Ni som är lyckligt barnfria...

[Hippocampus]

Flera studier har gjorts på ämnet, tex https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC10124270/

"Parents and other caregivers accounted for 63.5% and 13.5% of the perpetrators, respectively. The leading injury mechanism was gunshot wounds (23.1%), followed by drowning (19.2%), and suffocation, strangulation, or asphyxiation (19.2%). The most commonly cited contributing factor (47.1%) was overwhelming stress from caring for the autistic child."

Det är såklart olika beroende på vilket stöd som finns och många andra faktorer. Ånger är inte en självklart rak sak, men risken finns alltid att ens föräldraskap blir överväldigande svårt och fullt av lidande. Det är något att beakta, helt enkelt.



Ja, jag håller med er, det är inte så att jag menar att så länge det finns en risk för funktionshinder ska vi inte skaffa barn, men att vi som gör det endå måste vara beredda på att ge upp våra liv för att ta hand om barnet om så är fallet. Inte bara rycka på axlarna och säga "det händer inte mig" eller "risken är så liten" eller bara drömma om allt roligt och hur ens barn ska bli. Jag upplever att väldigt många föräldrar trots allt skaffar barn för att de vill ha barn, dvs det handlar om vad föräldrarna vill ha ut av barnet, inte vad föräldrarna vill ge till ett barn som är sin alldeles egen person. Att tänka på hur det blir när ens barn inte blir som en tänkt, på några av de allra svåraste sätten, är en bra tankeövning. Barn blir ju som de blir, vi kan inte forma dem precis enligt önskning. Som föräldrar måste vi älska dem ändå (i gärning alltid, även om känslan kan komma och gå, såklart).

Det sista upplever jag med. Många pratar om att de just vill ha barn och av anledningar som ”jag vill inte vara ensam” ”jag vill inte vara ensam när jag är gammal” ”jag vill fira högtider som en familj” etc etc.
Alltid ”JAG”. Ingen tanke på att barnet kanske aldrig vill ha kontakt med dig när den är äldre. Inte att barnet är en egen individ.
Så otroligt egoistiskt kan jag tycka.

 

[Migo]

Jag har en i min närhet som har ett multihandikappat barn och det livet dom lever får mig ännu mer att avstå tanken på barn.
Självklart älskar dom sitt barn men så som dom lever är ett rent helvete och deras egna liv tog slut helt och hållet för 20 år sen när barnet föddes.
Barnet är än idag 20 år gammal totalt beroende av sina föräldrar på en 1 årings nivå.
Dom får sova hela nätter en gång i månaden när barnet är på kortis annars vaknar barnet 5-6 gånger per natt och behöver hjälp.

Kan även tillägga att dom andra 3 barnen har fått klara sig själva på ett sätt som teoretiskt känns omöjligt för så små barn men det har fungerat bra antagligen för barnen inte vetat något annat.

Jag har också ett sånt fall i familjen, och det är verkligen hjärtskärande för alla inblandade. Det var jobbigt när barnet var liten och behövde ha hjälm för att inte slå sig när han fick anfall och ramlade... Nu väger han nästan 80 kg, vägrar dricka så får i sig vätska med sond, ramlar fortsatt när han får anfall (vilket sker ofta), saknar verbalt språk, kan inte hålla sig utan får gå med blöja (som han tar av sig när han kan)... Helt fruktansvärd situation för både honom, småsyskon och föräldrar.

 

[hundtant]

Det sista upplever jag med. Många pratar om att de just vill ha barn och av anledningar som ”jag vill inte vara ensam” ”jag vill inte vara ensam när jag är gammal” ”jag vill fira högtider som en familj” etc etc.
Alltid ”JAG”. Ingen tanke på att barnet kanske aldrig vill ha kontakt med dig när den är äldre. Inte att barnet är en egen individ.
Så otroligt egoistiskt kan jag tycka.

Vilka är dessa många som säger så? Varje gång den här frågan diskuteras, alltså barn eller inte, så är det många som säger att andra vill ha barn av de där skälen. Men själv har jag aldrig hört nån uttrycka det. Har det bara blivit en sanning för att många påstår att oidentifierade många säger det?

 

[Bison]

Vilka är dessa många som säger så? Varje gång den här frågan diskuteras, alltså barn eller inte, så är det många som säger att andra vill ha barn av de där skälen. Men själv har jag aldrig hört nån uttrycka det. Har det bara blivit en sanning för att många påstår att oidentifierade många säger det?

Jag kan tänka mig att det även kommer från vad många med barn säger till oss utan barn.
Vem ska ta hand om dig när du blir gammal, ska du sitta ensam under högtider, yada yada yada.

 

[hundtant]

Jag kan tänka mig att det även kommer från vad många med barn säger till oss utan barn.
Vem ska ta hand om dig när du blir gammal, ska du sitta ensam under högtider, yada yada yada.

Japp, det kan jag faktiskt också tänka mig.

 

[monster1]

Det sista upplever jag med. Många pratar om att de just vill ha barn och av anledningar som ”jag vill inte vara ensam” ”jag vill inte vara ensam när jag är gammal” ”jag vill fira högtider som en familj” etc etc.
Alltid ”JAG”. Ingen tanke på att barnet kanske aldrig vill ha kontakt med dig när den är äldre. Inte att barnet är en egen individ.
Så otroligt egoistiskt kan jag tycka.

Att både skaffa och att inte skaffa barn är väll egoistiska handlingar tänker jag. Man skaffar ju barn för att man vill ha barn man låter bli att skaffa barn för att man inte vill ha barn. Båda handlingarna går utifrån en själv. De är ju inte altruistiska handlingar, något av dom.

 

[Lalinea]

Jag kan tänka mig att det även kommer från vad många med barn säger till oss utan barn.
Vem ska ta hand om dig när du blir gammal, ska du sitta ensam under högtider, yada yada yada.

Ja för barn är ju verkligen en garanti för att ike bli ensam.

 

[Glasbubblan]

Ja för barn är ju verkligen en garanti för att ike bli ensam.

Inte på exakt samma tema, men ish - vi såg igår ett av de nya avsnitten av Lyxfällan, där modern i princip var döende, men där dottern utnyttjat mammans välvilja och mottagit pengar konstant i tron om att det skulle gå till räkningar, men som i själva verket gått till utekvällar och shopping. Hjärtskärande att se mammans reaktion när hon insåg detta, då hon själv inte precis verkade ha det jättebra ställt heller. Tänkte på detta igen då, att det verkligen inte är en garanti att ens barn bryr sig om sin mamma ens i slutskedet. I detta fallet tror och hoppas jag att det blev en ögonöppnare för dem/dottern åtminstone och att hon kanske insåg ett och annat.

 

[Hippocampus]

Vilka är dessa många som säger så? Varje gång den här frågan diskuteras, alltså barn eller inte, så är det många som säger att andra vill ha barn av de där skälen. Men själv har jag aldrig hört nån uttrycka det. Har det bara blivit en sanning för att många påstår att oidentifierade många säger det?

Frågar jag en direkt fråga om ”varför vill du ha barn” får jag 9 av 10 gånger det svaret. Bland mina vänner, kollegor på jobbet etc.

 

[Breaktown]

Frågar jag en direkt fråga om ”varför vill du ha barn” får jag 9 av 10 gånger det svaret. Bland mina vänner, kollegor på jobbet etc.

Jag blir mest fascinerad över att det här skulle vara en fråga som ställs så många gånger att man kan få ett sådant underlag.

Jag tror att jag på riktigt har ställt frågan "varför vill du ha barn" eller "varför vill du inte ha barn" någon enstaka gång eller två under hela min liv, och till personer som jag verkligen har en nära relation till. Absolut inte tex till kollegor på jobbet (absolut att man kan vara nära dem också, men då brukar man ju kalla dem vänner).

Om jag hade fått den frågan från en kollega på jobbet hade jag med 100 % sannolikhet svarat något som inte helt stämmer överens med verkligheten. En på tok för personlig/privat fråga att diskutera i lunchrummet för min del.

 

[Lalinea]

Jag blir mest fascinerad över att det här skulle vara en fråga som ställs så många gånger att man kan få ett sådant underlag.

Jag tror att jag på riktigt har ställt frågan "varför vill du ha barn" eller "varför vill du inte ha barn" någon enstaka gång eller två under hela min liv, och till personer som jag verkligen har en nära relation till. Absolut inte tex till kollegor på jobbet (absolut att man kan vara nära dem också, men då brukar man ju kalla dem vänner).

Om jag hade fått den frågan från en kollega på jobbet hade jag med 100 % sannolikhet svarat något som inte helt stämmer överens med verkligheten. En på tok för personlig/privat fråga att diskutera i lunchrummet för min del.

Samma här.

 

[hundtant]

Frågar jag en direkt fråga om ”varför vill du ha barn” får jag 9 av 10 gånger det svaret. Bland mina vänner, kollegor på jobbet etc.

Säger som @Breaktown, det låter allt som ett väldigt svagt underlag för påståenden om "många"

 

[Askur2017]

Vad är ett ”godkänt” svar på frågan om varför man vill/inte vill ha barn då? (Är verkligen nyfiken)

De ofödda barnen har ju inget intresse av att finnas, så allt intresse, förväntningar och alla föreställningar kommer ju från de blivande föräldrarna som av den ena eller andra anledningen önskar ett barn.

 

[MidnightSoul]

Glad att jag inte skaffade barn med exet. Nu är jag singel och ingen lust att dejta överhuvudtaget )mitt mående spelar nog in till viss mån där). Mitt ex var toppen i början. Sen en dag bara poff borta. Han ändrades verkligen från ett samtal till ett annat. Handlade inte ens om oss det där samtalet. Kommer fortfarande ihåg. Har man inte upplevt det är det nog svårt att verkligen förstå att det är verkligen som att någon har tryckt på en knapp i personligheten.

Skulle aldrig klara av att vara ensam förälder, dom som gör det är starka. Skulle jag ha barn skulle jag vilja ha det med någon som är som min bror i sitt föräldraskap. Men det är inte normen och inget man vet något om i förtid.

Känner just nu att det är grymt skönt att inte behöva försöka laga mat åt någon annan än mig själv. Senaste 3 dagarna har jag gjort vingar till middag. Funkar när man är själv, har man barn att tänka på inte så där toppen flera dagar i rad med bara vingar till middag.

 

[Elektron]

Har inga barn och har aldrig velat ha, har inte velat om det. Inte intresserad av andras barn heller.

Finns ingenting med barn jag tycker verkar roligt.

 

[corzette]

Säger som @Breaktown, det låter allt som ett väldigt svagt underlag för påståenden om "många"

Fast att det är för "att inte vilja vara ensam när man blir äldre" finns ju tom som anledning i "vi som vill ha barn" trådar här på bukefalos, så hur kan man missat att det finns människor som VERKLIGEN tycker så ?

 

[Askur2017]

Fast att det är för "att inte vilja vara ensam när man blir äldre" finns ju tom som anledning i "vi som vill ha barn" trådar här på bukefalos, så hur kan man missat att det finns människor som VERKLIGEN tycker så ?

Ja alltså, man får nog hoppas att de som skaffar barn tänker sig att barnen finns i ens liv även när man blir äldre. Ett alternativ där man föreställer sig att ”nån gång efter 60 hoppas jag vi tappat kontakten” vore ju lite sorgligt kanske

 

[Bison]

Jag blir mest fascinerad över att det här skulle vara en fråga som ställs så många gånger att man kan få ett sådant underlag.

Jag tror att jag på riktigt har ställt frågan "varför vill du ha barn" eller "varför vill du inte ha barn" någon enstaka gång eller två under hela min liv, och till personer som jag verkligen har en nära relation till. Absolut inte tex till kollegor på jobbet (absolut att man kan vara nära dem också, men då brukar man ju kalla dem vänner).

Om jag hade fått den frågan från en kollega på jobbet hade jag med 100 % sannolikhet svarat något som inte helt stämmer överens med verkligheten. En på tok för personlig/privat fråga att diskutera i lunchrummet för min del.

Jag kan kontra med det när jag får frågan varför jag inte vill ha barn.
Har fått den fler gånger än jag kan räkna

 

[Lalinea]

Jag kan kontra med det när jag får frågan varför jag inte vill ha barn.
Har fått den fler gånger än jag kan räkna

Och jag fick den av en gynekolog en gång när jag gjorde abort.
Jag svarade bara att alla vill inte ha barn.

Men att ställa en sån fråga till någon som ska göra abort känns ju lite dumt. Jag har inte känslig på så vis och hade ingen ångest över aborten men alla tar ju inte lika lätt på det.

Samma kvinna bokade sedan även in mig på en tid för rådgivning om p-medel.
Utan att fråga mig först.

 

[Sel]

Och jag fick den av en gynekolog en gång när jag gjorde abort.
Jag svarade bara att alla vill inte ha barn.

Men att ställa en sån fråga till någon som ska göra abort känns ju lite dumt. Jag har inte känslig på så vis och hade ingen ångest över aborten men alla tar ju inte lika lätt på det.

Samma kvinna bokade sedan även in mig på en tid för rådgivning om p-medel.
Utan att fråga mig först.

Men så otroligt oproffsigt och olämpligt!