Motbetinga eller inte?

[Golden_Heart]

Vad funkar bäst för er vid olika möten? Motbetinga och sedan belöna eller säga till på skarpen vad som är acceptabelt eller inte?
Många anser att man inte ska säga till utan motbetinga istället och låta hunden själv komma underfund med på avstånd att hunden eller vad det nu är som den skäller på inte är något.
Hyssar ni åt en hund som skäller eller försöker ni motbetinga tills att den blir tyst?
Hur motbetingar ni en lös hund?
Hur tar ni era ibland reaktiva hundar?

 

[Nota]

Lär hundarna ett godisord/kontaktord och använder det vid hundmöten och belönar när hunden passerar. Reaktiva hundar väljer jag att gå undan ordentligt om möjligt. Tror inte det fungerar att bråka med sina hundar i sånna situationer isåfall får man nog vara rejält arg eller elak för att inte hunden ska tro att vi bråkar tillsammans mot den andra hunden

 

[Nota]

Kommer en lös hund fram låter jag dom hälsa på dem sålänge inte hunden kommer fram och är stel som en pinne så klarar mina hundar att hälsa på hunden då dom själva inte är ute efter bråk.
Har som tur är aldrig varit med om en lös arg hund och skulle nog få fullständig panik då jag har flera små hundar. Vem ska man rädda liksom :/ är väl bara försöka fånga den så gott man kan och försöka få ett koppel om halsen på den så man kan "strypa" den direkt.

 

[Wingates]

Vad funkar bäst för er vid olika möten? Motbetinga och sedan belöna eller säga till på skarpen vad som är acceptabelt eller inte?
Många anser att man inte ska säga till utan motbetinga istället och låta hunden själv komma underfund med på avstånd att hunden eller vad det nu är som den skäller på inte är något.
Hyssar ni åt en hund som skäller eller försöker ni motbetinga tills att den blir tyst?
Hur motbetingar ni en lös hund?
Hur tar ni era ibland reaktiva hundar?

Beror helt på hund. Jag korrigerar ammo när han gör utanför men ger honom även en annan uppgift att utföra.
Men det är ju för att jag vet att han inte är osäker utan antingen för att han är överladdad alt arg på annan hane. En osäker hund hade jag arbetat mer med arbetsuppgift eller motbetingning.

Har honom aldrig lös med andra hundar som han inte känner, risken är ju att han skulle skada dem så.
Jag har däremot fått hissa upp honom i halsbandet ett par gånger för att andras lösa hundar kommer och det gör mig vansinnig varenda gång.

 

[dobbis]

Jag har aldrig haft problemet,troligen för att jag i tidigt skede nejar sådant,hatar skällande hundar!
Mina går lösa mestadels, dom kallas in o jag ber dom stanna eller sitta ner,är det känd hund så får dom göra som dom vill.
Främmande hund som kommer rusande ryter jag åt samtidigt som jag skriker på ägaren o föser in mina hundar bakom mig i den mån det går.

 

[Fruentimber]

Det beror ju helt på hund och varför den är reaktiv?
Blir omöjligt att svara på frågan när flera faktorer kan spela in.

 

[Golden_Heart]

Motbetinga eller skallerträna?

"läget:" reaktiv hund på Clomecalm & Zyklene , hundpsykolog anser Motbetinga bäst.
Hunden går super på rallylydnads kurs och går lugnt på promenaderna i hemstaden med mest problem med hundmöten, om någon stannar för nära för att prata eller om någon smyger fram.
I staden där psykologen bor ca 1,5 timme med bil, där reagerar hunden superkraftigt mot psykologen som tillåter det kraftiga skällande och vill att det ska Motbetinga mot detta. Minst halva tiden så skäller hunden under träning med psykolog.
Hunden behöver medicinen, men känns jobbigt när hunden reagerar så häftigt.
Hunden har super lång inkörs port för människor, detta mycket pga händelse som valp vid tre veckor undertiden som gatuhund.
Hemma är hunden en kelgris o knähund.

Obs: kommentarer om normalt för gatuhundar behövs inte. I samma familj finns en jämnårig, samma shelter annan början som är super.

 

[Bulldoozer]

Just nu är det att försöka ha avstånd och gå undan då jag har fyra hundar varav en är i slyngelåldern och moffar utan anledning, den äldsta tiken lägger gärna också in ett moff om man inte har koll på henne och drar igång de andra.
Har jag dem en och en eller två så tycker jag fot eller att ge dem en uppgift fungerar bäst om man passerar hund de reagerar på.

 

[Sofie.S]

Har en stor unghane som är full av hormoner och han har visat ett oönskat beteende med andra hanhundar av större ras.
Första gången han morrade åt en annan hanhund var när han lekte med en annan unghane - såg ganska snabbt att han ville möta sin styrka så plockade bort honom från sammanhanget. Efter den händelsen ”utsätter” jag inte honom för sådana situationer med andra hanhundar - med förhoppning att detta ska försvinna med åldern och mognad.
Om vi möter en hanhund på promenad går jag undan och han får lägga sig. De få gånger han morrar säger jag bara ”nej” och han slutar.
Han kan umgås med hanhundar om han inte leker med dem.

 

[russinbulle]

Här beror det på läge, vad för hund vi möter och vilken typ av reaktion. Är det en läskig hund vi möter (finns en del otrevliga shitbulls här) ? eller är den en hund som dom bara inte gillar och vill mucka lite ?

Jag bor i ett hundtätt område och har en liten flock där individerna reagerar på olika saker/olika hundar. Gammel-tanten avskyr små tikar och kastrater, hanen kan reagera på vissa muppiga hanhundar och på "otäcka hundar". Ynglingen håller mest med dom vuxna ibland och ibland älskar hon alla. Så allt beror på situation. riggas flocken är det lättast stanna till och be o uppmärksamhet och belöna vid lugn. Blir någon enstaka individ uppjagad/butter så kan jag säga ifrån på skarpen.

 

[Snurrfian]

Motbetinga eller skallerträna?

"läget:" reaktiv hund på Clomecalm & Zyklene , hundpsykolog anser Motbetinga bäst.
Hunden går super på rallylydnads kurs och går lugnt på promenaderna i hemstaden med mest problem med hundmöten, om någon stannar för nära för att prata eller om någon smyger fram.
I staden där psykologen bor ca 1,5 timme med bil, där reagerar hunden superkraftigt mot psykologen som tillåter det kraftiga skällande och vill att det ska Motbetinga mot detta. Minst halva tiden så skäller hunden under träning med psykolog.
Hunden behöver medicinen, men känns jobbigt när hunden reagerar så häftigt.
Hunden har super lång inkörs port för människor, detta mycket pga händelse som valp vid tre veckor undertiden som gatuhund.
Hemma är hunden en kelgris o knähund.

Obs: kommentarer om normalt för gatuhundar behövs inte. I samma familj finns en jämnårig, samma shelter annan början som är super.

Vad tänker du annars att man ska göra? Här handlar det om att hitta ett sätt för hunden att hantera situationen. Skvaller, arbetsuppgift eller vad man nu tycker är lämpligt.
Min egen tycker mest att det är superroligt med andra hundar och blir exalterad, där fungerar ett nej och "nu ska vi göra det här"
Antingen litar man på den hundpsykolog man har valt eller så får man hitta en annan, att ifrågasätta medans träningen pågår blir ganska kontraproduktivt.

 

[Valptass]

Vi har en hund som har ganska stora problem med andra hundar. I hans fall tror jag det bottnar i osäkerhet och tråkiga erfarenheter, han är rädd att andra hundar ska komma fram till honom och visar då gärna direkt att det inte är önskat.

Vi har gjort något slags blandning typ? Vi har jobbat ganska mycket med kontaktövningar rent allmänt när vi är ute och har uppmuntrat skvaller på i princip allt som han höjer på ögonbrynen för. Andra hundar försöker vi undvika och hålla STORT avstånd till, så att han ska kunna hålla sig "över ytan" och inte pressas så långt att han inte är mottaglig för träning eller godis.

Vi går också en hundmöteskurs där vi har stort avstånd till varandra och då får han slicka på en tub mjukost när han tittar på de andra hundarna, eftersom slickandet är lugnande (och mjukosten god, förstås!). På kursen går vi en i taget emot de andra hundarna och när han börjar visa att det blir jobbigt (nosar på marken t.ex.) så vänder vi och ger honom avstånd igen. På kursen, där det är uppstyrt och kontrollerat, får han smälta intrycken i sin egen takt och hålla det avstånd han är bekväm med, vilket jag tror är guld värt för oss.

Vi har börjat se framsteg med vår träning, och han har senaste dagarna skvallrat på både hund och katt utan att bli det minsta upprörd (otänkbart för bara ett par månader sedan!). Aldrig har jag sagt ifrån på skarpen eller bett honom skärpa sig, jag vet ju att det är han som har det jobbigast av alla i de situationerna så det känns onödigt. Han är en ung hane men i hans fall är det definitivt inte en machograbb som vill hävda sig.

 

[Golden_Heart]

Vad tänker du annars att man ska göra? Här handlar det om att hitta ett sätt för hunden att hantera situationen. Skvaller, arbetsuppgift eller vad man nu tycker är lämpligt.
Min egen tycker mest att det är superroligt med andra hundar och blir exalterad, där fungerar ett nej och "nu ska vi göra det här"
Antingen litar man på den hundpsykolog man har valt eller så får man hitta en annan, att ifrågasätta medans träningen pågår blir ganska kontraproduktivt.

Din hund känns inte då som reaktiv, dvs gör utfall och skäller om tex hund kommer för nära eller reagerar om en stannar och pratar med dig.
Jag blev rekommenderad denna psykolog då hundens bror med samma problem har haft psykologen, men den hunden har inga problem med psykologen och visar ett annat lugn, tom sådant lugn mot psykologen att de egentligen inte kommit åt det reaktiva problemet vid hundmöten osv. Men brodern till den reaktiva tiken, är superlugn när de har träffat psykologen och har därför avslutat behandlingen innan de egentligen har kommit åt problemet.. (Att behandlingen avslutades efter att problemet inte var helt borta, fick jag reda på långt efter att jag börjat)
Den reaktiva hunden "kastrerad tik" har lång inkörningsport på personer speciellt män men också vissa kvinnor. Psykologen vill med motbetingande att hunden själv ska komma underfund med att saker inte är farliga. Just nu verkar det inte funka och tiken verkar inte tåla psykologen. I övrigt har hunden förändras oerhört bra, bara vissa saker som är lite trassliga. Den här psykologen anser att skvallerträning är bara cirkuskonster för en reaktiv hund. På snart ett halvår har tiken träffat psykologen 3 ggr varav två träningspass och ett utredningspass. Vid utredningen, låg hunden hyfsat lugnt och det var inga stora problem, men vid träningspassen så har mötet med psykologen varit katastrofal och det har påverkat hela passet. Psykologen har gått nära, ca 4 meter ifrån hunden och pratat med matte. Matte får inte säga något till hunden utan motbetinga bara med osttub, vilket inte funkar så där. Hunden skäller i princip hela tiden mot psykologen och gör flera utfall. Varje träningspass har varit ca 60 min, varav halva tiden har hunden skällt, gjort utfall mot psykologen. Detta är jobbigt, då hunden på promenader hemmavid kan uppföra sig.
Den reaktiva hunden gör oerhört bra ifrån sig på den rallylydnadskurs de går, men det viftade psykologen bara bort nonchalant som att det var normalt för reaktiva hundar att göra bra ifrån sig på kurser.
De psykologer nära var antingen lediga, sjukskrivna eller skulle läsa.
Det handlar inte om att ifrågasätta psykologens kunskaper utan hitta vad som kan funka för tiken och vad som sedan känns bäst.
Går det verkligen med att motbetinga, ändra en hunds känslor så att den accepterar hundmöten på en gång väg?

 

[BornAgain]

Det beror på - vad kan du göra med bibehållet förtroende. Är du en gammal bruksgubbe al a sjuttiotal kommer ju din (schäfer)hund skita knäck om du börjar med skvallerträning. Då är man hunden i en jobbig situation och så har husse blivit tokig.

Jag, som är en usel hundförare ,tog till mig av Anders Hallgren - säger man till med dålig timing/fel röstläge etc är det lätt hänt att hunden upplever tillsägelsen som att du också är upprörd och stöttar aggressionen. Illa timade tillsägelser kan också leda till vidskepelse (dvs tillsägelsen/straffet kopplas till fel stimuli). Dessutom finns ju risken att just de situationer hunden känner obehag inför verkligen blir obehagliga med en tillsägelse. Beror det oönskade beteendet på osäkerhet/rädsla så kan man därmed lätt förstärka beteendet. Så för mig personligen är motbetingning i regel att föredra.

Hallgren i yngre dagar var för tillsägelse och jag har i min närhet ekipage som det verkar fungera för. Tror man Per Jensen mfl så är positiv bestraffning (dvs att utdela ett straff vid fel) inte den bästa metoden.

 

[BornAgain]

Nu är det min timing som suger och då blir det mindre fel med motbetingning

 

[Stjärnklar]

Jag har en fd reaktiv hund!

Tog över henne som omplacering - reaktiv mot människor och hundar. Hon var verkligen livrädd för andra hundar.

Jag tänker som så att känslor inte är rationella, det är bättre att tänka KBT, dvs ändra beteendet så följer känslorna efter.

Det viktiga är att få ordning och reda på promenaderna samt att man snabbt kan få kontakt med hunden såfort den tar egna initiativ (tex jaga ett löv). Man måste öva på olika typer av störningar (hundmöten är bara en av alla störningar som man ska kunna hantera) tills man får till tekniken att få kontakt.

Sedan gäller det att träna och träna.

Detta har funkat för min reaktiva omplaceringshund.

 

[Red_Chili]

Din hund känns inte då som reaktiv, dvs gör utfall och skäller om tex hund kommer för nära eller reagerar om en stannar och pratar med dig.
Jag blev rekommenderad denna psykolog då hundens bror med samma problem har haft psykologen, men den hunden har inga problem med psykologen och visar ett annat lugn, tom sådant lugn mot psykologen att de egentligen inte kommit åt det reaktiva problemet vid hundmöten osv. Men brodern till den reaktiva tiken, är superlugn när de har träffat psykologen och har därför avslutat behandlingen innan de egentligen har kommit åt problemet.. (Att behandlingen avslutades efter att problemet inte var helt borta, fick jag reda på långt efter att jag börjat)
Den reaktiva hunden "kastrerad tik" har lång inkörningsport på personer speciellt män men också vissa kvinnor. Psykologen vill med motbetingande att hunden själv ska komma underfund med att saker inte är farliga. Just nu verkar det inte funka och tiken verkar inte tåla psykologen. I övrigt har hunden förändras oerhört bra, bara vissa saker som är lite trassliga. Den här psykologen anser att skvallerträning är bara cirkuskonster för en reaktiv hund. På snart ett halvår har tiken träffat psykologen 3 ggr varav två träningspass och ett utredningspass. Vid utredningen, låg hunden hyfsat lugnt och det var inga stora problem, men vid träningspassen så har mötet med psykologen varit katastrofal och det har påverkat hela passet. Psykologen har gått nära, ca 4 meter ifrån hunden och pratat med matte. Matte får inte säga något till hunden utan motbetinga bara med osttub, vilket inte funkar så där. Hunden skäller i princip hela tiden mot psykologen och gör flera utfall. Varje träningspass har varit ca 60 min, varav halva tiden har hunden skällt, gjort utfall mot psykologen. Detta är jobbigt, då hunden på promenader hemmavid kan uppföra sig.
Den reaktiva hunden gör oerhört bra ifrån sig på den rallylydnadskurs de går, men det viftade psykologen bara bort nonchalant som att det var normalt för reaktiva hundar att göra bra ifrån sig på kurser.
De psykologer nära var antingen lediga, sjukskrivna eller skulle läsa.
Det handlar inte om att ifrågasätta psykologens kunskaper utan hitta vad som kan funka för tiken och vad som sedan känns bäst.
Går det verkligen med att motbetinga, ändra en hunds känslor så att den accepterar hundmöten på en gång väg?

Kan inte hunden då få en uppgift vid hundmöten? Om det fungerar bra vid rallykurs så borde det ju kunna fungera bra under promenad också? De hundar jag haft som antingen varit livrädda och försökt fly, eller som försökt äta upp mötande hund vid hundmöten, har relativt snabbt kommit underfund med att det är helt ok med hundmöten så länge de fått vara på avstånd från mötande hund och har fått en uppgift att pyssla med. Allt eftersom har vi kunnat minska ner på hur mycket annan uppgift hunden behövt och sedan har det gått att passera lugnt utan konstigheter.

 

[Philosophia]

Vad funkar bäst för er vid olika möten? Motbetinga och sedan belöna eller säga till på skarpen vad som är acceptabelt eller inte?
Många anser att man inte ska säga till utan motbetinga istället och låta hunden själv komma underfund med på avstånd att hunden eller vad det nu är som den skäller på inte är något.
Hyssar ni åt en hund som skäller eller försöker ni motbetinga tills att den blir tyst?
Hur motbetingar ni en lös hund?
Hur tar ni era ibland reaktiva hundar?

Min ena som är rädd för andra hundar och tämligen reaktiv fungerar varken motbetingning i klassisk bemärkelse eller (så klart inte heller) tillsägelser. Hon är helt enkelt för spänd.

Det enda som har hjälpt är att lära henne strategier att hantera situationen. T.ex. så har hon upptäckt att om hon stannar för att äta godis/pyssla/lukta och vänder rumpan eller sidan till så minskar den andra hundens intresse för henne och hon känner sig tryggare. Vid hundmöten så kastar jag sonika godis åt sidan så att hon har något att pyssla med medan den andra hunden passerar. Man ser dock hur hon har stenkoll på vad den passerande hunden har för sig. Ibland kan jag se att hon är mer avslappnad och då kan det räcka med att jag påminner henne om att hon ska rota runt lite i grästuvorna och se cool ut medan det läskiga passerar. Man kan säga att vi ägnar oss åt någon form av hemmasnickrad blandning av avledning/skvallerträning/BAT.

 

[Snurrfian]

@Golden_Heart Jag tror kanske inte att enbart erbjuda något att äta fungerar, jag är mer för att erbjuda alternativt beteende, antingen som @Philosophia beskriver, eller skvallerträning, eller något annat som fungerar för hunden och föraren. Det verkar märkligt att enträget göra samma sak om och om igen utan att det blir någon förändring. De utbildade jag har träffat på har haft en arsenal av olika saker man kan prova just för att varje hund och förare är olika. Min hund reagerar väldigt olika om det är jag eller husse som är ute och vi behöver olika sätt att hantera det eftersom vi är olika som människor.

 

[Kenya]

Jag tycker att man kan låta bli att ryta ifrån till en upprörd osäker hund om man inte är säker på att den kommer förstå vad man menar.

En hund som sitter lugnt och plötsligt gör ett utfall, föralldel, den måste hindras fysiskt så däng den i backen för att avbryta. Ryt till. Gör den inte ett nytt försök var det hårt nog. Den har en chans att fatta iaf.

Så gör jag faktiskt vid utfall mot katter och ekorrar o dyl.

Men hundmöten ser sällan ut så. De brukar vara rätt komplexa, ur träningsperspektiv, och det känns taskigt att visa mitt missnöje med en hund som redan är osäker och inte vet vad den ska göra.

I det läget är skvallerträning bättre. Egentligen tycker jag skvaller är en för diffus uppgift för att tränas i svåra stunder. Jag har haft en del nerviga hundar och vill då hellre ha tanken "nu kommer nån, jag ska hämta mitt godis hos matte" än "nu ska jag varna matte". En osäker hund kan gärna få tro att jag har koll på alla vi möter
Minimal skillnad rent praktiskt men tror iställningen smittar av sig.

Ska man köra med krav tror jag "sitt" eller liknande är bäst. Då kan man ju ryta ifrån om hunden reser sig. Men sätter den sig skakandes och spänd som en fiolsträng utgår jag ifrån att det eftertryck som krävs för att korrigeringen ska nå fram är lite för mycket för min smak.

Skvallerträning från början tror jag i princip garanterat är nyttigt för fortsatta livet med hunden, även lite amatörmässigt genomfört. Korrigeringar vid hundmöten KAN funka men om det inte funkar effektivt så gör det mer skada än nytta, och kanske rentav stor skada.