När bör arbetsgivaren informeras?

[Toltmoppe]

Första gången berättade jag för chefen i v 12, kollegorna någon dag efter det då vi hade vart på kub. Andra gången fick chefen veta nästan direkt och det var tur för det slutade i MA och jag blev sjukskriven. Nu berättade jag också för chefen direkt för hon var ett bra stöd sist och jag är rädd att det ska bli samma igen. Kollegorna, iaf de närmsta får veta när vi ser att pyret lever. Sen får de andra få reda på det efter hand.

Jag har en bra och nära relation med min chef och vill att hon ska veta för att förstå om jag mår konstigt och för att kunna planera.

 

[mino]

Chefen fick veta i vecka 19 efter påtryckningar från dennes sida. Kollegan sätter nu alla kollegor och våra tre största kunder i ganska stor risk eftersom vi inte haft möjlighet att styra om saker innan sommaren och nu bara har 3 månader på oss att försöka hitta en till medarbetare.

Hur går det här ihop? Om chefen visste att det skulle finnas hinder redan när kollegan var i v 19, hur kan det då inte vara löst nu i vecka 24? Chefen har ju haft fem veckor på sig att lösa problemet utan att för den skull behöva informera om graviditeten. Det är ju trots allt chefens ansvar att fördela arbetet, inte kollegans.

 

[stjarnhimmel]

Jag tänker samtidigt att saker händer i livet. Man kan inte planera allt. Folk blir sjuka, får problem etc.
Och som sagt kan msn ju inte kräva att folk ger besked tidigare än vad lagen kräver.

 

[Girasol]

"Lagrum säger att senast två månader innan man planerar att ta ut föräldraledighet -eller så fort det går", för det kan ju ibland ske förtidiga förlossningar.

Jag tycker inte alls kollegan varit taskig som inte sagt något. Chefen har ju vetat sen v 19 dvs halva graviditeten. Personligen har jag berättat ganska omg för mina närmaste kollegor samt chef. Vi jobbar i tajta relationer och med en hel del hot och våld. Det krävs också att man är mentalt på topp och det kan även behöva styras om vad gäller uppgifter. Mina kollegor har varit lite försiktigare med att berätta, runt v 12. Men då har jag i regel redan haft det på känn ett tag

 

[Miks]

Hur går det här ihop? Om chefen visste att det skulle finnas hinder redan när kollegan var i v 19, hur kan det då inte vara löst nu i vecka 24? Chefen har ju haft fem veckor på sig att lösa problemet utan att för den skull behöva informera om graviditeten. Det är ju trots allt chefens ansvar att fördela arbetet, inte kollegans.

Hon "berättade" precis innan semestern, 2 dagar innan, första veckan i juli. Sen dess ligger liksom hela Sverige nere i 4-5 veckor. Det är helt omöjligt att rekrytera under sommaren. Allt står stilla. De flesta av oss på jobbet kom tillbaka igår.

Hade hon droppat det ett par veckor innan semestern hade chefen haft en möjlighet att fundera på hur han skulle hantera kunder, beläggning och eventuell rekrytering.

Mvh Miks

 

[Miks]

Som sagt två månader innan enligt lag.

Det jag funderar på är att det kanske finns anledningar till att personen i ts fall inte vill berätta ?
Att man inte känner sig trygg att berätta, eller en personlig situation eller omständigheter,

Som hon sagt själv ville de göra rutinultraljudet först. Det gjorde hon första veckan på semestern. Dock berättade hon att de gjort två tidiga ultraljud plus ett CUB test så de har ju sett en sprattlande bebis och fick ett väldigt bra värde på CUB testet.

Som det känns när vi pratat lite om det är att hon faktiskt inte bryr sig så mycket om chefen, arbetet, kunderna eller kollegorna. Hon har liksom inte brytt sig alls om att hon är en nyckelspelare i företaget.

Mvh Miks

 

[stjarnhimmel]

Hon "berättade" precis innan semestern, 2 dagar innan, första veckan i juli. Sen dess ligger liksom hela Sverige nere i 4-5 veckor. Det är helt omöjligt att rekrytera under sommaren. Allt står stilla. De flesta av oss på jobbet kom tillbaka igår.

Hade hon droppat det ett par veckor innan semestern hade chefen haft en möjlighet att fundera på hur han skulle hantera kunder, beläggning och eventuell rekrytering.

Mvh Miks

Eller så hade hon kunnat vänta längre med att berätta.

 

[Miks]

Ni som svarat att ni inte tycker att det är sent att berätta i vecka 19 och att det är chefens ansvar att ordna på arbetsplatsen. Tycker ni att det spelar roll om det är ett litet företag?

Lite bakgrundsfakta är att vi arbetar på ett mindre konsultbolag, 10 anställda. Det är en knepig bransch att hitta duktiga personer i eftersom alla ska ha minst två ganska skilda kompetenser för att passa in hos oss, gärna tre. Vi kan alltså inte bara kasta ut en annons och få massa sökande. Förra rekryteringen fick vi in 2 ansökningar. Båda fick komma på intervju och ingen passade. Vi har alltså svårt att lösa om någon försvinner.

Dessutom kan vi inte ha för många anställda eftersom alla hela tiden behöver ha minst 75% i beläggningsgrad för att företaget ska gå ihop sig. Folk som inte har något att göra är en lyx som företaget inte har råd med.

Mvh Miks

 

[monster1]

Som hon sagt själv ville de göra rutinultraljudet först. Det gjorde hon första veckan på semestern. Dock berättade hon att de gjort två tidiga ultraljud plus ett CUB test så de har ju sett en sprattlande bebis och fick ett väldigt bra värde på CUB testet.

Som det känns när vi pratat lite om det är att hon faktiskt inte bryr sig så mycket om chefen, arbetet, kunderna eller kollegorna. Hon har liksom inte brytt sig alls om att hon är en nyckelspelare i företaget.

Mvh Miks

Hon är antagligen mest fokuserad på att bli mamma, vilket är sunt i den situationen.

 

[monster1]

Ni som svarat att ni inte tycker att det är sent att berätta i vecka 19 och att det är chefens ansvar att ordna på arbetsplatsen. Tycker ni att det spelar roll om det är ett litet företag?

Lite bakgrundsfakta är att vi arbetar på ett mindre konsultbolag, 10 anställda. Det är en knepig bransch att hitta duktiga personer i eftersom alla ska ha minst två ganska skilda kompetenser för att passa in hos oss, gärna tre. Vi kan alltså inte bara kasta ut en annons och få massa sökande. Förra rekryteringen fick vi in 2 ansökningar. Båda fick komma på intervju och ingen passade. Vi har alltså svårt att lösa om någon försvinner.

Dessutom kan vi inte ha för många anställda eftersom alla hela tiden behöver ha minst 75% i beläggningsgrad för att företaget ska gå ihop sig. Folk som inte har något att göra är en lyx som företaget inte har råd med.

Mvh Miks

Det problemet kommer ni ju att ha oavsett anledningen till att någon försvinner. En rekrytering tar tid, 2 månader är såklart ingenting när man behöver rekrytera specialkompetenser och små företag är väldigt utsatta när det gäller både föräldraledighet, sjukskrivning och uppsägning. Det är ju egentligen en politiskfråga och inte en indivdfråga. Då blir det ju bara en nackdel (och mer svår rekryterat) att arbeta på ett litet företag om man ska känna sig pressad att ta extra hänsyn vid tex graviditet och när man känner sig redo att berätta om den.

 

[Gimlan]

Som det känns när vi pratat lite om det är att hon faktiskt inte bryr sig så mycket om chefen, arbetet, kunderna eller kollegorna. Hon har liksom inte brytt sig alls om att hon är en nyckelspelare i företaget.

Mvh Miks

Varför ska det vara viktigare än den egna känslan? Jag fattar faktiskt inte alls varför du är upprörd. Det är ett jobb, ett företag - inte en människa eller relation och hon har följt de lagar och regler som finns. Större lojalitet än så måste man inte ha till sitt jobb just för att det är bara ett jobb.

Ingen är död eller skadad - vad är problemet? Snarare är det väl så att företaget måste ha beredskap för oväntade händelser.

 

[lil-sis]

Ni som svarat att ni inte tycker att det är sent att berätta i vecka 19 och att det är chefens ansvar att ordna på arbetsplatsen. Tycker ni att det spelar roll om det är ett litet företag?

Lite bakgrundsfakta är att vi arbetar på ett mindre konsultbolag, 10 anställda. Det är en knepig bransch att hitta duktiga personer i eftersom alla ska ha minst två ganska skilda kompetenser för att passa in hos oss, gärna tre. Vi kan alltså inte bara kasta ut en annons och få massa sökande. Förra rekryteringen fick vi in 2 ansökningar. Båda fick komma på intervju och ingen passade. Vi har alltså svårt att lösa om någon försvinner.

Dessutom kan vi inte ha för många anställda eftersom alla hela tiden behöver ha minst 75% i beläggningsgrad för att företaget ska gå ihop sig. Folk som inte har något att göra är en lyx som företaget inte har råd med.

Mvh Miks

Den där "extrema" lojaliteten är vad som kan ta död på en till slut.

Jag är själaglad över att vara en i mängden. Jag avsade mig även alla förtroendeuppdrag så fort beslutet att ens försöka bli gravid hade mognat.

Jag förstår att det är en knivig sits för företaget men det är ändå arbetsgivaren som ska ha huvudvärk, inte de anställda.

 

[Gimlan]

Den där "extrema" lojaliteten är vad som kan ta död på en till slut.

Precis.

 

[Bexzor]

Min chef fick veta när jag var runt vecka 6 eftersom det påverkade arbetet.

Jag ingår i ett resursteam, vi var 2st i detta team när jag blev gravid, där vi arbetar vid behov på 6 arbetsplatser. Vi har en arbetsbokare, som fick reda på graviditeten samma dag som min chef. (Rätt oundvikligt då min resursbokare, min chef och min svärmor sitter i samma byggnad.) Då hade jag kommit fram till att jag behövde bli sjukskriven eftersom jag bara kräktes. Dessutom ville jag berätta varför jag inte längre ville arbeta dubbla turer eller nattpass. Enhetscheferna på arbetsplatserna fick veta det av chefen, så de förstod varför jag helt plötsligt inte var på arbete. Min arbetskollegor fick veta det i v.10 då jag fick höra att det gick rykten om att jag gått in i väggen. Planen var att vänta tills RUL men så blev det inte.

Vid ny gravidtet kommer min chef få veta direkt eftersom jag med hög procent inte kommer kunna arbeta pga extremt graviditsillamående. Jag såg hur det påverkade även min arbetsplats över sommaren (över sommaren har vi en bestämd arbetsplats med färdigt schema). Fick frågan om jag kunde sköta mitt arbete över sommaren, arbetade 2 utav 3 veckor. Fy, för att ha en viktig arbetsroll och sätta andra i klistret. Nästa gång kommer jag avsäga mig sommarplatsen och gå på obokade turer, just för att det blev sånt kaos för alla inblandade. Tex så kunde det inte tillsättas en vikarie för mig eftersom ingen visste hur länge jag skulle vara sjukskriven, var först 4 mån innan BF som läkaren sa att det är sjukskrivning tiden ut. Det var i augusti, när på LAS-listan ofta redan fått vikariat eller tills-vidare tjänst. I våras, när sonen var 4-5 månader tillsättes en till personal i teamet. I 1 år alltså var det 1 person i teamet. Är ohållbart.

 

[Sofie.S]

Min chefs assistent som bemannar vårt jobb med vikarier fick veta i v 6, jag hade sjukanmält mig väldigt mycket pga illamående och just den morgonen blev jag fast på toaletten efter tio minuter på jobbet så ja, hon gratta och var glad
Min chef fick veta i v 10, mest pga en arbetssituation som inte var lämplig för mig.
Arbetskompisarna fick veta v 12, men de kom inte direkt som en chock då jag alltid vad tvungen att springa på toaletten innan frukost..

Jag kände en trygghet i att få berätta, mest pga jag mådde så himla dåligt i början.

 

[Girasol]

Min ena chef fick veta igår och min andra idag, kollegorna har vetat sen innan semestern. Går in i v 11 idag. Chefen var på mig för trejde gången om ett chefsjobb de har för avsikt att sätta mig på, men det är ett gravvik och eftersom jag själv ska ha efter halva vikariatet så sa jag som det var att jag nog inte är lämplig kandidat just nu.

 

[Miks]

Varför ska det vara viktigare än den egna känslan? Jag fattar faktiskt inte alls varför du är upprörd. Det är ett jobb, ett företag - inte en människa eller relation och hon har följt de lagar och regler som finns. Större lojalitet än så måste man inte ha till sitt jobb just för att det är bara ett jobb.

Ingen är död eller skadad - vad är problemet? Snarare är det väl så att företaget måste ha beredskap för oväntade händelser.

Jag inser att jag har en oerhört stor lojalitetskänsla och förvånas kanske lite över att andra inte har det.

Jag tycker att i det arbete som både hon och jag har att det då krävs någon form av lojalitet och ansvarskänsla baserat på informationen nedan.
-mycket stort ansvar för våra egna kunder och projekt (projekt som är på mellan 1-10 milj kr)
-ansvar att själva planera och belägga vår egen tid
-ansvar att ta semester så att det passar bäst in i arbetssituationer
-relativt hög lön (mellan 40'-45')
-oerhört stor frihet i vilka tider vi vill jobba
-bra förmåner
-ok bonus

Inser nu att alla inte verkar funka på det sättet vilket kanske är bra i vissa fall.

Mvh Miks

 

[lil-sis]

Jag inser att jag har en oerhört stor lojalitetskänsla och förvånas kanske lite över att andra inte har det.

Jag tycker att i det arbete som både hon och jag har att det då krävs någon form av lojalitet och ansvarskänsla baserat på informationen nedan.
-mycket stort ansvar för våra egna kunder och projekt (projekt som är på mellan 1-10 milj kr)
-ansvar att själva planera och belägga vår egen tid
-ansvar att ta semester så att det passar bäst in i arbetssituationer
-relativt hög lön (mellan 40'-45')
-oerhört stor frihet i vilka tider vi vill jobba
-bra förmåner
-ok bonus

Inser nu att alla inte verkar funka på det sättet vilket kanske är bra i vissa fall.

Mvh Miks

Först och främst måste man ju vara lojal mot sig själv.

Med det sagt gör jag också tokigheter som ingen tackar mig för. Är inte sjukskriven när benet värker så jag blir galen, jobbar under pågående missfall och klämmer in läkarbesök och skrapning så jag inte behöver vara borta osv. Trots att jag är en i mängden.

Men det är ju inte vettigt i längden, inte för den lilla arbetsplatsen heller.

Att ge besked efter positivt RUL tycker jag är helt okej. Man kan ju ha flera dåliga erfarenheter innan som du ju vet

Har man en knepig sits kan ju AG försöka muta en till att vara tillgänglig per telefon/mail/whatever även under föräldraledighet för att minska kraven på den nya osv.

 

[Blueberry]

För mig var det viktigt att chefen fick veta i god tid, jag är inte helt enkel att ersätta och känner ett stort ansvar gentemot arbetsgivare och kollegor. Dessutom har jag mått väldigt illa och dåligt, så det hade varit oerhört bökigt att hitta på dåliga ursäkter och undanflykter för att dölja något. Jag har ingen förståelse för att hålla det hemligt så länge som möjligt, men kan däremot förstå att många vill vänta till vecka 18 eller RUL om de behöver "bevis på levande bebis" för att berätta. Dock gör väldigt många tidigare ultraljud än så...

 

[Miks]

Först och främst måste man ju vara lojal mot sig själv.

Med det sagt gör jag också tokigheter som ingen tackar mig för. Är inte sjukskriven när benet värker så jag blir galen, jobbar under pågående missfall och klämmer in läkarbesök och skrapning så jag inte behöver vara borta osv. Trots att jag är en i mängden.

Men det är ju inte vettigt i längden, inte för den lilla arbetsplatsen heller.

Att ge besked efter positivt RUL tycker jag är helt okej. Man kan ju ha flera dåliga erfarenheter innan som du ju vet

Har man en knepig sits kan ju AG försöka muta en till att vara tillgänglig per telefon/mail/whatever även under föräldraledighet för att minska kraven på den nya osv.

Jag tycker att det är en helt annan grej om man är sjuk faktiskt. Oftast har man ju svårt att veta när man blir sjuk så det är ju svårt att planera efter. Då handlar det mer om att "bara lösa det" under tiden personen är sjuk.

Däremot är ju en graviditet lättare att förutspå även om man vet att det kan gå åt pipsvängen på fler än ett sätt. Man kan få missfall både tidigt och sent, det kan bli komplikationer som gör att personen blir oförmögen att arbeta, bebisen kan välja att komma ut betydligt mycket tidigare än planerat.

Jag är nog mest förvånad över att man väljer att berätta så sent även om man vet att bebisen mår bra...
Att inte berätta innan v12 känns mer standard. Jag tycker det är sent efter rutinultraljudet.

Sen är jag precis som du en sån person som går till läkaren så att det passar bäst för arbetet, jobbar fast jag inte mår helt 100 och ger aningens mer av mig själv än vad som ibland är hälsosamt men jag tycker lite att det är vad som förväntas av mej.

Mvh Miks