Ni som slutat dricka alkohol (eller minskat)

[Buzzter]

Jag har försökt hitta poddar och ljudböcker kring nykterhet de senaste dagarna men reflekterar kring att det nästan uteslutande har sin grund i en beroendeproblematik. Jag hittade lite, men blev ändå förvånad över hur skralt det är på ämnet att utan att ha en beroendeproblematik välja ett liv utan alkohol, av andra skäl. Jag har börjat lyssna på boken Sober Curious som ändå utger sig för att ha ett brett perspektiv, men tycker ändå att mycket handlar om att bli full eller inte, och det är svårt att relatera till just nu eftersom det enbart hänt vid något enstaka tillfälle de senaste 5 åren.

En annan sak jag reflekterar kring, och något som nämndes i en podd, är att det kan vara klurigare socialt att sluta dricka alkohol av andra skäl än beroendeproblematik. Att det kan, av vissa, uppfattas som att det finns moraliska aspekter knutna till det eller en uppfattning av att man anser sig göra bättre val än andra. En beroendeproblematik är något som många kan distansera sig från (även om vissa kanske inte borde det..) medan andra val kan komma närmare inpå andras egna val. Skulle folk uppfatta att man befinner sig på "moral high grounds"? Eller att man, om man nu inte har ett före detta missbruk, då kan vara artig och ta ett glas?

En sista sak jag reflekterat kring är varför nykterhet känns lockande för mig trots att konsumtionen redan är låg och oproblematisk just nu, och jag tror att det är för att jag minns hur den en gång var. Jag tyckte, på den tiden då vi var ute mycket, att det var svårt att sluta vid det glas som jag i förhand hade bestämt mig för. Jag har ett arv av alkoholism i släkten, som visserligen aldrig fått fäste i mig till en grad att jag upplevt det som ett problem, men visst har jag noterat det och det är en sida av mig som helt enkelt inte är välkommen längre. Det märktes inte då i det ungdomsliv och den alkoholkultur som vi levde i, och nu när många utav oss börjar komma ut på andra sidan av småbarnslivet och träffas mer igen så finns det faktiskt en viss oro inom mig. Det betyder inte att jag är orolig för att med ovilja dricka mig full, eller att jag skulle sitta och korka upp varje helgkväll, för hade det varit ett problem så hade det märkts någon gång de senaste 5 åren. Men den starka kopplingen mellan alkohol och avslappning kommer givetvis någonstans ifrån, och det är nog en kombination av mitt genetiska arv och hur jag levde under åren 18-32 år. När den kopplingen finns, och utrymmet för den kommer att öka framöver, bör jag klippa bandet helt? Nyfikenheten finns ändå på ett liv helt utan alkohol, och jag tror inte att den nyfikenheten hade funnits om det inte är något som skaver. Så, varför finns den? Är min frågeställning i trådstarten svaret?

Ja, lite ostrukturerade tankar från min sida.

Jag känner igen mig i din beskrivning, jag har alkoholism i släkten på nära håll och har haft unga år när jag överkonsumerat (helt normalt studentleverne för de flesta men kändes inte så för mig) men det jag kan känna idag är att efter att ha hanterat de moraliska aspekterna runt det (vad vill jag och vad borde jag) och även grupptrycksaspekterna (jag behöver inte ta ett glas för att min man tar det eller för att jag är bjuden på middag) och får känna efter själv så har det blivit enkelt för mig att oftast avstå då det får mig att må bäst generellt, däremot kan jag dricka ett glas vin eller en öl en vanlig kväll eller när som om jag får feeling och då är det fortfarande gott men utan att ge för mig dåliga kosekvenser. Jag blev mycket känsligare för alkohol i klimakteriet så det har blivit en gamechanger.
Jag känner att det för mig blivit enklare med många liknande val och att jag bearbetat flera skam/skuldkänslor som jag har kunnat få runt även andra saker som ätande och tror att de tankar jag har haft runt alkohol kommer från min bakgrund, men även att jag ser en del problematiskt drickande som jag känner igen från min barndom.

 

[Midsommarblomster]

Högg mest ett svar, men jag som inte dricker tycker absolut att det på nåt sätt brukar kommenteras i de sammanhang där det "är nytt folk" som jag inte umgåtts med i situationer där alkohol är inblandat tidigare. After work på nya jobbet, kennelläger eller vad som...
Nu var det länge sedan någon uttryckte något i stil med att det är tråkigt eller att jooo men ett glas kan du ju ta. Men visst blir det på nåt sätt ofta just "en grej". På senaste kvällen ute med jobbet var det bla en som sa att det verkade så himla skönt att dricka alkoholfritt, en som senare på kvällen sa att hon inte förstod hur jag stod ut med dem eftersom jag var nykter... på senaste lägret var det jag och en annan som drack must i stället för bubbel, då var det en annan deltagare som nämnde att vi måste få frågor om varför ofta, hon lade själv alltså inga värderingar i det, drack själv bubbel men kunde ändå tänka sig att man ofta får olika typer av reaktioner.

Jag har 1000 anledningar att hålla mig nykter men är rätt envis med att tycka att jag inte ska behöva förklara varför. Just det, att man behöver en förklaring, är något som skaver väldigt i mig har jag märkt, det kan provocera mig ordentligt Och det är inte för att det är hemligt egentligen, snarare just för att det blir så uppenbart att alkol ÄR norm.

När jag hade högt blodtryck och läkaren frågade om alkohol svarade jag att jag inte dricker alkohol. Fick då frågan direkt om varför inte då? Jag tycker oftast det känns just som om folk "behöver" en förklaring till varför man inte dricker och det känns i grunden lite skevt.

Tack för att du skriver! Jag började nästan undra ifall jag lever i en parallell verklighet med tanke på övriga svar i tråden. Men jag har nog samma erfarenhet som du, att det absolut frågas kring eller förväntas någon form av skäl utan att det nödvändigtvis behöver betyda alkoholhets. Det är väl folks nyfikenhet, och jag känner igen den hos mig själv också, jag är ofta nyfiken på folks val och bakgrund även om jag vet bättre än att fråga om det. Min erfarenhet är också att folk ofta speglar sig i andra. När någon gör ett val börjar vi genast fundera på oss själva och då kan ett behov av att försvara sig, eller att få en förklaring av den andre, dyka upp. Det här var tydligt för mig när jag inte åt kött, och min mamma som arbetar med träning har vittnat om samma sak på en så fånig nivå att hon knappt kunnat säga det i vissa sammanhang utan att folk börjat oja sig över att ”ja man borde väl börja röra sig mer..” Vi är sociala, känsliga varelser med ett starkt behov av att tillhöra gruppen. Med det sagt tycker jag absolut att både diversiteten och individualismen har fått sån vind att vi blir mer och mer vana vid att vi är olika (de flesta av oss).

Sedan känner jag några få som, på grund av sin egen relation till alkohol, gärna vill dela upplevelsen med andra. En av mina närmsta vänner har nyligen skiljt sig från en man som hetsade henne i 10 år och kallade henne tråkig på slutet när hon inte ville längre. Men han är ju, turligt nog för oss alla och framför allt henne, ur bilden.

Att jag reflekterar kring den sociala normen betyder inte heller att det är ett stort problem eller att den nödvändigtvis behöver vara extra stark just där jag befinner mig (det vet jag såklart inte). Men jag tänker högt, som ofta här på Buke.

 

[Midsommarblomster]

Du har kanske redan svarat på detta, för jag har inte lusläst vartenda inlägg, men är det smaken av vin du gillar eller är det effekten/känslan i kroppen (alltså berusningen) du vill ha (vilket är det som ger festkänslan?)? Jag tänker att det avgör hur lätt/svårt det är att ersätta vinet på fredagskvällen. Som 50+ dricker jag rätt sällan. Jag glömmer helt enkelt bort det för det mesta/är för lat för att köra in till centrum, parkera och gå på systemet... Känner inte alls att jag får några frågor (längre) på mitt val, vare sig valet är att ta ett glas eller inte. Men visst var det det så när jag var yngre.

Svårt att svara på. Jag tror såhär, att känslan av vin i kroppen har tidigare signalerat helg och/eller avslappning. Idag vill min trötta kropp inte ha den känslan längre, och erfarenheten av ett tidigare riskbruk ger lite avsmak, men den har ändå lämnat ett tomrum och i det försöker jag ställa om till annat som signalerar helg eller avslappning. På just fest saknas det mig inte alls. Då brukar jag faktiskt känna en viss berusning i kroppen bara av allt snack, ljud och musik som gör mig lite smått snurrig och euforisk som det är.

 

[Midsommarblomster]

Jag känner igen mig i din beskrivning, jag har alkoholism i släkten på nära håll och har haft unga år när jag överkonsumerat (helt normalt studentleverne för de flesta men kändes inte så för mig) men det jag kan känna idag är att efter att ha hanterat de moraliska aspekterna runt det (vad vill jag och vad borde jag) och även grupptrycksaspekterna (jag behöver inte ta ett glas för att min man tar det eller för att jag är bjuden på middag) och får känna efter själv så har det blivit enkelt för mig att oftast avstå då det får mig att må bäst generellt, däremot kan jag dricka ett glas vin eller en öl en vanlig kväll eller när som om jag får feeling och då är det fortfarande gott men utan att ge för mig dåliga kosekvenser. Jag blev mycket känsligare för alkohol i klimakteriet så det har blivit en gamechanger.
Jag känner att det för mig blivit enklare med många liknande val och att jag bearbetat flera skam/skuldkänslor som jag har kunnat få runt även andra saker som ätande och tror att de tankar jag har haft runt alkohol kommer från min bakgrund, men även att jag ser en del problematiskt drickande som jag känner igen från min barndom.

Tack för att du delar med dig!

Jag tror att, oavsett var det här landar för mig, så har det varit skönt att, som du också gjort, bearbeta känslorna kring det. Uppenbarligen finns det ju en del erfarenheter som är komplicerade för mig, och kanske är verkligheten helt annorlunda nu men det känns bra att bena ut tankarna som har lett mig hit. Någonstans har man ju en ryggsäck men ingen spåkula.

 

[Palermo]

Det beror nog helt på sällskap, skulle jag säga. Jag vet redan nu ett par sällskap där jag vet om att jag skulle frågor. Jag är också i sällskap där en sådan sak är ointressant. Varför tänker du att jag skulle ursäkta min nykterhet?

För mig är det snarare överraskande att du inte har erfarenhet av att någon i vuxen ålder skulle bry sig om vad andra dricker. Det här, och flera liknande kommentarer i tråden gör mig lite beklämd. Inte kommentarerna i sig alltså, jag är glad över att det är er erfarenhet. Men när jag lämnar Buke och ser ut i landet jag befinner mig i ser jag en social norm kring alkohol. Det finns ofantliga mängder böcker och poddar kring ämnet. Jag hör berättelser som påminner om mina egna erfarenheter. Det betyder inte att de vänner jag själv väljer är alkohol-ivrade, men kleti och pleti verkar finnas lite överallt. Men när jag skriver här.. då är det jag som gör det här komplicerat? Jag har lite svårt att få grepp om det bara. Så jag skulle vilja ställa frågan motsatt, kan det vara så du kan tänka dig att alkoholnormen kan vara starkare utanför dina kretsar? För mig är det lite förvånande att det undgås.

Men som svar på din fråga, jag har ju redan skrivit att det finns just ett skav. När jag läser tråden med nya ögon tycker jag att det framgår redan i trådstarten.

Jag undrar snarare varför svaret: ”Vad skönt för dig att avvakta med det här just nu då, om det inte känns bra.” uteblir. Många frågor kring varför jag komplicerar saker, och svaret är väl, för att det är komplicerat för mig? Jag önskar såklart att det vore annorlunda.

Alltså, jag skulle säga att alkoholnormen (som jag inte riktigt gillar att kalla det) är rätt jämförbar med kaffenormen (som jag aldrig har hört någon kalla det). Jag tycker att det verkar extremt osmidigt i livet att inte dricka kaffe, och jag noterar att jag själv behöver "hantera" (givetvis i liten skala) när man ska fika och någon inte dricker kaffe. Sötsaker utan kaffe går ju inte, tänker jag, som om det var JAG som inte skulle få kaffe.

När det gäller alkohol upplever jag att det finns, både hos mig själv och hos andra, en mycket djupare respekt för att tacka nej. Den alkoholnorm jag lever i, handlar väldigt mycket om att begränsa drickande. Det finns ju en massa idéer om att man inte ska dricka ensam, inte före tex kl 17, inte på vardagar osv osv. På grund av den delen av vår kultur kring alkohol, och på grund av mina egna erfarenheter av diverse ickenormativa val genom livet (som inte handlar om alkohol vad jag minns och vet), blir det konstigt för mig att frågan är så stor för dig. Hur kan ett smärre normbrott utmana dig själv så till den grad? Till den grad att du efterfrågar bekräftelse när du lyfter frågan på ett diskussionsforum? Vad handlar det om? Jag tror att frågan om varför du komplicerar det här egentligen är en snäll fråga.

 

[Midsommarblomster]

Alltså, jag skulle säga att alkoholnormen (som jag inte riktigt gillar att kalla det) är rätt jämförbar med kaffenormen (som jag aldrig har hört någon kalla det). Jag tycker att det verkar extremt osmidigt i livet att inte dricka kaffe, och jag noterar att jag själv behöver "hantera" (givetvis i liten skala) när man ska fika och någon inte dricker kaffe. Sötsaker utan kaffe går ju inte, tänker jag, som om det var JAG som inte skulle få kaffe.

När det gäller alkohol upplever jag att det finns, både hos mig själv och hos andra, en mycket djupare respekt för att tacka nej. Den alkoholnorm jag lever i, handlar väldigt mycket om att begränsa drickande. Det finns ju en massa idéer om att man inte ska dricka ensam, inte före tex kl 17, inte på vardagar osv osv. På grund av den delen av vår kultur kring alkohol, och på grund av mina egna erfarenheter av diverse ickenormativa val genom livet (som inte handlar om alkohol vad jag minns och vet), blir det konstigt för mig att frågan är så stor för dig. Hur kan ett smärre normbrott utmana dig själv så till den grad? Till den grad att du efterfrågar bekräftelse när du lyfter frågan på ett diskussionsforum? Vad handlar det om? Jag tror att frågan om varför du komplicerar det här egentligen är en snäll fråga.

Det är absolut norm att dricka kaffe. Jag hörde någon för inte så länge sen som börjat säga att hen ”redan druckit tillräckligt mycket kaffe idag” för att slippa förklara att hen inte dricker kaffe.

Jag är som sagt glad över att andra har andra erfarenheter än mig. Men att med anekdotisk bevisföring, dvs hur det sig ut för dig och andra, försöka förklara för mig hur alkoholnormen sannolikt ser ut hos mig förstår jag mig inte på. Det är nämligen jag som lever i mitt liv, har mina kretsar och mina erfarenheter. Jag vet vilka kommentarer och frågor kring nykterhet som jag hört genom mitt liv. Varför försöker du och andra förklara för mig att det inte är så? Varför kan ni inte respektera min erfarenhet och att jag reflekterar kring den?

 

[Palermo]

Det är absolut norm att dricka kaffe. Jag hörde någon för inte så länge sen som börjat säga att hen ”redan druckit tillräckligt mycket kaffe idag” för att slippa förklara att hen inte dricker kaffe.

Jag är som sagt glad över att andra har andra erfarenheter än mig. Men att med anekdotisk bevisföring, dvs hur det sig ut för dig och andra, försöka förklara för mig hur alkoholnormen sannolikt ser ut hos mig förstår jag mig inte på. Det är nämligen jag som lever i mitt liv, har mina kretsar och mina erfarenheter. Jag vet vilka kommentarer och frågor kring nykterhet som jag hört genom mitt liv. Varför försöker du och andra förklara för mig att det inte är så? Varför kan ni inte respektera min erfarenhet och att jag reflekterar kring den?

Men menar du att det runt dig, i vad du skriver fram som ett synnerligen välordnat typ villaområde för personer med goda inkomster, INTE finns en radda normer/levnadsregler kring när man dricker alkohol och hur mycket etc? Det är lika normalt där du lever att dricka vin medan barnen leker ute i värmen på sommaren, som att dricka vatten? Ingen undviker alkohol till lunch, ingen reagerar om det serveras avec till förmiddagskaffet?

Inte ens i Danmark på 60-talet, där jag ändå lärde mig snapsvisor på dagis som treåring, kan jag minnas sådana drickesmönster.

Men runt dig vore det konstigt att tacka nej vid tillfällen som ovan nämnda?

 

[jeennnnyy]

Det är absolut norm att dricka kaffe. Jag hörde någon för inte så länge sen som börjat säga att hen ”redan druckit tillräckligt mycket kaffe idag” för att slippa förklara att hen inte dricker kaffe.

Jag är som sagt glad över att andra har andra erfarenheter än mig. Men att med anekdotisk bevisföring, dvs hur det sig ut för dig och andra, försöka förklara för mig hur alkoholnormen sannolikt ser ut hos mig förstår jag mig inte på. Det är nämligen jag som lever i mitt liv, har mina kretsar och mina erfarenheter. Jag vet vilka kommentarer och frågor kring nykterhet som jag hört genom mitt liv. Varför försöker du och andra förklara för mig att det inte är så? Varför kan ni inte respektera min erfarenhet och att jag reflekterar kring den?

Det handlar kanske inte om att inte respektera din erfarenhet? Utan mer ge förslag på alternativt angreppssätt… Det var liksom bara ett tips från min sida på något som fungerat bra för mig. Mycket eftersom jag upplevt att jag då helt slipper ”konflikter” och åsikter runt ett ev alkoholintag. Kan verkligen tänka mig att jag skulle få fler frågor och åsikter om jag börjar snacka om det (men det behöver så klart inte vara dåligt, bara något jag inte haft nån lust till)

Eftersom jag uppfattade dig som att du inte bestämt dig för att sluta dricka alkohol innan nu tänkte jag att du antagligen inte hade hunnit testa flera olika sätt att göra det hela på. Men om du redan innan du testat vet att mitt sätt inte kommer funka ska du så klart hitta annan metod. Var bara en tanke och ett tips.

 

[VLMF]

Men menar du att det runt dig, i vad du skriver fram som ett synnerligen välordnat typ villaområde för personer med goda inkomster, INTE finns en radda normer/levnadsregler kring när man dricker alkohol och hur mycket etc? Det är lika normalt där du lever att dricka vin medan barnen leker ute i värmen på sommaren, som att dricka vatten? Ingen undviker alkohol till lunch, ingen reagerar om det serveras avec till förmiddagskaffet?

Inte ens i Danmark på 60-talet, där jag ändå lärde mig snapsvisor på dagis som treåring, kan jag minnas sådana drickesmönster.

Men runt dig vore det konstigt att tacka nej vid tillfällen som ovan nämnda?

Men va, var läser du det i tråden? Det är väl fester och middagar kvällstid som nämnts.

 

[VLMF]

Jag har missat tråden men läst ikapp nu. Jag känner absolut igen mig, i mina kretsar är det norm att dricka vin eller öl med alkohol i på fester och middagar på helger. Inte vardagmiddag hos barnens förskolekompisar. Om någon skulle nämna att den kör och därför avstår på en fest skulle det troligen vara någon annan som undrar om den inte ska unna sig en taxi så den kan ta ett glas. Eller att några undrar efteråt om personen är gravid. Det är ju tråkigt att det är så stark norm, men jag upplever samtidigt att i min egna nära krets av vänner är det inget ifrågasättande, däremot av bekanta i periferin som blir när man går på en fest med kanske 30 pers (ett färskt exempel). Dock tror jag att de där som frågar inte ägnar någon mer tankeverksamhet åt det än just frågan i stunden, men det kan ju innebära att den som får frågan känner sig obekväm och ifrågasatt och funderar på vad den ska säga nästa gång det händer.

 

[Palermo]

Men va, var läser du det i tråden? Det är väl fester och middagar kvällstid som nämnts.

Även sådana omgärdas väl i allmänhet av en mängd begränsande normer kring alkohol? Det är åtminstone min erfarenhet att folk som kör är nyktra, och att många dricker varannan vatten, och många säger saker i stil med "det är en dag imorgon också".

Normer kring alkohol handlar, vad jag kan se, mer om att totalt sett hantera, än om att "ta ett glas och var som en människa" och obegränsad drängfylla.

 

[vemsomhelst123]

Jag tänker snarare att ditt svar är ett tecken på det jag just skrev, att det verkar klurigare socialt att sluta dricka om man enligt andra inte har "skäl nog". Jag tycker att jag skrivit mycket i tråden både om ett dalande intresse för alkohol, en historik av riskbruk och en måttlig oro. Men ändå är det inte svårare än att man dricker ibland och ibland inte beroende på situation och tillfälle? Att tanken på att helt enkelt inte dricka alkohol är ett svartvitt tänk. Jag tänker snarare, varför? Varför inte bara skippa det då? Och varför förklara för någon annan att det är okomplicerat?

Jag tycker att du skev ett trevligt och välvilligt inlägg, så det är inte det, men i din förklaring av hur okomplicerat det är så blir det för mig snarare tydligt just att det är det. För trots att jag utvecklat saker ganska naket i den här tråden så bemöts det ändå av.. att jag absolut borde kunna dricka ibland?

Jag har alltså inga planer på att deklarera nykterhet. Jag är bara inte sugen på att dricka alkohol just nu, och på helgernas festliga sammanhang så kommer jag nog att vara ärlig med just det. "Jag vill inte det just nu". Vad som händer i framtiden har jag ingen spåkula för.

Nej det är ju inte så komplicerat, jag uppfattade dig som lite ambivalent, men det går ju jättebra att bara säga att jag inte dricker (just nu, inte någonsin, eller ikväll) i sammanhang som tex min vinklubb är det ju bra att meddela så ingen köper massa vin enkom för det tillfället (tidigare köpte oftast en och så splittrade vi på det) eller om man erbjuds dricka upp vinet så kan det ju också vara snyggt att hinta. Vi tillhör dem som inte dricker så mycket mer än kranvatten till vardags så jag brukar alltid fråga efter dryckespreferenser om jag har gäster som jag inte 100% vet uppskattar och vill dricka vin/öl. Men är man som de flesta och kanske har bubbelvatten, någon läsk eller annat hemma oftast så brukar det ju gå att lösa.

 

[Midsommarblomster]

Men menar du att det runt dig, i vad du skriver fram som ett synnerligen välordnat typ villaområde för personer med goda inkomster, INTE finns en radda normer/levnadsregler kring när man dricker alkohol och hur mycket etc? Det är lika normalt där du lever att dricka vin medan barnen leker ute i värmen på sommaren, som att dricka vatten? Ingen undviker alkohol till lunch, ingen reagerar om det serveras avec till förmiddagskaffet?

Inte ens i Danmark på 60-talet, där jag ändå lärde mig snapsvisor på dagis som treåring, kan jag minnas sådana drickesmönster.

Men runt dig vore det konstigt att tacka nej vid tillfällen som ovan nämnda?

Suck, vet du, jag orkar faktiskt inte sitta och argumentera mot halmdockor mer i den här tråden än vad jag redan gjort.

 

[vemsomhelst123]

Så är det verkligen! Sen, apropå att vara vegan och andra val i livet som inte alla andra gör, så var min upplevelse som vegetarian under 7 år att det absolut skavde socialt. Nu var det här 20-15 år sedan och inte lika vanligt som idag, så tiderna förändras (tack och lov!). Men på den tiden var det hopplöst att få äta sin veggo-mat ifred i personalmatsalen eller ute utan att andra i sällskapet kommenterade, skämtade, undrade vad vad åt om jag inte åt kött, gick in i försvar kring varför de själva åt kött osv. Så visst skaver det för folk när andra gör vissa aktiva val. Men, som sagt, många normer är ju utdöende som tur är!

Jag tänker att det kanske också är så som någon annan skrev, att man känner sig ifrågasatt fast folk kanske bara är nyfikna. Min närmaste kollega för 10 år sedan åt veganskt (egentligen inte helt men hade massa allergier så allt blev enklare av att säga vegan) jag vet att hon upplevde flera kollegor som jobbiga just med detta (tanter och gubbar då kanske 55+) medan jag som satt bredvid inte tyckte de var så farliga, bara okunniga och lite gamla. Sen är det kanske skillnad om man gjort ett val av etiska skäl (som ju går att argumentera om) eller av hälsoskäl (vilket ju faktiskt är något rätt privat, man kanske inte vill sitta och prata om sina exem i lunchrummet).

 

[vemsomhelst123]

Det beror nog helt på sällskap, skulle jag säga. Jag vet redan nu ett par sällskap där jag vet om att jag skulle frågor. Jag är också i sällskap där en sådan sak är ointressant. Varför tänker du att jag skulle ursäkta min nykterhet?

För mig är det snarare överraskande att du inte har erfarenhet av att någon i vuxen ålder skulle bry sig om vad andra dricker. Det här, och flera liknande kommentarer i tråden gör mig lite beklämd. Inte kommentarerna i sig alltså, jag är glad över att det är er erfarenhet. Men när jag lämnar Buke och ser ut i landet jag befinner mig i ser jag en social norm kring alkohol. Det finns ofantliga mängder böcker och poddar kring ämnet. Jag hör berättelser som påminner om mina egna erfarenheter. Det betyder inte att de vänner jag själv väljer är alkohol-ivrade, men kleti och pleti verkar finnas lite överallt. Men när jag skriver här.. då är det jag som gör det här komplicerat? Jag har lite svårt att få grepp om det bara. Så jag skulle vilja ställa frågan motsatt, kan det vara så du kan tänka dig att alkoholnormen kan vara starkare utanför dina kretsar? För mig är det lite förvånande att det undgås.

Men som svar på din fråga, jag har ju redan skrivit att det finns just ett skav. När jag läser tråden med nya ögon tycker jag att det framgår redan i trådstarten.

Jag undrar snarare varför svaret: ”Vad skönt för dig att avvakta med det här just nu då, om det inte känns bra.” uteblir. Många frågor kring varför jag komplicerar saker, och svaret är väl, för att det är komplicerat för mig? Jag önskar såklart att det vore annorlunda.

Jag tycker jag har läst många såna svar. Dvs avvakta med det just nu om det är det du vill.
Jag befinner mig också i ett sammanhang med en stark alkoholnorm, men jag har inte uppfattat det som att någon ifrågasatts när man väljer att inte dricka. Inte känt mig ifrågasatt själv heller. Däremot har jag sagt till i mindre sammanhang (tex middagar) att jag inte dricker innan så de kan planera. På större fester räknar jag med att det finns alkoholfritt och köper även in det själv om vi blir många.
Jag skulle nog drista mig till att säga att många i min bekantskapskrets (inklusive mig själv iaf tidigare) har en osund relation till alkohol, men har ändå inte upplevt på många år att det ifrågasatts att någon inte dricker. Det kanske är den biten som många reagerar på att du tycker är komplicerad? Jag har haft en människa i höst som bara ställde frågan (eftersom vi ofta dricker vin till middagen och ses ofta) om jag fortfarande inte drack när vi skulle käka middag för någon vecka sen, jag tyckte det kändes helt okomplicerat att säga nej utan vidare förklaring. Hon köpte alkoholfri öl till mig istället men tog ett glas vin själv.

 

[BornAgain]

Något som är upplyftande är att så många av de influencers som jag följer inte dricker alkohol utan att göra någon stor grej av det.

(Jag tror jag hört Sambuca med 11 miljoner följare på Youtube säga i förbifarten att han inte vet hur en spritsort smakar för han dricker inte alkohol)

 

[Badger]

Det beror nog helt på sällskap, skulle jag säga. Jag vet redan nu ett par sällskap där jag vet om att jag skulle frågor. Jag är också i sällskap där en sådan sak är ointressant. Varför tänker du att jag skulle ursäkta min nykterhet?

För mig är det snarare överraskande att du inte har erfarenhet av att någon i vuxen ålder skulle bry sig om vad andra dricker. Det här, och flera liknande kommentarer i tråden gör mig lite beklämd. Inte kommentarerna i sig alltså, jag är glad över att det är er erfarenhet. Men när jag lämnar Buke och ser ut i landet jag befinner mig i ser jag en social norm kring alkohol. Det finns ofantliga mängder böcker och poddar kring ämnet. Jag hör berättelser som påminner om mina egna erfarenheter. Det betyder inte att de vänner jag själv väljer är alkohol-ivrade, men kleti och pleti verkar finnas lite överallt. Men när jag skriver här.. då är det jag som gör det här komplicerat? Jag har lite svårt att få grepp om det bara. Så jag skulle vilja ställa frågan motsatt, kan det vara så du kan tänka dig att alkoholnormen kan vara starkare utanför dina kretsar? För mig är det lite förvånande att det undgås.

Men som svar på din fråga, jag har ju redan skrivit att det finns just ett skav. När jag läser tråden med nya ögon tycker jag att det framgår redan i trådstarten.

Jag undrar snarare varför svaret: ”Vad skönt för dig att avvakta med det här just nu då, om det inte känns bra.” uteblir. Många frågor kring varför jag komplicerar saker, och svaret är väl, för att det är komplicerat för mig? Jag önskar såklart att det vore annorlunda.

Jag tror absolut att alkoholnormen är starkare utanför mina kretsar. Det låter så i media om att det är mycket alkohol kring jul och midsommar osv och att man skulle behöva avstå det för att det inte ska bli massa kräla runt inför barnen osv. Sådant har jag inte vuxit upp med eller ser runt mig. De vuxna jag växte upp med o vanligen de jag umgås med har jag typ inte sett påverkade, men de dricker vin.

Men jag har varit på någon enstaka tillställning i andras släkt där jag blivit ganska illa berörd och förvånad.

 

[Midsommarblomster]

Jag tänker att det kanske också är så som någon annan skrev, att man känner sig ifrågasatt fast folk kanske bara är nyfikna. Min närmaste kollega för 10 år sedan åt veganskt (egentligen inte helt men hade massa allergier så allt blev enklare av att säga vegan) jag vet att hon upplevde flera kollegor som jobbiga just med detta (tanter och gubbar då kanske 55+) medan jag som satt bredvid inte tyckte de var så farliga, bara okunniga och lite gamla. Sen är det kanske skillnad om man gjort ett val av etiska skäl (som ju går att argumentera om) eller av hälsoskäl (vilket ju faktiskt är något rätt privat, man kanske inte vill sitta och prata om sina exem i lunchrummet).

Och jag tänker att dens erfarenhet som är mest relevant här, och bör respekteras, är din väns.

 

[Roheryn]

Jag tror absolut att alkoholnormen är starkare utanför mina kretsar. Det låter så i media om att det är mycket alkohol kring jul och midsommar osv och att man skulle behöva avstå det för att det inte ska bli massa kräla runt inför barnen osv. Sådant har jag inte vuxit upp med eller ser runt mig. De vuxna jag växte upp med o vanligen de jag umgås med har jag typ inte sett påverkade, men de dricker vin.

Men jag har varit på någon enstaka tillställning i andras släkt där jag blivit ganska illa berörd och förvånad.

Jag har samma erfarenhet som du - de vuxna jag växte upp med kunde absolut både dricka vin till middagen och ta en snaps till julbordet eller midsommarsillen, men jag såg aldrig någon av dem märkbart berusad och att på något vis spåra ur eller bete sig illa fanns absolut inte på kartan.

I min bekantskapskrets som ung vuxen förekom absolut en hel del alkohol (jag gick ju på Chalmers, där var det många fester och oftast var de väldigt blöta), men jag drack ganska begränsat. Har aldrig riktigt gillat känslan av berusning.

Numera dricker jag ytterst lite - efter klimakteriets intåg känner jag att även små mängder alkohol påverkar mig ganska mycket. Inte så att jag känner mig särskilt berusad på ett glas vin, men det är ändå tillräckligt för att jag ska sova tydligt sämre och ibland även vakna med huvudvärk, så det är liksom inte värt det.

 

[Midsommarblomster]

Jag tycker jag har läst många såna svar. Dvs avvakta med det just nu om det är det du vill.
Jag befinner mig också i ett sammanhang med en stark alkoholnorm, men jag har inte uppfattat det som att någon ifrågasatts när man väljer att inte dricka. Inte känt mig ifrågasatt själv heller. Däremot har jag sagt till i mindre sammanhang (tex middagar) att jag inte dricker innan så de kan planera. På större fester räknar jag med att det finns alkoholfritt och köper även in det själv om vi blir många.
Jag skulle nog drista mig till att säga att många i min bekantskapskrets (inklusive mig själv iaf tidigare) har en osund relation till alkohol, men har ändå inte upplevt på många år att det ifrågasatts att någon inte dricker. Det kanske är den biten som många reagerar på att du tycker är komplicerad? Jag har haft en människa i höst som bara ställde frågan (eftersom vi ofta dricker vin till middagen och ses ofta) om jag fortfarande inte drack när vi skulle käka middag för någon vecka sen, jag tyckte det kändes helt okomplicerat att säga nej utan vidare förklaring. Hon köpte alkoholfri öl till mig istället men tog ett glas vin själv.

Åter igen anekdotisk bevisföring. Vi är en del i tråden, och här utanför skärmen i mina verkliga sammanhang, som har en annan erfarenhet. Kanske bör ni som anser att vi gör det komplicerat, inta en ödmjukhet inför att andra inte delar samma erfarenhet som ni?