När bör arbetsgivaren informeras?

[Miks]

Är det chefen eller du som ser hennes "sena" berättande som ett stort problem? Om ledningen anser att det är ett stort hinder borde de ha startat rekrytering av vikarie långt tidigare. Det är många företag som har annons ute över sommaren och startar efter semestern med att direkt gå igenom och kalla till intervju. Är det inte viktigare än att man låter det bli liggande är det nog inte ett så stort problem ändå...

Nu vet jag inte riktigt vilka du syftar på med ledningen. Det finns en chef, thats it. Han var oerhört bekymrad innan semestern. Och jag är orolig över mina och våra kunder. Och mitt projekt som hon har en nyckelroll i.

I tidigare fall har vi försökt att rekrytera i högsäsong och fick då två svar. Att lägga ut dyra pengar på att rekrytera i absolut värsta lågsäsong känns som bortkastade pengar. Det kostar mellan 15-50 tusen med en bra annons. Vill man engagera en rekryterare kan det nog gå på tre gånger så mycket.

Mvh Miks

 

[Miks]

Utgår inte diskussionen från fel håll? Nu diskuteras hur länge kvinnan 'har rätt' att hålla tyst. Det rimliga borde väl istället vara att utgå från andra hållet. Att det lagstadgade är det rimliga och sedan ställa frågan varför ska hon berätta tidigare än så. Vad har hon ut utgav det? Samt att sedan se varje dag, innan dess som en tjänst till företaget, som företaget rimligtvis borde göra sig förtjänta av, för att få ta del av. Lojalitet är något ömsesidigt.

Anledningen till varför hon valde att berätta innan hon behövde kan ha varit just omtanke om företaget, kunder och kollegor. Se alltså inte varje dag som hon kunde berättat som ett svek utan varje dag innan hon behövde berätta som en tjänst.

Det är tankar som dessa som gör att jag förstår att företag drar sig för att anställa kvinnor i barnafödande ålder. Speciellt mindre och sårbara företag...

Mvh Miks

 

[Gimlan]

Det är tankar som dessa som gör att jag förstår att företag drar sig för att anställa kvinnor i barnafödande ålder. Speciellt mindre och sårbara företag...

Mvh Miks

Fast med tanke på att alltfler är pappalediga så är det en tankevurpa. Lika besvärligt med män isf. De kan ju dessutom få barn hela livet.

 

[Miks]

Fast med tanke på att alltfler är pappalediga så är det en tankevurpa. Lika besvärligt med män isf. De kan ju dessutom få barn hela livet.

Fast så mycket tankevurpa är det inte. Enligt försäkringskassan så är det kvinnor som står för ca 70% av uttagna föräldrarpenningsdagar. Männen ökar i långsam takt sitt uttag men det gör inte så mycket skillnad på kvinnors uttag.
Källa: http://www.forsakringskassan.se/wps...24-4c0275b4d4cd/rupp005506_12.pdf?MOD=AJPERES

Som det ser ut nu är det BETYDLIGT lättare med män generellt sett.

Mvh Miks

 

[Myrten]

Det är tankar som dessa som gör att jag förstår att företag drar sig för att anställa kvinnor i barnafödande ålder. Speciellt mindre och sårbara företag...

Mvh Miks

Jaha?

Om ni har sådana problem med att en medarbetare blir gravid (och dessutom talar om det enligt gällande regler) så borde ni snarare fundera över er organisation. För om så mycket står och faller med att en medarbetare försvinner med flera månaders varsel så kan inte den organisationen vara helt frisk!

En av mina kollegor fick för ett par år sedan käken avsparkad av en häst. Hon försvann med 0 timmars varsel och var borta i mer än ett halvår. Hon ansvarar helt själv för sina projekt. Ledningen fick lösa det.

En nyckelperson i ett stort projekt som jag var involverad i försvann med kort varsel (en månad). Han (notera, en man!) fick ett annat jobb. Han var nyckelperson så tillvida att han var den ursprungliga projektledaren, jag var biträdande. Jag tog över projektet. När deadlinen var några månader bort blev min mamma sjuk och dog sedan. Jag ville dock göra färdigt projektet eftersom det var så nära, men både jag och ledningen insåg att det skulle bli för tufft att göra det själv, så en annan medarbetare som involverats en del sedan tidigare fick ta ett större ansvar. Vi gjorde klart projektet. Att rekrytera någon var inte möjligt eftersom det egentligen inte fanns utrymme och det inte går att hitta någon med rätt kompetens för ett så begränsat uppdrag.

Utöver dessa två exempel har jag genom åren varit med om att medarbetare fallit ifrån pga egen sjukdom, nära anhörigs sjukdom, att de fått forskningsmedel, graviditet, erbjudande om bättre jobb, fått doktorandtjänst och säkert en del annat. Jag är inte arg på någon av dem. De jag är eller har varit arg på är de som befinner sig på plats men inte levererar.

Din kollega har blivit gravid. Himlen har inte trillat ner.

 

[Myrten]

Fast när jag tänker på det... jag borde naturligtvis blivit arg på min dåvarande kollega/projektledare för att han fick ett annat jobb. För sannolikt visste han flera månader innan den tjänsten annonserades ut att han skulle söka om en sådan dök upp. Och han visste definitivt att han sökt två månader innan han fick jobbet, för (minst) så lång tid tog rekryteringen. Och sedan försvann han med en månads varsel, väl medveten om att det inte gick att rekrytera en ersättare externt. Det är nämligen omöjligt i vår bransch. Projektledaren måste varit med i fältarbetsfasen (visst, skulle någon dö så skulle man få rucka på det, annars görs det inte). Jag tror jag blir kränkt fem år i efterhand!

Nej, jag blir inte kränkt. Jag tycker mycket om min numera ex-kollega och förstod då och förstår nu helt att han valde att gå vidare. Exemplet belyser dock att det inte alls behöver vara enklare med män. För både män och kvinnor kan få nya jobb out of the blue. Man får helt enkelt vara medveten om att man inte alltid går ut ur ett projekt med samma nyckelpersoner som man gick in i det med.

 

[athena_arabians]

En generell observation: Ingen ska behöva vara oumbärlig på sitt jobb, då är det något fel på organisationen.

 

[Myrten]

En generell observation: Ingen ska behöva vara oumbärlig på sitt jobb, då är det något fel på organisationen.

EXAKT!

 

[Manji]

Nu vet jag inte riktigt vilka du syftar på med ledningen. Det finns en chef, thats it. Han var oerhört bekymrad innan semestern. Och jag är orolig över mina och våra kunder. Och mitt projekt som hon har en nyckelroll i.

I tidigare fall har vi försökt att rekrytera i högsäsong och fick då två svar. Att lägga ut dyra pengar på att rekrytera i absolut värsta lågsäsong känns som bortkastade pengar. Det kostar mellan 15-50 tusen med en bra annons. Vill man engagera en rekryterare kan det nog gå på tre gånger så mycket.

Mvh Miks

Men det är väl självklart svårt att få tag på personal under högsäsong? Då är ju alla verksamheter igång och roffar åt sig arbetskraft!

Jag förstår verkligen varför din kollega valde att inte berätta förrän nu om ni har den här attityden på jobbet. För vilka skitar ni verkar vara, är inte hennes fel att verksamheten inte fungerar som den bör. Som athena skrev, ingen ska behöva vara oumbärlig.

 

[Emor]

Tja som motvikt fick min chef reda på att jag är gravid idag, och jag är nu i v 29.

 

[L8P8]

Suttit som AG i en organisation som krympt under de åren jag jobbade där och när en person plötsligt blev sjuk och sedan dog, så insåg vi hur sårbara vi var. Vi hade tänkt på det tidigare, men det hade inte blivit av att vi gjort ngt åt det. Efter kollegans sjukdom blev vi mkt mer noggranna med att ingen skulle sitta på unik kompetens, det skulle alltid finnas minst två personer som kan alla arbetsuppgifter, eller så ska det finnas tydliga skriftliga instruktioner om hur man utför dem. Det tog lite tid att genomföra, men det blev bra... Och inga arbetstagare behöver känna tvång att komma vid sjukdom el annan frånvaroorsak.