@sjoberga förlåt för säkert urkorkad fråga men jag uppfattar att du gärna delar med dig och förklarar så jag hänger ut mig själv o frågar ändå
Jag har ofta hållt med i en del av dina resonemang i politiska diskussioner (läser betydligt mer än jag svarar i här) men aldrig riktigt fattat vad partierna i mitten stått för, inte L heller. Jag har säkert uppfattat det fel på annat håll men då har jag upplevt att L varit för individinriktade för mig, typ att individens frihet går före så många mer saker som varit bättre för kollektivet än vad jag velat rösta på. Men många av dina senare inlägg speciellt här uppfattar jag som mycket mer kollektivistiskt tänk från din sida. Detta blir kanske superpersonligt och egoistiskt av mig att fråga i denna tråd men har jag uppfattat L eller dig fel? Säker omöjligt att svara på också

Men ja om du förstår något i min fråga och känner för att bemöta det på superbasicnivå så får du gärna testa
Försöker svara kort och koncist och inte få till någon lång uppsats.
För mig är liberalism att verka för
människors individuella frihet. Och vi måste hjälpa varandra att få tillgång till den friheten, för vi får alla olika förutsättningar med oss in i livet.
Så för mig är det fortfarande "individinriktat" eftersom det kollektiva ansvaret är att ge människor frihet att utvecklas individuellt.
Feminism och stöd till funktionsnedsatta och sjuka är exempelvis självklara delar för att vi alla ska få tillgång till friheten. Fri migration är en annan vision, dvs frihet för människor att röra sig över landsgränser och bestämma var de vill bo och verka.
Det definierar den socialliberalism jag står för.
För mig är till exempel kapitalets frihet inte en del av liberalismen och inte ett mål med eget värde, utan istället ett medel för att skapa frihet åt människor, i de fall det är applicerbart.
Fast i praktiken finns inget parti som riktigt står för det jag vill idag, eftersom hela tiden andra perspektiv dominerar. Den moderata "liberalismen" handlar mer om kapitalets frihet och frihet åt de redan bemedlade att behålla sina tillgångar och makten. Inom centern har det varit väldigt mycket "naiv" nyliberalism istället för frihet åt fler. Liberalerna har haft en period av detsamma, där "nyliberal" plakatpolitik har förts - istället för den tydliga socialliberalism jag vill ha - och nya partiledaren är inte uppenbart ett steg i rätt riktning. Vänstern har en del radikala positiva förslag som borde diskuteras, men där finns en ide om likriktning och kollektivism som helt står på tvärs med det jag vill ha. Jag tycker till exempel det är bra om människor kan utveckla företagande inom alla branscher, även de som är kvinnodominerade. Socialdemokraterna får jag inget grepp om, där verkar själva makten stå långt högre upp på priolistan än ideutveckling. Miljöpartiet står för mycket bra inom liberalismen, som skulle ge människor ökad frihet. Exempelvis möjlighet att ta tjänstledigt i olika grad och minska normeringen av arbetstiden som idag är så hårt förväntad till att klara av och vilja jobba 40h/vecka. Men banden är lite för täta med vänstern (anti-företagare och anti-internationellt samarbete) för att jag ska vara nöjd. KD och SD behöver knappt nämnas, det är direkta motpoler till vad jag vill ha. Det är där den stora striden om framtiden står. Det är där det riktiga lutande planet finns väntandes.
Min egen analys just nu är att miljöpartiet är närmast det jag vill ha, med liberalerna och centern som runner-ups. Gör jag valkompasser vinner dock L stort mot MP, så min analys kan också vara fel.
Jag är besviken på nuvarande regeringen eftersom jag tycker det är plottrig plakatpolitik från vänster till höger, när jag tror att det egentligen skulle funnits kraft att genomföra radikala socialliberala reformer. Fast det är liksom ändå som rena himmelen mot det helvete vi hade haft med en konservativ regering med rasistsmak.