När berätta att jag vill separera?

[Trasdockan]

Jag har efter nästan ett års funderade landat i att jag vill separera från min sambo. Av flera anledningar kommer vi ändå att sälja vårt nuvarande boende, men min sambo är ju såklart inställd på att vi ska köpa ett nytt gemensamt, medan jag inte vill det. När berättar jag detta för honom? Å ena sidan vill jag helst att vi ska få vårt boende sålt först så att vi inte behöver göra något i panik och gå med förlust, men å andra sidan känns det dumt att undanhålla mina tankar alltför länge.

Jag är helt säker på att han kommer bli både arg, ledsen och förkrossad av att jag vill separera, och av själviska skäl vill jag egentligen vänta med att berätta så länge som möjligt för att slippa bo i en sörja av dålig stämning innan fastighetsaffären är klar. Ingen av oss har råd att ha andra, separata boenden innan vi fått vårt nuvarande sålt.

Hjälp!

 

[Roheryn]

Det väldigt praktiska svaret är att du behöver berätta innan det blir dags att börja titta på nästa boende. Och då såklart göra klart för honom att det är två separata boenden ni ska titta på. Jag hade nog precis som du gärna velat sälja nuvarande boende först, men det blir kanske knepigt i och med att ni kanske behöver börja leta ny bostad innan föräljningen är klar?

Vad gäller det känslomässiga och relationsmässiga så har du ju rätt att fundera så länge du vill - jag hade nog tyckt det var jobbigt att behöva "spela med" i ett fortsatt liv tillsammans alltför länge, i synnerhet vad gäller just bostadsaffären och letandet efter ny bostad.

 

[Yeah but]

Jag hade avvaktat tills nuvarande bostad är såld. Rent krasst finns det för stora möjligheter för honom att sätta sig på tvären annars och t.ex. vägra skriva under för att dra ut på processen.

 

[SiZo]

Jag hade avvaktat tills nuvarande bostad är såld. Rent krasst finns det för stora möjligheter för honom att sätta sig på tvären annars och t.ex. vägra skriva under för att dra ut på processen.

Jag hade gjort samma. Vi har flera gånger sett detta hända här på buke, och även hur männen helt ändrar beteende och personlighet vid ett uppbrott.

Jag hade också börjat spana på nytt till mig själv i hemlighet.

 

[Liten]

Jag tänker att bostadssituationen på orten där ni bor också spelar roll. Om det är hyfsat lätt att få tag i nytt, så visst..men om det är svårt att få tag i ett boende där en trivs så tycker jag att det är schysst att ge (den blivande ex-) partnern samma chans att planera och leta efter sitt nästa, egna, boende i god tid. Särskilt eftersom ni står i belägg att sälja ert nuvarande boende i vilket fall. Det blir trots allt helt andra förutsättningar än han nog räknar med i dagsläget.

 

[Skojamindoja]

Jag håller med om att bostadssituationen lite hade fått avgöra. Är det hyfsat lätt att hitta ett nytt okej boende hade jag väntat längre än om det är svårare. Men också att det spelar in hur och när ni (tidigare) tänkt att ni skulle hitta ett nytt gemensamt boende? Är detta något som skulle göras först efter att befintlig bostad är såld - vänta. Behöver ni hitta någon annanstans att bo innan nuvarande bostad är såld kanske det blir knepigare, antingen får du ju helt enkelt spela med och låtsas att det fortfarande är ett nytt gemensamt boende som gäller, eller dra plåstret och berätta.

För ett år sen hade jag sagt att det schysstaste är att berätta för partnern ganska omgående. Men efter att en anhörig råkat ut för just det som flera andra redan beskrivit, att den andra parten förhalar en försäljning av det gemensamma huset för att göra livet surt för exet och minska chanserna för exet att börja om med en ny bostad, hade jag varit mer restriktiv med att berätta för tidigt.

 

[Unafraid]

Det kan också vara så att den som får veta att det blir en separation vägrar bo ihop mer. Så jag skulle personligen ha löst ett nytt boende åt mig själv innan jag berättade.

 

[Fibusen]

Aldrig att jag hade sagt något innan huset var sålt! Han kan ställa till det massor! Dels sätta sig på tvären med försäljning, men också en helvetesstämmning i månader innan allt är klart. Jag hade också börjat kolla på eget boende i smyg så du har möjlighet att flytta i princip samma dag du tar upp det om det skulle barka ur helt. Lämnade män kan bli riktigt otäcka.

Kanske hårt och känns elakt, men vad fan. Att ”se om sitt egna hus först” stämmer mer än väl. Du är också någon du har ansvar för!

Det behöver ju inte komma som en käftsmäll att du går med på husvisningar ena dagen sen andra dagen så smäller du till att du vill lämna. Utan säg bara att det inte känns riktigt rätt läget att leta, och du vet inte riktigt vart du skulle vilja bo, eller hur, utan du vill fundera lite och lugna dig tills du vet att nuvarande ens blir sålt. Då hintar du lite osäkerhet, och sen när det är sålt har du kommit fram till att du vill ha något eget istället.

 

[Trasdockan]

Stort tack allihop! Vi har båda tillräckligt många köpoäng i bostadskön för att åtminstone kunna få varsitt korttidskontrakt, så ingen av oss riskerar att bli bostadslös.

Ju mer jag funderar på det desto mer rimligt känns det att vänta. Jag har faktiskt ingen skyldighet att berätta redan nu och jag tror faktiskt att det är det bästa för bådas våra måenden.

 

[vilde]

Det finns inom humanism och i samtliga världsreligioner en levnadsregel som lyder: behandla andra som du själv vill bli behandlad.

 

[Roheryn]

Stort tack allihop! Vi har båda tillräckligt många köpoäng i bostadskön för att åtminstone kunna få varsitt korttidskontrakt, så ingen av oss riskerar att bli bostadslös.

Ju mer jag funderar på det desto mer rimligt känns det att vänta. Jag har faktiskt ingen skyldighet att berätta redan nu och jag tror faktiskt att det är det bästa för bådas våra måenden.

Ja, då är väl det rimliga att få bostadsförsäljningen ur världen först och ta tag i separation och varsitt boende därefter!

 

[Ainon]

Jag tycker man berättar så snart man vet, förutsatt såklart att man inte tänker att den andr kommer göra en illa eller liknande. Jag hade velat veta såsnart min partner hade bestämt sig och egentligen redan då han börjat tänka i sådana banor.

Kanske sambon hade velat behålla nuvarande boende vid separation?

Jag har efter nästan ett års funderade landat i att jag vill separera från min sambo. Av flera anledningar kommer vi ändå att sälja vårt nuvarande boende, men min sambo är ju såklart inställd på att vi ska köpa ett nytt gemensamt, medan jag inte vill det. När berättar jag detta för honom? Å ena sidan vill jag helst att vi ska få vårt boende sålt först så att vi inte behöver göra något i panik och gå med förlust, men å andra sidan känns det dumt att undanhålla mina tankar alltför länge.

Jag är helt säker på att han kommer bli både arg, ledsen och förkrossad av att jag vill separera, och av själviska skäl vill jag egentligen vänta med att berätta så länge som möjligt för att slippa bo i en sörja av dålig stämning innan fastighetsaffären är klar. Ingen av oss har råd att ha andra, separata boenden innan vi fått vårt nuvarande sålt.

Hjälp!

 

[Islandshästryttare]

Jag har efter nästan ett års funderade landat i att jag vill separera från min sambo. Av flera anledningar kommer vi ändå att sälja vårt nuvarande boende, men min sambo är ju såklart inställd på att vi ska köpa ett nytt gemensamt, medan jag inte vill det. När berättar jag detta för honom? Å ena sidan vill jag helst att vi ska få vårt boende sålt först så att vi inte behöver göra något i panik och gå med förlust, men å andra sidan känns det dumt att undanhålla mina tankar alltför länge.

Jag är helt säker på att han kommer bli både arg, ledsen och förkrossad av att jag vill separera, och av själviska skäl vill jag egentligen vänta med att berätta så länge som möjligt för att slippa bo i en sörja av dålig stämning innan fastighetsaffären är klar. Ingen av oss har råd att ha andra, separata boenden innan vi fått vårt nuvarande sålt.

Hjälp!

När skulle du själv velat få reda på det om det hade varit sambon som ville lämna? Det tror jag är en bra vägledning.

 

[Görel]

Efter att ha mött flera kvinnor som aldrig kunnat föreställa sig att partnern som de vill lämna skulle kunna hämnas på något sätt, och absolut inte utöva våld, så rekommenderar jag att se till att man är trygg och säker innan man talar om hur man vill ha det.

 

[Bison]

Det finns inom humanism och i samtliga världsreligioner en levnadsregel som lyder: behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Tyvärr är det väldigt, väldigt många män som inte lever efter det så hellre safe then sorry när det kommer till ens säkerhet och trygghet.

 

[ufot]

Jag hade också väntat.

Sälja huset och leta själv under tiden eget boende.

Sen när säljkontraktet är påskrivet så berättar du, eller lämnar ett brev.

 

[Rumpnissen]

Jag tycker mannens personlighet och relationens status hade fått avgöra.

För mig hade det varit helt otänkbart att inte berätta samma stund som jag bestämde mig. Vi har trots allt levt lyckligt ihop i nästan 20 år, då hade det varit respektlöst att gå omkring och ljuga och vilseleda.

Sen förstår jag att man resonerar annorlunda om man har andra erfarenheter. Men jag har en svåger som precis blivit lämnad av sin sambo och det var ganska uppenbart att hon planerat separationen och tidpunkten för den i månader, allt för att förfördelas så mycket som möjligt och tjäna ekonomiskt på det. Han blev rejält utnyttjad. Att det finns andra män som beter sig som svin är svårt att acceptera som argument för att han ska bli så utnyttjad.

 

[Eurydome]

Jag tycker mannens personlighet och relationens status hade fått avgöra.

För mig hade det varit helt otänkbart att inte berätta samma stund som jag bestämde mig. Vi har trots allt levt lyckligt ihop i nästan 20 år, då hade det varit respektlöst att gå omkring och ljuga och vilseleda.

Sen förstår jag att man resonerar annorlunda om man har andra erfarenheter. Men jag har en svåger som precis blivit lämnad av sin sambo och det var ganska uppenbart att hon planerat separationen och tidpunkten för den i månader, allt för att förfördelas så mycket som möjligt och tjäna ekonomiskt på det. Han blev rejält utnyttjad. Att det finns andra män som beter sig som svin är svårt att acceptera som argument för att han ska bli så utnyttjad.

Jag håller helt med i ditt resonemang. Är lite förvånad över att så många tycker att det är helt självklart att undanhålla för sin livskamrat att man inte vill leva tillsammans längre utan istället ljuga och låtsas som att allt är bra i flera månader. Så oerhört sviken jag hade känt mig i den situationen.

 

[Trasdockan]

Jag tycker mannens personlighet och relationens status hade fått avgöra.

För mig hade det varit helt otänkbart att inte berätta samma stund som jag bestämde mig. Vi har trots allt levt lyckligt ihop i nästan 20 år, då hade det varit respektlöst att gå omkring och ljuga och vilseleda.

Sen förstår jag att man resonerar annorlunda om man har andra erfarenheter. Men jag har en svåger som precis blivit lämnad av sin sambo och det var ganska uppenbart att hon planerat separationen och tidpunkten för den i månader, allt för att förfördelas så mycket som möjligt och tjäna ekonomiskt på det. Han blev rejält utnyttjad. Att det finns andra män som beter sig som svin är svårt att acceptera som argument för att han ska bli så utnyttjad.

Jag vill självklart inte utnyttja honom. Jag har däremot en viss oro för att han inte kommer att reagera på ett konstruktivt och hjälpsamt sätt. Han är inte den typen av person som storsint skulle kunna tänka "men vad fint ändå att hon berättade det redan nu", tyvärr.

 

[Breaktown]

Sen förstår jag att man resonerar annorlunda om man har andra erfarenheter. Men jag har en svåger som precis blivit lämnad av sin sambo och det var ganska uppenbart att hon planerat separationen och tidpunkten för den i månader, allt för att förfördelas så mycket som möjligt och tjäna ekonomiskt på det. Han blev rejält utnyttjad. Att det finns andra män som beter sig som svin är svårt att acceptera som argument för att han ska bli så utnyttjad.

OT men att förfördelas var väl precis det hon inte ville?

Annars håller jag med dig, även om det ju inte heller behöver med sådant uppsåt du beskriver här. Om min man berättade att han ville separera, och det visade sig att han hade funderat på och planerat detta i månader, att han var "klar" i situationen och processen samtidigt som skulle totalt ändra på bägge våra liv. Just det hade jag nog känt mig betydligt mer sviken över än det faktum att han ville separara.

Men om man känner på sig just det som TS skriver i inlägget ovan här. Då tycker jag att det är fullt rimligt att förbereda sig så väl som möjligt (och bara att man misstänker en sådan reaktion är väl en anledning om någon att fundera på förhållandet är något man bör fortsätta med... )