När är det dags att försöka?

[taccotad]

Har under några års tid haft drömmar om att skaffa barn. Men det känns som jag "bör" utbilda mig till något "riktigt" och hinna jobba ett tag.
Sambon och jag har varit tillsammans i sex år, bott tillsammans i 4 år. Han har ett heltidjobb och är fast anställd med bra lön. Vi bor i ett hus ute i skogen. Jag har gått ut gymnasiet med bra betyg, jobbat lite här och där åren efter jag gick ut. Har planer på att gå nån vidareutbildning, men har inte en aning om VAD jag ska läsa till.
Vet inte vad jag ska ta mig till!
Vi känner båda två att vi hemskt gärna vill utöka vår lilla familj, men är fundersamma till det här med utbildning och jobb....
Nu finns det ändå ingen möjlighet att ens försöka då jag måste vänta ca 10 månader till efter min rygg läkt då jag blivit opererad. Det känns ändå som vi vill komma i gång nån gång och inte bara vänta. Man blir ju inte yngre med tiden heller. Visst, vi är väl inte så gamla ännu men man kan ju inte kallt räkna med att man kan få barn på direkten när man väl är redo.
Snälla, kom med era synpunkter! Vill självklart att det hela ska vara genomtänkt.

 

[Silverkedjan]

Sv: När är det dags att försöka?

Vad har din sambo för föräldraersättning? En del företag ersätter ju en stor del av gapet mellan lön och det man får från F-kassan.

Har ni råd att han är hemma halva tiden med barnet (man kan ju spara i förväg också) så kan ni köra på Då kan du tex ta upp studierna så fort du slutar heltidsamma.

Men bygger er ekonomi på att han måste jobba hela tiden och det är du som alltid ska vara hemma med barn så måste jag VARNA ! Gå inte i en sådan gammal kvinnofälla.

 

[mawito]

Sv: När är det dags att försöka?

Jag tror inte alls att man måste vara "färdig" med allt när man skaffar barn. Visst är det inte lika enkelt att byta jobb och plugga när man har ett barn att ta hand om och sörja för. Men det går!

Jag blev helt oplanerat med barn mitt under en pågående utbildning. Slutförde den och nu efter ca 1,5 års mammaledighet har jag börjat plugga igen.

Det som kan bli lite svårt är ju föräldrapengen eftersom den baseras på senaste årets inkomst (tror jag)... Så om man inte har jobbat så mycket innan kan det ju bli lite fattigt.

Men att utbilda sig och komma på vad man vill jobba med efter man fått barn går alldeles utmärkt tror jag.

 

[Sar]

Sv: När är det dags att försöka?

Jag hade nog hellre valt att utbilda mig innan jag skaffat barn. Kanske framförallt på grund av att det var så roligt att studera vidare och det var skönt att inte ha alltför stort ansvar när man kommer hem utan man kan njuta av en egotripp i några år. Det går självklart att läsa vidare även fast man skaffat barn men jag tror att det är tyngre och att ens fokus förskjuts rätt kraftigt.
Men du ska inte lyssna så mycket till andras erfarenheter, ni vet säkert bäst själva du och din sambo vad som passar för just er!

 

[tgd]

Sv: När är det dags att försöka?

Jag är i dagsläget OERHÖRT glad att jag slutförde min utbildning och hade jobb innan barnaalstrandet!! Annars hade jag nu suttit rejält fast i den kvinnofälla Silverkedjan varnar för. Min drömprins, svärmorsdrömmen, han som tjatade om barn i flera år, har nu dragit vidare och jag har lämnat själv. Tre år är sonen. Men jag har min utbildning och mitt jobb och har inga som helst praktiska problem!! Köpte ut honom från huset som jag älskar.

Så mig har det räddat från kvinnofällan!

Det är mina bittra erfarenhet, men din situation är ju unik och bara DU vet bäst hur du vill göra och vad som passar dig/er!!!

Lycka till!

 

[taccotad]

Sv: När är det dags att försöka?

Tack för alla svar!
Även om man inte går efter vad alla andra tycker och tänker så är det väldigt intressant och nyttigt att läsa andras tankar.
Men jag undrar vad man ska ta sig till om man inte kan komma på vad man ska läsa till.... helst av allt vill jag vara färdigutbildad och fått ett jobb men det kanske tar 10 år till jag kommer på vad jag ska läsa till. Kan inte ta vilket jobb som helst pga ryggen så det blir ännu mer komplicerat.
Ska man försöka hitta nåt jobb som bara ger en inkomst och hoppas på att man står ut de åren tills man vet vad man vill jobba med?
Blir knäpp av att fundera dygnet runt hur framtiden ska bli. "Vad ska jag läsa till? Ska jag försöka hitta ett jobb i stället? Hur gör vi med pengarna om vi verkligen skulle få barn? osv osv osv".

Vi känner båda två att vi verkligen skulla vilja försöka, men sen är vi rädda att det inte kommer funka med gård, djur, studier, barn mm. Vad tar vi oss till då?

Sen hör man om kompisar och andra bekanta som blir gravida, säger upp sig från sitt jobb och flyttar till andra änden av landet, till ett hus med djuren och ett barn på väg, inga jobb.
En annan bekant "råkade" bli gravid helt plötsligt, tjejen har inte jobbat på flera år och killen jobbar heltid. Bor på gård, har alla möjliga sorters djur, hus som är renoveringsobjekt mm.
Hur får man detta att fungera???
Nej, jag skulle hemskt gärna vilja ha lite mer säkerhet innan det är dax!