När man var en elak liten skitunge

[Lingon]

Men va? Var har jag skrivit att det är offrets fel?

Jag står inte på någons sida. Jag har inte blivit mobbad och har inte mobbat. Men jag tycker inte att något barn förtjänar att hatas på det sättet som beskrivs i tråden.

Det är just det jag anser är fel: Att du säger du inte står på någons sida. Om man i en situation där det finns en förövare och ett offer säger att man inte står på någons sida så har man redan vänt ryggen åt offret. Då står man på förövarens sida. Man måste tydligt stå på offrets sida i en mobbingsituation! Det är det enda som kan hjälpa offret!

 

[Motacilla]

Så du menar alltså att det man gjorde som barn innebär att man förtjänar att straffas 10 ggr värre än att bli mobbad? Att de får skylla sig själva? Hade du velat att mobbande barn ska straffas där och då (hur?), eller ska man vänta tills de blivit vuxna? Tänk om du får barn och det visar sig att det är din unge som varit taskig mot någon annan?

Klipper i ditt citat.

Vad menar du med det här?
Menar du att nån har en värre situation om den — utan att veta om det — är illa omtyckt i decennier? Jämfört med de barn/ungdomar som blivit aktivt plågade varje dag i flera år, och som en följd av detta utvecklar problem med ångest och depression?

Och ja, jag tycker att mobbare borde straffas där och då, samt empatitränas av skolan eftersom bägge delar uppenbarligen brustit hos föräldrarna.

 

[pajaztar]

Den som blivit mobbad (eller utsatts för annan kränkning) har absolut NOLL skyldighet att förlåta sin/sina förövare.

Prio ett borde alltid vara att SKYDDA den som blivit utsatt. Den ska inte behöva möta sina plågoandar. (Här misslyckas ju t ex skolor ofta kapitalt…)

MEN sen tror jag inte på straff i det sättet andra verkar vilja straffa mobbare. Jag kan förstå den känslomässiga reaktionen att man vill att den som skadat en ska få känna på samma smärta. Men våld föder bara mer våld. Den som utsätter någon annan för mobbning (eller misshandel eller vad det nu kan vara) har antagligen egna trauman som behöver bearbetas. Jag tror inte att någon föds och bara bestämmer sig för att bli en elak jävel? OBS detta är ingen ursäkt för att skada andra!

Just i stunden så behöver förövaren omedelbart lämna situationen och ja, kanske i viss mån isoleras för att säkerställa att offret skyddas. Men sen då? Ska de sitta och ruttna på egen kammare utan chans till bot och bättring? Jag vill tro att alla kan förändras. I synnerhet barn och ungdomar! Så jag förespråkar att förövare får behandling OCKSÅ, vad det kan vara. Byte av skola, terapi, rehab osv. Men detta måste vara HELT bortkopplat från offret! Igen, offret ska skyddas i första hand.

 

[underensten]

Jag tror vad man blir med om hela livet formar hur man blir som människa. Jag tror absolut man kan förändras till det bättre eller sämre från när man var ett barn.

Jag har själv blivit retad för att jag såg ut som en kille samt läspade när jag var liten. Kan de ha påverkat mig att jag själv var elak? Kanske. Men det hjälper ju inte den jag var elak mot. Jag önskar inte de som retade mig när jag var liten illa idag. Däremot kan jag absolut ha tänkt annorlunda om det var värre. Jag förstår aggen vissa här har mot era mobbare till viss del.

 

[Lingon]

Jag håller med. Bara att läsa tråden ger mig adrenalinpåslag och återigen en känsla av hopplöshet. Så länge mobbarna hålls om ryggen så som vissa här gör så kommer mobbning att fortsätta.

Jag kan gå så långt som att hävda att vissa mobbade barn skulle behöva omhändertas för att leva i en familj med empati. Deras föräldrar behöver detsamma, för det är deras uppfostran som oftast är orsaken till att barnet mobbar, de känner ingen empati.

Jag antar att ett n föll bort och att det ska vara mobbande i tredje meningen.

Jag känner också igen det du skrev innan om att mobbare ofta får barn som blir mobbare. Jag tror också att det är så. Det är en uppfostringsfråga. Hur många gånger har man inte hört föräldrar (ofta pappor) säga att hellre att deras barn är mobbare än mobbade och att de uppfostrar därefter. Som om det bara finns de två alternativen: mobbare och mobbad.

 

[Shaggy]

Men va? Var har jag skrivit att det är offrets fel?

Jag står inte på någons sida. Jag har inte blivit mobbad och har inte mobbat. Men jag tycker inte att något barn förtjänar att hatas på det sättet som beskrivs i tråden.

Jo du står på förövarens sida och försvarar dem i varje inlägg du skriver. Du påstår att du inte mobbade när du var barn men ditt resonemang är helt och fullt det resonemang mobbaren för så om du inte mobbade som barn så är det ren tur utifrån hur du gång på gång beter dig när folk berättar om hur dessa "osäkra barn" förstört deras liv.

 

[Cambrie]

Jag håller med. Bara att läsa tråden ger mig adrenalinpåslag och återigen en känsla av hopplöshet. Så länge mobbarna hålls om ryggen så som vissa här gör så kommer mobbning att fortsätta.

Jag kan gå så långt som att hävda att vissa mobbade barn skulle behöva omhändertas för att leva i en familj med empati. Deras föräldrar behöver detsamma, för det är deras uppfostran som oftast är orsaken till att barnet mobbar, de känner ingen empati.

Jag blir också jävligt förbannad att läsa vissas svar i den här tråden. Jag tröstar mig med att deras egna samvete troligen bankar på dörren när de läser hur utsatta många i den här tråden varit.

 

[Hermelin]

Jag hoppas att de som mobbade mig under hela grundskoletiden har växt upp, reflekterat och förändrats. Jag hoppas att de idag är sympatiska människor som bryr sig om människor som de har runt omkring sig. Jag är medveten om att när mobbningen startade så var de nog inte medvetna om konsekvenserna. De kunde förmodligen inte tänka sig att deras handlingar skapade sår som sitter kvar fortfarande. Även om förmågan att se konsekvenserna rimligen borde ha utvecklats när de gick i nian så kanske de ändå inte fullt ut förstod vad som hände hos mig. Allt det där är säkert sant.

Med det sagt så är mobbningen ett sår som är kvar även om det gått sisådär 40 år. Om någon av mina mobbare ändå dök upp och bad om förlåtelse så hoppas jag att det skulle vara vid ett tillfälle då jag är förberedd på det. Så att jag inte överrumplad hasplar ur mig det förväntade. Jag hoppas då att jag är förberedd så att jag kan uttrycka att det inte finns någon förlåtelse att hämta. Oavsett om mina mobbare var 10, 13 eller 15 vill jag ändå inte förlåta mobbningen, misshandeln och den konstanta känslan av att vara mindre värd.

 

[Milosari]

Klipper i ditt citat.

Vad menar du med det här?
Menar du att nån har en värre situation om den — utan att veta om det — är illa omtyckt i decennier? Jämfört med de barn/ungdomar som blivit aktivt plågade varje dag i flera år, och som en följd av detta utvecklar problem med ångest och depression?

Och ja, jag tycker att mobbare borde straffas där och då, samt empatitränas av skolan eftersom bägge delar uppenbarligen brustit hos förföräldrarna

Jag tror naturligtvis inte att ungarna som mobbar har det ens i närheten så dåligt som de mobbade. Men det är en situation helt utan vinnare, och jag ser ingen poäng med att skuldbelägga barn eller fantisera om att göra illa dem.

Även kärleksfulla föräldrar kan få barn som beter sig illa. Det visar på en stor oförståelse för barns psykiska utveckling om du tror att det är brist på "empatiträning" som är orsaken till mobbing.

 

[Milosari]

Det är just det jag anser är fel: Att du säger du inte står på någons sida. Om man i en situation där det finns en förövare och ett offer säger att man inte står på någons sida så har man redan vänt ryggen åt offret. Då står man på förövarens sida. Man måste tydligt stå på offrets sida i en mobbingsituation! Det är det enda som kan hjälpa offret!

Jag tänker att man har större chans att förhindra mobbing om man försöker förstå hur det blir så. Att mobbarna är onda och att de alltid har usla föräldrar är liksom inte sant. Jag tycker som sagt att båda är förlorare även om konsekvenserna blir långt värre för den som blir mobbad än den som mobbar.

 

[Cambrie]

Att man påpekar barn bristande möjlighet till konsekvenstänk betyder inte att man har tillhört en skara mobbare, eller tar någons sida. Det blir ju helt absurt. Man måste kunna få lyfta och reflektera kring olika faktorer som ligger till grund bakom mobbing utan att få kastat i ansiktet på sig att ens egna barn skulle vara skitstövlar (?!).

Konsekvenstänk är INTE samma sak som att veta vad rätt och fel är. Nej, Du eller någon annan har ingen som helst rättighet att förminska den utsattes känslor.

 

[Lingon]

Konsekvenstänk är INTE samma sak som att veta vad rätt och fel är. Nej, Du eller någon annan har ingen som helst rättighet att förminska den utsattes känslor.

Verkligen inte! En person kan ha fullt utvecklat konsekvenstänk och ändå mobba. Det är empatin för andra som fallerar. Inte konsekvenstänket. En person kan vara fullt medveten om konsekvenserna av mobbing hen utsätter nån annan för men skita fullständigt i dem så länge det inte drabbar de själva.

 

[Fruentimber]

Konsekvenstänk är INTE samma sak som att veta vad rätt och fel är. Nej, Du eller någon annan har ingen som helst rättighet att förminska den utsattes känslor.

Jag har inte förminskat någons känslor genom att lyfta upp olika orsaker till varför man mobbar. Jag har mig veterligen knappt vidrört ämnet. Kan man inte ta en diskussion ur ett större perspektiv utan att insinuera att andras barn skulle vara skitstövlar så kanske det är bättre att logga ut ett tag.

 

[Lingon]

Jag tänker att man har större chans att förhindra mobbing om man försöker förstå hur det blir så. Att mobbarna är onda och att de alltid har usla föräldrar är liksom inte sant. Jag tycker som sagt att båda är förlorare även om konsekvenserna blir långt värre för den som blir mobbad än den som mobbar.

Och det är anledningen till att skolor oftast inte gör nåt åt mobbing. "För det är såå synd om mobbaren! Och det måste den mobbade förstå och ha empati med". Bullshit...

 

[Shaggy]

Att man påpekar barn bristande möjlighet till konsekvenstänk betyder inte att man har tillhört en skara mobbare, eller tar någons sida. Det blir ju helt absurt. Man måste kunna få lyfta och reflektera kring olika faktorer som ligger till grund bakom mobbing utan att få kastat i ansiktet på sig att ens egna barn skulle vara skitstövlar (?!).

nej men att man i inlägg efter inlägg propagerar för hur extremt synd det är om dessa "barn" och att det är en mänsklig plikt att förlåta dem och att det gäller även för deras offer som fått sina liv till stor del förstörda av dem förpassar en till den skaran.

 

[Milosari]

Jo du står på förövarens sida och försvarar dem i varje inlägg du skriver. Du påstår att du inte mobbade när du var barn men ditt resonemang är helt och fullt det resonemang mobbaren för så om du inte mobbade som barn så är det ren tur utifrån hur du gång på gång beter dig när folk berättar om hur dessa "osäkra barn" förstört deras liv.

Men snälla du. Jag har aldrig mobbat någon. Jag har begått väldigt många misstag i mitt liv, men inte just detta. Jag var en riktig medelmåtta i skolan. Varken cool eller supertöntig, varken poppis eller utstött. Jag blev lite retad pga mitt namn och att mina föräldrar var så konstiga. Men det var inte fråga om någon mobbing. Mitt resonemang kommer inte alls från hur jag var mot andra när jag var barn, eller hur andra var mot mig.

 

[Gnist]

@Shaggy har rätt. Jag har hört mobbare komma med exakt samma resonemang.

Så om någon frågar om du var en mobbare som barn och du säger "nej, absolut inte", så ljuger du?


Att som vuxen utan känslomässig koppling (som tar över) kunna se att mobbning och barn inte är så svart/vitt som att de barn som mobbar är födda onda och kommer dö onda innebär inte att den som ser på barnen och händelserna på annat sätt varit mobbare själva.

 

[Fruentimber]

nej men att man i inlägg efter inlägg propagerar för hur extremt synd det är om dessa "barn" och att det är en mänsklig plikt att förlåta dem och att det gäller även för deras offer som fått sina liv till stor del förstörda av dem förpassar en till den skaran.

Läser vi ens samma tråd? "Mänsklig plikt att förlåta"? Vad pratar du om?

Är barnen mindre barn för att de mobbar, eller vad menar du med ""?

 

[Milosari]

nej men att man i inlägg efter inlägg propagerar för hur extremt synd det är om dessa "barn" och att det är en mänsklig plikt att förlåta dem och att det gäller även för deras offer som fått sina liv till stor del förstörda av dem förpassar en till den skaran.

Nej nu läser du en massa som inte står. Plikt att förlåta?

Vad menar du med "barn"?

 

[Cambrie]

Och det är anledningen till att skolor oftast inte gör nåt åt mobbing. "För det är såå synd om mobbaren! Och det måste den mobbade förstå och ha empati med". Bullshit...

I sonens fall flyttade de tack och lov förövaren efter att vi föräldrar hotat med media. Jag har inte ett dugg dåligt samvete för det. Även om det är ett barn. Det skulle han (och föräldrarna) tänkt på innan han tog en snöskyffel och bankade i sonens huvud med tre stygn och hjärnskakning som resultat efter månader av mobbing där vi föräldrar flaggade för att det var ohållbart, det höll på att sluta med dödlig misshandel men det verkar ju en del här ändå tycka att det är offret det är synd om. De var då 9 och 10 år. Jag hade gärna sett ungen bli omhändertagen, och allvarligt talat, jag kan inte bry mig mindre vad som händer med denna unge i livet.

Så om någon frågar om du var en mobbare som barn och du säger "nej, absolut inte", så ljuger du?


Att som vuxen utan känslomässig koppling (som tar över) kunna se att mobbning och barn inte är så svart/vitt som att de barn som mobbar är födda onda och kommer dö onda innebär inte att den som ser på barnen och händelserna på annat sätt varit mobbare själva.

Snälla du. Jag var mobbad från fyran till första året på gymnasiet. Nej. Jag mobbade inte. Jag hade INGEN att mobba eftersom jag var ensam, ofta inlåst på en toalett eller i en skrubb. Det var, förövrigt, synd om dessa stackars "barn" också.