Ni som bor i hus eller på bottenvåning

[Otherside]

Alldeles off topic men det förvånar mig hur nybyggda villor idag nästan alltid har enorma fönster, golv till tak, hela väggen ibland, så den som går förbi på gatan kan se precis allt i rummet. Man ser hur familjen sitter vid det fina bordet och äter, man ser allt i de upplysta hyllorna.... Ja, jag menar nog att en del är lite uppvisning, man vill gärna visa sitt nya fina hus och hur snyggt man har det. Men ändå. De hade lika gärna kunnat möblera direkt på gräsmattan. Inte minst när det är mörkt ute och alla kan se in i det upplysta huset, men de kan inte se vem som står där i mörkret och tittar in. Jag hade aldrig pallat!

 

[sjoberga]

Alldeles off topic men det förvånar mig hur nybyggda villor idag nästan alltid har enorma fönster, golv till tak, hela väggen ibland, så den som går förbi på gatan kan se precis allt i rummet. Man ser hur familjen sitter vid det fina bordet och äter, man ser allt i de upplysta hyllorna.... Ja, jag menar nog att en del är lite uppvisning, man vill gärna visa sitt nya fina hus och hur snyggt man har det. Men ändå. De hade lika gärna kunnat möblera direkt på gräsmattan. Inte minst när det är mörkt ute och alla kan se in i det upplysta huset, men de kan inte se vem som står där i mörkret och tittar in. Jag hade aldrig pallat!

Ett område precis intill en golfbana här är helt nybyggd och man har panoramainsikt rakt in i vardagsrum och köksdel från vägen 10 meter bort. Flera av husen har dock planterat saker som säkert gör att det blir beboeligt om 5-10 år.

(Även om jag är högst medveten om att min nöjdhet att ha både allmän väg och närmsta granne kilometervis bort är ganska ovanlig, så är den här varianten ganska svår att greppa vem som önskar)

Till trådämnet så håller jag helst olåst om någon är inne i huset, eftersom det är viktigt att komma ut vid exempelvis brand, utan hinder.

 

[Voeux]

Alldeles off topic men det förvånar mig hur nybyggda villor idag nästan alltid har enorma fönster, golv till tak, hela väggen ibland, så den som går förbi på gatan kan se precis allt i rummet. Man ser hur familjen sitter vid det fina bordet och äter, man ser allt i de upplysta hyllorna.... Ja, jag menar nog att en del är lite uppvisning, man vill gärna visa sitt nya fina hus och hur snyggt man har det. Men ändå. De hade lika gärna kunnat möblera direkt på gräsmattan. Inte minst när det är mörkt ute och alla kan se in i det upplysta huset, men de kan inte se vem som står där i mörkret och tittar in. Jag hade aldrig pallat!

Mig veterligen avskyr de flesta insyn, så jag har svårt att se att man skulle köpa ett sådant hus för att visa upp för grannarna hur man har det inomhus. Men oftast är de med insyn billigare än de utan när nyproduktioner byggs så det kan ju vara en kompromiss en del är villiga att göra. Men visst, det förvånar mig också. Vi tittade på ett område där de flesta hus hade fönster mot skogen och då kan jag förstå att det är fint med stora fönster. Men några av huset låg mot gatan eller parkeringen. Jag tänker, måste man bygga dem likadant då eller varför kan man inte insynsskydda just dessa lite mer? De var billigare då.

 

[Fibusen]

Uppväxt i hus på landet, har aldrig ens reflekterat över att det ska vara ”obehagligt” på något vis. Jag kanske har bott max 2 år allt som allt i lägenhet under mitt snart 36-åriga liv, annars så har det varit i hus. Nu har jag bott själv i detta hus sen 2015 och aldrig varit rädd. Har ett par grannar runt mig om det skulle hända något. Har inget larm och kommer aldrig skaffa, hund har jag så jag tänker att hon varnar om hon hör något.

Låser på natten, men är sjukt dålig att låsa under dagen. När jag jobbar låser jag, men inte när jag ska ut med hunden, gå till affären eller när jag går och hälsar på mamma. Åker jag iväg så pass långt att jag tar bilen låser jag eftersom hemnyckeln ändå sitter på knippan med bilnyckeln.

Det är jättedumt att inte låsa, men det är jättedrygt att gå runt med nyckelknippan på sig också. Däremot så gissar jag att försäkringsbolaget inte är så nöjda om det blir inbrott och dörren är olåst. Dock kan jag väll inte påstå att jag har något av värde direkt iallafall.

 

[Görel]

För mig blev det lite så en period efter en fickstöld. Fånigt egentligen, men min mobil blev stulen ur fickan i Paris. Jag märkte när det hände men hann inte agera. Den kvällen var jag mest irriterad och var tvungen att lösa en del logistiskt med flygbiljetter hem osv. Veckorna därpå däremot så kom jag på mig själv att vara nervig, så fort någon kom nära på stan eller råkade gå in i mig på tunnelbanan så ryckte jag till och fick puls. Det la sig, och kändes som sagt fånigt men så var det. Men det gjorde mig ödmjuk inför att känslan av trygghet kan rubbas ganska lätt när saker händer i livet.

Det blev ett nytt sätt att förhålla sig som jag inte alls var bekant med sen tidigare. Bodde i en liten lägenhet i Sofia som jag trivdes bra i, men efter inbrottet kände jag att jag till slut inte kunde bo kvar längre.

I min förra lägenhet låg jag en kväll och försökte somna när det plötsligt sattes in en nyckel i låset i min ytterdörr! Dörren var låst och gick inte upp men det var oerhört obehagligt. Det visade sig vara hemtjänsten som skulle in till grannen mitt emot. Jag gick upp i varv totalt och det tog flera timmar innan jag kunde sova, och efter det kollade jag ytterdörren extra varje kväll innan jag la mig för att kunna sova. Utan inbrottet hade jag inte reagerat så starkt.

 

[Hazel]

bor i hus utanför en mindre stad, har bara en våning, det enda jag inte gör är att sova med öppna fönster, det känns lite väl risky eftersom det inte ens finns vädringsläge på fönstren, det är verkligen bara att kliva in. Jag låser dörren på kvällen, häromdagen hade jag dock lyckats med att låsa dörren samtidigt som jag lämnade husnycklar, bilnyckel och plånbok ute.

Vill inte göra det besvärligt för de kriminella

 

[Sleepy]

Jag har bott högt upp hela mitt vuxna liv. Portkod, högt upp, säkerhetsdörr. Jag har därmed alltid känt mig väldigt trygg hemma. I stugan däremot har jag alltid känt mig lite mer sårbar. Känslan av att någon enkelt skulle kunna röra sig på tomten eller bara knacka in en ruta och kliva in om en önskar. Nu är ju det ovanligt, och i stugan har jag alltid lugnat mig med att jag är långt ute i skogen. Här rör sig ju inga. Så den oron har inte varit så påtaglig, men nu har det varit många inbrott senaste åren i stugområdet. Allt från vanliga inbrott till ett gäng ovanligare där inget stjäls. Det verkar som om någon bara går in, ser sig omkring och lämnar. Trots att det funnits många saker av värde. Det har pågått flera år nu, i just vårt område. Jag kan inte låta bli att tänka att det bor någon udda kuf där, och ibland när det är riktigt mörkt och jag tittar ut genom fönstret på kvällen så undrar jag vart den personen är just nu.

Vi bodde i villa när jag var riktigt liten, och sedan i en lägenhet på bottenplan. I villan hade vi tydligen inbrott när mamma var ensam hemma med mig och min bror. Svårt att ens tänka på nu när jag själv har ett litet barn. I lägenheten hade vi också inbrott, som tur var när vi inte var hemma den gången. Nu har vi ju köpt hus i ett tätbebyggt område och ja, jag är ovan! Jag är inte van vid att sova på nätterna och det bara är en liten fönsterruta som skiljer oss från världen utanför. Med bebis blir man ju inte helt logisk heller utan allt kan plötsligt kännas märkligt hotfullt och läskigt.

Hur känner ni som bor i hus eller på bottenvåning? Har ni vant er? Har ni larm eller inte?

Tycker inte att du ska behöva vänja dig, utan vidta de åtgärder som behövs för att du ska känna dig trygg och koppla av. Om det nu är larm eller vad som. Rädslor är ju inte alltid rationella men ska ändå inte nonchaleras.
Själv känner jag mig trygg där jag bor. Har inget larm, dock fyrbent vaktstyrka. Men har upplevt otrygghet i hemmet i ett par tidigare situationer i livet och det är så onödigt och dränerande. Bättre göra något åt saken.

 

[chiiliacanth]

Alltid känt mig tryggare i hus, låser sällan om dagarna när jag är hemma utan bara nattetid. Aldrig känt mig hotad. I ett hus har jag också fler sätt att ta mig iväg o gömma mig i en lägenhet högt upp i luften. Hemma har jag källare, flera flyktvägar osv. Dock aldrig känt att jag har behövt skydda mig på något vis. Det är nog en vanesak.

 

[Bapelsin]

Jag är fullkomligt obrydd. Låser aldrig dörren. Nånsin.
Jag tänker att om nån vill ta sig in så gör den det oavsett. Enklare att slippa få fönstren/dörren förstörda.
Jag hatar larm och andra anordningar som jag med all säkerhet skulle klanta till och sätta igång i tid och otid.

Mina mest värdefulla saker är katterna och dem stjäl ingen

Samma här. Slänger oftast bara igen dörren när jag ska någonstans. Vi bor i ett villaområde på hörntomt där den ”allmänna vägen/trottoaren” löper längs med långsidan. Vi har golvfönster och stora glaspartier så insynen är stor, men jag bryr mig inte, vill folk kolla in får de väl göra det

Andra kanske skulle känna sig mer utsatta med huset längst med gatan men jag känner tvärt om. Skulle någon vilja bryta sig in skulle de nog välja ett hus längre upp på gatan där det inte syns vad de gör. Skulle någon försöka bryta sig in här skulle alla som passerar se vad de höll på med. Det kanske inte promenerar så många på natten, men bilar kör förbi dygnet runt.

 

[Bapelsin]

Alldeles off topic men det förvånar mig hur nybyggda villor idag nästan alltid har enorma fönster, golv till tak, hela väggen ibland, så den som går förbi på gatan kan se precis allt i rummet. Man ser hur familjen sitter vid det fina bordet och äter, man ser allt i de upplysta hyllorna.... Ja, jag menar nog att en del är lite uppvisning, man vill gärna visa sitt nya fina hus och hur snyggt man har det. Men ändå. De hade lika gärna kunnat möblera direkt på gräsmattan. Inte minst när det är mörkt ute och alla kan se in i det upplysta huset, men de kan inte se vem som står där i mörkret och tittar in. Jag hade aldrig pallat!

Vi har sådana glaspartier men det är ju inte för att visa upp insidan av vårt hus utan för att det ger härligt ljusinsläpp, och för att man kan öppna upp dem helt så på sommaren kan man ha väggen öppen och förlänga både matsalen och tv-rummet ut på altanen. Det är underbart!

 

[Milosari]

Jag tror inte att känslan av otrygghet kommer utifrån i de allra flesta fall, utan att det är något som skapas inombords. Riskerna med att bo på markplan torde vara negligerbara och det är hjärnspöken som ställer till det när man vill låsa sova på övervåningen osv. Någon verklig trygghet kan det knappast vara tal om, tjuvar kan ju gå i trappor de med, och att bryta upp lås eller klirra en ruta är väl något de lär sig första veckan på jobbet typ. Själv tänker jag att risken för brand är betydligt högre, rent logiskt är det därför mycket bättre att bo på bottenplan med olåst ytterdörr. Men för mig är det också ett aktivt val att inte hålla på och undvika en massa. Jag anser att oro och rädsla är farligast av allt för min livskvalitet. Så när jag känner en diffus oro brukar jag alltid tänka ett extra varv "hur stor är risken egentligen" och vad jag vinner/förlorar på att ge efter för oron.

Jag kommer från en lång rad av oroliga släktingar, så just det här med att oroa sig har alltid varit ett aktuellt ämne på släktmiddagar. Mormors oro handlade mest om att missa tåg, bussar osv så hon väntade alltid i minst en timme på hållplatsen och satt hellre och väntade på parkeringen en lång stund än att riskera att bli någon minut sen. Det är åtskilliga dagar av hennes liv som har gått åt till att vänta, och ännu fler dagar som gått åt till att älta sin oro. Hon har varit mitt skräckexempel, för så vill jag inte ha det.

En liten utsvävning där, jag är uppvuxen med att sova en våning upp men har levt på markplan sedan jag flyttade hemifrån. Låser inte när jag är hemma, utom när jag vill vara ifred. Har ofta föräldrar eller vänner på besök och de kliver rakt in (precis som jag vill ha det). Men opraktiskt om jag håller på med vuxenaktiviteter just då. Så DÅ låser jag, och fäller ner persiennerna. Just persienner borde jag kanske bli bättre på, struttar inte sällan runt näck i lägenheten och det fungerar ju sådär bra när det är mörkt ute och tänt inne

Glömde att det faktiskt finns en megastor fördel med att sova högt uppe och det är att man slipper problem med insekter. Som ju är HELT rimligt att vara rädd på, när vi nu pratar befogade och obefogade rädslor

 

[TheRedLightning]

Hur känner ni som bor i hus eller på bottenvåning? Har ni vant er? Har ni larm eller inte?

Uppvuxen i villa och enda lägenheterna jag bott i har varit bottenvåning/markplan. Aldrig känt mig otrygg, men så bor jag på mindre orter där något knappt händer.

Har glömt nyckeln i låset någon gång. Grannen ringde på och sa till, har även hänt att sen suttit kvar till dagen efter. Har gjort detsamma bär grannen gjort samma sak.

Däremot låser jag alltid ytterdörren så fort jag kommer hem och sover inte med öppna fönster.
Uppväxt med upplåst dörr hos mamma och pappa, själv gillar jag det inte och låser ytterdörren.

 

[Fetaost]

Personligen tror jag inte det är lämpligt att på forum skriva ut om man låser, har/har inte larm osv. Diskutera otrygghet är inget konstigt men snälla, skriv inte ut nåt sånt.

Varför?
Det verkar väl lite långsökt att inbrottstjuvar sitter och läser på Buke, försöker lista ut vem som är bakom nicket, analysera om det är värt att resa över halva landet kanske för att göra ett inbrott?
Jag tror tjuvar gör det enklare än så. Antigen känner de på dörrhantagen i sin närhet eller så spanar de på hus som de vet är lönt att göra inbrott i.

 

[Milosari]

Varför?
Det verkar väl lite långsökt att inbrottstjuvar sitter och läser på Buke, försöker lista ut vem som är bakom nicket, analysera om det är värt att resa över halva landet kanske för att göra ett inbrott?
Jag tror tjuvar gör det enklare än så. Antigen känner de på dörrhantagen i sin närhet eller så spanar de på hus som de vet är lönt att göra inbrott i.

På min dörr syns det från gångvägen om det är låst eller inte om man tittar noga. Så ingen mening med att försöka vara hemlig. Sen är det väl bara att titta in genom fönstret om man vill spana efter saker att sno. Jag äger inget värdefullt så går de in i min lägenhet har de nog gjort det av misstag.

 

[Fetaost]

På min dörr syns det från gångvägen om det är låst eller inte om man tittar noga. Så ingen mening med att försöka vara hemlig. Sen är det väl bara att titta in genom fönstret om man vill spana efter saker att sno. Jag äger inget värdefullt så går de in i min lägenhet har de nog gjort det av misstag.

På den tiden jag och sambon var särbos så brukade han skoja med mig, om att någon bröt sig in hos mig så skulle de nog tycka synd om mig och LÄMNA saker istället för jag hade så hopplöst gamla grejer i form av tv osv

 

[Milosari]

På den tiden jag och sambon var särbos så brukade han skoja med mig om att någon bröt sig in hos mig så skulle de nog tycka synd om mig och LÄMNA saker istället för jag hade så hopplöst gamla grejer i form av tv osv

Ungefär samma här, jag är ett stort fan av återbruk och har valt bort arvegods i form av meningslöst skrammel. Hellre en stol eller något annat praktiskt!

 

[Badger]

Jag har bott högt upp hela mitt vuxna liv. Portkod, högt upp, säkerhetsdörr. Jag har därmed alltid känt mig väldigt trygg hemma. I stugan däremot har jag alltid känt mig lite mer sårbar. Känslan av att någon enkelt skulle kunna röra sig på tomten eller bara knacka in en ruta och kliva in om en önskar. Nu är ju det ovanligt, och i stugan har jag alltid lugnat mig med att jag är långt ute i skogen. Här rör sig ju inga. Så den oron har inte varit så påtaglig, men nu har det varit många inbrott senaste åren i stugområdet. Allt från vanliga inbrott till ett gäng ovanligare där inget stjäls. Det verkar som om någon bara går in, ser sig omkring och lämnar. Trots att det funnits många saker av värde. Det har pågått flera år nu, i just vårt område. Jag kan inte låta bli att tänka att det bor någon udda kuf där, och ibland när det är riktigt mörkt och jag tittar ut genom fönstret på kvällen så undrar jag vart den personen är just nu.

Vi bodde i villa när jag var riktigt liten, och sedan i en lägenhet på bottenplan. I villan hade vi tydligen inbrott när mamma var ensam hemma med mig och min bror. Svårt att ens tänka på nu när jag själv har ett litet barn. I lägenheten hade vi också inbrott, som tur var när vi inte var hemma den gången. Nu har vi ju köpt hus i ett tätbebyggt område och ja, jag är ovan! Jag är inte van vid att sova på nätterna och det bara är en liten fönsterruta som skiljer oss från världen utanför. Med bebis blir man ju inte helt logisk heller utan allt kan plötsligt kännas märkligt hotfullt och läskigt.

Hur känner ni som bor i hus eller på bottenvåning? Har ni vant er? Har ni larm eller inte?

Bor i hus och känner mig lugn. Men jag låser dock ytterdörren på natten och har inte stora fönster öppna på natten.
Inget larm. Inga gigantiska TV-apparater el dyl har vi. Det ser inte "rent, vitt, fräscht och dyrt" ut utan vi har gamla trevliga men ärvda trämöbler o en massa böcker. Vi tror inte att det är bovsmak.

 

[nullo-modo]

Har största delen av mitt liv levt lantligt och aldrig med larm. Låser mest pga försäkringsskäl.
Har bästa skyddet mot inbrott då jag har 4 grannar som är pensionärer som ofta är hemma och har stenkoll på vad som händer.

Visst om jag skaffar larm och kameran så kanske den som begått gärningen identifieras men då har de ju redan hänt.
Tycker det känns obehagligt med att bli filmad i mitt eget hem om jag skulle ha övervakningskameror uppe.

 

[Pilot]

Jag har två hundar som larmar, sen kan jag styra belysningen utomhus med en app i telefonen. Om jag känner mig otrygg en dag så slår jag på den så kan ingen stå i buskarna för att smyga. Jag har en tendens att titta på true crime alldeles för nära läggdags och har mer än en gång lagt mig med alla lamporna tända inomhus och utomhus.
Jag hade velat ha rörelselampa utomhus och kamera på baksidan av stallet där jag inte har så bra insyn, vilket handlar mer om att jag vill ha koll på hästarna och de andra djuren. Är ju tyvärr en hel del tråkigheter med skurna hästar och liknande på framförallt sommaren.
Sen har jag pepparsprej precis innanför dörren.

Jag känner mig mer otrygg de första veckorna på ett nytt ställe, när jag flyttade till lägenhet så tog det dock längre till innan jag kände mig trygg. Hade bott rätt många år på landet och att det nu fanns folk som rörde sig alla timmar på dygnet kändes ovant.
Sedan hade vi till en början alltid olåst port. Så trots att jag bodde på tredje våningen så efter två incidenter på jobb med hot så kände jag mig rätt ensam om det skulle hända något. Då hade jag ingen hund i heller.

 

[nullo-modo]

Jag har två hundar som larmar, sen kan jag styra belysningen utomhus med en app i telefonen. Om jag känner mig otrygg en dag så slår jag på den så kan ingen stå i buskarna för att smyga. Jag har en tendens att titta på true crime alldeles för nära läggdags och har mer än en gång lagt mig med alla lamporna tända inomhus och utomhus.
Jag hade velat ha rörelselampa utomhus och kamera på baksidan av stallet där jag inte har så bra insyn, vilket handlar mer om att jag vill ha koll på hästarna och de andra djuren. Är ju tyvärr en hel del tråkigheter med skurna hästar och liknande på framförallt sommaren.
Sen har jag pepparsprej precis innanför dörren.

Jag känner mig mer otrygg de första veckorna på ett nytt ställe, när jag flyttade till lägenhet så tog det dock längre till innan jag kände mig trygg. Hade bott rätt många år på landet och att det nu fanns folk som rörde sig alla timmar på dygnet kändes ovant.
Sedan hade vi till en början alltid olåst port. Så trots att jag bodde på tredje våningen så efter två incidenter på jobb med hot så kände jag mig rätt ensam om det skulle hända något. Då hade jag ingen hund i heller.

Känner igen det där med att filmer/program som skrämmer upp en