Min sjuttielfte skola-jobbtråd. Men jag är så vilsen. Och så trött på det.
Är idag undersköterska. Har älskat det. Älskar fortfarande. Men blir utbränd igen och igen och igen och igen. Halva föräldraledigheten är slut nu och jag börjar känna ångest inför att gå tillbaka till jobbet. Eller att söka nytt jobb, igen. För det kommer ju sluta likadant oavsett. Belastningen är densamma överallt.
Jag MÅSTE göra nåt annat. Behöver läsa in Ma 2 och Sv 3 för att få grundläggande behörighet till högskola men det är inte en omöjlighet. Har csn kvar till 5 veckor och kan plocka sparpengar för sitt klara sista kursen.
Vad läser man på högskola om man;
- Vill ha rimlig arbetsbelastning - jag vill gärna JOBBA när jag är på jobbet. Inte sitta av tiden. Men vill komma ifrån situationen där jag springer med andan i halsen och släcker bränder hela dagarna och egentligen aldrig hinner göra det jag egentligen ska. Ojämn belastning över t ex veckan eller månaden funkar bra. Men inte intensivt jobb 24/7 halva året i sträck.
- Gärna möjlighet att jobba hemifrån. Idealet vore att kunna jobba hemifrån ett par dagar i veckan. Jag vill ha hund nämligen och då helst inte på dagis/dagmatte mer än vad vi träffar hunden hemma.
- Självständigt eller nära samarbete med kollegor spelar ingen roll - jag uppskattar bägge delar. Kul vore att iaf ha nån form av kontakt med kollegor/samarbetspartners etc.
- Inte jourer eller kväll-/nattarbete. Jag vill vara hemma med min familj och ha möjlighet till en fritid. Jag vill också ha en situation som jag kan upprätthålla även som ensamstående(jag har lärt mig hur snabbt livet kan ändras) med 3 barn i åldrarna dagis-tonåring. Vill ej ha små barn på nattis och har ingen som kan se efter mina barn på kvällarna. Jag måste alltså vara hemma då. Även som gift så har min man ett sådant arbete att han jobbar oregelbundna tider, därtill driver han ett företag vid sidan av som han ofta får göra sena kvällar pga tidsskillnader bl a.
- Behöver få ut minst 25.000 efter skatt. Helst mer förstås

- Jobbar jag som anställd vill jag ha min semester. På sommaren. Jag är evinnerligt trött på att få semestern avbruten eller bli ombedd att skjuta upp den och sen gå med dåligt samvete för att jag vägrat. Eller att inte veta om jag faktiskt får semester förrän ett par veckor före skolavslutningen(barnens skolor är skit irriterade på oss. De vill ha in sommarscheman för barnen redan i april. Och vi vet sällan om/när vi får semester förrän månadsskiftet maj/juni).
- Jag kan tänka mig att driva eget. Så länge jag kan vara hemma med barnen kvällar och nätter som sagt. Semester i 4 veckor är inte ett supermåste, bara jag kan varva ner under sommarlovet t ex genom att jobba undan i 2 veckor för att sedan vara nästan helt ledig i 2 veckor. Jag har aldrig drivit företag utan har alltid bara föreställt mig att det är typ omöjligt om man nånsin vill ha en ledig dag eller träffa sin familj.
Jag är duktig på språk och att skriva. Drömmer om att vara författare men är nog för lite "kulturmänniska". Dessutom är det för osäker inkomst under tiden jag har barn. Planerar att berika pensionen med lite skrivande istället, om jag nu nånsin har råd att gå i pension.
Har tittar på att jobba som tolk men kan dock bara svenska och engelska. Skulle gärna lära mig fler språk men som jag förstår kräver t ex tolkutbildningar att man redan kan språken mycket väl. Helt rimligt.
Enligt lärare jag haft i Sv 2 och Kommunikation så är jag en naturbegåvning på att föreläsa. Men jag har scenskräck och blir helt tom i huvudet när jag ska prata inför folk

De uppgifter jag haft där jag redovisar muntligt/föreläser har jag fått spela in och skicka till lärarna trots att det egentligen skulle göras "live" inför klassen.
Jag gillar organisation och matte men saknar väl naturlig talang tror jag. Det är intressant ändå! Det man inte kan det kan man lära sig!
Programmerare har jag kikat på, har en bok hemma som är läromedel i programmering 1. Verkar skitsvårt!!!
Tolk som sagt men det faller på språken. Hade annars varit toppen då jag gärna skulle spendera några år utomlands när barnen är stora och har kontakter i flera länder i södra Europa och Central Afrika.
Djur och natur vore drömmen att få jobba med men t ex agronom och biolog kräver Ma 4 och dit kommer jag nog aldrig. Mer än 3 år på högskola är inte riktigt hållbart ekonomiskt heller. Jag vetetusan om jag har intelligens eller passion nog för en Master dessutom.
Trädgårdsmästare, trädgårdsplanerare/designer, Odlande företagande etc hade också varit roligt men ger för låg lön, jag skulle nästan tjäna sämre än jag gör nu.
Lantbrukare i någon form hade varit roligt med men känns helt omöjligt att leva på om jag inte ska fortsätta som nu dvs bränna ljuset i bägge ändar. Dessutom har jag ingen familjegård att ta över och inget kapital att investera i att bygga upp en så dyr verksamhet. Så det får fortsätta vara en dröm. Hittar jag rätt jobb hoppas jag på att kunna bo lantligt och ha hästar hemma och kanske höns och några getter/får. En vacker dag.
HR kikar jag på - känns görbart faktiskt. Däremot har jag hört att konkurrensen är stenhård?
Till saken hör att studierna behöver vara på heldistans eller med max en träff per termin då jag inte kan flytta från min ort pga barn och mannens jobb och att resa från min ort kostar nån tusenlapp enkel väg samt innebär garanterat minst en hotellnatt.
Jag brukar tro att jag aldrig kommer klara ditten och datten. Men hittills har jag klarat allt jag tagit mig för. Så jag försöker sluta begränsa mig själv. Jag är för tusan snart 40, har tre barn och vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor!