Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

[GerdOs]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Jag är fruktansvärt mörkrädd, det har jag varit så länge jag kan minnas. Jag har också väldigt livlig fantasi, ingen bra kombination. Jag är uppväxt på landet och bor fortfarande på landet men i ett annat hus.

Efter att vi flyttade hit känner jag att jag kan hantera min mörkerrädsla, främst tack vare att jag känner mig fullständigt trygg i mitt hus och mitt närområde.
Jag brukar undvika att vistas utomhus när det är mörkt men har under hösten till och med börjat vara ut på löpturer sent på kvällen (dock endast längs vägar, utrustad med pannlampa och telefonen i högsta hugg och med hjärtat i halsgropen). Dessutom tittar jag aldrig, ALDRIG, på "hemska" filmer eller serier eftersom jag vet att det triggar igång min fantasi och rädsla.

 

[Petruska]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

KL

Jag blir nästan ledsen av att läsa hur många som är mörkrädda hemma där de/ni bor.

Det verkar rätt hemskt att vara så rädd i sin hemmiljö. Om jag hade varit rädd där jag bor, hade jag tolkat det som att jag borde bo i någon annan typ av miljö (tror jag i alla fall).

Vintertid är det ju mörkt nästan hela tiden (lite mindre illa om det är snö, men det är det ju inte hela den mörka tiden och inte i hela landet varje år).

 

[GerdOs]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Jag kan bara svara för mig själv men för mig gör miljön ingen skillnad, det är mörkret (eller det som döljer sig i mörkret) jag är rädd för. Jag har bott några år i en större stad och jag var precis lika rädd i den miljön, trots upplysta gator. Mörkret fanns ju ändå runtomkring mig. Jag gick nästan aldrig ut ensam, var jag tvungen att gå ut själv om kvällen pratade jag i telefon med någon.

Nu kan jag hantera min rädsla eftersom jag är trygg i mitt hus/ min närmiljö, ändå händer det nu som då att min fantasi spelar spratt med mig. Dagtid har jag inga som helst problem med mörkret eftersom jag kan tänka rationellt då men när det väl blir mörkt är det inte lika enkelt för mig att vara rationell.

 

[Passion]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Går aldrig ut på promenad när det är mörkt om inte sambon är hemma. Har alltid pannlampa med mig men har inte på den i rädsla för att se ett eller flera par lysande ögon jag inte vill se..

Det här är en av mina största rädslor! När jag rastar hunden på kvällen vågar jag aldrig ha med lampa utan det känns tryggare att gå utan för då "försvinner" jag ju i mörkret och slipper dessutom se alla monster!
Sambon tycker jag är knasig som är så rädd och samtidigt knallar runt i totalt mörker. Men tänk om det skulle hasa fram en läskig zombie mitt i allt

Vi bor i ett flera hundra år gammalt hus, från början var jag väldigt rädd faktiskt... Men då kändes det inte heller som mitt hem.
Nu kan jag till och med gå upp på läskiga vinden helt själv och leta efter saker.

Ett tips är att lära känna omgivningen och att boa i dig ordentligt i huset. Mysiga kuddar, doftljus, sköna fluffiga mattor och mjuka vänliga tavlor. Sätt upp foton på alla du älskar och gör huset till ditt!

Musik eller tv kan vara skönt att ha på i bakgrunden för då hör man inte alla små ljud överallt.
Känner jag mig iakttagen brukar jag tänka " Ni skrämmer inte mig, jag är inte rädd!" Det funkar ibland...

Dessutom har jag lite knasiga ritualer för mig. Jag brukar tända salvia och gå runt i hela huset, i varenda hörn, och be en bön. Jag säger åt alla negativa energier att försvinna och ber om ett lugnt och harmoniskt hem. Ibland när det behövs fyllas på kan jag ta rökelse och göra samma sak. Vet ej om det hjälper men i min hjärna blir det lite lugnare.

Jag skulle nog tycka att det är värt ett försök.

 

[FrDrake]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Tack igen för alla svar. Det verkar ju som det funkar för de flesta att bo på landet, trots mörkrädsla.

Imorgon kväll ska jag ta en joggingrunda (med pannlampa) i skogen där huset ligger, för att känna lite hur det känns i skogen där.

 

[Petruska]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Jag kan bara svara för mig själv men för mig gör miljön ingen skillnad, det är mörkret (eller det som döljer sig i mörkret) jag är rädd för. Jag har bott några år i en större stad och jag var precis lika rädd i den miljön, trots upplysta gator.

Nej, om man är rädd var man än befinner sig, hjälper det ju inte att byta miljö.

Men jag uppfattar ändå - med rätt eller orätt - att flera inlägg i tråden handlar om rädsla i/för det mörker som finns på landet, och som faktiskt inte finns i städer. För mig låter det fruktansvärt att behöva ha en massa strategier för att inte vara rädd när man är ensam på kvällarna.

Jag hade helt klart varit redo både att flytta och att prova ungefär vilka terapiformer som helst för att slippa leva med sådan rädsla.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

*kl

Har nu läst tråden och känner igen mig i mkt.

Jag slutade titta på rysare och liknande redan som 14-åring eftersom jag blev helt paralyserad efteråt. Inte just under själva filmen, utan så fort jag blev ensam kvälls- eller nattetid. Har legat vaken i mina föräldrars hus många nätter för att jag varit för rädd för att sova om jag varit ensam hemma. Och det är ändå ett hus där jag känner mig helt trygg och allitd gjort.

Att sova borta är jättesvårt för mig. Nu menar jag inte att åka på semester med pojkvän eller familj men så fort jag är någonstans och ska sova ensam i ett rum är första natten nåt att räkna med som vaken. Jag sover skitdåligt, vaknar hela tiden, vågar inte släcka lampan och störs av ljuset. Jag känner liksom att jag måste ha koll så att inget händer när man blundar.

Jag tror inte att det är mörkret i sig jag är rädd för. Men jag är sjukligt rädd för spöken och liknande oförklarliga saker. Bara tanken på att köpa ett hus och inte veta att det är spökfritt...
Detta är ganska handikappande, ja. Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken. Jag är periodvis bättre och sämre, antagligen har det att göra med hur mottaglig jag är för saker som stress och grubblerier. Har jag hunden är det okej, men den har jag inte sedan 1,5 år tillbaka vilket gör att när jag är i min egen bostad kan jag knappt sova på nätterna. Sedan måste jag åka till pojkvännen och "vila upp mig"

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

KL:
Jösses vad jobbigt det måste vara att inte kunna sova varsomhelst, jag har ju sovit på dom mest "underliga" platser, bla. denna som är en berganläggning långt ner i urberget någonstans i Sverige och där var jag helt ensam. Jag sover jättebra därnere, precis som på alla andra platser.

 

[Brisa]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Jag tänkte detsamma, jättejobbigt att inte kunna sova! Även om jag varit väldigt mörkrädd, så har jag alltid sovit gott var jag än varit. Men jag hade nog aldrig kommit på tanken att sova ensam på ett sånt ställe..! Har jag sällskap däremot, så gärna. Planerar att sova ute i skogen i vinter med en vän, i bara sovsäck i snödriva. Och det är inget problem alls, i sällskap är jag inte ett dugg rädd utan det känns bara som ett trevligt litet äventyr.

Han tror iofs att min trygghet består i att jag springer fortare och att han har smakligare kött...

 

[stjarnhimmel]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

*OT*

Jag är lite nyfiken på att få veta VARFÖR man är mörkrädd och hur det kommer sig.

Jag är nog enbart rädd för att det ska finnas människor där som vill en illa, våld, våltäkt, mord. I mörker känns det som den rädslan blir större, antagligen för att det känns som man inte har lika stor koll.
Har inte samma rädsla i städer då det känns som det fínns fler människor omkring. Min syster hade inbrott nyligen,då blir ju inte rädsla mindre.

 

[FrDrake]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

*OT*

Jag är lite nyfiken på att få veta VARFÖR man är mörkrädd och hur det kommer sig.

Jag tror det är för att man inte kan VETA vad som finns i mörkret. Man ser inte, man hör konstiga saker och vips så drar fantasin igång. Jag är ofta rädd i situationer där jag inte har kontrollen, t ex när jag åker flygplan, och mörker har jag inte heller kontrollen över. Även om jag tvingar undan det genom att tända en lampa så är det runt omkring och kan dölja vad som helst.

Men i mitt fall är nog anledningen i grund och botten att min mamma är mörkrädd och har låtit det "smitta av sig" på mig och min syster.


Idag har skogen och jag i alla fall klarat springtestet, i läskigaste tänkbara väder (dimma). Åkte dit och parkerade bilen i mörkret, sprang med pannlampa ett par kilometer och var inte rädd en enda sekund Så det lutar åt att vi kommer köpa huset.

 

[Enya]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

KL

Jag blir nästan ledsen av att läsa hur många som är mörkrädda hemma där de/ni bor.

Det verkar rätt hemskt att vara så rädd i sin hemmiljö. Om jag hade varit rädd där jag bor, hade jag tolkat det som att jag borde bo i någon annan typ av miljö (tror jag i alla fall).

Vintertid är det ju mörkt nästan hela tiden (lite mindre illa om det är snö, men det är det ju inte hela den mörka tiden och inte i hela landet varje år).

Jag skulle känna samma sak i en stad faktiskt. Kanske till och med mer mörkrädd i en stad. Där är ju människor! Det händer så mycket i dagsljus och ännu mer när det är mörkt och det finns alltid människor som vill skada andra människor. Även om det inte är speciellt troligt att just jag skulle råka ut för något i en stad så FINNS risken faktiskt där. Människor är inte snälla alla gånger.

Jag har lättare att röra mig här på landet ensam ute än i staden ensam, när det är mörkt alltså. Här kan vad som helst hända, ingen hör mig skrika och hjälp skulle jag inte få på timmar. I en stad hör alla mig skrika, ingen bryr sig och hjälpen kommer aldrig eftersom var och en "sköter sitt" istället. Men jag går alltså helst inte utanför dörren när det är mörkt. Inte ens för att hämta tvätten i källaren, det får bli i morgon när det är ljust!

Jag har livlig fantasi. Jag drömmer mycket mardrömmar i perioder. I natt kröp det i kroppen så fort jag blundade. Ett halloweenpyssel hängde och gungade hela tiden. Det blåste inte in eller så så det fanns ju verkligen inte nån anledning till att gunga, så jag kunde inte få ro när jag såg det. Jag gick upp och slet ner det till slut. Det finns säkert en alldeles logisk och vetenskaplig förklaring till det, men just i natt kunde jag inte tänka logiska och vetenskapsliga tankar. Då tänkte jag bara tankar på ondsinta små väsen!

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Men jag hade nog aldrig kommit på tanken att sova ensam på ett sånt ställe..! Har jag sällskap däremot, så gärna. Planerar att sova ute i skogen i vinter med en vän, i bara sovsäck i snödriva. Och det är inget problem alls, i sällskap är jag inte ett dugg rädd utan det känns bara som ett trevligt litet äventyr.

Att jag sover där beror bara på att jag har nåt att utföra och sover i skogen ensam gör jag lite då och då, likadant på öarna när jag är ute och paddlar. Det finns inget så härligt som att somna vid vågskvalpet.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Jag har livlig fantasi. Jag drömmer mycket mardrömmar i perioder. I natt kröp det i kroppen så fort jag blundade. Ett halloweenpyssel hängde och gungade hela tiden. Det blåste inte in eller så så det fanns ju verkligen inte nån anledning till att gunga, så jag kunde inte få ro när jag såg det. Jag gick upp och slet ner det till slut. Det finns säkert en alldeles logisk och vetenskaplig förklaring till det, men just i natt kunde jag inte tänka logiska och vetenskapsliga tankar. Då tänkte jag bara tankar på ondsinta små väsen!

Precis så är det för mig. Jag kan inte tänka logiskt och vetenskapligt på nätterna när jag är lite småtrött och ser spöken i alla rörelser som finns. Blundar jag tror jag ju att saker ska hända som är ännu värre än om jag håller koll och ser.

Det värsta som hände mig i nuvarande bostad var när hunden började stirra och följa nåt med blicken. Jag blev hysterisk och grinade och var tvungen att gå ut. Efter det som jag inte ordentligt på flera veckor/månader.

En gång tidigare i år vaknade jag kl 1 på natten av nån dröm och hade en känsla av att nåt fanns där. Antagligen ett resultat av att jag inte kunde tänka logiskt och vetenskapligt. Eftersom jag skulle upp kl 5 insåg jag att jag måste sova, så jag packade ihop och gick ut och tog bilen hem till min pojkvän vid 2.30. Tur att han inte är lika rädd för allt som jag, så han tog det med ro att nån kom insmygandes i mörkret mitt i natten...

 

[Brisa]

Sv: Mörkrädd och hus på landet, funkar det?

Det är absolut nåt speciellt med vatten, somna och vakna till havets doft och ljud! Men inte ensam, det är jag för feg för. I sällskap sover jag hur tryggt som helst. Ologiskt javisst...