Ni som lyckats.....

[lil-sis]

Jag föredrog chokladen, men den måste vara iskall och intagas med sugrör...

Sugrör är ett måste, definitivt.

 

[mandalaki]

Men herregud, det är väl en världslig sak!

Skämt åsido - vill jag gå ner så mycket och så fort som man kan göra när man går på pulver så förväntar jag mig inte att vara mätt.

Fast då ökar ju också risken att man trillar dit och trycker i sig första bästa för att man är så jäkla råhungrig.

Jag gjorde en pulverkur en gång, för läääängesedan. Helt värdelöst, gick upp igen så fort kuren var slut.

 

[LenaH]

Fast då ökar ju också risken att man trillar dit och trycker i sig första bästa för att man är så jäkla råhungrig.

Jag gjorde en pulverkur en gång, för läääängesedan. Helt värdelöst, gick upp igen så fort kuren var slut.

Visst är det så och jag tror definitivt inte att det passar alla.

 

[mandalaki]

Visst är det så och jag tror definitivt inte att det passar alla.

Jag tror inte att det passar någon.

Utom möjligen de som har väldigt mycket övervikt och behöver ett brutalt stopp för att gå över till äta sig ner i vikt.

 

[Mia_R]

Jag ser pulver som en kick start, ett komplement och tycker det fungerar utmärkt som ersättning för en eller flera måltider. Ex som brukade hoppa över frukosten gick dessutom ner i vikt när han började dricka en påse till frukost varje dag innan jobbet istället för att inte äta något alls. En annan jag känner äter som vanligt alla dagar men tar en påse före jobbet istället för frukost och har gått ner 10 kg utan andra förändringar. På helgerna äter han vanlig frukost.

Slanka som är det enda jag tycker är gott innehåller inget gluten, aspartam eller soja och finns laktosfri. Varm mintchoklad med dubbla mängden vatten håller mig nöjd länge och går snabbt att fixa innan jag ska till jobbet.

 

[Maoam]

Jag upplever faktiskt att känner mig mätt på en pulverdricka (inte barsen dock) men inte om jag ersätter all mat med det men om jag t ex äter en lagad måltid per dag och ersätter resten med pulver så är jag hyffsat mätt, ungefär som jag skulle bli på 2 kokta ägg. Inte proppmätt men uthärdligt mätt.
Det passade ändå inte mig då jag bara gick upp allt + lite till efteråt. Man måste nog verkligen ha tänkt igenom hur man ska äta efter och hålla sig till det. Min hjärna är liksom hungrigare än min mage så jag åt igen allt jag varit sugen på under dieten.

 

[Vallmo]

@Vallmo Fast vad saknar du i keso + ägg? Jag håller med @Zoya. För mig framstår det som meningslöst att dricka pulvergrejer som inte mättar alls.

Jomen, jag tycker man blir mätt av det.
Men som sagt var, jag har aldrig bantat med att äta enbart sånt en längre period så egentligen kan jag inte uttala mig om det.

Fördelen är att innehåller alla mineraler och vitaminer man behöver.
Keso är ingen grönsak (även om mitt grönsakshatande barn påstod det när det serverades keso på grönsaksbordet på dagis).
Men, keso är jättebra tycker jag. Jag äter det varje dag. Och grönsaker.

 

[Vallmo]

Jag tror inte att det passar någon.

Utom möjligen de som har väldigt mycket övervikt och behöver ett brutalt stopp för att gå över till äta sig ner i vikt.

Jag tror funkar bäst för dom som är väldigt överviktiga och har kombination med dåliga matvanor.
De finns faktiskt folk som inte vet eller förstår vad bra mat är.
Ett tydligt exempel är en av dom jag lärde känna på sjukhuset som hade gjort samma operation.
Efteråt levde hen på färdiga saftsoppor och förstod inte varför hen inte gick ner i vikt.

 

[Ramona]

Mitt mantra när jag bantar är att hunger bara är en känsla, precis som att vara trött, kåt, ledsen eller glad. Det är kroppen som säger att det hade varit gott med mat. Lite som att kroppen ibland säger att det hade varit gott att ligga lite nu, att sova lite nu, etc.

Hunger är bara en känsla. Det är ingenting farligt och faller man för suget att äta trots att man inte vill så vet man att man behöver jobba med den mentala biten, för vi kan hålla oss vakna trots att vi är trötta och vi kan avstå sex när vi är kåta. Men kan man inte avhålla sig från mat för att man är hungrig handlar det inte så mycket om vad kroppen vill, utan hur man tänker mentalt på mat.

 

[mandalaki]

@Ramona fast det stämmer ju inte. Du dör inte av att inte få sova (förrän det har gått väääldigt lång tid) och du dör definitivt inte av att inte få ligga. Men du kan faktiskt svälta ihjäl. Hunger är inte samma känsla som de andra två.

Däremot är det bra att lära sig skilja på hunger och sug - och försöka bekämpa suget med viljan.

 

[mandalaki]

Jomen, jag tycker man blir mätt av det.
Men som sagt var, jag har aldrig bantat med att äta enbart sånt en längre period så egentligen kan jag inte uttala mig om det.

Fördelen är att innehåller alla mineraler och vitaminer man behöver.
Keso är ingen grönsak (även om mitt grönsakshatande barn påstod det när det serverades keso på grönsaksbordet på dagis).
Men, keso är jättebra tycker jag. Jag äter det varje dag. Och grönsaker.

Nja, fördelen med pulver gentemot keso + ägg + grönsaker är väl inte så stor. Tveksamt om en produkt med jättelång innehållsförteckning är bättre än naturliga produkter.

 

[Anders]

Man kan ju tänka på han som förra sommaren cyklade från Treriksröset till Smygehuk, 240 mil på två veckor helt utan mat.

Det var en bedrift

 

[Ramona]

@Ramona fast det stämmer ju inte. Du dör inte av att inte få sova (förrän det har gått väääldigt lång tid) och du dör definitivt inte av att inte få ligga. Men du kan faktiskt svälta ihjäl. Hunger är inte samma känsla som de andra två.

Däremot är det bra att lära sig skilja på hunger och sug - och försöka bekämpa suget med viljan.

Det är få människor i Sverige som egentligen vill äta, men som vill gå ner i vikt, som svälter ihjäl. Får man bara i sig vätska tar det dessutom flera veckor, om inte månader, att svälta ihjäl och så bra will power tror jag inte att någon av oss har.

Poängen är heller inte att svälta, utan att gå ner i vikt genom att begränsa sitt intag av mat. Så länge man äter lite kommer det ta flera år innan man är så illa däran att man svälter ihjäl.

Vi i västvärlden behöver inte oroa oss för att vi ska svälta ihjäl. Punkt. För oss är hunger bara en känsla.

 

[Fruentimber]

Alltså, innehållsförteckningen på en Naturdiet skrämmer skiten ur mig. Vatten, mjölk och socker. Inte konstigt att skiten säljer som smör och att människor återvänder till produkten. "Det funkade ju förra gången". Och så igen. Och igen. Vem blir egentligen av med dåliga vanor på en sån kost?

 

[Petruska]

Jag tänker nog som @Ramona där. Vi vet ju att vår hunger inte är farlig, vår hunger betyder aldrig någonsin att vi inte har mat att tillgå. Svält existerar, men risken att vi ska svälta är försumbar (om vi inte är väldigt svårt ätstörda).

Jag tänker likartat på fysisk smärta. Och det är kanske lite jämförbart. Smärta kan ju innebära något dödligt farligt, men oftast gör det inte det. Nästan inget av den smärta jag har upplevt i mitt liv hittills, har berott på något farligt - även om det är jobbigt att ha ont i längden.

 

[Ramona]

Jag tänker likartat på fysisk smärta. Och det är kanske lite jämförbart. Smärta kan ju innebära något dödligt farligt, men oftast gör det inte det. Nästan inget av den smärta jag har upplevt i mitt liv hittills, har berott på något farligt - även om det är jobbigt att ha ont i längden.

Åh, så tänker jag med! Hela tiden när jag tränar tex. "Smärta är bara en känsla", "jag dör inte av att springa 5 km", "Smärta är bara en känsla", "Mjölksyra är inte farligt", "Smärta är bara en känsla".

 

[Anders]

Åh, så tänker jag med! Hela tiden när jag tränar tex. "Smärta är bara en känsla", "jag dör inte av att springa 5 km", "Smärta är bara en känsla", "Mjölksyra är inte farligt", "Smärta är bara en känsla".

Bästa sättet att dra på sig en träningsskada, smärta är kroppens signal att något är fel. Ungefär som att rida en halt häst, nästan en dödssynd.

 

[Ramona]

Bästa sättet att dra på sig en träningsskada, smärta är kroppens signal att något är fel. Ungefär som att rida en halt häst, nästan en dödssynd.

Nej, nu har du fel. Jag har efter en ridolycka när jag var 14 år stora problem med min högra axel. Jag har fått alla typer av behandlingar för den, inkl stora mängder kortison, men det enda som hjälper är träning. Och ja, det gör ont. Men det är också så att när jag faktiskt tagit mig över tröskeln, trotsat det onda och tränat på så har smärtan blivit betydligt bättre. Bara av att jag får blodgenomströmningen så blir jag hundra gånger bättre. Hade jag inte tränat axeln hade jag antagligen varit betydligt sämre än jag är i den.

Och det är sjukt jobbigt att springa. Det gör ont överallt för mig att springa. Jag får ont i bröstet eftersom jag är så spänd och inte andas ordentligt, jag får andnöd och till slut får jag ont i benen. Inget av detta är någonting farligt. Hade jag inte sprungit hade jag varit ännu fetare och ännu mer otränad än jag är.

Så, jo, man ska tåla lite smärta för att komma någonstans. No pain no gain.

Om du är aldrig får ont i kroppen och behöver genomlida träning för att komma förbi det så är du lyckligt lottad. Jag är mer skröplig så jag måste genomlida min smärta för att komma ut på andra sidan.

 

[Mia_R]

Nja, jag håller faktiskt med @Anders här, jag har sprungit sönder ett knä. Jag sprang väldigt mycket för länge sedan, 1 mil/dag under ett par år. En dag efter att ha sprungit 5 km fick jag ont i ett knä men bestämde mig för att ändå springa 5 km till och dagen efter kunde jag knappt gå.

Jag har gjort flera undersökningar, gått hos sjukgymnast, testat kortison, röntgat, UL mm och det är slutsprunget, min skada är kronisk och jag har haft den i över 20 år nu, det spelar ingen roll vad jag gör. Att gå flera mil med tung packning, att ha ett yrke där jag går hela dagarna är inget problem, att springa två dagar i rad och jag har värk i en vecka efteråt.

 

[Anders]

Nej, nu har du fel. Jag har efter en ridolycka när jag var 14 år stora problem med min högra axel. Jag har fått alla typer av behandlingar för den, inkl stora mängder kortison, men det enda som hjälper är träning. Och ja, det gör ont. Men det är också så att när jag faktiskt tagit mig över tröskeln, trotsat det onda och tränat på så har smärtan blivit betydligt bättre. Bara av att jag får blodgenomströmningen så blir jag hundra gånger bättre. Hade jag inte tränat axeln hade jag antagligen varit betydligt sämre än jag är i den.

Och det är sjukt jobbigt att springa. Det gör ont överallt för mig att springa. Jag får ont i bröstet eftersom jag är så spänd och inte andas ordentligt, jag får andnöd och till slut får jag ont i benen. Inget av detta är någonting farligt. Hade jag inte sprungit hade jag varit ännu fetare och ännu mer otränad än jag är.

Så, jo, man ska tåla lite smärta för att komma någonstans. No pain no gain.

Om du är aldrig får ont i kroppen och behöver genomlida träning för att komma förbi det så är du lyckligt lottad. Jag är mer skröplig så jag måste genomlida min smärta för att komma ut på andra sidan.

Det är väl klart att det finns undantag, skador som faktiskt blir bättre trots att kroppen säger ifrån att det är fel. Sen beror det väl på vad man menar gör ont, har man en skada och känner att det blir bättre av träning gör det ju mindre ont och inte mer?
Eller muskelvärk efter att man ansträngt ovana muskler, det kan ibland bli så att man inte kan gå dagen efter men det är ju inte ont alls på samma sätt som om det handlar om en skada.

Jag hade själv stora problem med benhinnorna när jag började träna löpning och gjorde misstaget att tro att skulle gå bort av träning, tog flera år att bli helt bra igen. Delvis pga av dåliga råd från experter på löpning, men ändå, viktigaste är att lyssna på sin kropp och anpassa träningen om det inte känns bra. Det är min erfarenhet i varje fall. Gör det ont att springa hade jag istället ägnat mig att vandra, ger lika bra om inte bättre träning, kanske inte lika stor kick som att springa om man är riktigt vältränad men mera givande på andra sätt istället