Ni som slutat dricka alkohol (eller minskat)

[Sirap]

Ja herregud det är ju verkligen INTE norm i Sverige att inte dricka. Normen är ju verkligen alkohol! Vi hade julavslutning med jobbet nyligen, jag var en av få som inte drack. Det söps, skreks och levde rövare. Själva ledningen hetsade folk att ta en snaps upprepade gånger.

Jag kan säga att jag kommer aldrig delta på den skiten igen. Snart har vi årlig konferens inom ett område och där kommer det också supas vilt, och jag är återigen en av väldigt väldigt få som inte dricker.

Det är faktiskt lite sjukt hur normaliserat det är att konferens/avslutning innebär middag med en massa supande på kvällen.

Oj, det där trodde jag var borta sedan måååååånga år tillbaka. Förr var det ju verkligen så på firmafester och konferenser men numera upplever jag inte alls det. De jag diskuterat det med säger samma sak.

 

[Palermo]

Just det där med att regissera vännerna. Jag skulle inte vilja bli inbjuden för att vara publik åt värdinnans fantastiska kokkonst - om hon till med bestämmer vad jag ska dricka, vilka smaker jag vill ha i munnen. Jag är extremt känslig för snobberi och där skulle jag känna mig utsatt för det. Som att mina preferenser inte skulle duga.

(Jag dricker inte sött till mat så det handlar inte om det. Men att bli störd eller tycka att det skaver om nån annan gör det, det låter rätt nödigt. Man kan säkert uppskatta maten precis lika mycket ändå, även om man så dricker saft)

Blir man störd bör man inse att det är ens eget problem, åtminstone. För det hela grejen säger är, som jag ser det, att vissa preferenser är bättre än andra. Sen är det säkert sant att ett välvalt vin gör mer med smakerna än hallonsaft, men vad hjälper det om man inte gillar vinet.

Jag är generellt väldigt avvaktande till situationer där det finns en förväntan på vad jag ska uppleva, lite oavsett vad.

 

[hundtant]

Blir man störd bör man inse att det är ens eget problem, åtminstone. För det hela grejen säger är, som jag ser det, att vissa preferenser är bättre än andra. Sen är det säkert sant att ett välvalt vin gör mer med smakerna än hallonsaft, men vad hjälper det om man inte gillar vinet.

Jag är generellt väldigt avvaktande till situationer där det finns en förväntan på vad jag ska uppleva, lite oavsett vad.

Håller helt med om att rätt vin gör väldigt mycket med smakerna, jag är inte korkad. Men: Det går ändå inte att tvinga på gästen exakt den upplevelsen. Den som dricker saft eller coca cola eller vad det nu är kanske uppskattar sin upplevelse precis lika mycket.

Diskussionen verkade glida över i att om man är väldigt matintresserad så är det bra att dela det med andra lika matintresserade. Men det var ju inte där det började, det började när man blev så störd av vad andra drack att man inte ens ville ha hem dem.

 

[BernT]

Oj, det där trodde jag var borta sedan måååååånga år tillbaka. Förr var det ju verkligen så på firmafester och konferenser men numera upplever jag inte alls det. De jag diskuterat det med säger samma sak.

Skönt för er, såhär är det på varenda tillställning vi har.

 

[Palermo]

Håller helt med om att rätt vin gör väldigt mycket med smakerna, jag är inte korkad. Men: Det går ändå inte att tvinga på gästen exakt den upplevelsen. Den som dricker saft eller coca cola eller vad det nu är kanske uppskattar sin upplevelse precis lika mycket.

Diskussionen verkade glida över i att om man är väldigt matintresserad så är det bra att dela det med andra lika matintresserade. Men det var ju inte där det började, det började när man blev så störd av vad andra drack att man inte ens ville ha hem dem.

Den där glidningen var nog mitt fel, ett exempel på ett mer diplomatiskt förhållningssätt. Jag har inte så många vänner att jag har råd att förlora dem för att de häller ketchup på nygångad makrill. Bara de inte häller ketchup på min, är jag nöjd. (Tvärtom har jag alltid ketchup hemma, rätt vad det är vill någon ha. Detsamma gäller strössel.)

(Nu vet man ju, petigt räknat, aldrig exakt vad någon annan upplever, så hela ingången är ju som gjord för oenigheter.)

 

[hundtant]

S

Den där glidningen var nog mitt fel, ett exempel på ett mer diplomatiskt förhållningssätt. Jag har inte så många vänner att jag har råd att förlora dem för att de häller ketchup på nygångad makrill. Bara de inte häller ketchup på min, är jag nöjd. (Tvärtom har jag alltid ketchup hemma, rätt vad det är vill någon ha. Detsamma gäller strössel.)

(Nu vet man ju, petigt räknat, aldrig exakt vad någon annan upplever, så hela ingången är ju som gjord för oenigheter.)

Strössel på makrillen och jordgubbssaft i glaset, finfin nyårsmiddag

 

[Palermo]

S

Strössel på makrillen och jordgubbssaft i glaset, finfin nyårsmiddag

Strösslet är det oftast personer under sju år som vill ha på glassen. De tycker att glass och strössel skapar en sensationell smakupplevelse som få vuxna verkar fatta kvaliteten i.

 

[Ullmerkott]

Diskussionen verkade glida över i att om man är väldigt matintresserad så är det bra att dela det med andra lika matintresserade. Men det var ju inte där det började, det började när man blev så störd av vad andra drack att man inte ens ville ha hem dem.

Nu har du nog läst in lite mer än vad som faktiskt är skrivet. Det var just riktigt ambitiös middag varken jag eller @sidensvans vill hålla för dem som inte uppskattar just det vi planerat.
Mina icke matnördiga vänner är varmt välkomna hem till mig, men då ägnar vi oss åt annat än just matnörderi. Sammanfaller umgänget med att det är matdags hittar vi såklart på något trevligt att äta även om det inte blir något kvalificerat nördande.

 

[hundtant]

Nu har du nog läst in lite mer än vad som faktiskt är skrivet. Det var just riktigt ambitiös middag varken jag eller @sidensvans vill hålla för dem som inte uppskattar just det vi planerat.
Mina icke matnördiga vänner är varmt välkomna hem till mig, men då ägnar vi oss åt annat än just matnörderi. Sammanfaller umgänget med att det är matdags hittar vi såklart på något trevligt att äta även om det inte blir något kvalificerat nördande.

Både du och @sidensvans bjuder naturligtvis hem precis vilka ni vill, i vilka sammanhang ni vill. Men det jag reagerade på var Det som stör mig är om folk dricker söta drycker till oxfilén, det förekommer både läsk och söta cider, både med och utan alkohol. Ska faktiskt inte ha någon nyårsmiddag i år, för jag stör mig så mycket på det. Alltså att man själv blir så störd av sina vänners dryckespreferenser.

Själv skulle jag nog bli störd om någon drack ren vodka till maten, men inte för att vodkan skulle förstöra någons smakupplevelse, utan för att sådant val skulle kunna ge svårhanterliga konsekvenser vid middagsbordet.

 

[BornAgain]

Vad lär vi oss av tråden? Matnörderi kräver att man dricker vin - utan vin kan man inte Uppskatta mat på riktigt... :/ vem som nu fått makten att bestämma över vad som är "matnörderi". Hela resonemanget bekräftar att folk känner sig ifrågasatta för sitt drykesval.

 

[BornAgain]

Jag vill att både mat och dryck är glädje och upptäckarlust. Så folk som anser sig ha facit kan hålla sig hemma hos sig och tysta.

 

[vemsomhelst123]

Vad lär vi oss av tråden? Matnörderi kräver att man dricker vin - utan vin kan man inte Uppskatta mat på riktigt... :/ vem som nu fått makten att bestämma över vad som är "matnörderi". Hela resonemanget bekräftar att folk känner sig ifrågasatta för sitt drykesval.

Nej men matnörderi kräver dryckeskunskap har druckit mycket gott alkoholfritt som någon kunnigare än jag parat ihop med maten som gett minst lika bra smakförhöjare som vin. Sen finns det ju andra sidor också, en av de bästa restaurangerna i Göteborg har medvetet valt att inte ha alkoholtillstånd för att maten ska stå i centrum. Serverar bara kranvatten har jag för mig. Det är kanske nästa nivå av matnörderi? .
Jag kan absolut matnörda ibland, men tycker det kan vara minst lika gott att äta ”onördig” mat.

 

[skiesabove]

Nej men matnörderi kräver dryckeskunskap har druckit mycket gott alkoholfritt som någon kunnigare än jag parat ihop med maten som gett minst lika bra smakförhöjare som vin. Sen finns det ju andra sidor också, en av de bästa restaurangerna i Göteborg har medvetet valt att inte ha alkoholtillstånd för att maten ska stå i centrum. Serverar bara kranvatten har jag för mig. Det är kanske nästa nivå av matnörderi? .
Jag kan absolut matnörda ibland, men tycker det kan vara minst lika gott att äta ”onördig” mat.

Jag tycker inte det hör ihop (alkohol och matnörderi alltså). Dricker helst vatten till maten, pga vill kunna känna matens smak ordentligt. Och tänk på alla länder/personer från länder där man inte dricker alkohol alls - självklart kan dom matnörda lika hårt som personer från länder med alkoholkultur.

Men nördar man ordentligt på öl eller vin så kan det ju vara intressant med vilken mat som får själva drycken att smaka bäst, för det förändras verkligen tillsammans med mat.

Alltså, matnörderi kräver inte alkohol. Men kanske kräver alkoholnörderi mat?

 

[BernT]

Inser när jag läser att folk alltså dricker sin dryck ihop med mat? Jag äter alltid upp maten först, SEN dricker jag ev dryck. Oftast en helt vanlig vardag skippar jag dryck till maten. Dricker vatten under dagen liksom det räcker

 

[Midsommarblomster]

TS, jag känner igen mig en hel del i det du beskriver. Jag tycker om alkohol, speciellt öl. Under 20+åren var jag inte världsbäst på att hantera det, hade ofta svårt att inte dricka mer än jag tänkt under en kväll. Senare har jag inte haft det problemet, och inte heller druckit speciellt ofta, men ändå upplevt att alkoholen haft ett fokus som stört mig. Till exempel att under en i övrigt härlig sommarkväll har jag i stället för att bara njuta fullt ut av stunden kunnat tänka att det hade varit ännu bättre om man haft ett par öl nu också. I alla mina tidigare kärleksrelationer, under mina perioder av dejtande, och i vissa vänskapsrelationer har alkohol varit en central del i umgänget. I alkoholens närvaro har man varit som mest förälskad, haft mest semesterkänsla, haft som mest kul. Jag har inte riktigt trivts med det, men samtidigt låtit mig dras med eller själv varit en aktiv part i att det blivit så.

För fem år sen blev jag tillsammans med en person som inte dricker alls, en sen många år nykter alkoholist. Att vi inte kan dricka ihop har aldrig känts tråkigt, utan det har bara varit skönt att alkohol överhuvudtaget inte varit aktuellt när vi umgåtts. Vi är särbos, och när vi väl lyckas ses är det alltid lite mysig helgkänsla även om det är en tisdag när vi ska upp klockan fem. Vi brukar ta en öl till maten, och om jag förut tyckte att smaken av öl var synonymt med starköl och allt annat smakade ”blaskigt” så har det faktiskt, efter att ha druckit mycket alkoholfri öl, helt präglats om för mig. En alkoholfri öl av en smakrik sort (typ IPA) är det jag tycker är godast nu. Dricker jag en folköl/starköl nu kan jag tycka att den har en stark alkoholsmak som inte är så god.
När vi är på semester brukar vi ofta lyxa till det lite mer genom att gå ut och dricka alkoholfria drinkar. För mig har det helt klart funkat att ersätta med alkoholfria alternativ för att känna samma helg/semester/festkänsla som det tidigare behövdes alkohol för.

I nåt av dina inlägg var du inne på att det är kanske lättare att avstå alkohol helt än att bara dricka ibland och jag tror att det kan ligga nåt i det. När det helt enkelt inte är aktuellt kan man lägga fokus på annat än att fundera på om ikväll är en sån kväll där man ska ta/skulle ha tagit ett glas eller inte.

Nu har jag själv inte tagit nåt beslut att inte dricka alls (gör det med vänner ibland), men att jag gör det betydligt mer sällan har ändå gjort att alkoholen känts mindre och mindre viktig. Tidigare kunde jag t.ex. känna utanförskap om jag av nån anledning var nykter i situationer där det dracks, och det gör jag inte längre. När jag inte har barnvecka jobbar jag knäppa tider, ofta sena kvällar/nätter på helger, vilket kan ställa till det socialt, men nu när jag inte tycker det är trist att skippa alkoholen kan jag glädjas åt att jag kan hänga med på pubrundan, festen eller bastukvällen innan jobbet. Jag kan vara där fullt ut, utan att dricka.

Så, sammanfattningsvis, det går absolut att komma ifrån känslan av att sakna alkoholen som det lilla extra, och jag tror att du TS är på god väg att komma dit.

Det här med sociala alkoholnormer är ju en annan bit av det hela, de normerna kan absolut vara starka i olika sammanhang, men jag känner nånstans att det också blir mycket lättare ju mer man grundar i sig själv att det är ett självklart och positivt val att avstå alkohol, oavsett om det är tillfälligt eller långsiktigt. Man blir då mindre känslig för vad andra kan tycka och tänka, ser det kanske inte ens, och bryr sig mindre.

Känner igen mig mycket i det du skriver! Jag tycker det låter skönt att låta det ligga på hyllan, av just den anledningen du skriver, att slippa tankarna kring det. Och ge hjärnan en chans att skapa helt nya associationer.

 

[Midsommarblomster]

Inser när jag läser att folk alltså dricker sin dryck ihop med mat? Jag äter alltid upp maten först, SEN dricker jag ev dryck. Oftast en helt vanlig vardag skippar jag dryck till maten. Dricker vatten under dagen liksom det räcker

Same

 

[sjoberga]

Jag vill att både mat och dryck är glädje och upptäckarlust. Så folk som anser sig ha facit kan hålla sig hemma hos sig och tysta.

Fast när man serverar så har man ofta noga tänkt ut och valt vad som är tänkt som upplevelsen, på gott och ont. Så det är nog inte normalt fri upptäckarlust som är tanken. Sen tycker jag ändå inte att man ska överpröva någons beslut att välja annorlunda, alldeles särskilt inte om det gäller alkohol eller inte. Eller avstå från en rätt av något annat skäl.

Det handlar inte om facit.

(Jag sympatiserar inte med att tycka illa om andras dryckesval alls.)