När bör arbetsgivaren informeras?

[Miks]

Jag hoppas tråden kan få ligga kvar på senior då den handlar om jobb och inte graviditet som sådan.

När tycker ni att arbetsgivaren borde informeras om en graviditet?
Är det någon skillnad på om man jobbar på ett stort eller litet företag?
Är det någon skillnad på om man har en nyckelroll i företaget eller är en i en grupp?
När tycker ni att kollegor borde få veta?

Bakgrunden till mina funderingar är en kollega som kom tillbaka från semestern idag, gravid i vecka 24. Ytterst få visste innan. Chefen fick veta i vecka 19 efter påtryckningar från dennes sida. Kollegan sätter nu alla kollegor och våra tre största kunder i ganska stor risk eftersom vi inte haft möjlighet att styra om saker innan sommaren och nu bara har 3 månader på oss att försöka hitta en till medarbetare.

Hur tänker ni?

Mvh Miks

 

[Lotheb]

Jag tänker att är man på ett bra sjysst företag. Med god förhållanden. Så säg till snarast man kan och känner sig trygg med det. Särskilt om man vet att det blir en börda ifall man plötsligt försvinner pga foglossningar och eller andra graviditets relaterade åkommor.

 

[lady_vip]

Så snart som möjligt, säger jag som AG. För då kan jag planera. Men självklart handlar det om många fler omständigheter än min planering, men innan 12 veckor har jag aldrig fått veta (inte så konstigt alls).

Sen har vi ett arbete där det kan vara mycket svårt att arbeta sista perioden av graviditeten och hittills har alla fått havandeskapspenning. Det gör att det blir en ännu kortare period att få veta, så gärna 4 månaden eller liknande.

 

[Snurrfian]

Jag hoppas tråden kan få ligga kvar på senior då den handlar om jobb och inte graviditet som sådan.

När tycker ni att arbetsgivaren borde informeras om en graviditet?
Är det någon skillnad på om man jobbar på ett stort eller litet företag?
Är det någon skillnad på om man har en nyckelroll i företaget eller är en i en grupp?
När tycker ni att kollegor borde få veta?

Bakgrunden till mina funderingar är en kollega som kom tillbaka från semestern idag, gravid i vecka 24. Ytterst få visste innan. Chefen fick veta i vecka 19 efter påtryckningar från dennes sida. Kollegan sätter nu alla kollegor och våra tre största kunder i ganska stor risk eftersom vi inte haft möjlighet att styra om saker innan sommaren och nu bara har 3 månader på oss att försöka hitta en till medarbetare.

Hur tänker ni?

Mvh Miks

För det första så undrar jag om chefen verkligen får göra påtryckningar för att få veta om personen är gravid? Och v 19 är inte speciellt sent i graviditeten, ultraljud är runt de veckorna och att man inte vill tala om innan dess kan har flera orsaker.
Om det sedan är en sån enormt stor risk pga att en går på mammaledighet om tre månader, då ska man nog fundera över hur man lägger upp arbetet. Om hon hade haft cancer istället och blivit sjukskriven omg, hade det varit bättre för er?

I mitt fall så berättade vi samtidigt som övriga släkt och vänner fick veta, eller ja de anade nog innan i och med att jag mådde så pass dåligt och vi jobbar ganska tätt inpå varandra. Men vi är i en ganska speciellt situation där det är ett litet familjeföretag som min man och hans två kusiner driver. Vi umgås rätt tätt tillsammans så det är inte som ett vanligt företag.

 

[Miks]

För det första så undrar jag om chefen verkligen får göra påtryckningar för att få veta om personen är gravid?

Påtryckningarna bestod i följande meningar:
"Nu har vi ju tillsammans planerat in hela hösten med dig, kund P, kund S, och kund F. Du är ju planerad till nästan 200% under första delen av hösten och det blir ju rätt tufft. Är det något jag behöver veta inför hösten som skulle kunna fallera planeringen?"

Vet inte hur ok det är men det var ungefär det som sades berättat av tredje person.

Och SÅKLART hade det varit fruktansvärt mycket värre om hon hade haft cancer och gått hem omgående! Ur så jättemånga fler aspekter än bara företagspåverkan. Då är det en helt annan sak kan jag tycka. Då blir det snarare krisplan och brandkårsutryckning och "lättare" för alla att ta i lite extra för att få det att gå ihop. Tycker du att det går att likställa med varandra?

Mvh Miks

 

[monster1]

Jag hoppas tråden kan få ligga kvar på senior då den handlar om jobb och inte graviditet som sådan.

När tycker ni att arbetsgivaren borde informeras om en graviditet?
Är det någon skillnad på om man jobbar på ett stort eller litet företag?
Är det någon skillnad på om man har en nyckelroll i företaget eller är en i en grupp?
När tycker ni att kollegor borde få veta?

Bakgrunden till mina funderingar är en kollega som kom tillbaka från semestern idag, gravid i vecka 24. Ytterst få visste innan. Chefen fick veta i vecka 19 efter påtryckningar från dennes sida. Kollegan sätter nu alla kollegor och våra tre största kunder i ganska stor risk eftersom vi inte haft möjlighet att styra om saker innan sommaren och nu bara har 3 månader på oss att försöka hitta en till medarbetare.

Hur tänker ni?

Mvh Miks

Egentligen borde det väll vara samma som uppsägningstiden, det blir ju ungefär samma situation för arbetsgivaren?

 

[Miks]

Så snart som möjligt, säger jag som AG. För då kan jag planera. Men självklart handlar det om många fler omständigheter än min planering, men innan 12 veckor har jag aldrig fått veta (inte så konstigt alls).

Sen har vi ett arbete där det kan vara mycket svårt att arbeta sista perioden av graviditeten och hittills har alla fått havandeskapspenning. Det gör att det blir en ännu kortare period att få veta, så gärna 4 månaden eller liknande.

Vad är det senaste du fått veta? Och hur kändes det i och med planering?

Mvh Miks

 

[monster1]

Egentligen borde det väll vara samma som uppsägningstiden, det blir ju ungefär samma situation för arbetsgivaren?

Lagen säger tydligen att man måste säga till senast två månader innan man går på barnledighet (eller vad det nu heter).

 

[Miks]

Lagen säger tydligen att man måste säga till senast två månader innan man går på barnledighet (eller vad det nu heter).

Det trodde jag mest användes när folk sökte föräldraledighet inför tex jul och sommar. Känns kort! Många hinner ju till och med bli sjukskrivna innan den tiden...

Egentligen borde det väll vara samma som uppsägningstiden, det blir ju ungefär samma situation för arbetsgivaren?

Det skulle i vissa fall betyda 6 månader innan och i vissa fall 3 eller 1 månad innan. I sånna fall borde det vara beroende på vad man har för typ av tjänst. Tjänster som är nyckelroller har ju ofta längre uppsägningstid. Nu verkar det ju inte vara så det funkar men rimligheten skulle ju kunna liknas.

Mvh Miks

 

[lady_vip]

Vad är det senaste du fått veta? Och hur kändes det i och med planering?

Mvh Miks

Efter 5,5 månad. Men hon var tjänstledig och hela grejen blev snurrig för vi hade inte hört nånting alls från henne på lång tid. Ca 2 veckor innan hennes tjänstledighet gick ut ringde hon och sa att hon var gravid. Så när hon började arbeta var hon i sjätte månaden och ganska stor. Hon arbetade bara 5 veckor och gick hem på havandeskapspenning sista perioden.

Men hade hon inte varit tjänstledig hade jag räknat ut det långt tidigare. Det är jag som beställde deras arbetskläder

Nu senast fick jag veta tidigt. Redan innan första ul, men den tjejen har också varit sjukskriven från femte månaden, så där blev det svårt att hitta ersättare snabbt ändå. Men det är bara att fixa.

 

[Fibusen]

Jag sa till när vi passerat 12 veckor,hade helst velat vänta till UL som gjordes i v 19,men eftersom jag skulle gå hem redan v 32 så kände jag att jag ville ge dom lite mer tid,men jag ville inte säga något förrens vi passerat dom första veckorna då jag jobbar väldigt nära med mina "arbetsgivare" och jag skulle verkligen inte orka med att någon skulle tycka synd om mig både hemma och på jobbet,skulle vilja ha en andningsplats där det inte behövdes pratas om sorgen att det inte blev något. Nu gick ju allt bra tack och lov,och jag kommer nog berätta vid samma tidpunkt om det blir en nästa gång.

 

[Glamoroza ox]

Med 1:a barnet sa jag till i 4-5 månaden.
2:a barnet har jag för mig att jag sa till vid ca 12:e veckan.
Nu med 3:e så fick chefen reda på det redan i v. 6
Hade tänkt vänta lite längre än så med det sista (~8-12 veckor) men då jag mådde så illa att jag stod vid kassan och var grön i ansiktet så blev det tvunget när chefen frågade om jag mådde riktigt bra.
Kunde inte direkt skylla på magsjuka i antal veckor & inte dölja det heller när jag jobbar tillsammans med chefen.

 

[stjarnhimmel]

Som sagt två månader innan enligt lag.

Det jag funderar på är att det kanske finns anledningar till att personen i ts fall inte vill berätta ?
Att man inte känner sig trygg att berätta, eller en personlig situation eller omständigheter,

 

[Gimlan]

Jag hoppas tråden kan få ligga kvar på senior då den handlar om jobb och inte graviditet som sådan.

När tycker ni att arbetsgivaren borde informeras om en graviditet?
Är det någon skillnad på om man jobbar på ett stort eller litet företag?
Är det någon skillnad på om man har en nyckelroll i företaget eller är en i en grupp?
När tycker ni att kollegor borde få veta?

Bakgrunden till mina funderingar är en kollega som kom tillbaka från semestern idag, gravid i vecka 24. Ytterst få visste innan. Chefen fick veta i vecka 19 efter påtryckningar från dennes sida. Kollegan sätter nu alla kollegor och våra tre största kunder i ganska stor risk eftersom vi inte haft möjlighet att styra om saker innan sommaren och nu bara har 3 månader på oss att försöka hitta en till medarbetare.

Hur tänker ni?

Mvh Miks

Jag berättar aldrig mer för min arbetsgivare än jag måste. Det är min ensak så jag hade lätt väntat så länge som möjligt. Jobbet köper min tid och kompetens, runt det finns lagar och regler och dem förhåller jag mig till om det inte är ngt som direkt påverkar min prestation - men även då ger jag så lite info som möjligt.
Arbetsgivaren har som uppgift att lösa tex. situationer som uppstår vid sjukdom och graviditet.

 

[Angel]

På mitt jobb är det rätt standard att chefen får veta det så snart den gravida själv vet om det men då jobbar vi med en hel del läskiga kemikalier man inte bör utsätta sig för om man är gravid.

 

[stjarnhimmel]

Jag berättar aldrig mer för min arbetsgivare än jag måste. Det är min ensak så jag hade lätt väntat så länge som möjligt. Jobbet köper min tid och kompetens, runt det finns lagar och regler och dem förhåller jag mig till om det inte är ngt som direkt påverkar min prestation - men även då ger jag så lite info som möjligt.
Arbetsgivaren har som uppgift att lösa tex. situationer som uppstår vid sjukdom och graviditet.

Så förstår jag att man kan resonera .
Jag vet också vissa personer som böivit förflyttade, uppsagda etc. Det finns lagar etc som ska förhindra det. Men - jag jobbar själv med sådant och vet att det inte alltid är så lätt även fast det finns lagar.

 

[Snurrfian]

Påtryckningarna bestod i följande meningar:
"Nu har vi ju tillsammans planerat in hela hösten med dig, kund P, kund S, och kund F. Du är ju planerad till nästan 200% under första delen av hösten och det blir ju rätt tufft. Är det något jag behöver veta inför hösten som skulle kunna fallera planeringen?"

Vet inte hur ok det är men det var ungefär det som sades berättat av tredje person.

Och SÅKLART hade det varit fruktansvärt mycket värre om hon hade haft cancer och gått hem omgående! Ur så jättemånga fler aspekter än bara företagspåverkan. Då är det en helt annan sak kan jag tycka. Då blir det snarare krisplan och brandkårsutryckning och "lättare" för alla att ta i lite extra för att få det att gå ihop. Tycker du att det går att likställa med varandra?

Mvh Miks

Det kan likställas med att i båda fallen så vet man inte hur dålig man kommer att bli, och det ligger på företaget att lösa uppkomna situationer. Hon hade lika gärna kunnat säga upp sig när hon kom tillbaka efter semestern, om det känns bättre som liknelse?
Det är upp till företaget att se till att ha en så bra arbetsmiljö att de anställda känner sig trygg i att kunna berätta i god tid.

 

[Blueberry]

Min chef fick reda på det när hon kom tillbaks från semestern, i vecka 12. Kollegorna fick reda på det på enhetsmötet veckan efter det.

(Några visste sedan innan på grund av illamående och kräkningar...)

 

[lil-sis]

Det beror på hur mkt det påverkar verksamheten.

Nu har jag hunnit berätta båda gångerna väldigt tidigt men det blev ju så pga akut frånvaro och i ena fallet var jag tvungen att lämna bussen under körning.

Blur jag gravid igen så inte före v 12 om det går bra.

 

[hvala]

Jag har en kollega som berättade för alla relativt tidigt och hade planerat med vikarier m.m. och så kom hon på rutinultraljudet i ca v. 18 och då var fostret dött. Jag kan verkligen förstå att man vill vänta till efter RUL med att berätta om det går, speciellt om man har tråkiga erfarenheter i bagaget från innan.

Jag själv berättade för chefen i v. 7. Jag ville att hon skulle veta ifall jag blev väldigt illamående eller fick andra komplikationer som skulle göra att jag inte kunde jobba (hellre berätta innan än göra kollegorna oroliga genom att vara borta en massa utan förklaring). Jag gjorde det sedan offentligt för övriga kollegor från v. 11, efter att ha varit på ultraljud och sett ett levande foster. Jag ville också berätta tidigt för att underlätta för kollegorna att planera verksamheten till hösten. Dock har de inte tagit tillvara på det. Jag går hem om mindre än tre veckor och det har talats länge om att tillsätta en vikarie men någon rekrytering har inte ens påbörjats. En kollega är tilltänkt att ta över en av mina stora arbetsuppgifter men chefen har ännu inte informerat honom om det. Osv.