Jag ber om ursäkt, det är såklart som med allt annat, precis som du säger, att det är individuellt! Det var dumt av mig att dra alla över en kam bara för att normen funkade på mig.
Jag tackar för det tipset också.
Jag ska testa några färdigblandade. Har inte ens tänkt på att sånt finns.Jag tackar för det tipset också.
Det är väldigt praktiskt med sån där måltidsersättning så jag brukar ta en sån då och då om jag har fått i mig för lite.
Men smaken........
Jag behöver höra lite "solskenshistorier" och pepp! Ni som har lyckats gå ned ett större antal kg i vikt, i alla fall minst 10 kg eller mer, hur har ni gjort? Hur åt och tränade ni innan och vad var det som gjorde att ni lyckades? Hur lång tid tog det? Hur mkt bakslag? Har ni behållit vikten sedan? Hur mkt gick ni ned?
Har en rejäl viktresa framför mig och många misslyckade försök bakom mig. Haft kontakt med dietist nu och vi kom fram till att jag har rätt bra koll (man får det när man kämpat i många år med vikten) och att jag måste ha tålamod men mitt tålamod tryter väldigt just nu så lite inspiration skulle vara på sin plats. Kanske är det fler som kan ha glädje av denna tråd. Finns ju viktminskningstrådar redan men vill höra från er som redan gjort redan en stor viktminskning.
Själv skulle jag behöva gå ned 30 men är mkt nöjd om jag klara 20. Mitt första delmål är 10 kg och planen är väl att gå ned långsamt enligt dietistens rekommendationer för att få en bestående viktminskning men oj vad trögt det är just nu....
Så nu mäter jag med jämna mellanrum bara för att hålla kvar rätt "ögonmått" ang portionsstorlekarna. Lever förövrigt som jag gjorde innan, bara betydligt mindre mängd in men annars både gofika, godis och onyttig mat med både smör och grädde men i betydligt mindre mäng. Det är aldrig lätt och det som fungerade för mig betyder inte att det fungerar för andra. Vi är alla olika och har olika behov men jag hoppas att det kanske kan hjälpa någon annan som är på samma resa som jag var Tycker att de med chokladpulver är bäst, brukar blanda med mjölk för då blir de godare. Låt gärna stå en stund i kylen innan.
Japp, var stenhård men räckte inte för min del tyvärr. Gick nästan aldrig över 1500 kcal mer än på helgerna då jag unnade mig lite mer, då fick jag gå över 1500 men inte över 2000.
Det låter ju väldigt konstigt! Om du äter 1500kcal om dagen och är någorlunda aktiv bör du gå ner 0,5-1kg i veckan. Jag tänker inte förolämpa dig genom att tro att du fuskat/gjort fel, så undrar istället om du kollat upp om du är fysiskt frisk? Ämnesomsättningssjukdomar har jag dålig koll på, men kanske kan vara något som strular i din kropp?
Jag har gått ner (och upp) vikt i omgångar. Jag tröstäter och/eller tröstsvälter mig när jag mår dåligt. För ca 10 år sen, när jag gick på gymnasiet gick jag ner 15kg med Viktklubb. Då gillade jag att jag kunde se och "ta på" kalorierna. Har testat det igen på senare år, men nu tycker jag det är jobbigt att föra in. När jag började på högskolan och flyttade hemifrån gick jag upp till 97 kg då jag kämpade med stress och ångest som ledde till depression. Tog mig ur både det och vikten genom att börja fri vikter på gymmet. Upptäckte att styrketräning var min grej! Gick ner 15 kilo utan att direkt bry mig om maten. Jag motiverades av att se musklerna växa, vilket gjorde att jag efterhand ville äta "muskelmat", vilket av naturliga skäl även gjorde att jag åt bättre.
Då fastade jag även efter 16:8-modellen, vilket innebär att man fastar 16h av dygnet. För mig innebar det att jag åt lunch, mellanmål och middag. Mellanmålet bestod oftast av frukt+proteinshake. Måltiderna åt jag som vanligt, ibland med fokus på fett och protein.
Jag kan säga att jag aldrig mått så fysiskt och psykiskt bra som under den tiden. Vägde då 82-84kg. En del av vikten var ju muskler, så även om jag vägde mindre så har jag aldrig varit så "tajt" i kroppen som då. Så för mig är träning den bästa viktminskningsmetoden.
För 2år sen gick jag ner 10kg av svält och onyttig mat. Levde på godis och färdigrätter, och svälter mig däremellan. Detta pga psykisk ohälsa. Jag vägde 78kg som minst (är 180 cm) och har aldrig mått sämre rent fysiskt. Började må bättre när jag träffade min partner och har legat på 80-82 ett bra tag, men har nu börjat öka igen (förmodligen stress som leder till tröstätning). Idag ligger jag på 85. Själva vikten har jag inget problem med, utan det är hur kroppen känns. Är helt otränad och det känns, både fysiskt och psykiskt.
Nu fick du en hel utläggning om min vikthistoria!
Jag hoppas du hittar en metod som passar dig! Lycka till!
Ridning 5-6 dagar i veckan, lite löpning, promenader och enkelt styrketräning hemma (typ utfall, plankan osv). Då pluggade jag så hann lite mer, nu jobbar jag heltid och hinner inte allt.
Jo jag menar att jag höll mig till 1500 och inte gick ned. Har liksom haft längre kontakt med dietist så har faktiskt lite koll men det är faktiskt rätt olika hur svårt/lätt man har för att gå ned. Jag har haft mina kg länge och då vill kroppen hålla kvar den vikten då den ser det som normalvikt vilket kan göra det svårare och ta längre tid, detta enligt dietisten.
Jag tackar för det tipset också.
Det är väldigt praktiskt med sån där måltidsersättning så jag brukar ta en sån då och då om jag har fått i mig för lite.
Men smaken........
så det fick jag lägga ned av hänsyn till både mig själv och min omgivning Ja upp till 2000 under helgen vilket är normalt intag för en vuxen kvinna. Det betyder ju inte att jag vräkte i mig utan att jag unnade mig t ex ett restaurangbesök, då är man liksom snabbt uppe de 500 kalorierna extra. Men äter jag 1500 mån-fre + söndag så är det ändå en ansenlig mängd mindre kalorier än om jag äter 2000-2500 kalorier vilket jag kan göra utan problem om jag bara äter som jag vill. Tyvärr funkade inte det kaloriunderskottet för mig helt enkelt.
