om hypnosterapi. Det var på St Lukas stiftelsen. Han som høll det sa att han kunde bota næstan alla med fobier och de flesta behøvde inte många behandlingar. Men gå inte till någon "glad amatør" och bli hypnosiserad. Hypnos ær ett kraftfullt verktyg så det ær viktigt att den som håller i den ær psykoteraput och har ett gott hjærta.

 

[Tassetass]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Min mamma var vansinnigt mörkrädd och hon klarade livet på landet. Nu bor min syster i samma hus som mamma bodde i och även systern min är mörkrädd. Hon har delvis löst problemet genom att belysa gården så till den grad att vi är rädda att flygplan ska missta uppfarten för en landningsbana.

 

[AgentCarter]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Belysning, stor hund och så går man inte ut när det är mörkt så klarar kan sig

 

[bettysmatte]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Många andra nøjer sig med sådanadær som tænds med rørelsedetektor.

En sådan hade skrämt slag på mig! Varje gång den hade tänts hade jag tänkt: "Hjälp!! Vad är det nu som kommer?"

 

[Blueberry]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Jag är inte direkt den som är jättebekväm i mörker, och vi bor på landet.
Det finns dock gatubelysning på rimligt avstånd, och jag ser till att ha jäkligt bra ficklampor.

 

[skiesabove]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Jag var ganska mörkrädd, tills jag flyttade till ett hus (på landet) där jag kände mig trygg. Tänder fortfarande lampor "i onödan", men är aldrig särskilt rädd. Kan gå ut till bilen i mörket och så, känns aldrig otryggt fast det är becksvart runt om huset.

Snälla spöken brukar jag kalla det för ibland ^^. Har till och med fått huset "inspekterat" av en knasig granne på fyllan som ville komma in och ner i vår källare för att dom hört att det spökade, men hon kom också upp och hävdade bestämt att det bara fanns snälla spöken där .

Min poäng är: ja, man kan bo på landet fast man är mörkrädd, om du känner dig trygg i huset och på din mark.

 

[DarkInNight]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Min poäng är: ja, man kan bo på landet fast man är mörkrädd, om du känner dig trygg i huset och på din mark.

Håller med!
Jag var betydligt mycket mer mörkrädd i mitt förra hus som låg i ett villaområde mot nuvarande hus på landet :-)

Men mer eller mindre mörkrädd kommer jag nog alltid vara.

 

[FrDrake]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Tack för alla svaren! Jag inser att jag inte kan låta en larvig rädsla hindra oss från att bo som vi vill. Vi ska be om att få kolla på huset en gång till (finns inga bud lagda än) och känns det fortfarande rätt slår vi till. Sen får jag försöka vänja mig vid mörkret. Klarar jag inte av det på egen hand får jag väl testa KBT eller liknande.

Tyvärr har vi inga husdjur, en hund hade säkert hjälpt annars. Utomhusbelysning hjälper nog i viss mån, för att flytta bort mörkret från huset lite (men för guds skull inte styrd av rörelsesensor, precis som någon annan skrev skulle jag få en hjärtattack varje gång den slogs igång). Bilen är en stor trygghet för mig, så att ha den parkerad nära huset skulle nog också hjälpa. Men som sagt, ta tag i rädslan och sluta låta den bestämma över mig är steg ett.

 

[Brisa]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Jag separerade för några år sedan och bodde själv kvar i huset ett år. Ett tre våningar högt knarrande hus från 1930. Och jag har alltid varit mörkrädd, så pass att när jag var ensam hemma var tvungen att kika igenom huset när jag kom hem för att kunna somna. Men när jag blev ensam så var jag helt enkelt tvungen att inse att det inte funkade längre, jag var tvungen att sluta hispa upp mig om det knarrade på kvällen, sluta tro att det stod mördare i källartrappen och låg odjur under sängen... Annars riskerade jag helt enkelt att få hjärtinfarkt. Jag var tvungen att lägga av.

Och vet du, det funkade verkligen! Jag är idag mycket tryggare med mörker och med att vara ensam. Jag behöver inte ha alla lampor tända eller kolla i garderoberna. Hittade liksom tryggheten i mig själv, för att jag var tvungen. Jag ser dock absolut inte på skräckfilmer längre, de skulle nog trigga igång rädslan...

 

[TinyWiny]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Jag tror det beror på vad för mörkrädsla man har. Jag var som barn mörkrädd ändå tills min barnsliga hjärna kom på att det jag inte kan se kan inte heller se mig. Under en del av min barndom bodde jag i ett mycket dystert hus. Mina föräldrar bor kvar där och jag verkligen avskyr att vara där och det är inte enbart för att vi inte går ihop mina föräldrar och jag utan huset är verkligen dystert med många svåra minnen i väggarna. Det spökar och suckar och det är som om det hela tiden försöker separera sig ifrån utbyggnaden och ombyggnationerna. Man hör tydligt dunket ifrån vävstolarna som en gång stod på vinden. Jag har hela min barndom bott på landet i olika hus som har varit spöklika men trots det kunde jag inse redan som barn att mörker inte är något att vara rädd för. Idag bor vi långt ute på landet och jag är ensam långa perioder då min sambo ligger ute på jobb i en vecka eller två i taget. Jag kommer oftast på mig själv att jag har glömt att tända utebelysningen och det är ofta som det är helt svart runt omkring mig och det är bara datorn som lyser upp. Det gör mig inget alls faktiskt. Enda anledningen till att jag tänder är för att jag inte ser annars och då tänder jag bara där jag ska gå så att jag slipper gå in i väggen för det gör så ont.

Sedan finns det de som försöker övertyga sig själva, som springer och tänder lampor överallt och som verkligen mår dåligt för att det är mörkt. Är man sådan så tror jag att det är väldigt svårt att bo på landet och särskilt då att vara ensam hemma. Jag har en bekant som verkligen verkligen vill bo på landet och hon har i omgångar försökt men det slutar alltid med att de säljer huset och flyttar in till stan igen och då helst till lägenhet. Detta trots att husen de har bott i har legat i byar med tätt mellan husen och inte som vårat som ligger helt ensamt med ca 3-400 meter till närmaste granne. Hon klarar verkligen inte av att vara ensam och absolut inte i mörker och det är svårt att alltid planera så att en vuxen inte ska behöva vara ensam hemma.

Man ska ju inte gå igenom livet och må dåligt och jag tycker inte heller att man ska begränsa sig pga sina rädslor utan söka den hjälpen som finns för dem och utmana sig själv.

 

[Tacitus]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Men du ska inte vara rädd för mörkret - Du ska vara rädd för det som finns i mörkret

Skämt åsido så är ju mörkret många gånger en vän snarare än en något att frukta. I mörkret ute på landet har du avsevärt mycket större möjligheter att komma undan en gärningsman jmf med den upplysta staden där du ändå inte kan förvänta dig att få någon hjälp.

Dessvärre handlar det ju ofta om känslor snarare än logiskt tänkande.

Några rejäla halogenstrålkastare kan ju hjälpa en del eller kanske någon form av terapi.

 

[lady_vip]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Det är ju något man måste bestämma sig för, att man inte vill vara rädd för mörker. Jag var nog en 10-12 när jag bestämde mig för det, vi bodde mitt på landet utan någon gatbelysning så långt ögat kan se. Går man bara ut i mörkret och sätter sig och lyssnar och lägger märke till att allt som sker i mörkret är ungefär detsamma som sker i ljuset så tror jag man kan avdramatisera det ganska bra.

Själv tycker jag inte om att vara i upplysta utrymmen när det är mörkt, det innebär ju att jag syns, men jag kan inte se vad som finns utanför. Så jag vet inte om jag hade velat ha massa lampor/belysning överallt ute.

 

[Fan of Bill]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Men du ska inte vara rädd för mörkret - Du ska vara rädd för det som finns i mörkret

Jo, det är ju det man är Fast det kallas mörkrädd.

 

[osisin]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Nu svarar jag inte på din fråga men en tanke jag fick av det du skrivit ; Undrar om du är så trött på din rädsla att du helt enkelt innerst inne vill konfrontera den? (jag vet att jag själv funkat så i vissa situationer, har målat in mig i ett hörn för att tvinga mig att reda ut vissa saker..)
Jag tror att du kan om du vill är väl vad jag försöker säga :-)