Ni som bor i hus eller på bottenvåning

På landet har jag inga problem med det. Min mamma har ett enskilt hus långt ifrån grannar mitt i skogen typ.
Däremot skulle jag inte vilja bo på bottenvåningen i en större stad.
Ja precis. Men för mig är det främst för att jag vill ha lugn och ro. Inte för rädsla för inbrott.

Jag vill kunna gå naken hemma utan att behöva bry mig. Jag vill ABSOLUT INTE höra andra människors ljud i mitt hem (genom väggar eller från någon gata)
 
Ja precis. Men för mig är det främst för att jag vill ha lugn och ro. Inte för rädsla för inbrott.

Jag vill kunna gå naken hemma utan att behöva bry mig. Jag vill ABSOLUT INTE höra andra människors ljud i mitt hem (genom väggar eller från någon gata)

Ok!
Jag älskar stadens ljud! Det har jag inga problem med alls. Samtidigt som jag kan njuta av tystnaden på landet.
 
Jag bor i hus på landet, låser inte dörren på nätterna eller när jag är ute i närheten någonstans. Den låses bara när vi lämnar byn. På ett tidigare ställe där vi bodde låstes dörren inte ens när vi lämnade byn för några timmar. Den enda överraskningen vi hade var en snok i köket. Hur den hittade in vet jag inte.
Vi sover tryggt om nätterna och larmet får sova i hallen. Det brukar bli ett jäkla liv på honom när någon är på bron.
 
Jag sållar mig nog till de som inte vill bo högt upp i lägenhetshus, vill kunna hoppa ut från balkong/fönster om det skulle behövas ^^ Vet inte riktigt varför det har fastnat i mitt huvud, men men!
Tycker det inte är konstigt att tänka på brandrisken och kunna komma ut. Tycker det är en hyfsat vanlig tankegång. Var ju äldre tonåring när Hisingebranden var så troligen inte så konstigt att det satt sina spår för oss som var yngre i och runt göteborg när branden inträffade.
 
Tycker det inte är konstigt att tänka på brandrisken och kunna komma ut. Tycker det är en hyfsat vanlig tankegång. Var ju äldre tonåring när Hisingebranden var så troligen inte så konstigt att det satt sina spår för oss som var yngre i och runt göteborg när branden inträffade.
+1 på den. Trots att det är så längesedan nu så sitter det i bröstet. Minns fortfarande hur det luktade i området efter 😔

Nu bor jag med en yrkesskadad brandman och har fler brandlarm än nödvändigt, flera brandsläckare och filtar. Och en uppsamlingplats på tomten 😅
 
Jag vet inte hur andra resonerar kring att det inte skulle vara något problem om någon tog sig in, men själv vill jag verkligen inte ha någon obehörig i min bostad samtidigt som jag ligger och sover (oftast naken, vilket jag stenhårt kommer hävda är helt rimligt att förvänta sig att få göra ifred). Det har hänt mer än en gång att någon rycker häftigt i dörren på natten, tycker verkligen ni som aldrig låser att det skulle kännas okej om någon kom in på det sättet? 🤔 Alla bor ju inte mitt i skogen och bevisligen händer det att folk försöker ta sig in...

Mitt sovrumsfönster ligger en precis bredvid en gångväg som bara syns från vårt hus. Det är helt omöjligt att sova sommartid om man inte har fönstret på vid gavel. Det är enda anledningen till att jag skulle vilja bo en våning upp.

När jag är vaken är jag tämligen obekymrad, jag tror ju inte att någon kommer anstränga sig för att ta sig in om jag har låst, men jag vill vara ifred i mitt hem så även ur insynssynpunkt är bottenvåning klart ooptimalt.
 
Bor på bottenvåningen med väldigt lätt att ta sig in till mig. Vid ena fönstret är ett räcke man lätt kliver upp på och det andra precis ovanför en bil man kan klättra upp via.

Jag tänker på det ibland men har ofta fönster öppna när jag är hemma. Även på natten ibland om somrarna förut. Fast med säkerhetsspärr. Blivit lite mer nojig med just nattetid så nu stänger jag när jag ska sova.

Det som lugnar mig är att jag bor på en liten gata som få passerar av bara farten så det är inte så mycket folk utöver oss som bor här. Det ligger ett hus mittemot så det skulle synas lätt om någon bröt sig in via fönstret och jag har bra grannar så jag hoppas verkligen att det avskräcker en tjuv i alla fall dagtid.

Men natten, jag har vant mig. Tänker positivt att det är mycket lättare att få ut och rädda mina hundar om det brinner i huset mot när jag bodde på fjärde våningen utan hiss.

Har bott i hus på två andra ställen, som barn var jag rädd för vad som skedde på bottenplan men som vuxen mycket mindre. Sista huset var jag helt trygg i.m

Tror det är en vanesak.

Något som lugnar mig är mina hundar, dom skulle larma direkt om något händer eller någon försöker ta sig in via fönster eller bryta upp dörren. Så om dom är tysta är allt lugnt.

Har alltid dörren låst dygnet runt och vi har både kod till trappuppgången och en grind in till innergården och det är en eftertraktad bostadsrättsförening med långa köer för att bo här så jag inbillar mig att allt är tryggt här. Däremot blev min cykel stulen inne på gården och det var obehagligt att något varit utanför mig och klippt av låsen och tagit cykeln. Så helt säker är man ju aldrig. Dom tog sig troligtvis in genom ett annat hus innergård och tog sig över staketet.
 
Senast ändrad:
Mitt svar var riktat till @Voeux som har utmärkt förmåga att resonera logiskt och även argumenterar emot sina egna känslor. Hon har redan gjort analysen och vet att oron kanske inte är helt befogad; men att den ändå finns där. Det jag sa var att larm och utebelysning är helt ok, om det hjälper henne till ökad känsla av trygghet för att kunna sova gott.
Jag har då inte ifrågasatt TS förmåga att resonera logiskt, jag ifrågasätter ditt påstående om att det är sunt att följa reptilhjärnan. Jag undrar varför du tycker så.

Jag säger inte heller att man inte ska låsa dörren på natten, eller ta tag i alla sina fobier. Jag har själv gett upp när det gäller min spindelfobi, provade KBT utan resultat och nu får det helt enkelt vara. Men jag håller koll på mig själv så det inte ballar ur (fobin tenderar att börja generalisera när jag är stressad) och så inser jag ju att det är en irrationell rädsla hur naturlig den än må vara. På samma sätt kan man ju resonera när det gäller oro eller otrygghet i största allmänhet, att man vet om att det är obefogat men man har inte lust att ta tag i det utan väljer den enkla utvägen för det känns bäst för stunden. Men då ska man nog passa sig själv lite så det inte eskalerar. Det har det ju uppenbarligen gjort hos många.
 
Har största delen av mitt liv bott i hus i mer tätbebyggda villaområden. Har dörren låst på natten men aldrig oroat mig. Skulle inte vilja bo på bottenvåningen i lägenhet i stan. Men inte av rädsla för att något skulle hända utan av störningsskäl.

De åren jag bodde i lägenhet (två olika) bägge på fjärde våningen, de tycker jag är betydligt mer otryggt. Pga känslan av att inte komma ut.
 
Tror känslan av säkerhet i hemmet bor på hur man upplever sitt bostadsområde till viss del? Jag bor lite ”finare” ( definitivt inte dom allra finaste men ett lugnt och eftertraktat område). Sen finns det områden där man ständigt läser om bråk, rån, inbrott, gäng,narkotikabrott, bränder och liknande. Det har jag under mina 12 år här aldrig varit med om att något rapporterats här.

Men, i min första hyresrätt var det rätt stökigt, högljudda grannar dygnet runt året runt och en känsla av att aldrig få vara ifred plus att jag i 9 år levde med en trasig toalett som hyresvärden vägrade byta ut. När jag sen köpte bostadsrätt mittemot på samma gata blev det markant skillnad. Fest en gång om året med musiken avstängd vid 22, inga fulla grannar, ingen nerskräpning, man blir lyssnad på och får hjälp och jag känner verkligen att jag är i mitt eget hem. Men pga insyn har jag alltid persiennerna nerdragna så det kommer in ljus men försvårar insynen.

Så därför känner jag mig lugnare här på bottenvåningen än fjärde våningen. Dessutom var det hemskt att bo på fjärde våningen utan hiss när man storhandlat.
 
Gillar inte lägenhet pga trapphus och okänt folk som går direkt utanför dörren i tid och otid. Trots att man bor så nära varandra blir det mycket mer anonymt i lägenhet än i hus.

När man bor i hus är tomten (även en liten tomt vid radhus) en personlig sfär och buffert mot okända. Har dörren låst nattetid men mer sällan på dagen.

I fråga om risker tänker jag faktiskt mer på brandrisk än inbrottsrisk. Främst kanske för att brandrisk är direkt livsfarligt medan inbrott är integritetskränkande. Rån i hemmet ser jag som mycket liten risk om man inte lever exklusivt med exklusiv bil, klockor eller konst t.ex. Där är inte vi.

Har granne som nyligen hade inbrott, det var som vanligt cash och smycken de var ute efter. Inget annat. Vi har tänkt till kring var vi förvarar just cash och smycken, men hur vi tänkt kommer jag såklart inte berätta här.
 
Personligen tror jag inte det är lämpligt att på forum skriva ut om man låser, har/har inte larm osv. Diskutera otrygghet är inget konstigt men snälla, skriv inte ut nåt sånt.
Du har en poäng, fast ändå inte. Det är lättare att reka larm och lås bara genom att promenera i ett bostadsområde, men varken lås eller larm är det som avgör tjuvens val.
Den större risken är att berätta om sina resor hemifrån. Det sker frekvent på forum men ingen reagerar. Med det sagt kan larm vara bra men det är inget skydd. Att vara hemma skyddar bäst.
 
Jag är en av dem som känner sig otryggare högt upp pga ev bränder. (Och om det nu är så att man bor högt upp och samtidigt har en brandstege precis utanför fönstret så kan ju bovarna, om de nu vill, komma upp precis lika enkelt som jag kan komma ner vid brand. :p)
 
Jag vet inte hur andra resonerar kring att det inte skulle vara något problem om någon tog sig in, men själv vill jag verkligen inte ha någon obehörig i min bostad samtidigt som jag ligger och sover (oftast naken, vilket jag stenhårt kommer hävda är helt rimligt att förvänta sig att få göra ifred). Det har hänt mer än en gång att någon rycker häftigt i dörren på natten, tycker verkligen ni som aldrig låser att det skulle kännas okej om någon kom in på det sättet? 🤔 Alla bor ju inte mitt i skogen och bevisligen händer det att folk försöker ta sig in...

Mitt sovrumsfönster ligger en precis bredvid en gångväg som bara syns från vårt hus. Det är helt omöjligt att sova sommartid om man inte har fönstret på vid gavel. Det är enda anledningen till att jag skulle vilja bo en våning upp.

När jag är vaken är jag tämligen obekymrad, jag tror ju inte att någon kommer anstränga sig för att ta sig in om jag har låst, men jag vill vara ifred i mitt hem så även ur insynssynpunkt är bottenvåning klart ooptimalt.
Jag skulle absolut inte vara det minsta okej med att någon okänd kom in utan legitimt ärende på natten (till skillnad från tex grannen om nåt akut hänt som vi kan hjälpa till med). Jag tänker att de som inte låser i stor utsträckning bor lantligt och/eller har hund. Det finns ju liksom ingen risk att någon skulle överraska oss genom att plötsligt stå i sovrummet. Hundarna börjar larma långt innan någon ens når ytterdörren. Sen förväntar jag mig inte att de skulle göra mer än så.
 
Jag bor i lägenhet, brf, och har larm för första gången. Jag bor själv och utan hund- hade jag haft sällskap eller stor hund hade jag kanske känt annorlunda. Min lägenhet ligger på bottenvåningen bredvid en liten väg med egen ytterdörr dvs ej trapphus. Två av mina rum ligger bakåt mot ett förråd och där är det väldigt mörkt och ingen lampa. Jag kan inte säga att jag känner mig rädd här utan jag känner mig trygg. Men - jag tycker det är skönt när jag kommer hem att veta att ingen varit inne. Min syster hade inbrott för några år sen- när hon kom hem så mötte hon inbrottstjuven. En annan vän var hos grannen och såg en kille klättra ut genom deras fönster. Genom facebookgrupper i området har flera lagt in filmer när folk kommer på natten och känner på dörrar och fönster eller stjäl saker från förråd.

Enda gångerna jag själv har känt oro har varit när jag gått och lagt mig sent på kvällen och hört att någon bankar på min ytterdörr och vid ett annat tillfälle lät det som någon kände på handtagen. Men- jag tror inte att larm ska fånga någon inbrottstjuv eller kanske inte ens avskräcka. Men jag tycker det är skönt att slippa bli överraskad av någon- då hör jag hellre larm som går. Dessutom handlar det om mina katter- som är innekatter och två är skyggisar. Om någon brutit sig in och tex ett fönster är trasigt så vill jag få veta det så jag kan komma hem snarast möjligt och fånga in dem.
 
Jag bor i lägenhet på bottenvåningen och enda gången jag blivit störd av fnissiga småbarn som knackat på dörren/fönstren var när jag bodde ett tag i en stuga på mina hyresvärdars tomt 😅
Så jag tycker att det är rätt bra med friden här, det var bara en gång för flera år sedan som någon buse knackade på fönstren för att skrämmas. Men vi har bott här i 16 år nu.

Enda gången vi drabbats av inbrott var när vi bodde i villa. Lägenhet känns som lite mera lyhört och därför passar inbrottstjuvar sig lite mera tänker jag, i villa kan de röra om hur mycket de vill utan att vara rädd för att andra ska höra. Våra grannar på samma våning vet även vilka vi är och vi dem.

Vi har uteplats som är större än balkongerna av naturliga skäl och det är mysigt att kunna släppa ut hunden och katten där. Även en gräsplätt som egentligen tillhör det gemensamma utrymmet men den ligger så om någon skulle vilja så skulle man behöva stå inom en meter från våra fönster så den fungerar nästan som vår, förutom att vi inte behöver klippa gräset där. Mysigt att kunna lägga sig på en filt där!

Nackdelen är ju att man kanske inte lämnar något fönster öppet medan man sover. Men jag tycker att den uppvägs av ett annat skäl som jag inte läst i tråden än :angel:
När hissen lägger av.
Min faster bor på 7e våningen och hennes enda hiss kan sluta fungera lite väl ofta. Alltså, fy fan, jag skulle dö :angel::angel:
Här slipper man fundera eller oroa sig över om hissen fungerar eller inte. Det är faktiskt väldigt skönt!
 
Ok!
Jag älskar stadens ljud! Det har jag inga problem med alls. Samtidigt som jag kan njuta av tystnaden på landet.
Åh samma sak här! Jag totalt älskar att bo bland restauranger och diskon och höra ett lågt mummel av folkliv och personer som går hemåt och är glada. Och det brukar inte vara speciellt mycket ljud från grannar när man bor i lägenhet. Och jag älskar att lyssna till träd när vinden blåser som nu då vi bor längre från staden.
 
Tror känslan av säkerhet i hemmet bor på hur man upplever sitt bostadsområde till viss del? Jag bor lite ”finare” ( definitivt inte dom allra finaste men ett lugnt och eftertraktat område). Sen finns det områden där man ständigt läser om bråk, rån, inbrott, gäng,narkotikabrott, bränder och liknande. Det har jag under mina 12 år här aldrig varit med om att något rapporterats här.

Men, i min första hyresrätt var det rätt stökigt, högljudda grannar dygnet runt året runt och en känsla av att aldrig få vara ifred plus att jag i 9 år levde med en trasig toalett som hyresvärden vägrade byta ut. När jag sen köpte bostadsrätt mittemot på samma gata blev det markant skillnad. Fest en gång om året med musiken avstängd vid 22, inga fulla grannar, ingen nerskräpning, man blir lyssnad på och får hjälp och jag känner verkligen att jag är i mitt eget hem. Men pga insyn har jag alltid persiennerna nerdragna så det kommer in ljus men försvårar insynen.

Så därför känner jag mig lugnare här på bottenvåningen än fjärde våningen. Dessutom var det hemskt att bo på fjärde våningen utan hiss när man storhandlat.
Hm osäker på det? Jag har bott i gud vet hur många olika lägenheter och alltid känt mig trygg. Då har jag iofs aldrig bott i ett "utsatt område" och inte heller cyklat eller promenerat i ett i nära nutid, dock hade jag vänner som bodde i ett för 20 år sedan och hade inga problem att cykla där sena kvällar.

Det känns som att många har olika åsikter om fina och fula områden och att hyreshus ska vara så himla fula och dekiga och värdelösa. Som havandes dålig koll på områden i min stad, som jag också vuxit upp i, så kan jag säga att jag bott i andra hand i bostadsrätter och i första hand i hyresrätter över nästan hela stan (utom då områden med skjutningar) och det var faktiskt ingen skillnad, det har inte varit "finare människor" i bostadsrätterna eller "fulare människor" i hyresrätterna. (jag flyttade väl säkert 14 gånger eller så när jag var student)

(Samtidigt verkar många på Buke ha bott med privata hyresvärdar som är dåliga. Jag har bara bott hos stora hyresvärdar som kommunala bolaget eller stor fastighetsägare.)


Men däremot verkar det finnas personer som verkligen har antennerna ute och är väldigt oroliga. I vårt lugna villaområde nu, så finns någon tvärs mittemot oss som verkar uppleva otrygghet om tex några tolvåriga pojkar cyklar förbi o dylikt. Postar i områdets Facebookgrupp osv.
 
Senast ändrad:
Ja precis. Men för mig är det främst för att jag vill ha lugn och ro. Inte för rädsla för inbrott.

Jag vill kunna gå naken hemma utan att behöva bry mig. Jag vill ABSOLUT INTE höra andra människors ljud i mitt hem (genom väggar eller från någon gata)
Har också blivit mörker- och tystnadsknarkare och har allt svårare för att tycka att stadsljuden på nätterna är okej. Sirener, människor som stökar sent och detta evinnerliga ljus som aldrig slocknar och i värsta fall dessutom rör på sig.

För mig är det trygghet att ha noll människor i närheten utöver de man bor med.

Men förstår också att om man tvingas uppleva traumatiska saker i en sådan miljö så kan det lätt förändras.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Nej, jag tycker inte att det är särskilt ensamt när man bor mitt i spenaten bland vilddjuren… I början av sommaren hade jag ett...
Svar
3
· Visningar
723
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Min pappa är 90 år och fyller 91 i januari, han har alltid varit ovanligt pigg och skarp för sin ålder. De senaste åren under 80...
Svar
0
· Visningar
856
Senast: Asko
·
Fritid (Gammal användare som känner behov av att vara lite mer anonym). Köpte för några år sedan ett hus tillsammans med min familj som vi...
Svar
15
· Visningar
3 326
Senast: tara
·
Äldre Det talas om att det finns ett nytt slags klassamhälle: de som äger sin bostad och de som inte gör det. Det här gör mig så stressad...
3 4 5
Svar
85
· Visningar
6 910
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp