När blir det mer än en dejt?

[Lillefrun]

Jag vet att det lättaste sättet att få reda på om någon vill vara tillsammans med en som ett par är att ta upp frågan men jag är inte där än. Funderar på vilka tecken som finns tidigt och när man liksom är klar att ta upp frågan. Funderar på ord som används, beröring, hur ofta man ses och har kontakt, olika beteenden, hur länge du känt personen. När börjar ni känna att det nog kan bli något mer än bara någon ni dejtar? Ja vilka tecken går ni på? Och hur tar i upp det? Eller faller det sig bara naturligt?

 

[Red_Chili]

För mig faller det sig mest naturligt, när jag känner att jag inte har intresse av att träffa någon annan "på det sättet" och längtar efter att träffa just den personen igen.

 

[machafuko]

För mig är det också en sak som bara kommit naturligt, de få gångerna det hänt för mig. Sedan har det bara trillat ur munnen på någon av parterna att man inte har intresse för någon annan och så blir det ganska självklart på något vis. Jag har nog aldrig krånglat till det så mycket.

När det varit lite krångligare har det också aldrig blivit något.

 

[Lillefrun]

Det känns okomplicerat nu, vi pratar om en framtid tillsammans flera månader bort, vi ses så ofta det bara går, jag känner mig nog aldrig så bekväm med någon annan, jag vill att han ska stanna hela tiden, aldrig åka hem, han vill inte lämna oss heller utan vill vara här så mycket det bara går. Saker flyttar in som är hans hunds och hans egna saker, jag har gett honom saker här hemma som är hans nu och rutiner bildas, en vardag helt enkelt.

Ingen av oss orkade laga middag i fredags som vi tänkt så då blev det micro lasagne och micro paj och sen bara virade vi in oss i filtar, delade fotpall och blundade och vilade och pratade lite lugnt eftersom vi båda var trötta. Behöver inte vara mer än så för en mysig kväll. Ingen lyxig middag eller spännande aktivitet. Bara vara.


Jag har inget intresse för någon annan och jag tror inte han heller har det av vad jag vet och det litar jag på.

 

[Malibu_Stacy]

Det känns okomplicerat nu, vi pratar om en framtid tillsammans flera månader bort, vi ses så ofta det bara går, jag känner mig nog aldrig så bekväm med någon annan, jag vill att han ska stanna hela tiden, aldrig åka hem, han vill inte lämna oss heller utan vill vara här så mycket det bara går. Saker flyttar in som är hans hunds och hans egna saker, jag har gett honom saker här hemma som är hans nu och rutiner bildas, en vardag helt enkelt.

Ingen av oss orkade laga middag i fredags som vi tänkt så då blev det micro lasagne och micro paj och sen bara virade vi in oss i filtar, delade fotpall och blundade och vilade och pratade lite lugnt eftersom vi båda var trötta. Behöver inte vara mer än så för en mysig kväll. Ingen lyxig middag eller spännande aktivitet. Bara vara.


Jag har inget intresse för någon annan och jag tror inte han heller har det av vad jag vet och det litar jag på.

Vad fint det låter

 

[Lillefrun]

Vad fint det låter

Tack, ja det är nog lite fint ändå. Det känns fint

 

[Lillefrun]

Jag vill så gärna ha ord och tydlighet och trygghet. Men egentligen så här tidigt, bara 3,5 veckor sen vi träffades första gången så är det ju ingen stress. Jag tänker ge det några veckor och bara njuta av sällskapet men vid vissa situationer kommer jag ställa frågan oavsett när.

Men nu när det är stå bra spelar ju inga namn egentligen någon roll eftersom situationen känns trygg och fin och ömsesidig. Men nog skulle det sitta fint med en pojkvän. Det var flera år sen och kändes inte så här.

 

[gul_zebra]

För oss bara blev det att vi satt ihop. Vi tog tredje dejten hos honom och jag åkte aldrig hem igen typ
Efter ett halvår sa han när vi skulle sova att han älskar mig. Han brukar dock prata i sömnen så dagen därpå frågade jag om han varit vaken eller sovit (han var vaken ) och var vi står och då blev det fastställt att vi är ett par. Jag är som du i att jag behöver få det bekräftat, och inte mindre så när jag inte visste om han pratat i sömnen eller sagt det medvetet liksom I praktiken var vi väl ett par långt innan den natten men det var skönt att få det bekräftat ändå